Liten årskrönika

Årets mod: Malala Yousafzai, 15 år,  från Pakistan som uppmuntrar flickor att våga gå i skolan. Hon blev allvarligt skadad när de kvinnofientliga talibanerna sköt och skadade henne men det startade en ännu mer aktiv rörelse för flickors rättigheter. Regeringen i Pakistan har nu lovat hjälp till de fattiga flickornas skolgång. Så ett barn gjorde det regeringar i många muslimska områden inte har klarat av – eller velat ta tag i. Vi kommer att höra om Malala Yousafzai igen, lägg namnet i minnet.

http://en.wikipedia.org/wiki/Malala_Yousafzai

Årets Utställning: Ai Weiwei på Magasin 3. Han tilltalar alla, även oss vanliga icke konstkännare, han berör, överraskar, gläder, upplyser. Ai Weiwei är en av de stora konstnärerna idag. Du som missade utställningen på Magasin 3 – sorry! Att vara både politisk ringklocka och konstnärlig mästare samtidigt är få förunnat, han klarar det alltid på något sätt trots trakasserier från de kinesiska myndigheterna. Hans hemsida kan vara stängd lite då och då.

http://www.magasin3.com/en/blog/exhibitions/ai-weiwei/?postTabs=3

Årets teckning: de svarta tecknade barnfigurerna som inte får vara med. Svart = rasism eller hur nu PK folket tolkade det. Att ta bort just den svarta flickan och behålla de ljusare något konstiga figurerna kan tolkas att det är inte OK vara svart. En tanke som delas av:

http://www.bbc.co.uk/news/world-africa-20444798

http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/lilla-hjartat-inte-hets-mot-folkgrupp

Årets föreställning: Glada änkan på Södertäljeoperan. Inte för att den var överväldigande, inte för att den var nydanande utan att den var så rätt i tiden. Alla är ute efter ”Änkan” med pengar. Som Grekland, Spanien, Hollande, skuldtyngda bostadslånare, Obama, lottköpare, SMS låneblåsta, arbetslösa, du kanske … bortsett de som sjöng och spelade utan lön i den helt frivilliga kören på scenen. Missade du Änkan kommer det något aktuellt med Verdi nästa år är min gissning.

http://www.sodertaljeoperan.se/blogg/?ResetPassword#home

Årets reporter: För mig är det Maciej Zaremba med sin serie om skogen. Han är en journalist, inte någon som snor från andra tidningar, översätter lite eller skriver struntartiklar som många andra, vilka kallar sig journalister, gör.

http://www.expressen.se/kultur/maciej-zaremba-skogen-vi-arvde/
http://blogg.iniskogen.se/2012/05/13/har-skogen-ett-varde-annat-an-i-dollar/

Årets förstörare: de är tyvärr många men jag blev speciellt ilsken (vad hjälper det) på islamister av Ansar Din vilka härjar i Mali och hugger med yxor på världsarv i Timbuktu. De anser minnesmärken – mausoleum och gravar – vara förbjudna av islam. Vad är det för människor de vill forma? Människor utan rötter bakåt är just rotlösa. Gruppen är speciellt fientlig mot kvinnor vilka helst inte skall existera annat än bakom murar.

http://www.aljazeera.com/news/africa/2012/12/2012122317115353560.html

http://en.wikipedia.org/wiki/Islamist_destruction_of_Timbuktu_heritage_sites

Årets tuffing: ensamseglaren Tommy med sin gula båt Icebreaker. Inte att han är tuffast i världen utan att han gör – ungefär – vad han drömmer om och som mor måste jag ju få skryta lite. 11 500 distans och 7 månader till havs med strandhugg på Falkland, St Helena, Ascension, Azorerna, Scottland och sedan Sverige. Han startade i Argentina. http://blogg.syib.se/

Årets problem: Äldrefrågan igen. Vi alla blir äldre varje sekund och en dag är vi så gamla att vi behöver lite hjälp av en yngre. Det kan vara så enkla saker som att klättra upp och byta glödlampa, dammsugning eller i slutändan heltidsomsorg. Samhället ser detta som problem och kostnad. Det ses även som problem om vi anhöriga ger hjälpen själva, för då missar vi kanske pensionspoäng och lön. Det är också problem om anställda gör det för då kan arbetet generera vinst för riskkapitalister. Även den kommunala hjälpen kan vara fel och av låg kvalité utförd av outbildat folk. Hur än vi gör med de gamla är det problematiskt och kostsamt. Dessutom har pensionssystemet gett oss fel info. Vi får usla pensioner trots att vi har arbetat sen barnsbenen. Ättestupa nästa?

I Kina går staten ut och beordrar de yngre att ta hand om sina anhörig. Här hemma skäller facket och Regeringen ut dem som gör det. I Tyskland deporterar man de vårdkrävande till länder med billigare vård. Det är skit att bli gammal. Värdig ålderdom är bara ord på valtider – om ens då.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15995081.ab

http://www.dn.se/nyheter/varlden/tysk-export-av-aldre-kallas-deportation

http://www.expressen.se/nyheter/expressen-avslojar/kvinnans-sar-var-fullt-av-maskar/

Årets film: Melancholia. Javisst, den kom ju året innan men jag såg den först i år och vilken film skulle passa bättre än den undergångsfilmen i år?  0 resultat i miljökonferensen i Doha. Mayakalendern som tolkades lik vår undergång. Olika krig och konfliktområden förpestar livet för folk  – Syrien, Sudan, Afghanistan, Pakistan, Egypten till ex.  OK, ni som vill se annat se Berättelsen om Pi med era barn, som måste kunna läsa så bra att de kan följa med texten. Helt enkelt underbar! Man kan läsa boken också.

Årets slösare: tyvärr är de för många som tror att skattepengar är deras egna. Säpo med ballonger är ett ex. http://www.sloserimuseet.se/
Du som är pensionär eller undrar hur det blir titta gärna på lucka 23 men skyll inte på mig om du sätter kaffet i halsen.
http://www.sloserimuseet.se/#/lucka-23/

Årets djur: varg. Ständigt hotad, ständigt hatad, med ständigt ifrågasatt tillvaro. Diskussioner om exakta antal vargar blir nästan ställningskrig. Naturen är farlig. Vargen är en fiende. Får inte jägarna skjuta våra vilda djur blir de förbannade. Fingret kliar på avtryckaren och ibland ryker en hund som liknade en varg, eller kanske annat vi inte får läsa om. En av mitt livs höjdpunkter var varg vid mitt  tält i Hamra, dock hann jag inte med en bild men vargens yl glömmer jag inte. Bild: efter vargen försvunnit.

Årets personliga upplevelse: Resa med barnbarn och deras mamma till Cypern. Nu har jag gjort en charterresa!

Årets politiker: Jimmie Åkesson. Jag ogillar i högsta grad mobbning. Hans parti är vald till Riksdagen men mobbas på olika sätt och genom det räknas deras väljare som mindre vetande, värdelösa medborgare, några som inte skall vara med. Sluta med sandlådebeteendet, det är inte värdigt demokrati som vi påstår oss vara. Jag är inte Sverigedemokrat, jag kommer inte att rösta på dem men min ynka tilltro till politiker krymper varje gång när mobbarna går i gång. Det är inte så man avväpnar ett parti!

Årets naturupplevelse var tältning vid Balcong Sud ovan Chamonix. Jag flög på morgonen från Stockholm till Genève, tog buss till Chamonix, köpte bröd och gasflaska, hann med sista liften upp, bytte kläder och började gå i snöfallet på Mt Blancleden. Hittade en bra tältplast. Och naturen var överväldigande!

Så, Gott Nytt År 2013! Hoppas vi kan ta lärdom av det föregående och glömma det som skall glömmas, glädja oss för det vi upplevt och fått till skänks.

 

 

Vi ställde inte dem ute i kylan

Min första Hiv-positiva klient spydde på mina skor, ramlade på mina armar och blödde ner mig. Det var på tillnyktringen dit polisen lämpade honom och jag råkade stå närmast. Jag ställde mig i duschen efter att hade hjälpt personalen ta hand om honom. Hans kläder stoppade vi i tvättmaskinen och rullade in honom i duschen, sedan fick han en ren skjorta på sig och  plats på en madrass på golvet. Sjuksköterskan lappade ihop honom så gott det gick och han fick sova ruset av sig. Han hade tröstat sig rejält efter Hiv beskedet. Jag fick slänga mina skor och gå i sjukhusrocken och tofflor tills mina barn kom dit med kläder. Jag var då kurator på missbruksmottagningen och tillnyktringen men arbetade sedan på avdelning för gravida missbrukare och Hiv-positiva.

Hur var det att möta Hiv –positiva i början? Det var som  hop frågetecken. Ingen visste så mycket. Inte hur det exakt smittade. Inte om det gick att bota. Inte om vi kunde heja det på något sätt. Inte hur det blev sedan. Om vi skulle betrakta patienterna som sjuka eller något mellanting, mellan frisk – sjuk. Inte ens vad smittan hette för benämningen ändrades med tiden. Det var som det brukar när en ny sjukdom visar sig. Men alla sjukdomar innebär inte smittorisk. Den här gjorde det.

Så vi på golvet gjorde så gott vi kunde. Det kom regler. Varje dag kom nyare kunskap. Varje dag blev det enklare att fråga: har du testat dig? Din partner då? Använder du egna verktyg? Har du kondomer, vilken sort vill du ha? Har du kunnat berätta till någon? Till sist kom en universitetsutbildning på några poäng avsedd för läkare men vi andra, som jag kurator, fick också delta. Under kursen kom det ny kunskap per fax. Det var innan Internet erövrat kunskapsförmedlingen.

Vi blev bra på att trösta när döden närmare sig, för en del dog. Några hade varit sjuka länge, vissa hade en aggressiv variant som ledde till snabb död. Medan andra såg ut som hälsan själv och hade svårt att ta sig till budskapet: du bär på ett smittsamt virus. Det innebär vissa förändringar i ditt liv. Flera patienter var invandrare från Afrika. De fick alltid uppehållstillstånd men innan det hade patienten bara rätt till akut vård. Vi blev mästare i att kringgå reglerna för patientens bästa.

Så våra gravida patienter fick barn och vissa barn blev smittade. Några kom åter tillbaka gravida trots att deras värden var usla. Att få barn var som ett livstecken, sa någon. Kanske blev nästa barn frisk?  Det var tragedier men även glädje.

Så småningom var jag så pass kunnig att jag kände mig säker – nästan. Handledning fanns knappt. Vi alla var ju nya på branschen.

Jag fick äran att  föreläsa för ryska regeringsmedlemmar och andra medföljare  högt uppsatta inom sjukvården. Och jag insåg hur långt vi hade kommit. Vi hade inga olyckor i sjukvården. Inga smittade vid förlossningar på grund av slarv. Få missbrukare blev smittade, de hade lärt sig undvika risker. De, besökarna, berättade om  risker, okunskap och rädsla. Jag kände mig glad över den svenska Hiv/Aidsvården och förmedlade besökarna hur vi kom dit. De var imponerade och önskade fortsatt kontakt med den svenska sjukvården.

Vissa tycker att vi som då arbetade på sjukvården bör be ursäkt. Att vara kränkt är verkligen inne nu. Jag tycker vi är hellre värda ett enkelt tack. Många av oss gjorde mer än vi kunde.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/det-behovs-inga-ursakter-for-hiv-hanteringen_7786012.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20121230

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/mp-kraver-ursakt-till-hivsmittade_7717564.svd?utm_source=sharing&utm_medium=clipboard&utm_campaign=20121230

 

Julen är förbi

Julgranen dekoreras. Den seden är nog grundmurar i den svenska julen. Äkta eller plast? Plast luktar inte skog. Äkta barrar och granbarr kan hittas åratals efter i någon oväntad plats.

Julklapparna väntar på att Tomten kommer.

Även den mest fuskiga Tomten kan lura ett litet barn – en stund.

En liten Tomte tar sina första steg och missar att hon kan inte gå än… repris från 2002.

Julpapper kan vara lika intressant än innehållet.

Ute dekorerar snön grenarna och julstjärnorna lyser i stugorna.

Snöskulpturer i skogen.

God fortsättning! Snart är det en ny början.