Årets resor

img_5145

 

Två utlandsresor blev det i år. En till Paris med ett plusbarnbarn och en till nästan ödemark på Grönland.

Paris har drabbats av terror i olika former. När lägret i Calais tömdes fylldes gatorna i Paris av invandrare som inte ville åka hem och det blev kaotiskt. Under tiden vi var i Paris pågick fackliga demonstrationer. Det var också strejk angående bränsletransporter.

Vi såg nästan ingenting av detta. Protesterna höll sig på stans norra sida omkring Triumfbågen på Charles de Gaulle och vårt hotell fanns nära Eiffeltornet. Det var just tornet barnet ville se samt slottet där Marie Antoinette hade bott och varifrån hon tvingades mot döden vid den blodiga franska revolutionen. En historielektion i natura speciellt när barnet var nästan lika gammal som prinsessan Marie Antoinette vid sitt giftermål med den franska kronprinsen.

Bevakningen av folk och Paris var total. Jag blev uppmanad att visa min handväska av 2 tungt beväpnade poliser. Jag, presumtiv terrorist?  Poliser/militärer fanns överallt. Det kändes tryggt? Inte.

Paris är stort. Det gör man inte på ett veckoslut. Speciellt inte när århundradets översvämning trängde sig in på Louvre och Notre Dame. Stängt var det.

img_5596

Grönlandsresan kan betecknas med udda natur, magi och trubbel. Försenat flyg, försenad bagage och sedan markbrand på leden jag skulle vandra gjorde att planen krympte. Jag fick vända från leden och göra samma sträcka två gånger. Jag som alltid sagt att gå samma led i olika riktningar verkligen öppnar naturen var sur, för det kändes bara som nederlag. Jag delade den med andra vandrare jag mötte vilka hade vänt redan före mig. Jag var tvungen att andas in röken och få ögonen att rinna innan jag gav upp. Två dagar efter kom regnet, men det var för sent att vända igen.

Det bästa var inlandsisen. Det var bara magiskt att gå på en is som var 110 000 år gammalt även om den förstås förnyas hela tiden. Isen var på stadiet förintelse tack vare värmen. Vattnet forsade mot havet som en lerig sörja. Värmen – jag mätte +32 i skuggan under min första vandrings dag – var oroväckande. Under vandringen såg jag flera torkade sjöar och alla vattendrag jag skulle vada över var också torra.

Den mesta marken var grus och sand fint som pulver, tundra och sten, inget att odla på precis även om värmen ökar. De träd som var planterade såg lidande ut i torkan.

Det är en klimatförändring. Vad är orsak och verkan tvistar de lärda om även om världens ledare har accepterat en modell, vår felaktiga energianvändning. Vi kanske är för många helt enkelt? I stället att gnälla över en biff borde vi gnälla över befolkningsökningen? Om alla vill ha det vi har så…

Kanske finns det också naturliga varmare och kallare perioder, istider och förändringar vi inte rår på hur än världens ledare flyger runt till konferenser och skriver avtal?

Detta är del 4 på Årskrönikan.

Very brave? Very brave!

img_5522

Jag mötte en man på leden, vi stannade och bytte några ord. Han var kanske 45 – 50 år, strålade ut energi och pengar. Hans utrustning såg ut att vara i topp och kameran som hängde om halsen samt klockan – som han tittade på – talade om en framgångsrik man. Han var från Boston. Han undrade lite om leden, hur långt det var till närmaste stugan. Det började skymmas och han ville hinna fram. Jag hade passerat stugan två timmar sedan så han kunde säkert nå dit på en timme. Han undrade också över vadet som han snart skulle passera.

Jag svarade på hans frågor, han tackade och sedan sa han något som fick mig bli svarslös en stund.

– Du är mycket modig kvinna som går ensam. Lycka till nu.

Very brave?  Very brave! Jag blev överraskad och först när han började gå och vinkade glatt adjö fick jag svaret ur mig.

– Du är också ensam!

Han hörde nog inte mitt svar.

talt

Varför är det modigare för en kvinna att vandra ensam i vildmarken än för en man? Beror det på styrkeförhållanden? Knappt, som tältare har jag mer att bära än övernattare i stugor som han var. Är det gamla föreställningar som lever kvar? Modiga män och svaga kvinnor som ska skyddas? Kanske är det bara att kvinnor som vandrar ensam är i klar minoritet och därför blir udda fåglar?

Jag har hört det förr. Många gånger.

Men det var väl inget om jag gör en liten jämförelse med dagens Saudiarabien och Iran. I Saudiarabien behöver kvinnan en förmyndare, far, bror, make eller annan närstående för många saker. Det kan man i viss mån se i Sverige när svartklädda kvinnor går med en tonårspojke som hunsar dem. Riktigt otäckt. Har du inte sett det gå till någon av våra förorter.

För att gifta sig, få pass och åka utomlands, studera utomlands och få lämna fängelse efter avtjänat straff behöver kvinnan tillstånd av förmyndaren. Att åka ambulans och göra kejsarsnitt likaså. Tänk dig att ligga på förlossningen, barnets hjärtljud försämras, läkaren vill göra kejsarsnitt för att rädda barnet men din stolle till förmyndare funderar och undrar om det är ok enligt någon Koranregel eller passande för övrigt.

Saudiarabien var det sista landet som tillåt kvinnor att köra bil. Undrar också vad säger make  förmyndaren om frun vill köra?  Klädsel är också reglerat men kvinnor har börjat säga ifrån. Världen är inte så slutet längre ens för saudiska kvinnor. Men, protester kan föranleda straff. Att bli piskad som uppstudsig kvinna hindrar effektivt större protester speciellt från kvinnor som är ekonomiskt beroende av sin make.

De som försöker ändra dessa omänskliga regler är very brave.041

Iran har också regler. Det senaste är förbud att cykla för kvinnor. Kanske cykeln ovan vore lämplig för iranska kvinnor? Den 10 september utfärdade Ali Khamenei en fatwa, en religiöst bindande order, som förbjuder kvinnor från att cykla offentligt och framför främlingar. Att kvinnor cyklar kan ju dra till sig uppmärksamhet från en man! Så, du kan cykla på en sluten gård då? Sedan 2012 får inte iranska kvinnor se på volleyboll som är en populär sport i landet. Det är förbjudet för kvinnor att titta på när män spelar fotboll. När är pojken en man? Kan mammor se på när de spelar och hur länge?

Och så klart skall håret täckas.  Män kan ju bli helt galna om de ser kvinnohår titta fram.

Enligt ayatolla Ali Khamenei, Irans högste ledare, har kvinnor bara två uppgifter: att vara mammor och sköta hushållsarbetet. Iranska kvinnor är inte helt nöjda med detta, speciellt de unga.

Kvinnor som cyklar i Iran är very brave.

Så, jag bör inte ta åt mig om detta så duktig ensam kvinna. Det kunde ju vara förbjudet att vandra ensam eller otillåtet helt och hållet.

http://www.expressen.se/geo/mats-larsson/saudiarabiens-kvinnor-till-motattack-mot-mannens-lagar/

http://www.expressen.se/geo/ayatollans-fatwa-kvinnor-i-iran-forbjuds-cykla-offentligt/

1921 blev svenska kvinnor myndiga. Män skulle dock ha gjort värnplikt . Det upphörde i och med valet 1924.

Till Ice Cap och smältande glaciärer

img_5603

80 % av Grönland består av is. Men när man tittar på isen ser det ut som om grus var den dominanta delen, inte fryst vatten.

img_5609

Grönlandsisen är den näst största ismassan på planeten efter Antarktis. Av den totala arealen 2 166 086 km² i Grönland är 341 700 km² isfritt. Det är vatten, sand och tundra. Några planterade ynka träd försöker växa nära Kangerlussuaq, men de såg torra ut.

Isen smälter i snabb takt. På Grönland finns tio procent av all is på planeten, tillräckligt för att höja havsnivån med sex – sju meter om allt smälte. Varmare klimat ger också mera regn och snö. Isen kan växa då. Inte helt okomplicerat.

img_5617

Snabb? Om isen skall försvinna helt lär det ta över 14 000 år  med nuvarande takt. Om detta tvistar de lärda, precis som om klimatet för övrigt. Det var dock ett varmt år, sa ortsbefolkningen. Snösmältningen kom redan i april med rekordvärme. Desto torrare, men varmt, var det i augusti. Värmerekorden slås  i rask takt.

När jag skrev detta larmade BBC om det näst lägsta isutbredning i Arktis sedan 1979 – 2000 års medelvärde. Rekordet var 2012.

Torkan syntes i försvinnande sjöar. Passerade flera mindre sjöar vilka var helt eller nästan förändrade till leråker. Vattendrag var också försvunna. Eventuella vad fanns inte längre, torkade, igenväxta eller bara väldigt låga.

img_5591

img_5602

Som många andra tog jag monstertrucken till point 660` vid Ice Cap. Först tog jag en promenad på isen. Det var lite magiskt att gå på 110 000 år gammal is. Ja, det föryngras ju med snöfallet och smältningen, men ändå, det var  liksom större än gå på en svensk liten glaciär. Man skulle kunna gå långt men risken finns att falla i en brunn eller gå genom isen.

img_5619

img_5621

Sedan vinkade jag av bussen och gick jag tillbaka de 37 kilometerna. Jag tältade först vid en namnlös sjö nära Russels glaciär och dagen efter fortsatte jag mot Kangerlussuaq och tältade ovan golfbanan. Det var en riktigt skön och vacker promenad på den sandiga vägen förbi glaciärer, rester av flygplansolycka från 1968, arktisk öken och till sist Sugar Loaf med 353 m höjd som dominerar utsikten.

img_5585

img_5555

Nu återstod bara en planerad 5 kilometers promenad till Lake Ferguson där kanotklubben huserade. Det blåste hårt och platsen var stängd och tom.

img_5670

Sista natten sov jag i vandrarhemmet. En het dusch var precis vad jag behövde. Vandrarhemmet var rent, halvtomt och inga kvinnor utöver mig så jag fick ett eget bås.

(Kan verkligen rekommendera vandrarhemmet!)

http://www.kangvandh.gl/en/

Jag frågade efter Internet. Jadå, jag kunde försöka, sa ägaren av vandrarhemmet. Oftast blev folk ilskna och frustrerade när det inte fungerade. Det kostade 25 danska kronor för 30 minuter. Jag sparade mina nerver och struntade i att försöka. Min telefon vägrade också att fungera.

Jag överlevde18 dagar utan internet och kontakt med yttervärlden. Det var ganska skönt.

Mer om isen, Cornucopia har också besökt Grönland:

http://cornucopia.cornubot.se/2016/08/ett-besok-till-gronlands-krympande.html

BBC: http://www.bbc.com/news/science-environment-37376896

 

Arctic Circle Trail Grönland – några bilder från min tur.

img_5405

Typisk vy från leden. Hundersö  som hade bräckt vatten.

img_5441

Röse. Det var höst och väldigt torrt.

img_5435

Tältning vid Amitsorsuaq. En 22 kilometer lång sjö. Jag föredrar alltid tält framför stugor.

img_5445

Canoe Center dock utan kanoter, de låg 4 kilometer därifrån om kanoterna inte var lämnade annanstans vid sjön.

img_5504

Paddel. Kanoterna var lagade med silvertejp. Det var tungt att paddla med paddeln ovan. Gav upp efter 4 kilometer.

img_5451

Solnedgång.

img_5502

Många rösen hade renhorn som dekoration. På Grönland finns vildren som jagas. Såg dock bara några stycken. Stigen var lätt att hitta trots att rösen var ganska få.

img_5463

Sandstranden vid Kangerluatsiarsuaq. Massor med småfisk och massor med  mänskliga lämningar runt om.

img_5505

En annan solnedgång.

img_5531

Området är sjörikt. Här en namnlös sjö jag tältade vid.

img_5520

Den lilla haren sa inte mycket fast jag frågade hur den mådde.

img_5551

Kelly Ville där stigen börjar har forskning om atmosfären. Ett par människor bor där permanent.

img_5570

Tältplatsen i Kangerlussuanq. En sorglig plats utan vatten, toaletten fungerade inte och den lilla stugan var skräpig. Flyget höll en vaken. Jag gick dagen efter mot Ice Cap. Om det senare.

Klicka på bilderna för större storlek.