Mötte en liten hund som speglade sig i dammen. Såg den sin egen spegelbild och beundrade sig själv? Eller trodde den att där i djupet fanns en annan hund lik honom själv? En själsfrände? Vovven stod stilla, viftade ibland lite med öronen. I dammen simmade änder med sina ungar men hunden brydde sig inte om dem.
Narcissus i hundgestalt? Han som förälskade sig i sin egen bild och tynade bort. Han som förvandlades till en blomma.
Det finns många Narcissus idag. Många som använder alldeles för mycket tid till sitt yttre och för lite tid för sitt inre. Det räcker inte längre att vara hel och ren, utan förvandlad till en drömbild. Som Narcissus står vi framför en spegel och petar i vårt utseende för att tycka om oss själva.

Det var dock en bra dag. Ibland träffar man obekanta människor och det liksom klickar till, man är på samma plan, orden har en mening och man blir upplyft. Hundens ägare och jag hann avhandla en del aktuella händelser och trender. Någon tänker nästan som jag. Någon har samma världsbild som jag. Mina åsikter är inte helt galna. Men egentligen är det inte positiva saker som kommer fram nu mera, utan  ”politisk depression”. Vi har insett att vi har levt våra bästa dagar och framtiden bjuder inga löften.

Ett skäl är demografin som tjurrusar. Fram till år 2030 kommer antalet som är 80 år eller äldre att växa med 60 procent. Redan nu växer välfärdsnotan snabbt ute i kommunerna.
Till detta ska läggas: sjukfrånvaron som drar iväg igen, försvaret som behöver rustas upp, stora behov av att infrastruktursatsningar – inte minst kopplat till bostadsbyggande – och kraftigt ökade kostnader för flyktingmottagandet.

Om pengarna inte räcker måste man anpassa utgifterna enligt tillgångarna. Vad kan vi avstå ifrån? Sjukvård för de gamla så de dör snabbare? Stängd gräns ett tag? Några stängda gränser lär det inte bli innan vi är på botten och då är det för sent. Du som förväntar dig en guldkant i ålderdomen får inget. Det serveras ett kex till kaffet. Den goda tiden är förbi. Vi har politiker som kan föga och har noll förmåga att se längre fram, resonera om – så innan de spenderar skattepengarna. De ser inte ”the big picture”. Politikerna sysslar med att dividera antalet jämlika veckor om de späda barnens vård som föräldrarna kan klara själva.

Men Gubben och jag levde en stund lyxliv under veckan. Dottern med make, hund att inte förglömma, bjöd oss eftermiddagste på Häringe slott. I en miljö som berättar om svunna tider, lite om nutiden också med sitt oväntade urval av tavlor, satt vi och drack champagne, åt små snittar och bakverk och jag kände mig som Hertiginnan av Bedford som ”uppfann” eftermiddagsteet och gjorde det till en vana.

Hundbild: Marie

Spegling är inte en hund utan något annat. Gissa vad!