Nytt År, ny början?

Vid tolvslaget på Nyårsafton sa min dator poff och hårddisken hade gjort sitt. Allt försvann. När en ny hårddisk var installerad hittade jag en del dokument i min bloggs mediebibliotek. Hur kunde de hamna där? Dock var senaste månaders bilder borta. Inlägg såg konstiga ut. Det märkliga var också att alla Julhälsningar jag hade fått per mail var borta men det jag hade skickat var kvar. Adressboken existerar inte längre. Hur många har en adressbok, på papper alltså?

En del finns på en extern disk men inte allt. Jag hade slarvat med att spara.

Det kanske är bara bra att få en ren tom start, även i sin dator? Det finns alltför mycket skräp man spar. Hur många länkar fanns sparade ifall att? Hur många inlägg som aldrig las ut? Hur många usla bilder väntade på ingenting?

Började städa även annat. Kläder jag inte har rört på åtskilliga år. Något som nu är fel storlek eller jag aldrig mer skulle ta på mig. Funktion en dräkt hade för mig har försvunnit. Jag går aldrig mer i sjukhuskorridorer på väg till ett ledningsmöte. Så, klädinsamling som nyss har satt upp sina metallboxar vid återvinning får min dåtid. Eller soptunnan.

Annat? Det finns alltid saker man inte har rört på flera år. Även om jag städade bort inför PCT och uthyrning finns det onödiga prylar som inte ger varken bruk eller glädje.

Minimalistisk liv lever jag dock endast i tält.

Nytt år, ny början. I Världen går en tsunami fram av virus och så kallad politik.

Tänk om vi kunde starta ett nytt år även i vårt Samhälle. Städa bort Statens slöseri, onödigheter, fusk, kriminalitet, brister i skolor, vård och äldreomsorg, sopberg som brinner, usel planering vad det nu än kan gälla. Ja, det lovas ju krafttag, nytt, förbättringar… men vi som har levt ett tag har hört samma visa så många gånger. Jag menar inte att Världen vore sämre nu än på Medeltiden, under krigsåren eller ens på det gyllene 50 talets folkhem utan att hålen, ofta orsakade av politiska val och vår underdånighet till EU, är stora och synliga. Missbruk av våra gemensamma resurser, som skattemedel, är alltför uppenbar. Tanken om vilket Samhälle vi ska ha om tio – tjugo år finns inte. Ännu mindre realistiska planer hur vi kommer vidare med kärnfrågor som infrastruktur, ökad behov av el, den så omtalade integrationen och miljöfrågor. Inte klimat. Kan vi inte ens ta hand om brinnande sopberg i min kommun efterlämnad av en skurk måste politiker bara erkänna att Klimat är på en annan nivå än deras förmåga.

Kanske på en nivå vi inget kan göra åt, bara städa upp förstörelse på längre ner, på jorden alltså?

Vi har nu släppt vår frihet till en Regering genom en pandemilag. (Se hur 55 gänget röstade på Regeringens sida!) Till en Regering som inte har klarat av de normala uppgifterna samt har dragit benen efter sig vid den onormala, pandemin. Pandemilagen känns sent och även onödigt, som orsakad av ”måste göra något” i tankegångar. Att inskränka våra rättigheter var lätt. Få protesterade. Nyttan av det praktiskt är tveksam. Vem kan övervaka hela Sverige? Som en minister sa: Länsstyrelsen får fixa en organisation… Bara så där, mitt i pandemin ska man ordna en organisation som bevakar antalet människor, överallt. Lagen känns som att ge fan fingret… Ni vet hur det brukar gå?

Vi är många som har undvikit kontakter, ändå in till döden.

Dock är förståndet kort hos en del. Känslan av odödlighet kombinerad med förakt mot de människor som gör jobbet i vården, räddar livet av de oförståndiga. Och politikeradeln har hytt med finger mot befolkningen utan att själva bry sig. Just vi som är viktiga personer behöver inte bry sig är tanken.

Haverier har drabbat förra året. Av många art. Virus som styr våra liv kontakter och sjukvården. USA. Trump som ondskan definierad – eller patrioten. Fredsmäklaren? Det sket svensk media i. Det känns som om de andra, riktiga skurkarna fått en stunds frisedel i media. De tjugo farligaste människorna i Världen går fria med sina idéer, likaså många skurkpolitiker. De mindre farliga använder bara kniv och vapen. Demonstrationer bedöms olika. De i gamla sovjetländer är goda, de i USA onda oavsett hur det ser ut. Vita företräder ondska, de med färg blir beundrade. Internet är under kontroll. Den som är god får ösa förakt mot andra, den som bedöms vara på fel värdegrundskorridor stängs av. Yttrandefrihet är inget vi har. Det delas ut enligt de nya påvarna som äger mediemöjligheter.

Året har knappt börjat. Det känns redan som vi skulle sitta på en trasig brygga utknuffade mot havet. Vi hinner bli desperata, trötta, förbannade åtskilliga gånger i år. Kanske tillkommer det ljuspunkter. Vänta inte på att Regeringen fixar de. Du är din egen, som oftast.

God fortsättning. Glöm inte en extra disk att spara dina mästerverk i.

PS. Jag erbjuder mig gärna att lära Statsministern att handla på Nätet. Dock måste han ha BankID och konto som kan användas för Internetköp. Men det har han väl?

https://www.counterextremism.com/content/top-20-extremists

Avtagande avkastning eller äldreomsorgen är naken.

De äldre är en avtagande avkastning. Eller bara pengaförlust. Det känslomässiga, våra band till anhöriga, kontakten bakåt är inget politiker förstår.

Nu börjar behandlingen av de gamla sjuka under Coronapandemin komma fram. Så, för att de gamla sköra inte skulle besvära sjukvården under Corona har det funnits regler för sortering. Även om jag tycker att döende personer kanske dör bäst där de är utan att flyttas är det en stor skillnad mellan en sjuk och en som redan har sövts ner med morfin. Och tänk, om inte morfin var rätt åtgärd? Är man svårt sjuk kanske inte avancerad vård och åtgärder är den bästa lösningen utan låta livets gång ta hand om livet. Som en smart läkare på VC sa till oss när min sambo var väl så sjuk. ”Vi kan göra det och det och…vad tror du han skulle säga om han än förstod situationen?”

Svaret var då nej. Jag tror inte han skulle orka mer åtgärder. Att sortera bort folk utan samtal med patienten och eller patientens talesperson är inte ok. Hur det blev i boendet när han flyttade in har jag malt här ett antal gånger. Bort med mat. In med morfin. Det kommer aldrig att lämna mig. Och – idag är många anhöriga i samma sits. Vi är arga.

Nog om det. Andra kan beskriva situationen och behandlingen av de gamla bättre. Eller, en journalist i alla fall.

Jag tycker att alla skall läsa – speciellt sjukvårdspolitiker – Maciej Zaremba som skriver om:

Varför har så många äldre stockholmare tillåtits dö under coronapandemin?

Hur kunde en ljusskygg order från regionen räcka för att sopa undan både yrkesetiken och lagen?

Han är en riktig journalist.

https://ekuriren.se/artikel/pr5ne5nr

Sök också på: Clinical Frailty Scale

PS. Det finns många virusexperter, sist även Obama vet hur Sverige borde göra. Förut Greta, Gates… var och en som syns i media har sina åsikter. Håll dig från dem är nog mitt bästa råd.

Tidigare inlägg om sortering mm:

Städa hjärnan?

Sparar du saker du inte kommer att behöva? Jag såg ett avsnitt av Simpsons. En japansk bok om minimalism inspirerar Marge att göra en livsstilsförändring så hela familjen får säga adjö till saker som inte längre skänker dem någon glädje. Och hon städar. Barnen städar. Till sist är det tomt, utöver Homers gris. Men Marge är en sällsynt smart kvinna – eller är hon det – hon spar allt i ett förråd. När saknaden över sakerna slår till kan förrådet öppnas.

Simpsons lär vara den längst producerade serien. Som också har förutspått  olika riktiga händelser i förväg. Trumps vinst var en.

Kanske fick jag en impuls av Simpsons för idag slog jag sönder ett gammaldags datorbord. Den har varit på väg ut i några år men de saker jag än förvarade i hittade ingen plats annanstans. Men nu städade jag. Jag orkade inte bära bordet till återvinning utan att knacka den till mindre bitar. Fortsatte att slänga andra icke glädjande saker. Möblerade om och kände mig nöjd.

Det blir en städvecka. Jag är så snorig. Bäst att hålla sig hemma och rensa ut.

Tänk om vi kunde rensa även våra tankar. Ta bort det som inte ger glädje utan får oss att känna mindre trevliga känslor. Vad praktiskt och befriande det vore att lyfta ut allt vi inte längre vill behålla i minnet. Det där besvärande som ibland poppar upp. Ett musikstycke som påminner om en stund vi vill glömma. Ett misstag på jobbet. Taskig skilsmässa. En klantighet som orsakade sjukhusvistelse. Eller det närapå vrede vi kan känna för Samhällsutvecklingen. Tänk om allt vi hatar, är rädda för, har ångest över eller skäms för bara passerade som en vind utan att beröra oss.

Ibland känns som om hjärnan vore en död risig buske med bara ett ynkligt pip som försöker höras över röran.

Dessa livets mindre goda ingredienser kan vi gott leva utan? Kan vi? Är det inte så att misstag och sorger lär oss, får oss att bli vuxna, mogna människor? Allt  det som betecknar oss som en människa. Kan de som glider genom livet på en räkmacka verkligen förstå andra människor, de  med ont om pengar, med felsteg och problem? Ibland tycker jag att flera har ”Marie Antoinette syndrom”. De förstår ingenting av vanliga människors situation. De koketterar med rena dumheter.

Finns det perfekta människor? Utseendemässigt kanske? Alla flickor ser ju lika ut tack vare ett filter man kan använda för Internet. Det finns inte kvar skavanker, inte personlighet, inget än en plutande mun och falska ögon mot mobilen. Figur man inte har. Man kan inte ens känna igen bekanta flickor i bilder längre. En massproduktion av samma vara. Men innehållet i hjärnan måste vara ångestfylld? Jag duger inte utan jag måste ta på mig en mask. Jag är dock för gammal för att varken analysera eller kommentera den världen som finns idag på olika Internetsidor utlagda av unga kvinnor.

Är vissa hjärnor mer aktiva i att reagera och spara? Olika hjärnkapacitet? Ibland undrar man när politiker lovar samma saker år ut år in men glömmer att  det är gammal skåpvara och oförverkligade löften. Nu ska det igen bli superb äldreomsorg. Sjujäkla satsning på Samhället. Har vi inte hört det före varje val? Återbruk? Kanske kan vi få glömskehjälp av någon politiker som går obekymrat till arbete utan att se vad som hände och  håller på att hända med Sverige? Som inte kommer ihåg förra vallöften. Att inte se och inte höra kan vara en konst inövad redan i barndomen när man gick med ungsossarna och lärde sig att bli en ägare av Sverige.

Ägare av Sverige? Så sa en socialdemokrat som var ordförande i en viss kommun. Vi äger ju landet, sa han. Jag tror han missade något, som de företag vilka än fanns i landet och de arbetare som producerade nyttigheter. Samt skatt. Den personen försökte övertala mig att gå med S och bli ungdomsledare. Han lockade mig med ett fotolabb som jag kunde fritt köpa in. Jag sa nej. Är alldeles för konservativ för att ens kunna  vända mig åt vänster för en ungdomslokal med fotolabb. Det var på 80 – talet. Idag vet jag inte ens vart S positionerar sig. Det är en soppa beroende på vilka man delar bädd med.

Vi bör inte bara klaga och märka ut bara S. Samma sjuka finns nog i flera partier. Var och en vet ju bäst, så bäst att man inte ens kan prata med alla.

Men, gjorde jag ett dumt val? Är det inte som politiker man får förmåner, makt och kan glida runt på en räkmacka? När jag läser meriter för politiker, även i Regeringen, kan det vara skralt både med utbildning och erfarenhet från ett annat, vanligt arbete. Ändå är man med och styr landet. Den förståelse som krävs om hur vanligt folk vill ha det kan brista. Och det rejält. Men, röstboskapen har också ett kort minne.

Kanske våra hjärnor anpassar sig till det vi tror och bara ibland får man en sur påminnelse om våra felsteg och brister? Bäst jag fortsätter att kasta onödiga prylar.

Hjärnbilden från:

https://commons.wikimedia.org/wiki/File:MRI_head_side.jpg

Jag träffade aldrig lyckliga horor.

Nej, jag har aldrig träffat en lycklig hora som ansåg att sälja sex var ett bra yrke. ”Mina” horor var missbrukare. De var långt från lyxprostituerade även om några av de yngre var välklädda och hade inte än blivit vräkta. De flesta var narkomaner, några alkoholister. Alla heroinister fnaskade. Heroin var dyrt. Amfetamin- och blandmissbrukare växlade mellan snatteri, vakt vid inbrott och sexförsäljning.

Flera av kvinnorna hade blivit våldtagna och utnyttjade som barn. Att män använde dem som de ville var liksom så är det, normalt ungefär. Godispengar blev hundralappar, sedan tusenlappar. Droger kom i livet med allt från 8 till 14 års ålder. Droger kostade. Att avstå från prostitution då blev inte enkelt. Så klart blir inte alla våldtagna barn prostituerade. Alla blir inte märkta för livet. Flera finns också i människovårdande yrken. Det var inte ovanligt hos mina patienter att ett barn i en missbrukarfamilj var narkoman och den andra i något vårdyrke.

En och annan ung kvinna hade sugar Daddy som höll ordning på kunderna, tog en stor del av pengarna och försåg kvinnan med droger. Om de protesterade kunde han ju bara kasta ut dem. Det fanns alltid nya kvinnor i behov av droger och bostad. Marknaden är god så att säga. Nästan alla mina patienter var svenskar då men idag är prostitution mer internationell, eller ska jag säga mer EU öppen eller resultat av arbetskraftsinvandring.

Många av mina patienter hade en stadig kundkrets. Nej, få tog mot i en egen lägenhet utan vid portgångar, i bilar, källare och även allmänna toaletter. Några gick till kundens arbete. Ni anar inte hur många arbetsplatser används för den servicen efter stängningstid.  Några kvinnor hade en hund som vakt. Många pojkvänner eller hallickar hade vapen och de stod i närheten i väntan på pengarna.

Så långt jag vet blev ingen sexköpande man anmäld, åtalad och dömd. Kvinnorna visste inte deras riktiga namn, anonymiteten var ömsesidig. Det är bara business, sa en.

Kvinnorna var noga med kondom. HIV var skräcken då. Alla krävde pengarna först. Ibland sjappade de om mannen  var för sen att komma i gång eller verkade farlig på något sätt. Han kunde ju inte klaga.

Bara i ett fall mötte jag en kvinna som hade blivit gravid och hade inte  en aning om vem kunde vara barnafadern. Det kan gott ha hänt i flera fall men det stadiga sällskapet brukade gärna ta på sig faderskapet och  ingen ville ha faderskapstest.  Paret trodde sig få förmåner nu när de väntade barn, som bostad, möbler, barnvagn och pengar. Det var snopet att se hur stor skillnaden var mellan det man hade spenderat i droger och det man kunde få som socialbidrag. Så lite! En månads bidrag kunde kvinnan ju fixa i några timmar. Men ingen hade ett bankkonto med pengar. Tusenlapparna bara rann iväg. Ofta rakt in i armen eller kanske i fotsulor ifall man hade kontakt med Socialtjänsten som ville se ens armar.

Den stadige pojkvännen saknade skrupler när pengarna tröt och körde då kvinnan ut till gatan för några kunder. Oavsett hennes vilja.

Jag träffade kvinnorna när de hade blivit gravida, blivit skickade av en kompis för att få hjälp, kanske abort  eller preventivmedel och  i sällsynta fall kom kvinnan genom Socialförvaltning. Att bli gravid välte livet omkull. Att välja drogfritt liv under graviditeten var inte svårt i de flesta fall. Att sedan komma i någon sorts normalt liv med en baby och arbete var dock mer problematiskt.

Tro inte att Socialtjänsten hurrade: så bra att du vill ha ett liv utan droger nu, vi ska hjälpa dig med allt! Undantag finns då ett bra samarbete gav bra hjälp.

Som sagt, jag mötte aldrig lyckliga horor bara de som ville ur eländet. Vad jag vet tack vare uppföljning av mina patienter finns det en (1) kvinna som gick tillbaka till gatan. Barnet  lämnades i fosterhem. Det var inte möjligt för henne att bryta 25 års liv tillsammans med sin make och hallick. Socialtjänsten var helt kallsinnig för paret. Hon är den enda tiggaren på gatan jag gett en slant till när jag stötte på henne några år senare. Tigga på dan, fnaska på kvällen.

Jag kan inte förstå hur någon man med normalt liv och hjärnan i behåll kunde tänka sig att betala för tiominuters sex till en påtänd oerhört skitig och sliten kvinna. Om något, måste det vara en känsla av eget  överlägsenhet, lust att förnedra sig själv en stund. Eller vad?

Kvinnan var känd hos Socialtjänsten sedan länge. Jag minns vad Socialtjänsten sa när hon kom till sjukhuset: abortera henne. När det inte gick sa de: slösa inte åtgärder på henne, ta bara barnet när det är fött. Vi har papperna klara.

Hon var dock drogfri hela graviditeten. Att komma igen när man aldrig har haft det normala livet med hel skolgång, nyktra anhöriga, arbete, bostad och inga droger är inte enkelt efter 25 år. Det är enklare att gå tillbaka till gatan. Hon dog strax efter jag träffade henne för sista gången, som tiggare på gatan. Jag lyckades inte hjälpa henne.

Jag hade tillstånd från henne att beskriva hennes liv anonymt i föreläsningar. Jag glömmer henne aldrig. Jag glömmer inte henne  sittande på gatan med en mössa framför sig, tiggande, för att sedan ragga upp en kund på någon bakgård. En svensk kvinna, alkoholister som föräldrar, glömd redan när hon skippade skolan. Och sedan träffade hon sin hallick vid 15, snygg spännande man med bil och droger, en man som erbjöd henne uppmärksamhet, saker och prov på något som kunde göra livet mer häftigt.

Min kommentar hos http://www.fristad.eu/

Det är en storm över en man som betalade för sex till en kvinna som sålde just den varan. Om vi bortser från kvinnan och kärnfrågan prostitution just nu och riktar oss bara till mannen undrar ja, varför denna storm. Det har inte varit några hätska ord varken från Regeringen, massmedian (annat än i de ”rasistiska” sajterna) eller kvinnoorganisationer vid alla våldtäkter riktade sig mot i huvudsak svenska kvinnor av invandrarmän. Ofta är straffen ingenting, några månader, en vecka ungdomstjänst, snack hos en socialtant och en kärleksstorm ifall man skulle råka dömas för utvisning. I bästa fall kan skadestånd utdelas till männen för man blev så utsatt av beskyllningarna (Fittjamålet).

Varför är moralen så hög nu hos manliga politiker att de skriker efter fängelse för sexköp? Känner de igen sig? Avbön? Alla kvinnorna i media som skäller? Reagerade de när någon våldtogs och skrev massor med hatartiklar? Inte? Då var det till och med synd om pojkarna.

Eller är det bara skillnad på män och män? Du kan knappt identifiera dig annat än med dina likar. Moralen finns bara i din grupp. Nu är alla affärsmän goda, politiker exemplariska och kvinnorna så trygga bara den skyldige hamnar bakom lås.

Obehagligt var ordet, eller något tyngre.