En Rysslandshistoria om surströmming

Utvalda

Mina besök i Ryssland har begränsat sig till flygplatsen i Moskva, de var mellanlandningar på väg till och från Vietnam. Så, här kommer en historia som inte har någon större mening egentligen. Kanske bara språksvårigheter?

En av resorna blev lite minnesvärd. Vi fastnade i tullen som vi fick gå genom in och ut fast det var bara en väntetid mellan planet tankades. Någonting i min väska larmade. Snabbt som attan kom beväpnade män, ryckte åt sig väskan och trängde oss i ett hörn med vapen riktade mot oss.

Bomb?

Vi hade en burk surströmming med oss som present till Norrlandsgänget. Svenskar utomlands är svenskar och håller sig till traditioner som surströmming. Arlanda hade rått oss att ha burken i handbagaget. Nu var det en bomb eller något hotfullt. Jag försökte förklara att det var mat, fisk, men ingen ville eller kunde prata engelska eller svenska eller finska.

De konfiskerade surströmmingsburken och fraktade iväg den i en metall låda. Om ett tag följe de oss tillbaka till planet utan ett ord.

Jag hade velat se om de sprängde burken. På håll förstås.

Norrlandsgänget fick nöja sig med sill, inköpt från platsens svenska butik. De var ledsna.

På den tiden, på -70 talet, gick flyget till Vietnam genom Östberlin, Moskva, Samarkand, Karachi, Dhaka och sedan Hanoi. Senare byggde ryssarna en ny flygplats som kunde ta större plan och med dessa krigsmateriel förstås.

Nog har flyget utvecklats. Flög en enkel resa från Arlanda till Los Angeles, till nästan andra sidan jorden utan flygbyten.

Nu flyger vi inte till Moskva. No-go-land.