In till skogen förbi skräphögar

Har gjort några promenader på Sörmlandsleden och har hamnat också på en bit av Huddingeleden. Förgård 36 563 steg och 25,2 km. idag 37 566 steg och 25,7 km. Jag försöker hålla konditionen uppe för någon långvandring i framtiden. Drömma kan man. Det sägs dock att vi gamla får ingen större effekt av att gå över 7 500 steg.

Men man kan träna sin uthållighet.

Ibland hittar man några vackra nya platser. Och också människans dumhet. Jag har så svårt att förstå folk som kan bära med sig vad som helst till en picknickplats eller en strand men att ta med sig resterna går bara inte. Trots att man åker bil.

Är det någon som tror att vi kan hantera större problem – lägg till din favoritkatastrof –  när vi inte ens kan ta med oss våra sopor?

Plantera träd i Afrika? Det var ingen bra idé.

Under ca 20 år planterade jag träd i Afrika genom en viss organisation. Som julgåva fick folk också imaginära träd. De var fruktträd som skulle ge både mat och skugga. Det blev ca 1000 träd under åren som jag trodde gav  något bra och en liten, liten förbättring till folk i de fattigare länderna.

Fel, fel och ännu mera fel. Det var ren kolonialism. Det var förtryckande. Det snodde marken från bönder. Jag har bara gjort det värre.  Det var helt enkelt värdelöst. Finns flera artiklar på Internet som talar om hur fel det var, senast i veckan på DN. Just dom där träden gav ingen förbättring till klimatet heller utan jag skulle ha planterat skog i Sverige.

Vart då? På allmän bilparkeringen? Alla äger inte mark.

När jag var i Afrika försökte jag ta reda på om träden hade planterats och växte. Det finns ju fuskprojekt.  Ja, vår safariguide  i Tanzania hade guidat folk på området och projektet var så lyckat, enligt honom. Han var en biolog. Han tackade och tyckte att jag var en fin person. Det var då det. Nu skäller man på oss. Vi har bara orsakat elände för folket i fattiga länder. Vi försöker plantera bort vårt usla klimatsamvete.

Klimatsamvete var dock inte ens uppfunnet när de första träden planterades.

Så, att plantera träd i Afrika var inte en bra sak. Nu ska vi rädda världen genom att betala mer för affärens plastkassar och påsar, även för påsar som är tillverkade från sockerrör och majs från Brasilien, kanske odlade på områden med nedhuggen urskog. Påsar som så fint kallas för förnyelsebara varor. Regeringen räknar med att skatten inbringar miljoner. Tror inte det. Folk använder redan nu flergångspåsar. Användning av plastpåsar som man köper i affären för att bära varor hem har sjunkit. Vi använder 102 påsar per person/år. Min svarta nylonpåse inköptes tror jag 1989 och den är hel. Räkna ut miljöpåverkan och kostnaden för den, använt en, ibland två gånger i veckan. Men även jag behöver en soppåse trots så kallad återvinning.

Skatten för plastbärkassen blir 3 kronor per plastpåse och 30 öre för de tunnare man packar frukt och grönsaker i.  Syftet med skatten, som väntas generera skatteintäkter på närmare tre miljarder kronor, är förstås att bringa inkomster till Staten. Var nu snäll och smart och köp inga kassar med skatt,  hamstra några redan nu för sopor.

När jag började betala träd till Afrika var klimathot med ökad temperatur inte än uppfunnet. Risken för istid hängde i luften. 1971 förutspåddes ny istid som anlände år 2020 eller senast 2030. 1978 ropades att det fanns ingen förändring på framtidens hot av 30 år lång kall trend utan vi skulle komma att svälta ihjäl. 2005 förutspådde man att Manhattan skulle vara under vatten senast 2015. Hur det hängde ihop med kylan vet jag inte.

Annat som hotade oss var skogsdöden. Fåglarna riskerade helt att försvinna. Havet skulle bli tom av fiskar. Under min ganska så långa livstid har världen gått under på papper enligt forskare åtskilliga gånger. Det finns många utsagor om förändrad värld vilka inte än ha kommit till stånd antingen för att det var fel eller att vi löste frågan med ny teknik, som ozonhålet. Dock känns det hotande att man avverkar skog i världen, ren skövling i Kambodja till exempel som sällan syns i massmedia, och utan återplantering bara just skövling.

Så klart är inte världen längre en paradis. Har det någonsin varit det?

Så, jag saknar egen klimatoro i den moderna religiösa meningen även om jag har sett förändringar med egna ögon som minskande glaciärer i Alperna eller spridande öken i USA. Jag tror absolut att klimatet är föränderlig. Jag tror också att vi håller på att skita ner vår planet och leva över våra tillgångar. Klimat räknad i matematiska prognoser ser jag som bristfälliga, men nu är jag ingen expert. Ofta blandar vi väder och klimat ihop. Igår skulle det vara soligt enligt prognos men tunga moln hängde på himlen. Hur kan de då förutspå klimat om tio år?

Jag kan inte övertygas om att vi dör av värme och drunknar av smältande Arktis om några år och att det bästa sättet för förändring är ungdomar med en tonårig ledare som reser runt och skriker på gatorna. Klimat har blivit som en sekt, närapå religiös rörelse. Dock avstår få av de unga sin livsstil. Ta från dem mobilen, smink, nya kläder, transporter…så får man nog protester.

Världen har en rik överklass som flyger runt på olika klimatmöten med sina privatplan och mässar för oss ”vanliga” om skammen att flyga, äta kött och helt enkelt existera. Många av dem som Al Gore har blivit multimiljonärer på klimatgrejen. Al Gore lever av vår klimatoro. Han äger flera hus och hans  22-rumsvilla förbrukade mer el under en månad än genomsnittsamerikanens hushåll gör under 17 månader. Så…

Eller en annan känd miljöanhängare som sa:

The science is beyond dispute and the facts are clear. Sea levels are rising. Coastlines are shrinking.” Sedan spenderade han och frun 15 miljoner dollar på ett hus  på kusten. Vem köper ett hus på kusten om den ska drunkna om ett tag? Obama.

Uttalandet låter som en praktlögn.

Jag tror att klimatet varierar och det kan bli riktigt obehagligt för oss. Det är svårt att vara bergsäker på vad är vad och vad orsakar vad i ett levande system, väl  så många miljoner år gammalt. Det finns olika åsikter om klimathot men för närvarande gäller endast den apokalyptiska, vi går under om tio – tolv år om vi inte  – ja, vad då. Vad vi ska göra exakt är oftast bara angrepp på trafik, män och svenska bönder. Inte långväga import från Asien och Sydamerika. Inte heller på slösaktigt leverne. Inte ”så här gör vi nu” punkt.

Vi kan lösa många saker med vilja och ny teknik. Men vart hittar vi politikerna med vilja och förmåga? Skulle vi själva avstå från vår livsstil om bevisen vore solklara, inte prat från ett barn och runt flygande klimatprofeter som inte lever som de lär?

En sak är nog säkert. Vi är för många om alla ska ha samma levnadsstandard som de flesta av de nu protesterande ungdomar. Om vi inte vore för många skulle ingen svälta och sakna det elementära som vatten och mat. Vi var för många redan årtionden sedan. Kina tog länge ansvar för resurserna med ettbarnspolitik. Det visade sig inte vara så lyckat gällande befolkningssammansättning eftersom det blev flera pojkar än flickor. En obalans vi i Sverige har också lyckats med genom import av unga män till den grad att vi överträffar Kina i åldern tonår. Det är inte bra, enkelt sagt. Jämvikt är bäst. Inte slagsmål om kvinnorna, även på gatan.

Jag är mest orolig för resursanvändning och skräp vi kallt lämnar efter oss. När tillgångarna är på upphällning kommer vi då att ta ihjäl  varandra i kampen om resterna? Vem blir den diktatorn som dikterar vem ska dö och vem ska leva?

Om vi inte har kollapsat i en religiös rensning före det. Om det senare en annan gång.

 I’LL BELIEVE IT’S A CRISIS WHEN THE PEOPLE WHO KEEP TELLING ME IT’S A CRISIS START ACTING LIKE IT’S A CRISIS sa Glenn Reynold på Instapundit den andra Augusti, 2019 vid något pågående klimatmöte.

Så när de ”stora” slutar flyga runt i möten där de talar om hur vi andra skall göra och de också anpassar sin egen livsstil som boende mm till det de kallar klimatkris kan jag dra in någon resa till mina barnbarn. Som fattigpensionär har jag redan köpstopp.

Vad tror vanligt folk då? YouGov studie har frågat 30,000 människor i 28 länder och vi svenskar hör till de minst oroliga. Tror vi på teknikens framsteg eller tror vi inte på hela klimatgrejen?

Andra planterar dock träd utan att få skäll.

A global tree-planting campaign led by YouTube stars has seen more than $8m (£6.2m) raised in just five days.

Beauty YouTuber Jeffree Star and US entrepreneur Elon Musk are among those to have donated.

The ”Team Trees” project is aiming to plant 20 million trees around the globe by 2020, with each $1 donation ”planting” one tree.

The donations go to the Arbor Day Foundation, a US organisation dedicated to planting trees.

Läs mer: https://www.bbc.com/news/world-us-canada-50233221

OBS. Träden i bilder ovan 3 första är från Sverige, den nedersta från USA, North Cascades Nationalpark.

Greta Thunberg har  fått ge namn åt en liten skalbagge. Arten, som är gul, blind, vinglös och mindre än en millimeter, upptäcktes på 1960-talet i Kenya.. Naturhistoriska museet i Storbritannien namngav den nu efter Thunberg. – Så det är lämpligt att namnge en av de nyaste upptäckterna efter någon som har arbetat så hårt för att försvara naturen och skydda utsatta arter, Max Barclay, kurator vid museet.

Skalbaggen, som tillhör insektsfamiljen fjädervingar (Ptiliidae), har fått namnet Nelloptodes gretae.

Jösses. Skydda utsatta arter? Men skalbaggen var både blind och vinglös. Ett omen? Eller en påminnelse om att vi bör vara varsamma med alla sköra varelser?

Glädjestunder och sorgpromenader

Jag såg en häger vid sjön. Den såg lite trött ut och jag började undra om den var samma fågel jag hade sett på platsen så där 15 -20 år. Eftersom den hägern inte flyttade söderut under vintern brukade vi, min sambo och jag, köpa en julklapp till den, en hög strömming och lägga den till hägerns favoritplats.

Kanske åt han fisken, kanske inte. Vi såg aldrig någon glädjedans över julklappen.

Jag hade inte sett fågeln de senaste två åren, men nu satt en till synes gammal häger på exakt samma plats. Jag blev glad. Kanske var det samma häger som än tappert bevakade sitt revir och nu njöt av solen vid sjön. Som vanligt, ingen kamera eller mobil med.

Hur länge lever en gråhäger? Den äldsta märkta var över 35 år, så visst kan denna vara samma fågel.

Det var dagens glädjepunkt. Ser man på massmedian idag finns det inte mycket att glädjas åt. Död, dagliga skjutningar, sprängningar, våldtäkter, bostadslösa studenter… Vi bevakar illa och tar uselt hand om vårt revir.

Jag gjorde också en runda i skogen och plockade svamp. Min sambo och jag plockade svamp varje år innan han blev så sjuk att våra gemensamma skogspromenader tog slut. En dag blev det hans sista skogsbesök. Man vet sällan innan om något blir ”sista gången”. Först efteråt ser man hur någonting tog slut den dagen. Nu kände jag mig sorgsen när jag såg några par med en svampkorg.

Minnen om ett lycklig liv, ett liv tillsammans, drabbade mig hastigt. Vi hade suttit så många gånger just på den platsen där jag satt igen och drack mitt kaffe. Smärtan över livets gång och grymhet sköljde över mig hastigt.

Jag fortsatte att gå. Använde skogsterapi över min ledsamhet. Hittade Karl Johan, olika soppar och lite andra svampar. Det mesta torkades. Av resten blir det risotto någon dag.

Let’s rock tills fängelseporten slår igen

Vinter -58 hade Elvis Presley filmen ”Jailhouse Rock” premiär i min hemstad. Förväntan var stor bland tonårsflickor och biografen var fullsatt samt slutsåld hela veckan. Jag var inte någon beundrare av Elvis Presley, inte heller av Paul Anka vilka två var idoler bland mina skolkamrater.

Jag hade en bokad plats på Konserthuset och gick på operan när de hade premiär två gånger i året. Men jag gick på bio med mina två bästa vänner. Ja, vi tre hade smitit ut med en lögn.

Våra föräldrar var redan förskräckta fast de inte visste något om Elvis annat än skvaller om hans höftrörelser. Så jag  sa inget hemma om bion utan ljög att jag skulle läsa läxor hos en kompis. De två andra sa en liknande lögn. Jag tog på mig min duffel och långbyxor som ansågs lite opassande. Kläderna visade att man hörde till de vilda tonåringarna. Vi som gick i flickskolan använde långbyxor bara under vinteridrott .

Jag hade dock ingen uppfattning om vad det vilda bestod av. Rökning kanske? Jag rökte inte. Jag hade köpt duffeln och långbyxorna med min lön och då var min tonårsprotest över. Sedan fortsatte jag bära tidningar på natten, gå i skolan på dagen och hjälpa mina föräldrar med hemmets skötsel och småsyskon, precis som åren före.

När vi närmare oss biografen möttes vi av en liten polisstyrka och brandkår. Nej, det brann inte. De var där för att hindra eventuella kravaller. Kanske blev vi alldeles vilda av Elvis? Lokalpressen, det vill säga två fotografer, var också där. Vi tre undvek att hamna i bild.

Filmen var så där. Elvis sång var behållningen. Många grät och tjöt lite under filmen. När vi kom ut sjöng vi alla på Jailhouse rock trots att vi fick passera polisen.

The warden threw a party in the county jail
The prison band was there and they began to wail
The band was jumpin’ and the joint began to swing
You should’ve heard them knocked-out jailbirds sing

Let’s rock everybody, let’s rock
Everybody in the whole cell block
Was dancin’ to the Jailhouse Rock

Dock hände inga kravaller. Alla skyndade sig hem. Jag antar att inte bara vi tre utan flera andra hade ”läst läxor” hos en skolkamrat.

Jag tänkte på Jailhouse rocks premiär när jag läste om slagsmål med 100 yngre personer i Stockholm, om sprängningar, skjutningar, våldtäkter på skolbarn, brinnande skolor, barn som rånar barn, nätövergrepp, lik som hittas i diket… allt det som också beskriver Sverige på denna soliga vårdag. Våra fängelser är fulla men det rockas knappt där med Elvis stil. Jag tänkte på våra föräldrar  på den gamla tiden som var rädda att Elvis höftvickning och sång kunde locka oss till fula tankar och omoraliska göranden. De ville skydda oss från det – och mycket annat också. De var fostrande föräldrar, inte våra vänner.

Nej, min ungdom var ingen idyll men skillnad till världen idag är betydande.

Det är dock lätt att tycka om Elvis. Det finns några sångare som är i klass för sig som Maria Callas, Frank Sinatra och Elvis. De kunde sjunga. De hade passion för musiken. Deras röst går in i märgen och berör, även efter deras död och ganska så halvdana inspelningar. Den teknik som finns idag får vilken blond medelmåtta som helst låta som om hon vore en sångare av högre klass.

Det är dags för annan sång. Fåglarna sjunger i skogen. Våren blommar. Men det är tomt på skogsvägar. En barnvåldtäkt och ett hittad lik i närheten gör skogen till en enslig plats. Som om jag vore den enda i världen utanför allt som händer.

PS. Skriv under uppropet om hemlösa pensionärer. Namninsamlingen fortsätter även om den är inlämnad. Dock ville inte Statsministern ha det. Fortsätt att skriva på. Alla blir vi gamla och många även fattiga i Sverige.

https://www.skrivunder.com/inga_fler_hemlosa_fattiga_pensionarer_i_sverige?s=60344656