Bokbål och bokrea

Nyss städade man bort vissa böcker i några bibliotek. Nu bränner bibliotek böcker. Det är inte Day after Tomorrow där de överlevande försöker hålla värmen med hjälp av bokbränning utan Strömsunds kommun som skall minska verksamheten, det som falskeligen kallas spara.

Anledningen till att biblioteket i Backe bränner och även säljer ut böcker är  bibliotekets minskade budget. Kommunens sparpaketet gör att biblioteket  har varit tvungen att minska bibliotekets yta, vilket då innebär att böcker inte får plats. Böcker som Mark Twain, Isaac Singer, Tjechov och Hemingway åker till soppåsen och bränns.

Jag kan förstå att det låter upprörande att vi bränner böcker eftersom böcker har ett starkt symbolvärde. Men vi har alltid gjort så här. Vi har våra rutiner och det fungerar för oss, säger bibliotekschef Britt-Inger Roos.

Symbolvärde? Javisst, symbol att vi än så länge är någorlunda läskunnig folk och kan vända blad i en bok och kanske, kanske hämta kunskap, glädje, tröst, upplevelse, förströelse, spänning ur en bok. Kunde inte biblioteket öppna en loppmarknad? Lokaler finns säkert gott om i en avfolkningsbygd. Dessutom är böckerna skattebetalarnas, inte bibliotekschefens.

Strömsunds kommun gick faktiskt med vinst 25 miljoner men böcker ingår inte i det glädjebeskedet. Strömsunds kommun styrs av S och har styrts av S länge, länge. Kanske är kunskap mindre viktigt än skoteråkning och nöjesfiske, sprit eller chipspåsar i en landsortshåla? Och alla har väl en dator och mobil så surfa bara? Biblioteket har angett tonen.

Bokrean är i full gång. Gårdagens storsäljare, nobelpristagare, populära och osåldbara böcker säljs ut. Vad händer med de böcker som inte säljs på bokrean? Kommer också de att värma våra hus i stället att glädja våra sinnen? Tänker speciellt på barnböckerna, en deckare är färskvara,  men en barnbok öppnar dörren till en ny värld.

Resan till Burma 1978

Vi reste runt i Burma 1978.

Rutt: Rangoon, Pegu, Meikitila, Mandalay, Pagan, Magwe, Prome, Rangoon.

Bil: Humbert (hoplappad med andra delar).

Förare: 2 från ”demokratiska gerillan” kallade de sig.

Andra intressanta människor: fd minister i husarrest, oljeproducent, munkar, griniga makthavare.

Höjdpunkt; solnedgång över Pagan.

Slutet: utkastad från Burma med orden ”vi släpper er aldrig in igen”.

Idag vill många åka till Burma och resebyråerna spår guldår men man bör vara varsam när man tar kontakt med folk. Regeringen är ingen demokratisk och snäll en. En kontakt kan skada.

Social rättvisa är bara en dröm för många av jordens människor.

Den 20 februari är FN s världsdag för social rättvisa (World Day of Social Justice). Dagen utlystes år 2007. På världsdagen för social rättvisa uppmärksammar vi vikten av att bekämpa fattigdom, uteslutning och arbetslöshet för att kunna främja solidaritet, harmoni och lika möjligheter inom och mellan samhällen.

Vad är social rättvisa? Är det lika möjligheter? Men lika möjligheter är bara en utopi i världen idag, om inte för evigt. Vad är lika, vad innebär den benämningen? Den ekonomiska och mänskliga skillnaden mellan toppländerna och de sämsta på botten är stor. Vi är också olika, födda till olika omständigheter. En del länder ger direkt en nitlott i världens välståndslotteri. Vissa är födda rika, andra föds till svält. En del är begåvade medan andra är klart mindre smarta. Det är inget vi kan snabbt ändra på. Det går aldrig att utjämna möjligheterna helt. Vi är olika från början, från olika kulturer, miljöer och även med olika uppfattningar om vad är gott liv.

Social rättvisa är en förutsättning för en fredlig samverkan mellan och inom länder. Hur skulle det gå till? Världen har valt krigets väg i alltför många gånger. Idag pågår flera konflikter på grund av människors önskan om mer demokratisk samhälle, medan andra strider orsakas av eller styrs med religiösa motsättningar eller oljeresurser eller bara med terrorister som drar runt.  I vissa länder pågår återkommande inbördeskrig eller attacker om makten och/eller den rätta religionen. Och stormakterna är inte sena att blanda sig i om bara med drönare från luften. Fredlig samverkan tycks vara svårt. Även om  världen har blivit fredligare och bättre återstår oändligt att göra. Finns det ett plan för världens framtid? Något som alla enas kring?

Är social rättvisa fördelningen av tillgångar eller bördor jämlikt bland samhällets medlemmar? Är det ok att genom skatter, lagar och regler försöka få till stånd en så lika delning av det materiella som möjligt? Vad skulle då vara incitament att sträva efter bättre arbete, lön eller framgång om det ändå skattas bort?  Gott samvete? Glädje över att maximera samhällsnyttan? Sverige har valt skattemetoden och ingen bör klaga över att vi inte fördelar våra resurser. Fördela världens tillgångar? Där gäller helt andra principer.

Demokrati, ekonomisk tillväxt och social rättvisa är de viktigaste faktorerna för en positiv utveckling. Men den ekonomiska tillväxten är inte evig. Att ens inbilla sig att alla jordens människor kan leva som vi i Sverige är en utopi eller värre. Resurserna krymper. Hur löser vi det? Solidariskt? Knappast. Världen är inte solidarisk men det finns öar av solidaritet. Demokrati är ofta urvattnad. En röst vart fjärde år och sedan ingenting? Politik blir ett yrke och sätt att leva, inte folkets representant. Andra länder klarar inte av valvinster eller förluster. Demokrati är svårt, det pågår få diskussioner om demokratins väsen. Det kanske borde vi ta oftare? Vilka beslut får politiker fatta fast folkviljan pyser? Egypten är ett aktuellt exempel men nog finns det trätoämnen även i Sverige.

De mänskliga rättigheterna är avgörande i kampen för social rättvisa. Genom att lagstifta bort olika hinder som människor stöter på ökar den sociala rättvisan.Vi får tillgång till lika rättigheter. Kön, ålder, etnicitet, religion, kultur, sexualitet eller handikapp skall inte ha någon betydelse. I alla fall lagmässigt är vi på god väg i Sverige. Det har gått så långt i Sverige att det finns omvänd diskriminering i viljan att få allting rätt.

Rättvisa låter som en vacker dröm. Frågan är vem skall införa dessa rättigheter i länder där de som styr har en helt annan tanke om människan och dennes uppgift? Eller där människorna mördar varandra på grund av religiösa tvister? Vem försvarar de mänskliga rättigheterna i krig eller under ockupation? Och vi själva? Ser vi alla som lika värda omkring oss?

Inte, men kanske kan vi vara solidariska, hjälpsamma och snälla idag med någon som behöver oss, någon som inte har det så bra som vi eller i alla fall ta hand om våra närmaste på ett extra vänligt sätt. Solidaritet och rättvisa börjar hemma, inte med något politisk uttalande eller regel.

Farliga religioner?

I gamla Sovjet var Bibeln en farlig bok. I dagens Sovjet hamnar du i fängelse om du hånar kyrkan. Vinden vänder snabbt. Det gamla blir nytt och det nya gammalt. På 60 -70 talet smugglade min djupt religiöse svåger Biblar till Sovjet, Estland och Karelen även om har snart började dela ut även mat, kläder och husgeråd. Hans bilder från fattigdomen i Karelen var skrämmande. Barn kunde inte gå i skolan eftersom de saknade varma kläder och skor. Gladast var folket ändå för Bibeln. Tårarna var många när de fick den heliga boken.

Tron är en tröst när allt annat fattas.

Idag har religion en ny guldålder i Sovjet. Min svåger övergick till att renovera kyrkor. Biblar finns till salu i bokhandel.

Kristendomen är den mest hotade religionen idag. I det muslimska bältet över Mellanöster och norra Afrika lever de kristna farligt. Att sprida Guds ord kan innebära döden – om det inte är rätt Gud. På kartan http://www.open-doors.se/ ser man tydligt vilken tro som sprider sig och vilken religion som förföljs och dör ut. Där islam finns, finns inte plats för andra religioner.

Men är inte religion något vi gott kan vara utan? Kanske så, men det är inte min och din sak att avgöra. Var och en får ta ansvar för sin själ – om det nu finns – och sin tro, i vilken form det än uppenbarar sig. Att tvinga, förfölja, hota eller döda någon för ens tro hör inte till ett civiliserat samhälle.  Inte heller borde någon bedriva förföljelse eller krig mot oliktänkande. Tro bör vara ett personligt val. När vi döper barn idag har det oftast föga att göra med tro utan det är en sed från hundratals år bakåt. Att tvinga någon som äldre att aktivt välja föräldrarnas tro är snarare ondskans verk än kärleksbudet. Att ge sitt barn ett val är en uppriktig inställning till religion. I många samhällen är religionen samhällets val, du kommer inte undan.

Nu irrade jag mig ur frågan: kristendom som är förfölj. De kristna har förföljt, hotat, mördat, bränt och föraktat andra i religionens namn. Men vi har förstått att det inte var den smarta vägen. Samhällen förändras, kyrkan likaså, ens tro till någon ovan oss minskar med teknikens framsteg och ekonomins övertag. Det är som om pengarna sakta motade ut Gud till dop, vigsel och begravning. Andra saker blev viktigare än dagliga böner. Sökan efter något mer finns ofta men det fylls inte av en osynlig Gud.

I andra länder tar man tron mer på allvar. I flera muslimska länder strider människor mot varandra fast det är samma religion med något olika tolkning. Fridens hus ”Dar-al-Islam” innebär inte frid utan krig mot varandra, det ser vi idag t ex i Afghanistan och Pakistan. Kanske är det därför invandrarfrågan är så aktuell i Sverige? Vi drar våra slutsatser och vill inte ha fler så djupt troende i Sverige när vi själva har avsagt vår tro.

En man med både svenskt och amerikanskt medborgarskap är gripen i Benghazi, Libyen. Mannen i 45 års ålder är misstänkt för att sprida kristendom i landet. När polisen slog till mot boendet där flera utländska lärare befann sig på onsdagen arresterades mannen tillsammans med andra från bland annat USA, Egypten och Sydafrika. Samtidigt beslagtogs över 40.000 böcker med kristet budskap. Att missionera i muslimska länder kan sluta med döden. Att sprida islam i Sverige möts med religionsfrihet. Kan vi se oss som goda? Eller ser vi på Islam med ringaktning i ögonen?

På Open Doors World Watch list är Afghanistan (3) och Somalia (5) och Syrien (11) bland de länder där förföljelsen av kristna är värst. De är just de tre länder varifrån flyktingströmmen är stor mot Sverige, men är det kristna som flyr? Libyen har legat som nr 17. Nordkorea toppar listan.

I bild: Nya Testamentet 1869 och Den Svenska Psalmboken 1836