Bokbål och bokrea

Nyss städade man bort vissa böcker i några bibliotek. Nu bränner bibliotek böcker. Det är inte Day after Tomorrow där de överlevande försöker hålla värmen med hjälp av bokbränning utan Strömsunds kommun som skall minska verksamheten, det som falskeligen kallas spara.

Anledningen till att biblioteket i Backe bränner och även säljer ut böcker är  bibliotekets minskade budget. Kommunens sparpaketet gör att biblioteket  har varit tvungen att minska bibliotekets yta, vilket då innebär att böcker inte får plats. Böcker som Mark Twain, Isaac Singer, Tjechov och Hemingway åker till soppåsen och bränns.

Jag kan förstå att det låter upprörande att vi bränner böcker eftersom böcker har ett starkt symbolvärde. Men vi har alltid gjort så här. Vi har våra rutiner och det fungerar för oss, säger bibliotekschef Britt-Inger Roos.

Symbolvärde? Javisst, symbol att vi än så länge är någorlunda läskunnig folk och kan vända blad i en bok och kanske, kanske hämta kunskap, glädje, tröst, upplevelse, förströelse, spänning ur en bok. Kunde inte biblioteket öppna en loppmarknad? Lokaler finns säkert gott om i en avfolkningsbygd. Dessutom är böckerna skattebetalarnas, inte bibliotekschefens.

Strömsunds kommun gick faktiskt med vinst 25 miljoner men böcker ingår inte i det glädjebeskedet. Strömsunds kommun styrs av S och har styrts av S länge, länge. Kanske är kunskap mindre viktigt än skoteråkning och nöjesfiske, sprit eller chipspåsar i en landsortshåla? Och alla har väl en dator och mobil så surfa bara? Biblioteket har angett tonen.

Bokrean är i full gång. Gårdagens storsäljare, nobelpristagare, populära och osåldbara böcker säljs ut. Vad händer med de böcker som inte säljs på bokrean? Kommer också de att värma våra hus i stället att glädja våra sinnen? Tänker speciellt på barnböckerna, en deckare är färskvara,  men en barnbok öppnar dörren till en ny värld.

Ola Nilsson som är född och uppvuxen i Strömsunds kommun skriver om livet i en by där och det är ingen idyll, varken  med böcker eller annat kulturellt.

http://www.expressen.se/kultur/ola-nilsson-karleken-gommer-minnet/

http://ltz.se/nyheter/stromsund/1.5625400-bocker-fran-bibliotek-branns-istallet-for-skanks

http://www.dn.se/kultur-noje/bibliotek-branner-bocker-efter-sparkrav

http://www.dn.se/ledare/huvudledare/brann-inte-bockerna

Ge oss vårt dagliga bröd …. lite berest lyx också…

Den senaste hästköttsskandalen påminner oss om att vi behöver ett Europa som fungerar… Matens ursprung är viktigt för oss konsumenter men det finns inget självändamål att åter skapa en ”matnationalism”. Fri handel med mat är en förutsättning för att klara försörjningen av världens befolkning. Så säger MARIT PAULSEN som har gått från bondmora till bättre betald befattning som Europaparlamentariker (FP) och BIRGITTA OHLSSON EU- och konsumentminister (FP) som inte heller behöver räkna matpengarna.

Men vi andra med normala inkomster vore gärna matnationalister om pengarna räckte till och affären prioriterade svenska varor i stället det som är berest mat. Det vore bra om Sverige ville föda sin befolkning i något större grad än nu. Det skulle kännas tryggare. Håller med Jonstad när han skriver om ”matmil” dvs. hur långt maten har rest när vi sätter oss till bords. Att minska oljeberoendet och energianvändningen innebär att vi minskar matens resor och odlar det som går närmare användaren. (Jonstad: Kollaps). Det kräver förstås att vi minskar lyxvarorna som jordgubbar och växthusodlade varor på vinter.

Som vanligt handlade vi på fredag eftermiddag för helgen. Det fanns högar av frukt från Brasilien, äpplen från Argentina, veckans frukt från Kina, jordgubbar från vart det nu var, grönsaker från Spanien och annat från ”små bokstäver länder” så att det inte gick att läsa ursprungslandet. Som tur fanns det en liten hög svenska äpplen kvar. Apelsinerna från Spanien kostade 6.45 per kilo, bananerna 9.90. Undrar vad odlaren fick? Potatis och morötter från Sverige, kanske kålrötter och lök,  löken var från Tyskland. Sallad från Holland, sparris från Peru, sockerärter från Kenya … nej, nej …vi bestämde oss att göra potatisgratäng med potatis och sötpotatis. Sötpotatisen kom från USA. Kål? Det var från Tyskland. Vidare mot kött och fisk. Fisk från Norge eller från Danmark? Mm, hummer från USA? Nä för dyrt, det blev odlad lax från Norge fast det är visst inte heller miljövänligt. Köttdiskens innehåll var fraktat från Brasilien, Argentina, Tyskland, USA och Danmark. Ja, vi hittade svenskt också, dubbelt till tredubbelt så dyrt. Det blev lammfärs från Gotland, vår köttranson för veckan. Getost från Frankrike, den svenska getosten passade inte i vår pensionärsekonomi. Ekologiska ägg, grädde och mjölk, det var svenskt i alla fall. Smör från Finland var billigare än svensk. Ekologiskt kaffe, att köpa något sämre går jag inte med på. Kryddor, socker, juice …

Oavsett hur man försöker handla blir det en internationell resa jorden runt, speciellt om man måste få pengarna att räcka hela månaden. Vissa varor som vi anser nödvändiga går ju inte att odla i Sverige och utbyte och handel är inte i sig av ondo. Men den utländska explosionen i mataffären känns inte riktigt sunt. Att vara mer matnationalist vore bättre men hur ser det ut i mataffären när även den gamla bondmoran har svikit svensk mat och bondelivet för maktens brasilianska köttgrytor? Förslag om FBI för mat visar bara hur uselt EU s matpolitik har blivit. Den som vill  fuska hittar alltid en utväg.

God middag!

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/ingen-ar-betjant-av-mer-matnationalism_7940838.svd

Lyx från 6 länder –  minst.

Resan till Burma 1978

 

Vi reste runt i Burma 1978.

Rutt: Rangoon, Pegu, Meikitila, Mandalay, Pagan, Magwe, Prome, Rangoon.

Bil: Humbert (hoplappad med andra delar).

Förare: 2 från ”demokratiska gerillan” kallade de sig.

Andra intressanta människor: fd minister i husarrest, oljeproducent, munkar, griniga makthavare.

Höjdpunkt; solnedgång över Pagan.

Slutet: utkastad från Burma med orden ”vi släpper er aldrig in igen”.

Idag vill många åka till Burma och resebyråerna spår guldår men man bör vara varsam när man tar kontakt med folk. Regeringen är ingen demokratisk och snäll en.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/ak-pa-charter-till-burma_7934468.svd

http://www.fritidsresor.se/Erbjudanden/Burma-forhand/

http://www.svd.se/resor/borjar-med-paketresor-till-burma_7931208.svd

Social rättvisa är bara en dröm för många av jordens människor.

Den 20 februari är FN s världsdag för social rättvisa (World Day of Social Justice). Dagen utlystes år 2007. På världsdagen för social rättvisa uppmärksammar vi vikten av att bekämpa fattigdom, uteslutning och arbetslöshet för att kunna främja solidaritet, harmoni och lika möjligheter inom och mellan samhällen.

Vad är social rättvisa? Är det lika möjligheter? Men lika möjligheter är bara en utopi i världen idag, om inte för evigt. Vad är lika, vad innebär den benämningen? Den ekonomiska och mänskliga skillnaden mellan toppländerna och de sämsta på botten är stor. Vi är också olika, födda till olika omständigheter. En del länder ger direkt en nitlott i världens välståndslotteri. Vissa är födda rika, andra föds till svält. En del är begåvade medan andra är klart mindre smarta. Det är inget vi kan snabbt ändra på. Det går aldrig att utjämna möjligheterna helt. Vi är olika från början, från olika kulturer, miljöer och även med olika uppfattningar om vad är gott liv.

Social rättvisa är en förutsättning för en fredlig samverkan mellan och inom länder. Hur skulle det gå till? Världen har valt krigets väg i alltför många gånger. Idag pågår flera konflikter på grund av människors önskan om mer demokratisk samhälle, medan andra strider orsakas av eller styrs med religiösa motsättningar eller oljeresurser eller bara med terrorister som drar runt.  I vissa länder pågår återkommande inbördeskrig eller attacker om makten och/eller den rätta religionen. Och stormakterna är inte sena att blanda sig i om bara med drönare från luften. Fredlig samverkan tycks vara svårt. Även om  världen har blivit fredligare och bättre återstår oändligt att göra. Finns det ett plan för världens framtid? Något som alla enas kring?

Är social rättvisa fördelningen av tillgångar eller bördor jämlikt bland samhällets medlemmar? Är det ok att genom skatter, lagar och regler försöka få till stånd en så lika delning av det materiella som möjligt? Vad skulle då vara incitament att sträva efter bättre arbete, lön eller framgång om det ändå skattas bort?  Gott samvete? Glädje över att maximera samhällsnyttan? Sverige har valt skattemetoden och ingen bör klaga över att vi inte fördelar våra resurser. Fördela världens tillgångar? Där gäller helt andra principer.

Demokrati, ekonomisk tillväxt och social rättvisa är de viktigaste faktorerna för en positiv utveckling. Men den ekonomiska tillväxten är inte evig. Att ens inbilla sig att alla jordens människor kan leva som vi i Sverige är en utopi eller värre. Resurserna krymper. Hur löser vi det? Solidariskt? Knappast. Världen är inte solidarisk men det finns öar av solidaritet. Demokrati är ofta urvattnad. En röst vart fjärde år och sedan ingenting? Politik blir ett yrke och sätt att leva, inte folkets representant. Andra länder klarar inte av valvinster eller förluster. Demokrati är svårt, det pågår få diskussioner om demokratins väsen. Det kanske borde vi ta oftare? Vilka beslut får politiker fatta fast folkviljan pyser? Egypten är ett aktuellt exempel men nog finns det trätoämnen även i Sverige.

De mänskliga rättigheterna är avgörande i kampen för social rättvisa. Genom att lagstifta bort olika hinder som människor stöter på ökar den sociala rättvisan.Vi får tillgång till lika rättigheter. Kön, ålder, etnicitet, religion, kultur, sexualitet eller handikapp skall inte ha någon betydelse. I alla fall lagmässigt är vi på god väg i Sverige. Det har gått så långt i Sverige att det finns omvänd diskriminering i viljan att få allting rätt.

Rättvisa låter som en vacker dröm. Frågan är vem skall införa dessa rättigheter i länder där de som styr har en helt annan tanke om människan och dennes uppgift? Eller där människorna mördar varandra på grund av religiösa tvister? Vem försvarar de mänskliga rättigheterna i krig eller under ockupation? Och vi själva? Ser vi alla som lika värda omkring oss?

Inte, men kanske kan vi vara solidariska, hjälpsamma och snälla idag med någon som behöver oss, någon som inte har det så bra som vi eller i alla fall ta hand om våra närmaste på ett extra vänligt sätt. Solidaritet och rättvisa börjar hemma, inte med något politisk uttalande eller regel.

http://www.gapminder.org/ ger bra info om våra olika möjligheter i fråga om inkomst och livslängd.

PS. Läser just nu Jonstad: Kollaps, LIvet vid civilisationens slut, om våra krympande resusrer. Läs! Speciellt lämpligt på denna utopiska dag.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9170376352