Vi är alla Bryssel? Precis som vi var Paris, Charlie Hebdo, inte Vilks så mycket och absolut inte Dan Park men kanske Salman Rushdie? När börjar våra politiker dra slutsatser?  Alla säger sig vara förskräckta och beslutsamma. men vad beslutsamhet innebär hörs aldrig.

Det är bäst att fira Påsken hemma med en bra bok. Några förslag som jag tänkte på spontant, lämpliga i tidsandan:

Få biografier har berört mig som Salman Rushdies. Strunt i namn dropping, hoppa bara över och läs vidare.

Och en gammal historia:

Fria ordets försvarare

PS. Svenska Akademien har hastigt vänt i Salman Rushdie affären. De stöder nu honom, 27 år efter. Bättre sent än aldrig eller skäms ni?

Några veckor efter inledningen på en normaliseringsprocess mellan Iran och omvärlden, skärptes tonen mot Salman Rushdie. Fyrtio statsstyrda iranska mediekanaler gick samman och höjde belöningen för den som kan ta hans liv med motsvarande cirka fem miljoner svenska kronor.

Nu, efter 27 år bedömer Svenska Akademien att tiden är mogen. I ett utspel i Dagens Nyheter tar man avstånd från dödsdomen.

– Höjningen av priset på Rushdies huvud var den utlösande faktorn. Den kom efter vad som sett ut som töväder i den här frågan. Vi vill markera och då var det här ett utmärkt tillfälle. Det är en fråga om yttrandefrihet, säger Tomas Riad tillförordnad ständig sekreterare i Akademien.

Ibland vänder vinden. Räknas yttrandefrihet i pengar?

27 år sedan stoppade man huvudet under busken borträknad Kerstin Ekman och Lars Gyllensten vilka såg yttrandefrihet lika värd då som nu.

Salman Rushdie  borde få offentlig ursäkt.