Varje förort var också en framtid en gång.

003 (3)

Bebyggelsen tätas. Höga hus växer upp bland andra höga hus. Utsikten från omgivningen försvinner. Att stirra på en betongvägg i stället några träd är deprimerande. Den sista lilla gröna kullen i Centrum ska bebyggas. Parken skall också krympas och ett stort hus tar platsen.  Alla byggplanerna innebär tätare bebyggelse trots att kommunen har hur mycket mark som helst att bygga på.  Det är billigare att tränga in ett hus till bredvid en annan än påbörja en ny stadsdel.  Höghus, flera höghus. Vår egen Manhattan.

Finns det inte flera undersökningar om hur grönområdena förbättrar hälsan. De som hade en kort väg till det gröna var friskare, både fysiskt och psykiskt, än de som levde i betonghetton.

Vi är som myror.

Ändå räcker det inte. Befolkningen ökar snabbare än bostäderna. Vi dör inte ut i samma takt som folk flyttar in i Sverige. Vi gamla är envisa och har inte vett att dö och avhjälpa bostadsbristen.

060 - kopia

Betong ghetton. Jag saknar den riktiga naturen. Inte en risig skog med en belyst löparslinga. Inte en park som man går runt på tre minuter, där soptunnorna svämmar över, där knark säljs i hörnet och rökarna ockuperar alla bänkar. Jag saknar ödemarken, stora skogar, fjäll, berg – att känna den grova marken under fötterna i stället grusstigar eller asfalt. Att gå på en väglös mark, att få inbilla sig ingen annan har trampat där.

Jag saknar tystnaden i stället byggljud, snattrande mopeder, rivstartande bilar, skrik och gräl, gråtande barn, mobilfolket som ropar så det hörs över centrum. Skaror av unga utländska män som har slagsmål på kvällarna utanför hamburgerbaren.  De sparkar runt tjejerna mellan sig. Dessa skrattar och skriker. Det ständiga suset av ventilation.

Ibland sätter jag på en symfoni, kanske Rachmaninoff eller Sibelius högt för att ta död på andra ljud. När jag tänker på mitt livs toppupplevelser är tystnad ett av dem.  En gång satt jag på en fjällkant. Jag kan än pricka in platsen på kartan. Tystnaden var total. Ingen vind, inte ens ett grässtrå som vajade. Inget vatten som porlade. Inga fåglar. Jag vågade inte andas. Jag kunde inte röra mig. Det var som världen hade tagit slut. Det var magiskt. Jag tror vi är rädda för tystnad. Som om vi inte fanns när ljuden omkring oss är borta. Krampaktigt håller folk i sina mobiler för att ha kontakt med något.

Att bo på en liten förort som sakteligen förändras till sliten, stökig, trång plats med människor från världens alla hörn, tiggare vid affärer, ungdomsgäng, klotter, bränder, krisande ekonomi där Socialtjänsten är pengautgivare och inklämda nya höghus, är bara en spegling av dagens samhälle.

Det känns nerslående. Hotfullt på något sätt. ”I was the future once”, sa avgående David Cameron.

Så är samhället vi byggde och lät ske. Framtiden som är förgången. Det var inte så jag hade tänkt det. Aristoteles – tror jag – sa att tolerans och apati utmärker kollapsande samhällen. Är vi där nu?

Snart väntar ödemarken. Den sviker aldrig.IMG_0035

 

Skogen som medicin?

233

Ytterligare en studie visar att naturen har helande verkan. Folk som bor nära skog, park eller grönområde är friskare än andra. Alltså, själva närheten var hälsosamt och hur enkelt det var att gå ut i det gröna.

Man måste förstås gå ut i parken, in i skogen, för att dra den fulla nyttan  av naturens hälsoverkan. De som var ute i naturen hade färre sjukdomar och levde längre.

Folk som bor på täta områden i höghus mår sämre än de villaboende nära ett grönområde. Låter logiskt.  Hur vi bor har en stor påverkan på vårt välmående.  Hur vi väljer att bo handlar också om pengar.

Att ha en tegelvägg som utsikt är uselt men ett träd utanför fönstret kan vara lite som ett må bra piller. Träden jag hade utanför köksfönstret höggs ner och platsen består nu av en skräpfylld grop. Varför fälldes de friska träden? Kanske beror det på Kommunens plan att alla platser ute skall vara så öppna som möjligt så inga våldsverkare kan gömma sig bakom träd och buskar? Som tur ligger en park och även skogen nära.

003

Promenad i skogen minskar stresshormoner med 16 %. Från vilken nivå räknas den procenten? Nära döden? Att gå i skogen hjälper i alla fall för stunden när livet gett en smocka. När jag än arbetade gick jag hem genom skogen, förmodligen räddade det hälsan på mig när arbetet var knäckande och jag jobbade för flera. Man tänker så bra när man går. Om ett tag tänker man dock ingenting utan bara går. Kanske ”tanklösheten” är det som lappar ihop oss?

Naturen ökar vår kreativitet med 50 %. Kreativitet? Jag tror inte att den djupaste skogen kan hjälpa mig längre. Vad är kreativitet? Räcker det att dekorera muffins eller att ta en ny bild till bloggen? Det är uselt med kreativitet hur än jag går i skogen.

Endast 10 procent av USA:s tonåringar tillbringar dagligen tid utomhus. Jag vet inte hur de svenska tonåringarna har det men troligen häckar de över internet.

Våren är i gång. Gå ut. Hämta in lite ro i själen. Kanske just du kan bli kreativ och åstadkomma något.

166

Ett husdjur sägs också få oss att må bra. Kanske inte den här katten?

I morgon är det Jordens dag. Organisationen uppmanar oss att plantera träd. Jordens dag (Earth Day) är initierad av den amerikanske senatorn Gaylord Nelson för att uppmärksamma världens miljöproblem. Dagen har sedan starten 1970 firats 22 april varje år. http://www.earthday.org/

Se vackra träd på: http://news.nationalgeographic.com/2016/04/remarkable-trees-earth-day-pictures/

http://ehp.niehs.nih.gov/wp-content/uploads/advpub/2016/4/ehp.1510363.acco.pdf

https://www.washingtonpost.com/news/energy-environment/wp/2016/04/19/why-living-around-nature-could-make-you-live-longer/

Vackraste platsen i Sverige?

017 (2)

Vad är den vackraste platsen för dig i Sverige? Kanske något av de 21 områden  framröstade av 1000 personer i Världsnaturfonden WWFs sommarkampanj Svenska Pärlor. De är platser med fantastisk natur som också har många hotade arter och livsmiljöer i behov av skydd.  Måste erkänna direkt att ingen av dessa var min favorit nummer 1. Jag hade besökt 5 av dem, Hoburgen, Flatruet, Karatj-Råvvåive, Kagghamraån och Sturefors samt passerat några till. Alla är fina platser men kan inte slå min etta.

Min stora favorit är en ödslig, stenig, ack så stenig, plats.

Den ligger i Sarek, Luottoláhko, en platå på ca 1244 – höjd, omgiven av höga fjäll.  Även Pårtetjåkkå, en av Sveriges högsta toppar 2005 m skymtar band topparna. Dalgångarna omkring är splittrade av vattendrag och orsakar många vad. Det kan vara kämpigt att ta sig dit beroende på vilken väg man väljer. Det går att hitta en plätt att tälta på om man är inte kräsen.

Det är ödsligheten, känslan att vara ensam, kanske trampa på marken där inga fötter har tidigare trampat (det är förstås inbillning) som ger rent exklusiv känsla. Det är tyst utöver vråk som försöker skrämma sina offer och en pratsam skärsnäppa kan helt obekymrat gå bredvid en. Kungsörn glider förbi. Ibland passerar björn och järv fast jag har inte haft den turen. När mörkret är kompakt lyser stjärnorna så nära att man nästan kan ta i dem. Om det inte blåser och regnar som ger riktigt jävligt väder att tälta på så hög höjd.

020 (2)

Jag uppskattar riktig skog med nya och döda träd, mossa och lav, fallna träd och känslan av orörd natur. Björnlandet och Pårteområdet till exempel.

Man kan förstås hitta magiska platser lite varstans. Vilken är din?

De 21 vinnarna är:

Blekinge län – Hanö, Dalarnas län – Ore skogsrike, Gotlands län – Hoburgen, Gävleborgs län – Limön, Hallands län – Galtabäck-Lynga, Jämtlands län – Flatruet, Jönköpings län – Skiröområdet, Kalmar län – Alsterån, Kronobergs län – Sjön Möckeln i Helgeåns vattensystem, Norrbottens län – Karatj-Råvvåive, Skåne län – Torups bokskog i Svedala kommun, Stockholms län – Kagghamraån, Södermanlands län –
Hartsö marina områden, Uppsala län – Årike Fyris, Värmlands lä n- Lurön, Västerbottens län – Rönnbäcksnäset, Västernorrlands län – Mjältön med omgivande vatten, Västmanlands lä n- Hedströmmen, Västra Götaland län-Marstrandsskärgården, Örebro län – Hackvad, Östergötlands län – Sturefors eklandskap.

http://www.wwf.se/svenskaparlor/?parla=1144

http://www.wwf.se/press/aktuellt/1598454-rets-21-svenska-naturprlor-utsedda-av-wwf

Promenader – ett undermedel för tanke och hälsa?

018v

Förbättrar promenader minnet? Kanske. De som går regelbundet har i alla fall större minneshantering – hippocampus – i hjärnan än innesittarna. Borde vi ha en ”ur och skur regering” eller tvångsmässiga promenader för ministrar så klarnar minnet något? Ni vet det där att dra slutsatser ur det förgångna och relatera det till framtiden, det som är så svårt.

Igår promenerade jag 15 kilometer när avlösartjänsten var hos oss. Kom jag ihåg något? Ja, hur jag saknade våra skogspromenader med kameror när gubben än var pigg. Gick först de 4,4 kilometerna som jag har gått så där tvåtusen gånger till min gamla arbetsplats, sjukhuset, och drack en latte i ett av de många fik som har poppat upp sedan jag sist var där. Fortsatte till skogen. Tyst, stilla, vackert. Skogen var frostig, spår av harar och rådjur, solen som sken under trädtopparna.

Det lär vara nyttigt att gå. Forskarna tillskriver en massa fördelar för den som promenerar. Att gå i skogen är rena hälsokuren. Speciellt blandskog/lövskog ger lugn och avstressar hjärnan. Ja, nu var det ju inga blad som fladdrade i vinden men snön knastrade under skorna.

Man tänker bättre om man går. Promenader minskar problem med minnet för människor med mild kognitiv svikt eller alzheimer. Det samma sker med friska personer som går minst tio kilometer i veckan. Vi blir bättre med att ha många bollar i luften, att planera, tänka strategiskt och att prioritera.

Jag tycker att det stämmer. Ibland när jag hade ett knivigt ärende satt jag en lapp hos sekreteraren: är ute och går. Lugnet ute i parken gav andrum från telefonen och människorna. Jag kunde tänka. Jag såg problemet ur en annan synvinkel och  hittade bättre lösningar för patienten. Jag promenerade för det mesta hem, ofta genom skogen. Stressen i hjärnan gick ner, ungefär som om man stängde av datorn och dagens uppgifter stoppades i en fil annanstans. När jag var på randen till kollaps på grund av för mycket arbete planerade jag en lång vandring, tog ut mina  sparade semesterdagar och gick sedan 80 mil och kände mig pånyttfödd. Ett tag i alla fall.

Forskarna säger att effekten av promenader delvis hänger ihop med att den del av hjärnan som är central för minneshanteringen – hippocampus – normalt minskar med 1–2 procent om året som en naturlig följd av åldrandet. Hos personer som gick tio kilometer i veckan växte tvärtom hippocampus med 2 procent.

Tio kilometer? Är det säkert kort?

En av världens största studier – Nurses health study – har visat att de kvinnor som gick mer än tre timmar i veckan minskade sin risk för hjärt- och kärlsjukdomar med 35 procent. Hårdare träning gav samma, inte bättre resultat. Så, vi måste inte slita i gymmet för att må bättre, det räcker att gå lite raskt. Jag antar att samma resultat gäller för män?

Att promenera är rena mirakelmedicinen för den som vill gå ner i vikt. Bara man låter bli sockerintaget efteråt förstås. Men eftersom promenad minskar sockersuget så… Röra sig mer och äta mindre är ett bra recept för den som vill tappa några kilon.

Alla sorters motion minskar risken för bröstcancer, även andra cancerformer. Promenader minskar ledvärk, förkylning och sjukdagar, botar lindriga psykiska besvär lika bra som piller. Vi sover bättre efter promenad, fast det har jag aldrig märkt.

Vore det verkligen så enkelt att bara gå och då förblir man frisk? Det behövs nog mer som sunda matvanor, undvika rökning och för mycket alkohol och vara frisk från början och ärva goda gener. Även den mest exemplariska personen kan bli sjuk och även tappa minnet oavsett hur mycket man än promenerar.

Men människan är född till att använda sina ben och så klart mår vi bättre av motion än utan. Förr i tiden var flera kroppsarbetare och hushållsarbete innebar tyngre moment som vattenhämtning och vedhuggning. Arbetstiden var också längre. Människorna behövde då vila efter arbetsdagen. Idag har vi maskiner till hjälp. Idag sitter många i 7-8 timmar vid datorn och sedan tar bilen hem för att koppla på datorn eller TV n hemma, kanske med hämtpizza till middag.

Många barn är helt främmande för naturen eftersom vuxna är det. De kan allt om Internet men skogen är vit fläck i deras tillvaro. Natur kan till och med uppfattas som hotande med insekter, djur och risken att gå vilse.
Lider vi till och med av ”Nature deficit disorder”?
http://blogg.iniskogen.se/2013/10/16/nature-deficit-disorder/

IMG_0025 (2)

Det börjar bli dags att planera för sommarens vandring. Jag har träffat flera personer, mest kvinnor, som säger sig vilja fjällvandra men kommer aldrig så långt som att ens köpa en karta eller träna sig att gå längre sträckor i terräng. Visst, kanske, nästa år eller sen.
Tänker du fjällvandra i sommar och är en novis? Då är det dags att börja promenera, planera och besluta vilken sträcka och köpa en karta. Lycka till. Hör gärna av dig på kommentarsfältet! (Fjällbild: hängbron  över Vuojatätno i Padjelanta)

http://www.svd.se/tolv-ovantade-halsovinster-med-att-ga
http://www.skogsaktuellt.se/artikel/49215/skogen-gor-under-for-immunforsvaret.html
http://ngm.nationalgeographic.com/2016/01/call-to-wild-text

PS. http://www.tv.nu/program/hem-till-varje-pris ett program om den totala förnedringen politiker utsätter våra gamla.