Se till att ha snälla barn när du blir gammal.

IMG_0015 (3)

I början 80-talet bodde jag i en mindre by ute på vischan. Jag studerade och pendlade 140 km om dagen, arbetade lite strötimmar som lärare och på sommaren hade jag heltidstjänst på hemtjänsten. När vårdtagarna blev skraltiga fick de genast plats i ett ålderdomshem, som det hette då. Åldringsvården var en stor arbetsgivare på en liten ort. Där serverades inte en kex till kaffet som i nutida boenden, utan korridoren luktade av hembakta bullar och sockerkaka.

Det fanns en gammal, sjuk tant som vägrade att flytta fast hemtjänstchefen ansåg det var dags och anhöriga tyckte hon borde vara i gemenskapen i hemmet. Då sa chefen de förlösande orden. Tja, vi får väl stänga av värmen för tanten, då brukar de flytta snabbt. De andra nickade. De visste vad som var bäst för de gamla. Efter en vecka gick flyttlasset till hemmet. Jag vet inte om tvångsmässig inflyttning av välvilja hände bara i den kommunen.

Den goda Kommunen tog hand om de sina, ville de eller inte. De visste bäst. Nu är det helt tvärtom. Du är ditt ansvar. Besvära inte din kommun om din gamla mamma. Det finns ingen plats för henne. Solen har gått ner över äldrevården.

Peter Strang, professor i palliativ medicin skriver i DN att de äldre dör och blir sjuka när de blir ensamma. Äldreboenden har gemenskapsfunktion också, inte bara det medicinska omhändertagandet. Långvarig ofrivillig ensamhet är kopplad till dålig livskvalitet, nedstämdhet, demensutveckling, hjärt- och kärlsjukdomar och risken att dö i förtid. http://www.dn.se/debatt/aldre-blir-sjuka-och-dor-av-att-lamnas-ensamma/

Gemenskap är faktiskt förebyggande mot demens som är en snabbt växande sjukdom i hela världen.

Nyligen har TV och pressen uppmärksammat den bristfälliga äldrevården. De gamla nekas plats och vården lastas på anhöriga. Eftersom vi lever längre är våra barn ofta nära pensionsåldern när vårdbehov uppstår. Ens pensionstid blir ingen frihet utan en ny omhändertagandeperiod. Även de som bor i ett boende behöver hjälp av anhöriga på grund av låg personaltäthet. ”Jag ska baka till boendet idag så de får färskt kaffebröd”, sa en bekant vars anhörig bodde på ett demensboende. Det var ingen engångshändelse. En annan bekant gick till boendet efter jobbet och duschade sin mor, en annan gick och matade sin make varje middag för det hann ingen göra.
Många sjuka gamla sköts av hemtjänsten som springer in med tidspress. Att vara säng- eller rullstolsbunden och inte kunna gå på toaletten eller lägga sig när man vill är plågsamt och förnedrande. Prova på det, politiker.

De anställda i ett äldreboende i Kristianstad har fått nog. Kommunen har dock en värdighetsgaranti, det vill säga kvalitetsmål, som man inom äldreomsorgen skall förhålla sig till. Hur är det i praktiken? Ord på papper?

På Österängsgårdens äldreboende har det gått så långt att samtliga anställda på demensavdelningen har skrivit under en lex Sarah-anmälan. Underbemanningen har lett till att personalen inte kan upprätthålla den värdighetsgaranti som kommunen talar så varmt om. Personal som har arbetat länge tycker det går bara utför.
De har två anställda per 8 dementa vårdtagare. Vaddå? På mitt extraknäck hade man 2 personal på 16 vårdtagare under kvällspasset från klockan 17, då man serverar kvällsmat och hjälper alla till sängen, ger medicin, byter blöta blöjor, diskar, städar köket, dukar fram saker till frukost, rapport till nattpersonal… ja allt som finns att göra i ett äldreboende och det på 4 timmar.
På natten var det två personer på 36. Nej, det var inte riskkapitalägd utan kommunalt boende.

Flera borde följa efter Österängsgårdens initiativ. Tack!

Jag hade inte tänkt skriva något mer om grupper mot varandra, men klagan i TV om brist på platser för s.k. ensamkommande barn och artikeln om sjuka och förtidsdöda gamla gjorde att det blev några rader om det ändå. Och igen sätter jag grupper mot varandra, trots att jag är ingen politiker med ansvar över en budget. Så, är de nya mot de gamla?
Är nerdragning av äldreboenden en kommunal sparbössa när utgifterna till andra grupper bara ökar? Jag är säker på att det är så man räknar. Det handlar om kostnad, inte ideologier bakom nedlagda äldreboenden. Igår grät några kommuner över tvånget att ta mot yngre män från andra länder (de som kallas ensamkommande barn) för resurserna räcker inte till. Det blir inte värdigt mottagande, sa någon. Värdigt? Så, vad väntar ni på? Stäng bara äldreboenden, omvandla de till flyktingboenden! Javisst, det sker redan. Den ena gruppen skuffar ut den andra.

Säg inte att man inte ställer ut grupper mot varandra. Hur ska man annars få budgeten någorlunda ihop? Ja, många kommuner har skuldsatt sina innevånare upp till öronen. Jag har för mig att vi i min kommun är skyldiga 70 000 kr per skalle, skulder som våra efterkommande får som arv. Vi är inte värst. När kollapsar allt?

273 - kopiaSamhällets moral avgörs av hur vi tar hand om de sköraste medborgarna, som barn och gamla, livets början och livets slut. Det finns förstås mycket annat som visar samhällsandan. Jag är inte riktigt i sams med andan idag. Jag tycker vi måste omvärdera vår moral och åtaganden. Vi måste tänka över våra skyldigheter, som privatperson och som politiker. Vad ligger i vårt ansvar? Mot vem har vi skyldigheter? Om varken våra skattemedel eller vår förmåga räcker till hela världen, vem är då först i kön?

Hur ser dina val ut? Är du nöjd med politikernas val i din kommun?
Valet kan också vara att slopa samhället och låta allt bli allas – så länge det varar.

http://www.expressen.se/kvallsposten/personalens-larm-vi-kan-inte-gora-vart-jobb/

Om kommunala skulder:
http://cornucopia.cornubot.se/2013/12/kommunhybrisen-svenska-kommuners-skulder.html