Idag på kvinnodagen minns jag två kvinnor vilka båda arbetade mot krig, inte för.
Kvinnodagen blev officiell FN dag 1977. Idag är intresset för feminismen dalande i Sverige. Inte märkligt, feminismen har levt sitt liv utanför de vanliga kvinnors liv.
Jag är absolut inte feminist men gärna en humanist, pacifist i alla fall. Gränserna är dock svåra för båda.
Den första kvinnan jag har på min korta lista är Barbro Alving, 12 jan. 1909 – 22 jan. 1987, som vägrade civilförsvar eftersom det ingick i Försvarsmakten, militären alltså. Jag gjorde det samma. Hon var en pacifist, journalist, krigsreporter och författare.
Den andra är prinsessan Diana, 1 juli 1961 – 31 aug. 1997, bland annat arbetade hon för minförbud. Hade den stora äran att träffa henne en gång när hon var talare i WHO s missbrukskonferens. Hon arbetade även som stöd för familjer med missbruksproblem – som jag.
Diana var engagerad i organisationen International Campaign to Ban Landmines. Organisationen belönades med Nobelpris, fredspriset, 1997. Idag har 164 länder ratificerat avtalet, dock ej USA, Ryssland och Kina.
Sverige ratificerade Ottawafördraget 1998. Fördraget lever farligt idag.
Representanter för Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna öppnar för att tillåta truppminor i svensk krigföring.
– Det är en del av vår hemförsäkring, säger Mikael Oscarsson (KD) till SVT. Moderaterna grubblar. Finland funderar också på saken.
Ryssland använder hästar och åsnor för att transportera militär materiel. Så även djur är i risk att dö i krig. Det ser ut som om lastbilarna börjar ta slut.
Jag ser ingen protestvåg.
Vart är alla djurskyddsföreningar? Vart är alla veganer som så ser till djurens bästa och inte äter upp dem? Vart är alla ni som släppte minkarna ut? Vart är de som gynnar vargen i söder? Ni som ropar päls är mord och kastar färg på andras kläder? Som räddar hönor från att bli mat? Ni som protesterar mot mjölkproduktion och att äta kött. Alla som ser djur minst lika värdefulla än människan? Varenda hästägare? Ridskolor? Klimat – och miljöhjältar?
Sover ni?
Varför protesterar ni inte? Är inte ryska åsnor lika värda än djuren i väst?
Jag kände en person som hade börjat med narkotika strax efter 18 år fyllt. De flesta patienterna hade debuterar som yngre så varför började hon som vuxen? Vad hände? Jag kände ju många narkomaner eftersom jag hade arbetat inom den socialtjänsten i en Kommun och nu som terapeut på sjukvården. Hon var en av många som hade trasslat till livet.
Idag när flickor säljer sig på olika sätt genom Internet, filmer, TV serier, betalsidor och massagesalonger var hennes forna arbete rent av sedesamt. Hon var en strippa i en av klubbarna i staden. Detta var på 70 – 80 – talet då strippklubbar var än upphetsande exklusiva. Hon var riktigt snygg, jag fick se hennes strippa bilder. Kruxet var att flickan var knappt sjutton när hon började. Åldersgränsen var 18 år eller 21, beroende på klubben, för att få bli strippa.
Hon kom från en familj som hade gott ställt. Hon fick vad hon pekade på. Föräldrarna sa aldrig nej. Det var som om de inte kunde det ordet. Hon hade saker in till andras avundsjukegräns. Så hon fick svårt att smälta in och få vänner. Skolan var inte så kul fast hon hade hyfsade betyg. Hon skolkade. Föräldrarna förstod henne. Hon skulle få vila upp sig.
Matte var hon riktigt bra på.
Hon var skicklig på att räkna ut vad som lönade sig, vad inte.
Hon ville strunta i gymnasiet och arbeta i en strippklubb. Hur hon kom på det kunde hon inte komma ihåg nu, långt senare. Men hon var ju för ung. Pappan besökte föreställningen innan han skrev på. Det var ju inte så farligt. Snygga tjejer. Med viss tvekan skrev också modern på. Det var då ok för klubben.
Att vara nästan naken på sitt arbete börjar tära med tiden. Man kanske inte tänker på det, det är bara som att vara på en badstrand utan BH. Men i vår civilisation är det inte avsett att visa oss nakna överallt. Och för alla. Medan man växer upp formas gränserna vad vi visar och till vem. En femåring vet redan.
Idag är nog de gränserna väl så krackelerade. Nakna kvinnor, kanske med lite tejp, nät eller en kudde för, ser vi i offentlig miljö varje dag. Och fotograferna springer efter.
Så, jobbet som strippa började på att tära. Män ville ha privata träffar, de erbjöd pengar mot sex. Någon gav henne något uppiggande, amfetamin. Det kändes bättre. Hon var inte den enda som piggade upp sig med något på det jobbet.
Hon var påtänd på jobbet men kunde hålla en gräns. Jobbdrog, inte hemmadrog. Sedan började hon tänka. Varför betala för droger när man kan ta betalt. Hon startade eget på drogbranschen och om ett par år slutade hon på strippklubben.
Det blev en karriär inom droger. Pengarna rann in och ut. Nu mera sköts knarkaffärer oftast av utlänningar och olika grupper tävlar om marknaden med död som följ. Men då, under amfetamins tidevarv var det väldigt svenskt. Även så att Staten delade ut amfetamin per recept till användare. Jag hade senare några patienter vilka började knarka som barn, den yngsta vid 8 är, för deras föräldrar fick så mycket att det blev över.
Ett misslyckat experiment och förakt mot medmänniskor.
När jag får henne som patient är hon på väg neråt från allting. Deprimerad. Nu arbetslös när drogkarriären är över. Jag har än vänner, säger hon och då menar hon sina tidigare langare vilka också andas sin sista tid. Några är döda. Drogförsäljare slutar ofta med oklar död i en källare, ungefär. Hon är trött. Hälsoproblem. Undrande över var livet bara så här. Vad var det som hände, egentligen.
Hon tyckte allting var bara som grus.
Det finns föräldrar som har svårt med ordet nej. Som älskar sina barn men inte inser att kärlek är ibland nej. Föräldrarna måste skydda sina barn. De måste forma gränser. Ungefär som i Systembolagsreklam. Lär man barnen att föräldrars nej är nej, är det sedan lite enklare när andras ja stormar in.
Men, man skall inte ropa nej utan att hjärnan är i gång.
Normalt behövs det inte så många nej. Barn tar först efter föräldrar, sedan kommer Världen in. Idag sker det sista alltför tidigt.
Många föräldrar kämpar på idag. Deras makt att styra och lära barnen – det som kallas uppfostran – delas idag av så många personer och på olika sätt. Det finns inte en perfekt modell. Fröknar i daghem, fröknar och magistrar i skolan, fritidshem och hobbyer, kamrater, kanske deras föräldrar, personer som skilsmässor för in, även sjukvård, ibland Socialtjänst och sedan Internet med miljoner förebilder och det – här – är – rätt – influerade. Lärare är sällan förebilder, som de var på min tid, medan Internet bjuder hela Världens modeller.
Lägg till gatans makt. De alla som ser ut att ha framgång och gott om pengar. De med Rolex, vit bil, Armanikostym, utlandsboende, skönhet och framgång … kändisarna av olika arter.
Det gäller att säga ja och nej i tid och rätt tillfälle för sedan tar Världen över. Och den är inte alltid god.
Jag tycker nog synd om föräldrar idag. Det är ett hästjobb att leda ungarna till vuxna självständiga fungerande personer.
Att få egna barn har blivit mindre populärt idag. Barn har slutat vara livets mening. Inte alltid men ofta nog. Kanske är det inget märkligt om vi börjar räkna alla orsaker till det, som Världsläget, ekonomin och att kvinnor inte är helt förtjusta i att föda barn och lämna dem snarast till andras vård för att återgå till lönearbete.
Hellre en hund än en unge har blivit lösningen för behovet att vårda För, att vårda och skydda något levande nära oss sitter nog i våra gener.
Det råder dock ingen brist på barn i Världen, även om Västvärldens politiker gnäller.
Kriget mellan Ukraina och Ryssland har idag pågått 1090 dagar. Snart treårsdag, tid som har förändrat Europa och fått både Sverige och Finland lämna neutralitet och ingå i NATO.
EU har deltagit i kriget med införsel av vapen, försök att kollapsa den ryska ekonomin, slopad handel med dem, låst deras pengar, diverse sanktioner, samt allmänt hat mot Ryssland. En mindre del soldater från olika länder deltar på båda sidorna. Man kan säga att flera länder i praktiken krigar mot Ryssland genom ombudet Ukraina. Utan de andra hade Ukraina fått ge upp.
Ryssland har sina ”vänner” men de ser inte ut att ha en avgörande del i kriget. Drönare, vapen och usla nordkoreanska soldater. Rysslands ekonomi har inte än kollapsat. Även idag när den första diskussionen om eventuell fred påbörjades skjuter och bombar Ryssland allt de kan. Argument om något.
Ryssland äter sig sakta meter per meter in i Ukraina. En stad eller by efter varandra blir till ruiner. Putin vill inte uppleva nesan att han förlorar. Han tror sig vinna med tiden. Döda människor betyder inget för honom.
Ukraina genom Zelenskyj har i sin tur ropat på mera vapen och mera av allting. Han har rest runt på tiggerirunda. Och vi har svarat positivt. Ukraina har också lurats att tro på snar EU och NATO medlemskap.
EU s bidrag till Ukraina är idag134 miljarder Euro hittills. (Länk nedan, summorna specificerade.) Sedan februari 2022 har Sverige bidragit med cirka 73,2 miljarder kronor till olika insatser, privata gåvor inte medräknade. USA under Biden har gett ca120 miljarder dollar/vapen. Det är tveksamt om amerikanska folket var eniga med Biden. Inte ens demokraterna stödde honom helt. Trump och ”Amerika först” vill inte slösa mer resurser till kriget i Ukraina.
Zelenskyj vet att han har lurats om sin dröm: NATO medlemskap, kanske mer. Han vill nu ha 110 000 utländska soldater stationerade i landet för att bevara freden vid ett eventuellt avtal med Ryssland. Att Putin skulle gå med på NATO soldater vid gränsen låter inte möjligt. Och de flesta är nu med i NATO… Neutralitet kippar efter andan.
Ingen i EU har haft förmågan att förhandla med Ryssland. Men nu reser alla till Macron, som samlar till extrainkallat ”krismöte” i Paris. Det föreslås gemensam europeisk upplåning för att finansiera försvarssatsningar. Enligt Frankrikes Europaminister Benjamin Haddad, bör förslag ligga på bordet de kommande dagarna. Svantesson leker lite tveksam men vi vet att när EU ropar är Sverige bäst i klassen.
Mera pengar till krig. Skuldsätt våra barn och barnbarn. Räcker det inte med de andra EU skulder vi alla redan betalar?
Macron`s möten sker samtidigt som Trump`s förhandlare har ett möte med Ryssland för att få i gång en process. Vilken markering! Ingen har förbjudit EU att försöka fredsförhandla, men viljan och förmågan har inte funnits. Men nu springer alla I egen sak. Macron putsar hjälteglorian. Vapenindustrin blomstrar och vill inte sluta sälja.
Till mötet I Saudiarabien, som agerar värd, sänder Trump in Secretary of State Marco Rubio, Director of the CIA John Ratcliffe, National Security Advisor Michael Waltz, and Ambassador and Special Envoy Steve Witkoff. (Struntar att försvenska, ni förstår ändå). För Ryssland deltar Sergej Lavrov, utrikesminister sedan 20 år och en riktig ”Ryssland först”, och den före detta ryska ambassadören i USA Jurij Usjakov.
Sluta skicka vapen till Ukraina, säger den ryska delegationen. Det föreslås även val i Ukraina. Presidentvalet har uppskjutits tack vare kriget. Kanske någon ryssvänlig i stället västvänlig är den ryska tanken. Men sant är att Zelenskyj är snart ute. Ledare i krig fungerar inte i bitter fred efteråt. Zelenskyj är missnöjd och än så länge undanskuffad från diskussioner.
I dagens möte har några pjäser flyttats. Lite principer och sånt.
Min helt oprofessionella tanke är att Trump´s fredsförhandlingar inte handlar bara om Ukraina utan att hålla Putin på lämpligt avstånd i framtiden och samtidigt som en partner i Världen. Äta kakan och ha den kvar. USA, Ryssland, Kina och Saudiarabien är länderna med störst internationell makt och betydelse idag. Visst, det finns bubblare men de låter inget.
Fanns det verkligen inga med förstånd och pondus i Europa som kunde åka till Putin genast efter 22/2 – 22. och läsa lusen av honom då? Nej, för EU och NATO länder var så oeffektiva, rädda och saknade handlingskraft samt diplomatisk förmåga. De kunde inte räkna ut framåt. Tre år har gått. Att folket skall lita på politiker i en kris är ett skämt. Politiker har sin egen agenda och ser folket bara som pjäser i ett spel, pjäser med en oändlig pengapåse till politikernas fantastiska idéer.
Nu gnäller de hjälplösa på Trump. Han är den skyldige till allt man kan hitta på. EU vill ha mera pengar från folket till militära ändamål. Krig är ju inne, rop efter efter egen atombomb hörs även i Sverige, annars är vi inte trygga. Att leka Gud lockar.
Fred är definitivt ute.
EU på besök i Butja år -22.
PS. Nog bör SVT städa språket och sin agenda. Så här presenterar de ett av sändebuden: Steve Witkoff, USA:s Mellanöstern-sändebud, miljardär och Donald Trumps golfkompis.
