Den fredliga majoriteten är irrelevant.

Som född under ett krig har jag grubblat en del om hur och  varför vi valde så katastrofal utveckling. Hur gick min kristne mycket fromme far och sköt fiender han inte visste vilka de var, vad de hette, om de hade barn och fru som väntade hemma? Han belönades med medaljer. Massmord genom krig är skrämmande. Det finns alltid flera orsaker, ursäkter och förklaringar till konflikter, beroende på vilken sida man frågar, för att inte glömma vapenhandlarna. Krig och försvar är en stor ekonomi, den största i världen.

De flesta människor är fredliga. Ändå är krig och terror ständigt närvarande.

Nu blankar jag samma undran från andra som skriver bättre. Jag läste en artikel på Australienska Spectator: ”The peaceful majority are irrelevant”. Är det så att vi ”vanliga” är betydelselösa för tidens gång?

Yes, of the world’s 1.6 billion Muslims, the majority are peaceful, as we all recognise and repeat ad nauseam. But that has little relevance to or impact on the day to day reality of Muslim terrorism.

American journalist, author and anti-Islam activist Brigitte Gabriel: ‘Most Germans were peaceful; the Nazis drew up an agenda and as a result 60 million people died, 14 million in concentration camps, 6 million of them Jews.

Brigitte Gabriel is urging the West to look at Islam with open eyes. She says ‘It is assimilation versus dawa. There is a notion of “cocooning”, by which Islamists tell Muslim families to cocoon their children from Western society. This can’t be allowed to happen.’

Det sistnämnda är ju uppenbart i Sverige. Det poppar upp muslimska friskolor med separerade bönerum för muslimska elever, medan de svenska eleverna anses bli otillbörligt påverkade om de firar skolavslutning i kyrkan. Att separera män och kvinnor i moskén och andra tillställningar är tillåtet medan någon jurist genast påstod att musikfest för bara kvinnor kan vara olaglig på grund av diskriminering.

Så olika ser vi på separation.  Diskriminering är liksom väljbart?

Liberaler ropade under Almedalsveckan om stopp till religiösa friskolor. Men Liberalerna satt i Regeringen i 8 år. Varför gjorde man inget av detta då? Är det enklare ha stora planer i opposition och inte behöva ta ansvar för det?

Så, är vi fredliga bara ovidkommande personer för hela den politiska utvecklingen? Är vi i händerna på teorier som beväpnar sig med ord och vapen? Struntar vi att kritiskt granska när politiker och mediepersonligheter pådyvlar sina idéer på oss? Är vi för eftergivna?

Vem sätter sig i motvärn mot ideologier som vill kontrollera våra liv? Hur kan vi skilja det onda från det goda? För att ta det mest aktuella: varför missar politiker  kopplingen mellan islamiska fundamentalister och det fundamentala i islam?

Islam har en mission. Det har inte vi kristna längre.

Islam, nazismen och kommunismen har många gemensamma kännetecken. Alla vill ha ett samhälle styrt av en ”ren” lära, kontroll över vårt beteende och ideologin genomsyrar alla aspekter i livet. I slutet finns det fulländade samhället. Jag tvivlar på att ens dagens vänsterungdom vill ha så reglerat liv även om de skriker i demonstrationer. En plakat är inte levnadssätt. En Twitterrad gör ingen renlärig. Ett pappershjärta bringar inte kärlek.

De förändringar i befolkningen som sker i Europa kommer att ha stor, om inte avgörande betydelse för vår kultur, ekonomi och våra liv. EU tycker att vi har ansvar för Afrikas arbetslösa och Mellanösterns krigsdrabbade, ja alla som vill ha bättre liv. Visst, det är bra att ha medlidande och hjälpa, men inga frågor ställs om slutresultat. Aldrig hör vi om kulturella krockar. Inte om varje lands eget ansvar för sin befolkning.

Är syftet att förändra Europa till mångkulturellt stridsfält?

Vissa länder stretar mot EU överhet, de vägrar blankt. Kanske för att de har gamla minnen från en ockupation? Zoltan Balog, Ungerns minister för mänskliga resurser, säger följande:

”Islam är en stor kultur och religion, vilken vi måste respektera, men Europa har en annan identitet, och det är tydligt att dessa två kulturer inte är kapabla till att samexistera utan konflikter… Den största skillnaden är att i Europa har politik och religion blivit åtskilda från varandra, men i islams fall är det religionen som bestämmer politiken”.

Ungern vägrar gå med på EU s krav att ta mot invandrare.  Muslimska invandrare. De anser att den kulturen inte kan anpassa sig till den ungerska. Det samma sker  i Polen som har minnen från kommunismens tid.

En annan person som höll tal i Warszawa nyligen sa:

The fundamental question of our time is whether the West has the will to survive. Do we have the confidence in our values to defend them at any cost? Do we have enough respect for our citizens to protect our borders? Do we have the desire and the courage to preserve our civilization in the face of those who would subvert and destroy it? We can have the largest economies and the most lethal weapons anywhere on Earth, but if we do not have strong families and strong values, then we will be weak and we will not survive.

Vi kommer inte att överleva?

Det var USA s president Trump, den svenska medians mest älskade hatobjekt. (Senior policy adviser Stephen Miller är hans talskrivare.) Men Trump pratar gärna själv från hjärtat oavsett hur bra det blir för han är ju ingen politiker.

Vi ser redan hur illa det fungerar att flytta andra starka kulturer till rakt motsatta och tro att de kan leva ihop i harmonisk enhet. Det fungerar inte. Det har aldrig fungerat.  Det kommer aldrig att fungera. Så är livet och mänskligheten. Vi är bara olika klaner, stora och små. Vi vill ha våra liv intakt. Det är få som byter ut sin kultur. Att äta kebab, dansa salsa, ha afrofrisyr eller resa utomlands blir man inte mångkulturell av likaså blir man inte svensk om man åker tunnelbana som någon påstod. Lite mer krävs för det. Att flytta bagaget ändrar inte innehållet.

Är vi på väg mot en total förändring av vår europeiska kultur eftersom vi är den svagare parten? Vi kan inte freda våra gränser. En stark tro som omfattar hela samhällsordningen är alltid överlägsen politiker och folk med tolerant linje. Borde vi ta lärdom från andra länder som islamiserats? Kan vi kräva att  vårt lands regler och sed gäller här? Bör vi göra som Östeuropa, Visegrádländer, och stänga gränsen?

Bör vi bli mer intoleranta?

Unlimited tolerance must lead to the disappearance of tolerance. If we extend unlimited tolerance even to those who are intolerant, if we are not prepared to defend a tolerant society… then the tolerant will be destroyed, and tolerance with them… We should therefore claim, in the name of tolerance, the right not to tolerate the intolerant. (Karl Popper)

Till sist vill jag citera en person jag inte hade en ringaste aning om vem han är utan att kolla på Wikipedia. Illa. Uffe Hansen:

De partier som inte ens erkänner att vi finns som folk, som lättvindigt avfärdar allt svenskt som barbari saknar trovärdighet, de kan inte ens försvara vår nationalstat. Hur ska dessa politiker kunna försvara den europeiska civilisationen?

Skall vi försvara vår civilisation? Det är som det heter en bra fråga. Det kanske inte är ens politikernas mening att behålla något vi har idag utan de syftar till att forma det nya gränslösa utopiska samhället med spruckna nationer,  stora arbetslösa skaror och effekter därav?

Frågan är varför?

http://www.foxnews.com/politics/2017/07/06/trump-in-poland-transcript-warsaw-remarks.html

http://www.crisismagazine.com/2017/civilizational-struggle-islam

https://spectator.com.au/2017/07/the-peaceful-majority-are-irrelevant/

https://samtiden.nu/2017/07/vara-rotter-nationernas-europa/

https://sv.gatestoneinstitute.org/10662/osteuropa-vasterlandska-civilisationen

Bild från Expressen, tror jag.

Inte är det något krig inte.

I slutet 80 – talet hade jag sällskap med den personen som skulle organisera en del av räddning och skydd vid krig eller katastrofer. Han hade bra erfarenhet av krig eftersom han hade varit i Koreakriget i den svenska sjukvårdstruppen. När Hesa Fredrik ljöd skulle han ringa vissa personer och sedan befinna sig på arbetsplatsen.

Organisationen idag måste se helt annorlunda ut på Internets tidsålder.

Hesa Fredrik ljöd 3.30 på natten. Vi vaknade. Idag finns inte ens de högtalarna kvar utan har monterats ner och de nya finns på platser man tror att de behövs. Hur kan man veta det? Men nu väcktes vi av ljudet.

Han steg upp. Ringde den han skulle ringa och drog samtidigt kläder på sig. Personen i andra ändan sa: vad fan väcker du mig för, inte är det nån krig inte.

Sedan la han la på luren. Sov vidare antar jag.

Vad gör man då? Efter några till samtal varav ett gick till brandkåren på vars tak det närmaste Hesa Fredrik huserade, fick vi klart för oss att det var teknisk fel. Men faran över signal sändes inte. Folk som vaknade började ringa polisen.

Inte är det något krig inte.

Igår var det stockholmarnas tur att undra varför Hesa Fredrik skriker. Och det gick lika illa.  Krisinformation funkade inte direkt.  Radion sa inget. Ni slog väl på radion omedelbart?  Ingen remsa gick på TV rutan. TV brukar ju larma om bränder, varför inte nu?

Personalen på SOS Alarm hörde själva inte att larmet gick igår. Det tog elva minuter för Krisinformation att gå ut med ett meddelande om att det var ett tekniskt fel och tio minuter för Sveriges Radio att sända information i P4 Stockholm. Ingen ”faran över” signal skickades.

Under tiden som ”Hesa Fredrik” ljöd över Stockholm gick såväl SOS:s som Polisens och MSB: s sajter ner på grund av överbelastning, och det gick därmed inte att få någon mer information.

Hur blir det när verkligheten slår till? Någon hackar systemet till exempel? Eller den mänskliga faktorn jävlas?

Det tog  flera timmar innan den ansvarige politikern finanslandstingsrådet Iréne Svenonius informerats. Hon befann sig inte i Stockholm. Skulle inte hon då lämna ansvaret till någon annan? Jag bara undrar.

Svenonius riktar skarp kritik till hur felsignalen hanterats. Hon fick infon från Twitter. Vi som inte använder Twitter då?

Nästa gång Hesa Fredrik skriker gå till krisinformation.se eller  Sveriges Radio P4 och vänta. Hur länge då? Hur länge kan man vänta om det vore allvar?

Vart skulle man ta vägen i så fall? Vet du vart skyddsrummet är? Jag vet men det är noga låst med kod och lås. Vem kommer att öppna det?  Jag skulle nog sitta kvar hemma och sätta på en kanna te.

Nu vet vi igen att myndigheter är inte mycket att lita på. Har du någon egen planering för en krissituation?

http://www.expressen.se/nyheter/preppern-torbjorn-44-efter-larmmissen-det-ar-helt-oforlatligt/

http://www.expressen.se/nyheter/just-nu-flyglarm-later-over-stockholm-/

http://www.dn.se/sthlm/oroliga-fick-inte-hora-faran-over/

http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/zqQr4/samhallsfunktioner-gick-ner-efter-falsklarmet-valdigt-allvarligt

https://www.krisinformation.se/

 

Svenska män är de mest jämlika i världen. Mobba dem inte.

005-2Min far var ingen bra far om jag mäter honom med nutida jämlikhetsmått. Jag minns bara några få tillfällen då han var engagerad i oss barn på barns villkor. Han var garanterat inte pappaledig en enda dag. Han var uppfostrare. Han var konservativ. Han var kristen. Han var inte feminist. Han var säker på att hans hustru var värt mer än han själv. Hon kunde ju föda barn. Far hade ett heltidsarbete och ett deltidsjobb. Mor sörjde för hushållet, att pengarna räckte, att det fanns mat på bordet och när det knep ekonomiskt arbetade hon som tidningsbud på nätterna så länge vi barn var under skolåldern och hon behövdes hemma. Far var stolt över henne.

Min far var stolt över sitt land också. Han var krigshjälte fast han tyckte krig var okristligt. Men han ville försvara landet. Att ha ett eget land, gräns mot andra, flagga, språk, rösträtt, förmåner och skyldigheter och en folkvald president var viktigt för honom. Att få vara en medborgare i ett fritt land var något stort. Han var stolt över sitt medborgarskap även om han aldrig ägde ett pass.

Att försvara sitt land, sin frihet, sitt sätt att leva var självklart.  Även om kriget mot ryssen tog hans hälsa och psyke och kortade hans liv – krigsskador kunde inga medaljer läka – skulle han försvara landet igen vid behov, om han sen skulle krypa.

Han var nationalist, absolut.

Han lärde oss barn att medborgarskap i ett fritt land var värdefullt. Medborgarskap förpliktade. Vad kan du göra för ditt land, var frågan.

Det var viktigt att ta ansvar. Man måste ge även om man inte har nog själv. Finland förlorade kriget och fick en halv miljon flyktingar. Det löste sig tack vare de vanliga människorna. Även far och mor tog ansvar.

Mor delade maten med flyktingar som bodde i vår hyreslänga. Vi fick vara lika hungriga som de tills de fick arbete. Någon gav dem ett rum. Andra kom med kläder. På söndag gick de till kyrkan med oss. Sedan ställde de sig vid en fabriksport och hoppades få arbete.

Efter kriget gick far  tillbaka till sitt arbete på pappersfabriken där han hade börjat som 14 år gammal. Varje vecka arbetade alla extra utan lön med ryska beställningar. Krigsskulden skulle betalas. Fabriken bidrog med varor. Det var så en nation med äran i behåll gjorde. Det land som är skuldsatt är inte fri, lät det på den tiden.

Trots att vi var fattiga hade han optimistisk syn på världens utveckling.  Att be till Gud och göra sitt skulle hålla ihop landet och behålla fred i världen.  Han fick dö med den tilltron.

Far och jag hade väldigt olika åsikter om det mesta men inte om värdet av ett fritt land, medborgarskap, demokrati och rätten att leva på vårt lands sätt. Även idag lever en liten, men väldigt bestämd finne inuti mitt försvenskade jag.

Det är inne att hata män. Kända figurer som tycks veta föga av världen hatar. De svenska männen hånas i massmedia av tongivande feminister som värdelösa svenska vita medelålders skräp fast de är just de som går till arbetet i morgon, tar hand om sina barn, bidrar till samhället på olika sätt och genom skatten bekostar även de invandrarmän som har lämnat sina barn och fruar kvar på krigsområden, sökt sig till EU-paradiset och skippat sitt ansvar hemma.

Hur känner alla fäder sig om deras kvinnor ropar i massmedia: hatar, hatar, hatar män?

Svenska män är de mest jämlika i världen. Mobba dem inte.  Värdesätt och ta hand om era män, fäder, söner. Tacka dem speciellt idag på fars dag. Tänk efter, du som är feminist. För – hackar man någon tillräckligt länge kommer även den att dra.

Ge oss en ny värld, helst flera – om årets ”Living Planet Report”.

figure_34_lander

Världsnaturfondens ”Living Planet Report 2016” är en genomarbetat rapport om jorden och dess resurser, de förändringar som sker på land och hav och vår användning av allt. Har bara tagit en snabb titt men tidningarna har redan meddelat att vi svenskar slet 4,2 jordglob per person och år.

USA, Kanada, Australien, Sverige och Förenade Arabemiraten, Qatar, Kuwait och Belgien är de värsta syndarna och/eller har den högsta levnadsstandarden. Norge har inte lämnat uppgifter sedan 2012 men skulle säkert hamna i topp.

638831main_globe_east_2048jord1jord2jord3 th2638831main_globe_east_2048

Svenskarna lever som om det fanns 4,2 jordklot, en ökning från 3,7 planeter för två år sedan. Mat gör 32 %, resor 29 %, varor 18 % och boende 12 % av vår resursanvändning.

Men, låg inte vi på toppen av alla länder i fråga om miljöhänsyn? Vi sorterar sopor, Regeringen stöder dyra elbilar och ordet miljö trycks ständigt i halsen på oss. Hur gick det här till?

Vi är ett avlångt land med långa transportvägar. Det är kallt på vinter. Vi importerar hälften av vår mat. Vi använder olja och alternativa sätt att fylla tanken – som el – behöver ändå tillverkas, kanske med hjälp av kolkraft i Tyskland. Vi importerar oändligt med saker, nya telefoner, datorer, fordon, tunnelbanevagnar, kläder, leksaker… Att resa har blivit en livsstil. Även jag har flugit inrikes en gång och utomlands två gånger i år. En var lite längre resa med en mellanlandning. Och jag åt oxfilé häromdagen. Och jag slängde  tomma kartonger i sopnedkastet.

Är jag kriminell nu?

Att förändra livet så grundligt att vi inte sliter på jordens resurser är inte möjligt ens med radikal minskning av jordens befolkning. Det vore fortfarande vi mot naturen. Det är vi mot och även med naturen. Vi är överst på näringskedjan. Vi är inte beredda på att systemet kring vår tillvaro förändras hastigt och tvingar oss att ändra våra vanor. Ja, en del av oss förbereder sig mot smärre katastrofer som elavbrott eller för TEOTWAWKI, det stora sammanbrottet. På vissa områden har det ju redan skett. Mosul just nu till exempel. Eller angrepp från yttre rymden? Vem skulle vilja angripa oss så som vi suger ut planeten?

Vi är faktiskt ganska många fler nu i världen. 19,3 miljoner fler födda än döda hittills i år. Mer än två Sverige. 19,3 miljoner små barn som också skall ha något av världens resurser.

Att folk invandrar till Europa i stället att bo på tältläger eller hemma i varmare klimat och enklare förhållanden kostar också på. Ingen flyr till de fattigare länderna med enkelt liv utan till Europa.  Vi är speciellt populära. Vi har problem för att kunna  lösa invandringens resursefterfrågan. Hur ser det då ut i den fattigare delen av världen som i Afrika vars befolkning ökar stort? Jag misstänker att utvandring har bara börjat.

Men ändå, vad är det som gör att vi svenskar använder mer ”jordglob” än Frankrike, England eller Ungern? Är det kylan? Är vi slösare av rang?

People inspect damage at a site hit by what activists said were barrel bombs dropped by forces loyal to Syria's President Bashar al-Assad in Aleppo's district of al-Sukari, March 7, 2014. REUTERS/Hosam Katan

Det som aldrig räknas i resursslöseriet är krig, en riktig slukare av tillgångar. Vilka resurser har islams krig i Mellanöstern, med alla utomlandspartner som Ryssland och USA, förstört detta år? Bostäder, sjukhus, transport, egendom, människor… tilltro till att världen är god och att vi kan leva tillsammans? Det är en viktig fråga.

Skall du göra något mer nu? Avstå från biffen på söndag lär inte frälsa världen. Inte att skippa bilen på arbetsresor heller om du blir sen, grinig och får mindre tid med dina barn. Och din gamla mor och far kommer inte att känna sig som miljöhjältar om du avstår från resan till dem i jul.

Kanske kan du ha telefonen ett år till fast den är inte senaste modellen? Inskränka klädköpen? Bo trångt eftersom bostaden ändå är tom en stor del av den vakna tiden? Låna ”sällansaker” från varandra? Det sistnämnda vore nog smart. Skulle det göra skillnad för världen?

Knappast. Vi är en liten smula av världens 7 461 000 000 människor. De stora avtalen som skrivs av runt flygande politiker brukar sällan ge resultat trots många underskrifter. Det är alltid något som kommer emellan. En bomb, träta, Gud… viljan att leva som vi. Eller ha ännu mer.

Så, rapporten säger:

INCREASED HUMAN PRESSURE IS DIMINISHING NATURAL CAPITAL AT A FASTER RATE THAN IT CAN BE REPLENISHED.

Vilket jag instämmer i. Och antagligen du och resten av oss också. Men vad sedan, det är en värre fråga.

http://www.wwf.se/source.php/1674006/LPR_2016_full%20report_spread%20low%20res.pdf

http://www.wwf.se/

Krigsbilden:  Aleppo 2014. /Hosam Katan