Vi måste smaka fast vi inte vill ha maten. När vi smakat kan man få slänga det, sa en elev i en skola. Hon reagerade för att vissa fick ”önskemat” och behövde inte smaka det hon var tvingad att göra. Dessa barn hänvisade till sin religion. Hon var tvungen att smaka på blodpudding eller lever som hon aldrig behövde ens se hemma eftersom det inte ansågs som lämplig barnmat. Det argumentet bet inte. Hon var tvungen att smaka.
Sedan fick hon kasta maten efter en tugga.
Skolan lärde henne att det är OK kasta mat. Hur kan då föräldrarna lära henne det omvända: att vi inte kastar mat, om det nu inte råkat bli mögligt.
Vi slänger en miljon ton mat och det är bara en beräkning. Maten odlas, skördas, fraktas kanske från andra sidan jorden, paketeras, prismärks, placeras i affärshyllorna, köps, ratas och slängs (enkelt beskrivet, många moment fattas). Vi tycker att vi har råd att slänga. I vissa länder -som alltid Nordkorea – lider folk av svält på grund av regn , andra prioriteringar eller misshushållning.
Artikel efter artikel diskuteras det fria skolvalet och Sveriges usla skolresultat, vinster och friskolors vara eller icke vara. De elever som väljer bättre skolor stämplas som osolidariska och deras föräldrar som privilegierade. Förslag om bussning finns eller t.o.m. att antalet invandrare och svenskar skulle portioneras rättvist till varje skola. I vissa skolor får barnen inte ta med sig hem skolböckerna eftersom alla barn inte får hjälp hemma. De som får det kan ju gå förbi de andra! Frågan om orättvisa kommer ständigt upp.
Enligt FN är det föräldrarna som skall välja undervisning till sina barn. Vi har skrivit under:
Artikel 26 av mänskliga rättigheter.
Envar har rätt till undervisning. Undervisningen skall vara kostnadsfri, åtminstone på de elementära och grundläggande stadierna. Den elementära undervisningen skall vara obligatorisk. Yrkesundervisning och teknisk undervisning skall vara allmänt tillgänglig. Den högre undervisningen skall stå öppen i lika mån för alla på grundval av deras duglighet.
Undervisningen skall syfta till personlighetens fulla utveckling och till att stärka respekten för människans grundläggande fri- och rättigheter. Undervisningen skall främja förståelse, tolerans och vänskap mellan alla nationer, rasgrupper och religiösa grupper samt befordra Förenta Nationernas verksamhet för fredens bevarande.
3. Rätten att välja den undervisning, som skall ges åt barnen, tillkommer i främsta rummet deras föräldrar.
Har inte föräldrarna då rätt att välja skola till sina barn ? Är det inte rimligt att varje förälder är mån om sina barn och vill ge dem den bästa möjliga utbildningen genom att rata de skolor där resultaten är sämre om inte usla? Kan det finnas helt rimliga bedömningar bakom när svenska föräldrar – och även utlandsfödda – väljer en skola där svenska är huvudspråket i klassrummet och på rasterna? Att nedvärdera föräldrar vilka ger aktivt stöd i skolarbete för sina barn, läser läxor med dem, ger barnen kunskap som hjälper den vidare i livet är verkligen jantelagen.
På min tid gick de mer läsbegåvade barnen vidare till realskolan, resten till yrkesutbildning och de som inte klarade det till ett fortsättningsår med sikte på godkända betyg. Idag försöker man trycka alla till samma nivå. Den som hinner före alla andra får en dos till av samma vara. Vissa begåvade barn tappar suget och tilltron till skolan redan på ettan. Skolan ger väldigt lite extra till de mer begåvade barnen – om det inte handlar om idrott – utan föräldrarna måste engagera sig. Det kan ske genom skolbyte, om man bor på en tätort och det finns något att välja på. Jag har känt finnar som flyttade tillbaka till Finland när barnen började skolan.
Det finns förslag om fortsatt skolgång för de som inte får godkända betyg eller de som helt enkelt inte bryr sig om skolan. Evigt gymnasium för de skoltrötta. Vore det inte bättre med ett tionde år för dem som inte får godkända betyg? Skolan bör bli bättre, det är vi alla överens om. Men även eleverna bör anstränga sig.
Bild: här blir det inga rester!