Författararkiv: elina

Gå ut, när du än kan.

Publicerat av

Är du äldre, med eller utan ålderskrämpor, än boende hemma med något så när självständigt liv. Då tycker jag att du ska gå ut. Njut av sommaren. Ar glad över hösten som kommer. Stå ut med ruskvädret.

För, hamnar du i ett boende på grund av rörelsehinder, demens eller sjukdom som kräver hjälp får du vara glad om du ser ett träd genom fönster. Du har en stor chans att bli inlåst och inte kunna gå ut.

Det är inte så att någon vrider om nyckeln till ditt rum men möjligheterna att gå ut blir så små att i praktiken är du inlåst. Och dörrarna ut från särskilda boenden är faktiskt låsta med kod. Det är bristen på tid. Att ingen hinner hjälpa dig ut blir det nya normala. Dessutom är det bara 54% av boendena I landet som har egen trädgård. Kanske hamnar du I ett boende med en grön plätt mellan höghusen. Det kallas trädgård.

I ett av de äldreboenden jag knäckte extra – det är länge sedan på 2000 talet, men situationen tycks inte ha förändrat sig – fanns en 75 år gammal dam, dement men än rörlig. Hon hade sin enda anhörig i någon annan stad. Denne ringde dagligen och ställde samma fråga: Hur många minuter hade hans anhöriga fått vara ute och promenerat. Det var tydligen det bästa den gamla damen visste fast hon inte kunde säga det.

Vi försökte gå ut med damen och ta med någon i rullstol också men tiden räckte sällan till.

En regnig helg jobbade jag två lång pass 8 – 21. När mannen ringde sa jag vänligt att det var dåligt väder så vi gick inte ut . Då sa han att ni har väl paraplyer. Nej, det hade vi inte, varken lust eller paraplyer.

Huset var ett femvåningshus. Ta ut några personer med en hiss som tog en rullstol och en vårdare till bakgården som inte hade plan yta mer än någon meter, eller till gatan för att sedan komma till en promenadstig med grus (köra gamla rullstolar på ett grusväg är tungt). var lågt prioriterat. Att lämna en medarbetare ensam med resten av de boende för att gå ut med en person var inte okej, tyckte vi.

Tiden räckte inte till. För 8 boenden per avdelning vilka alla behövde hjälp med hygien, kläder, blöjor, mat, medicin, ja allt samt städning av rummen, all tvätt, mottagandet av varor som kom, värma mat, skala potatis, bre mackor, koka kaffe, duka, servera, mata… dokumentation, då och då sitta som dödsvakt. Vi var 2 personer, men vissa timmar ensamarbete, vi som aldrig fick ledig lunch och gick hem med usel samvete. Så i verkligheten var personalen 1,75 personer och på natten 0,25 per 8 gamla.. Så utevistelser var ett undantag någon vacker sommarsöndag.

Inte av illvilja och lathet utan av tidsbrist och för få personal.

Jag tog ut en piggare gubbe någon gång för att se på bilar på den stora parkeringen nära huset. Han hade varit bilförsäljare. Vad han var glad! Han kom ihåg namn på bilar, de äldre.

Sedan slutade jag extraknäcka. Halvår före min planerade pension vid 67 år blev min sambo sjuk och som följ dement. Jag slutade arbeta och tog hand om honom. Jag fick bekanta mig med Kommunens utbud av avlastningsboenden. Ja, det är en plats som råkar vara ledig, inte samma varje gång. Ibland bra, ofta bottennapp. Det kan vara ett rum som inte ens var möblerad med annat än en säng. Gå ut? Glöm det.

Ett ställe där Kommunen avvisade tillfälligt avlastningsboende för min sambo var i fjärde våningen I ett vanligt bostadshus där företaget hade köpt hela våningsplanet. En hiss. Ute var det en gata.

Nära centrum i min kommun finns serviceboende/demensboende med 2 x 9 våningar men flera som bor där är än piggare, och går ut själva. Det finns en liten gård . Den lilla plätten mellan två höghus med bord och stolar är väl använd. Men om alla skulle gå ut vore det ett stående massmöte.

Längre, längre bort finns ett mastodontbygge. Jag vet att hissarna, balkongerna och utgången är låsta. Tur det, byggnaden ligger inklämt mellan två trafikerade gator. Ja, det finns lite gräsmatta bakom. Jag hoppas det inte har räknats som bra utemiljö.

Balkonger då? På en balkong sätter man inga dementa ensam med en kaffekopp. Rullstolsbundna ryms inte alltid på de små balkongerna i äldre hus.

Ute på landsbygden kan det vara bättre, lägre hus och grönt mellan.

Visst finns det bra boenden i stan också fast vi råkade bara på en. Ett (1) demensboende av sex som min sambo vistades i en – två veckor som avlastning max en gång i halvåret var envåningshus och hade en liten trädgård med staket runt som man kunde själv gå ut till. Ja, det är nedlagd, för dyrt.

Får du plats i ett äldreboende/demensboende är det när du inte längre klarar dig med hemtjänst. Det är ofta de sista åren av livet. Som dement och flyttad till en obekant plats går du nog ingenstans.

Men, vissa gamlingar lyckas smita ut. På ett boende fanns en glad rymling. En gammal man som var ofta på rymmen. Han kunde gå flera kilometer iväg. Ingen reagerade ute fast han gick I tofflor och bararmad I vinterkylan. Hur kom han ut? Även om han var dement hade han bra fysik och hade vissa minnen kvar och det var siffror. Han hade jobbat något med räkenskaper att göra. Han satt sig nära dörren och såg hur personal tog sig ut. Sedan slog han samma kod. Eftersom ingen kunde tro så smarta drag kom han ut lite då och då.

Men eftersom han alltid gick vilse kom han åter till boendet med en polis. Någon gång hittades han av personal på väg hem.

Sedan såg en person hur han slog koden. Ett skydd anordnades som täckning, koden ändrades, stolarna nära flyttades och så hans uterundor var slut.

Så, se till att gå ut när du än kan.

Nu finns resultatet av en omfattande kartläggning av utemiljöer vid landets samtliga 2036 särskilda boenden. Den har genomförts via en systematisk granskning av ritningar och kartor, och visar att många äldre personer saknar tillgång till utemiljöer, bland annat till uteplatser, balkonger och uterum. Likaså saknar personalen vid dessa boenden en utemiljö för återhämtning under raster. Hälften av boendena saknar trädgård.

Vad som räkna som trädgård I storlek och plantering vet jag inte. Gräsplan mellan husen? Hoppas inte.

96 procent av alla särskilda boenden har trots allt tillgång till någon form av trädgård, men i nära hälften av dessa fall delas trädgården med andra aktörer såsom skola, daghem, studentbostäder eller allmännyttan,

Den stora frågan är dock: hinner personalen hjälpa ut de gamla som behöver hjälp och vara ute med dem?

Bättre borde vi kunna. Men det beror helt på hur vi värderar de gamla. Det känns som om politiker ser sig som evigt unga, aldrig i behov av äldreomsorg. De själva blir inte dementa heller. Och i praktiken är det svårt att trolla fram en trädgård efteråt i en tätort med höga hus på varann. Inte heller nog med personal för hjälp till utevistelser.

Ny kartläggning: Så ser utemiljön ut

https://tt.omni.se/aldre-svenskar-tvingas-stanna-inomhus/a/LMVVvq

https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/85354

PS. Idag 9/8 i massmedia:
Socialstyrelsens statistik från 2024 visar att 23 procent av personer över 75 år tar antidepressiva. Bland personer över 85 år är det ännu vanligare – var tredje använder dessa läkemedel. Enligt Johan Fastbom, professor i geriatrisk farmakologi, och medicinsk sakkunnig på Socialstyrelsen, beror det på att depression är vanligare bland äldre, men även ensamhet och sjukdom kan spela in.

Jag skulle vilja veta hur stor del av dessa bor i ett särskilt boende för äldre.

Bild; Dick ute på en av våra utflykter.

Smitande barn och fuskande föräldrar.

Publicerat av

Nu ska ofoget med olovliga ledigheter bort från den svenska skolan.

Det vill Regeringen som tillsätter en utredning för att förhindra olovlig skolledighet. Har rektorn sagt nej tar ändå några föräldrar barnen från skolan för att resa eller göra annat med dem. I dag finns ett system med vite, men det används sällan.

Fler vuxna måste ta ansvar och skärpa sig, säger utbildnings-och integrationsminister Simona Mohamsson.

Föräldrar som tar barn ur skolan utan lov ska kunna få böter.

Som exempel har vi fått läsa i pressen om hemska svenska föräldrar som arbetade en tid utomlands, i Thailand av alla länder, och hade barnen med sig och i skolan där, men det var inte ok. För det var inte av svenska skolverket godkänt skola. Jag har gjort det under några år, fast inte i Thailand, men ingen upptäckte det. Vilken tur.

Så, ta inte jobb utomlands. Skolorna där är sällan svenska. Måste du åka lämna ungarna I fosterhem då för skolbarn tycks ha reseförbud.

Varför tar vissa föräldrar ledigt för barnen fast det är skoltid? Nu struntar jag I invandrare vars helgdagar och liv kanske inte stämmer enligt svenska skoltider, utan tänker på de helsvenska föräldrar. En anledning är pengar. Vill du åka utomlands med barnen är det dyrt på skolloven men betydligt billigare på andra veckorna. Strax efter skolstarten sjunker priserna. Att åka på höst- och sportlov någonstans är bara möjligt för de välbeställda.

Ensamstående föräldrar kan ha svårt med utgiften och deras barn kommer aldrig till stränderna I söder och inte till de fina skidbackarna.

Det är för dyrt. Därför chansar man någon gång och skippar skolan när rektorn sa nej. Det är inget som sker ofta. Om skolk är mer frekvent än så, då är det annat fel.

Är det nödvändigt att resa med barnen? Jag vill svara ja på det. Idag kan uteblivna semesterresor vara just det som skiljer barn åt. Att inte ha råd med semester, någon gång, är fattigdomsmärke. Att resa vidgar ens vyer. Att se annat, kanske sevärdheter och kunna säga: jag var där, är värt mycket för ett barn. Verklighet, inte bara på mobilen.

Världen är också internationell. Folk jobbar tidvis utomlands och tar barnen med sig. Dessutom har den svenska skolan inte visat sig vara världens bästa. Så en skola utomlands kan bringa lite annat kunskap, språk och vara upplyftande. Skall vi neka föräldrar att arbeta utomlands och begära att de lämnar sina barn för den svenska skolans skull?

I stället att gnälla om olovlig frånvaro ge varje barn 5 egna lediga dagar i sträck per år att tas när deras föräldrar så begär. Inte på första och sista veckan i terminen och kanske det finns veckor med centrala prov som utesluts. Vad man gör under den veckan är inte skolans sak. Skolan äger inte barnen. De får låna dem från föräldrarna för att ge dem kunskap för livet. Ingen tappar skoltiden under fem dagar. Jag är säker att skolan kan också rensa onödiga saker från utbudet.

Bara en sådan sak som att sportlovet är under tre olika veckor beroende på vilken landsända man bor. Inga chanser att vara ledig med kusiner, kanske inte ens med syskon, halvsyskon som bor på annat område. Eller vänner man fått flytta ifrån.

Så ge fem dagar. Det är fem dagar inte en minut mer. Om det sedan uppstår behov som bröllop och begravningar får de skötas på lördag – söndag, eller per Internet och på lov. Punkt.

Idag sköter inte skolan sin uppgift. Eller snarare, skolan fungerar inte för alla elever.

Av eleverna som gick ut grundskolan våren 2024 var det 16,3 procent som saknade behörighet till alla linjer I gymnasiet.

I Gnosjö var det 42 procent av eleverna som inte lyckades ta sig vidare, till Gymnasiets yrkeslinje.. Andra kommuner låg inte långt efter. (Länk nedan)

Alla barn kan lära sig. Frågan är vad och hur långt. Vad är meningsfullt lärdom.

Idag finns elever i skolan som rent av lider. T ex de med mindre läsbegåvning, de som saknar svenska språket och de riktigt smarta. Skolan är inte för de mest intelligenta och de minst. Skillnaden mellan dessa grupper är avsevärd ändå klämmer man dem in I samma mall med samma kunskapsmål. En mall som passar det svenska medel.

Men det är svårare att omorganisera och lyfta skolan, ha nya tankar än att börja jaga få föräldrar. Och regeln finns redan, använd det men låt bli utlandsjobbare och utländska skolor. Vi är inte Världens centrum. Finns det föräldrar som låter barnen komma och gå som de vill hör det till Socialtjänsten. Böter lär vara meningslöst. En stor stark karl som elevassistent vore bättre.

Jag tror att med tiden kommer skolan att behöva en rejäl förändring. kanske backa tillbaka några årtionden. Skolan måste få våga mer utan att få jämlikhet och alla fina ord stämplad på lärarna. Realism, kunskapsförmedling och stabilitet i stället. Eller sånt.

Vi måste nog acceptera att vi inte är lika, har inte exakt samma förutsättningar men vi har samma värde som människor.

Minister Mohamsson har rivstartat. Hon skall införa rätta svenska värderingar och nu skall de smitande, kriminella föräldrarna inför skranket. Lycka till. När man inte kan förändra det som behöver förändras måste man hitta något att skrapa på.

https://www.vilarare.se/nyheter/betyg/har-saknar-fyra-av-tio-elever-behorighet-till-gymnasiet

PS. Utredningen ska redovisa sina förslag om elevers ledighet senast den 17 juni 2026. Som vanligt, vi väntar med spänning.

PS 2. Flera inlägg om skolan får du om du klickar på ordmolnet: skola.

Datorer och nervsammanbrott? Sant?

Publicerat av

Jag ville kasta datorn ut genom fönster men det blev bara en tanke. Jag är inte den aggressivt agerande typen.

Nästan alla I Sverige har tillgång till en dator, Ungefär 96% a hushållen har en dator. Idag är det nästan omöjligt att klara sig utan. Att betala räkningar är smått omöjligt utan Internetbank. I veckan las det ner två affärer I mitt centrum, konkurs, och vill man nu handla hos dem är det Internetköp som gäller. Ofta är det enklare att handla på Internet än springa runt I affärer.

Men ve om datorn inte fungerar.

Här sitter jag med tre datorer.

Men ingen fungerar till fullo.

Den äldsta är Fujitsu Lifebook A serie som kom 2010. Då byttes min stationära dator till laptop. Vilket lyft. Jag fick den som present från min dotter.

Den har aldrig krånglat. Den är en riktig trotjänare. Nu är några av tangenterna trasiga, de skriver lite som de vill. Microsoft kommer dock att upphöra programuppdateringar från Windows Update, teknisk hjälp eller säkerhetskorrigeringar för Windows 10 den 14 oktober 2025. Då kommer trotjänaren att sakta sluta fungera. Den går inte att uppdatera till Windows 11 och som sagt den skriver illa.

Jag fick en ny modernare dator som present från min son. Fujitsu gav plats till en riktigt trevlig sak. Men skärmen slutade fungera efter ca fem år, svart skärm har väl de flesta hört talas om. Trots åtskilliga reparationer gav den upp under våren. Jag gillade verkligen den, så det var lite sorgligt. Jag hämtade igen Fujitsun och började använda den.

Men igår när jag äntligen skulle flytta datorn med sin svarta skärm iväg mot klädkammaren startade den av sig själv. Det var riktigt kymigt. Men det höll bara I två timmar oh sedan slocknade den.

Så en ny dator har varit ett prioriterat köp. Sex veckor sedan köpte jag en ny, inte alltför dyr men inte den billigaste heller. Så klart läste jag recensioner. En expert startade den för mig, flyttade allt in i den nya datorn som mina bilder och allt borde vara bara toppen.

Inte. Fem veckor senare var skärmen svart. Den ville inte starta. Efter en halvtimme dök datorns logga upp. Efter ytterligare halvtimme kom texten förbereder automatisk reparation. Jag väntade. Efter en timme till sa datorn att den inte kunde repareras. Dessutom var datorn alldeles för varm, tyckte jag.

Vad sjutton hände? Vad hade jag gjort? Inget märkligt vad jag visste. Det gick inte att starta datorn. Expert tillkallades igen som sa att för den typen av fel är åtgärden ofta soptunna.

Så jag gick tillbaka till affären och var inte på bästa humör.

I en affär med tekniska prylar behandlas en gammal kvinna som lite mindre vetande. Och det var jag ju, jag visste inte vad felet var. Jag ville ha en ny dator men helst pengarna tillbaka. Inte. Efter tre gånger av samma fel kan det bli en ersättningsexemplar eller man kan häva köpet. Om det blir tre olika fel då? Vad gör affären då?

Tre gånger samma fel! Jag hade inte läst det finstilta. Om jag hade läst det hade jag försökt hitta en annan affär. Jag tyckte att en ny dator bör hålla mer än fem veckor. Om inte, är det så kallad måndagsexemplar. De antydde att felet var liksom mitt. Hade jag uppdaterat för mycket? Vem uppdaterar för mycket och hur då? Inte lyssnade de min förklaring över datorns tillstånd. Och de sket I Konsumentlagstiftning. När jag elak som jag var påpekade det, min rätt att häva köpet, sade expediterna att vi har egna regler.

Jag tappade tålamodet och gick med datorn och fikade. Nu måste jag anstränga mig för att gå dit igen och lämna datorn för reparation.

Så idag sitter jag med två trasiga datorer och en som snart tappar andan. Jag förstår folk som ger sin trilskande dator en snytning. Trots att jag är van datoranvändare sedan 80- talet, en av de första när den nya tekniken infördes i det stora sjukhuset och har EUs – datakörkort examen kan jag inte lösa annat än mindre problem.

Hur har ni det med era tekniska prylar, som datorer? Harmonisk användning eller nära nervsammanbrott?

PS. Läser du noggrant det finstilta och köper därefter eller – dumma du – litar du på affärens välvilja?

I väntan på regn.

Publicerat av

Nej, det regnar inte. Tjocka regnmoln sveper förbi och lämnar plats åt solen igen. Termometern i skuggan visar +29 C. Ja, varmare har jag haft och det på en långvandring i USA men nu känns det varmt. Sägs att de gamla tål värmen sämre eftersom de svettas mindre. Inga fördelar i att bli gammal. Annat än att äga sin tid.

Jag har bott i en stuga i skogen några veckor. Så fridfullt.

Jag passar en liten trädgård. Den ropar efter vatten. Sniglarna som gillar potatislandet sänder också en signal. Vattna mer!

Men den stora vattentunnan blir snart tom. Nu vattnas bara det nödvändigaste.

Visst har det varit varmt och torrt förut, minnet är bara kort. En sommar på 50 talets början köpte mina föräldrar en sommarstuga. Min far planterade en björkallé. Det blev en varm regnlös sommar. Jag lyfte vatten ur brunnen, som aldrig sinade, och vattnade plantorna. Sedan hade vi potatis – och grönsaksland som också behövde vatten och ogräsrensning.

På den tiden skulle barn göra sin del i hushållet. Där ingick vattning, passa småsyskon och rensa ogräs för min del. Hobbyer? Det hade bara de rika barnen. Men Biblioteket var avgiftsfri.

Jag längtade till skolan. Sommaren har aldrig varit min tid. Hösten däremot. Men en sommar i en stuga med skogen susande bredvid är rena drömmen. Bara jag inte sätter på datorn och dagens elände.