Snöbollskrig utan motpart.

Utvalda

På grund av att en kvinna¨ har anmält snöbollskastning som träffade hennes barnvagn med barn i, till Polisen föreslår jag att vi sätter upp skyltar överallt liknande denna i Kalifornien, Mount Laguna. Skylten såg jag på dag 6 på PCT, mile 43. Nu brukar det knappt snöa i Mt Laguna men det är bra att vara förberedd. Idag var det 7 plusgrader där.

Vem är så korkad att de kastar snöbollar på barnvagnar? Förr kastade vi på benen eller framför obekanta och bara en. Sen sprang vi. Och inga isbollar.

Kanske behöver vi idag snöbollsfria zoner och platser där man får kasta snöbollar.

Som straff kan offret få kasta snöbollar på förövarna låt oss säga i tio minuter. Men inte på huvudet.

Hjälper inte det kan vi ta exempel från Nordkorea där två 16 år gamla pojkar har dömts till 12 års straffarbete för de hade tittat på sydkoreanska filmer. Nordkoreansk rättvisa anser att utländska filmer ger dålig moral. Pojkarna blev utskällda offentligt. De slapp i alla fall dödsdom. Lite annat än svenska domar tre max fyra år i SIS hem för mord med full frihet per Internet att umgås med sina kompisar i kriminella gäng och kanske boka en hämtning för nya gig.

Gör om. Gör rätt.

Tältsäsongen är slut? Dags att ta hand om utrustningen.

Utvalda

Jag gjorde en vandring på Kinnekulleleden i oktober Men nu känns det som om tältsäsongen är slut för i år. Det kan hända att jag tältar någon natt men väderutsikterna ser inte lockande ut alls. Regn och mera regn samt snö lovas.

Om du inte tänker vintertälta med samma utrustning är det dags att ta hand om dina vandringsprylar.

Gör rent eller tvätta allt från tält till sovsäck och kläder, kokgrejer och ryggsäck mm.

Laga det som är trasigt nu. Ta hand om skorna.

Lägg tältet löst i en låda eller häng det. Ha aldrig vandringsprylar   nedpackade i sina påsar. De ska hålla länge.

Häng sovsäck. Underlägg löst inte hårt nedpackad.

Kläder rena och hela på en hylla där all vandringskläder förvaras. Vissa använder jag även för vardag. Ja, det mesta av mina kläder är mer sportiga än damiga.

Kokgrejer och andra prylar likaså på en plats.

Tomma gastuber gör man hål på med en spik och hammare. Egentligen borde de kunna återlämnas bland läskburkar, men icke. Antingen tillbaka till affären eller metallåtervinning.

Ta ut alla batterier av saker du inte använder.

Tänk efter, var något som inte fungerade.

Var det något du verkligen saknade.

Ta en titt också på din sjukvårdslåda/första hjälpen. Har du inte behövt använda den på flera år kan de sterila sakerna vara utgångna, likaså ev. medicin.

Det kan vara en bra tid att köpa nya prylar på rea, men bara om det verkligen behövs. Det är så lockande att köpa nya grejer för vandring. Häll i plånboken och bankkortet!

Men skor! Köpte du skor som var lik att gå på moln? Köp ett par till som reserv. Nästa år är det nya modeller och inte säkert de passar lika bra, bara priset är dyrare.

Har du överskott på bra hela saker se efter om de passar att skickas till Ukraina per Postnord. Sändningen kostar inget.

Bild överst Kinnekulle kalkbrott, mitten min tältförvaring och Sörmlandsleden Finnsjön etapp 17/18, nederst svårt med tältplats PCT dag 151 mile 2420

Små ritualer och stora frågor.

Utvalda

Jag har vissa små ska jag säga ritualer efter en avslutad vandring, de längre sådana. Det är att inte packa upp genast utan låta ryggsäcken stå kvar ett tag som påminnelse i hallen. Sopor ska förstås ut. Jag köper något jag gillar till middag, kanske bara pizza. Tar ett bad och ett glas vin eller skumpa. Sitter sedan vid datorn och laddar in bilderna som togs under vandringen. Jag upplever vandringen på nytt.
Jag gillar tältliv men det är skönt att sova i en säng mellan rena lakan. Jag städar alltid innan jag åker i väg.

Den 22 oktober år 2018 (precis fem år sedan, vart tar tiden vägen?) flög jag hem från Seattle efter min långa vandring på PCT. Då möttes jag av min son på flygplatsen och han hade med sig vissa nödvändiga matvaror: jordgubbar och choklad. Jag är väldigt förtjust i jordgubbar. Det finns inget tillfälle och ingen middag då jordgubbar inte passar på något sätt. Sedan var det middag i hans lilla hus med dottern och hennes make, hund att inte förglömma, närvarande. (Där finns också en förändring, två nya personer finns nu i vår familj.) Jag sov efteråt i tretton timmar, hade helt vänt på dygnet. Sonen fick väcka mig vid tolv. För mig var det natt, klockan tre.
Väl hemma gjorde jag som vanligt. Dock hade jag ingen ryggsäck kvar utan en nyinköpt bag. Ryggsäcken hade fått gå till soptunnan, den var så utsliten.

Med livet och dess längd uppstår olika vanor, ritualer. Vi gör saker och ting på samma sätt. Det kan vara oväsentliga små saker som mina vandringsavslutningar. De kan tyvärr vara olyckliga icke givande seder som borde ha kastats i soptunnan helt förbrukade. Varför spara saker och beteende som inte ger vare sig glädje eller nytta? Det kan vara saker, det vi har i förrådet eller hemma i ett hörn och planerar att kasta en dag. Som den illa fungerande lampan jag nästan hatade och till sist lyckades slänga i återvinning. Eller förhållanden som inte längre ger någonting åt någon av parter. Visst har jag haft sådana med. Varför umgås med människor som bara bringar elände, aldrig stöd? Varför acceptera en arbetsplats som är en katastrof, där man mår illa dagligen? Varför vara gift när det inte finns en gnutta kärlek och respekt kvar?

Varför lär jag mig inte att hantera livet smartare! Kan trösta er som undrar att med tiden ger livet bättre svar. Sakteligen lär vi oss.


Livet är fullt med frågor och upprepningar. Många av oss har samlat både materiell och mental skit under årens gång, inte bara goda saker. Låt inte det förflutna hindra dig att vara lycklig nu. Städa upp i ditt liv, inte bara i ditt hem.
Gör inte om det som inte fungerar men ös på mer av det som bringar nytta och glädje. Så lätt att säga, men svårt att göra. Det rådet skulle nog passa för vår arma Regering.

Nu kom jag lång från ryggsäcken i hallen. Men se det som en liten symbol för en glad ritual. Någonting bra har avklarats. Sedan packas allt upp, tas hand om och används igen – förhoppningsvis.

Har du några roliga goda ritualer som du upprepar?

Om pengabehov för leder och något om sopor också.

Utvalda

Vad över Sjnjuvtjvdisjåhkå, bakom Akhka

TT:s enkät som 18 av landets 21 Länsstyrelser besvarat ger en bild av pengabrist för friluftsliv. Samtliga länsstyrelser som har svarat uppger att mindre pengar i deras budget har lett till färre skötselåtgärder i skyddad natur. Underhåll av vandringsleder, rastskydd, och andra friluftsanordningar är sådant som fått skäras ner på många håll.
Igenbommade dass, ved som inte kunnat läggas ut vid grillplatser och borttagna soptunnor är andra följder. Trasiga spänger inte att tala om.

Länsstyrelsen i Norrbotten till ex., är orolig för att populära vandringsleder som Kungsleden så småningom kan behöva bomma igen på grund av en växande underhållsskuld. Den risken finns definitivt. Går en bro sönder på Kungsleden och vi inte har pengar att renovera så kan vi behöva stänga leden.

Nammasj vid Rapadalen

Stänga leden? Hur tänkte de? Ska det stå en skylt i början av leden som talar om att det är förbjudet att gå där? Hur rimmar det med allemansrätten? Kan det vara smartare att förbjuda jippon på Kungsleden där tusentals människor ska göra sina rekord och låta oss andra vandra i fred?
Vilka andra lite farliga platser vi ska stänga? En bra fråga idag då Stockholms gator kan vara farligare än ödemarken utan spänger.

Har stött på trasiga broar förut flera gånger på den svenska fjällen men inte var leden stängt. Man fick gå runt, vända eller vada. Ger du dig i ödemarken får du ta svårigheterna eller vända. I Sarek finns ingenting, bara en radio mitt i. Men Sarek är fullt med folk och många vad. Har fått flera frågor om just Sarek och hur vaden är. Det kan vara som i bilden överst.

Vad har varit min fasa. Kort, gammal, föga styrka. Men det har alltid gått bra. Någon gång iunder alla vandringar har jag fått slå tält och sätta väckarklockan till 4 för då är vattnet som lägst ifall det är glaciärvatten. En gång tog en stark man min ryggsäck och jag kom över.

Norge är ett bra exempel på bristen av service. Ja, de har fina låsta stugor. Där bygger inte Staten broar för leder utan samfälligheten, de människor som bor där. De kan använda pengarna till annat som de anser vara bättre än en bro för vandrare. Nog har jag vadat i Norge en och annan gång. Eller undrat hur ska jag ta mig över.

Norsk bro.

Färre rastskydd och spänger lovas. Kanske kan vandrare bli mindre bortskämda och naturen mindre tillrättalagd. Det är väl det vilda vi söker när vi vandrar på ett fjäll led? Att ta en söndagspromenad i närheten av sin bostad kräver inga spänger och rastskydd. Är naturen så ömtålig och med sällsynt flora ska ju ingen gå där och trampa. Då skall det inte underlättas utan en skylt sätts upp. Gå inte här

Men jag tycker förstås att det är en bra sak när närområden utrustas med en grillplats och kanske en och annan bänk och bro vid behov så alla vågar sig ut. Eldning styrs då till en lämplig plats inte till varje berghäll.

Alla vill ha mer från skattekistan. Alla som drabbas med nerdragning gnäller och även hotar med hemska följer. Stänga naturen!

Färre soptunnor? Nu är soptunnorna borta på Kungsleden. Var och en fick ta sina sopor med sig. Det var smart. Om en vandrare kan bära med sig mat för turen kan de väl ta med sig de tomma förpackningarna. Det behövs inga helikoptrar eller snöskotrar för att frakta sopor. Men det var bra att finna soptunnor i slutet på leden vid en fjällstation för att resa med några veckors sopor och gastuber är inte så kul eller ens tänkbart i flyget.

Milk creek ca 2033 mile dag 125, taskigt vad för man ser inte vad som finns under vatten-

Som jag tidigare har berättat fanns det få bekvämligheter på Pacific Crest Trail och dess 2660 mile sträcka. Utöver de tätort man liftade till eller några sportanläggningar som var öppna. Nästan inga broar. Inga spänger. Inga stugor, få matförsäljning speciellt för vandrare. Endast Kennedy Meadovs var närmast lik en fjällanläggning vi har. Passerade några stora campingplatser men de var mest för husbilar, tältade trängdes på en liten yta. Inga vindskydd. Inga toaletter annat än de vid någon semesteranläggning. Det fanns gott om skyddade områden och nationalparker dock såg jag sällan någon information. Info var vid bilvägar och vi vandrare passerade sällan just där. Men de syntes ju i mobilens karta och i guide som de flesta hade.
Många hade mobilen i handen hela tiden. Inte jag, hade en Garmin och rörde knappt telefonen.
Ingen lämnade skräp någonstans. Inget bajs man trampade på, det grävdes ner. Inget toapapper, det tog man med sig. De som eldade samlade fallna grenar. Inte att någon eldade så ofta. Risken för skogsbrand fanns ju alltid. I Kalifornien behövdes eldnings-tillstånd som man fick efter en Internetkurs. Jag vet inte hur många hade det men en gång kontrollerade en ranger mitt intyg. Jag eldade dock aldrig utöver elden i mitt gaskök.

Sopor var svårt att bli av med. Under vandringen på Sierra var bear box obligatorisk och i den skulle allt packas in som mat, toalettsaker och sopor. Allt som luktar och lockar känsliga björnnäsor. Ibland fanns det mer sopor än mat i boxen.

Dag 81 passerade jag Ebbets pass i Sierra, 1050 mile. Jag hade fyllt på mat 10 dagar tidigare på Tuolumne Meadows store. Följaktligen hade jag tio dagars sopor, inklusive toapapper i min bear box.
Strax efter passet ropade någon på mig. De var en grupp på tre personer och två hundar. De ville bli fotograferade med den gamle svensken.
Vi tog bilder. De gav mig rent vatten, kakor och frukt. Sedan sa en av kvinnorna: Ge oss dina sopor. Hur många dagars sopor har du?
En av dem tömde sin ryggsäck till de andra och jag lämnade mina sopor inklusive en tom gasburk. Vilken lyxig hjälp. Ryggsäcken kändes så mycket lättare. Som tack fick jag ge mina bästa tips om hur jag höll mig i form i så hög ålder. Mitt standardsvar var: lämna bilen oftare, stäng av TV och gå.

Vem underhåller PCT? Mest volontärer.Många är före detta PCT vandrare eller de som vill.

Led mellan Hukejaure och Kungsleden.

Livet är så tillrättalagd i Sverige. Staten tar hand om oss. Även i ödemarken skall service finnas. Pappa Staten skyddar oss så vi inte blöter ner fötterna. Låt naturen bli lite mer naturligt. Det finns gott om områden redan där nästan alla kan njuta av naturen, med vägar, rastplatser och just spänger. Det finns även led där du kan åka med din rullstol.
Gör inte livet så förbaskat iordningställt. Överallt. Glöm inte eget ansvar.

Kanske en Internetkurs om hur man bär sig åt på Kungsleden? Ve den som ertappas utan godkänt examen.

https://tt.omni.se/larm-om-friluftslivet-kungsleden-hotad/a/BW9ekw