Etikettarkiv: Miljö

Vem ska odla maten?

Publicerat av

Något år sedan var vi på Teneriffa och råkade bo på ett hotell som ägdes av en f.d. sjöman som blivit strandsatt av kärlek på Los Cristianos. Han pratade om de förändringar som skedde. På Teneriffa höll odlarna lägga om sina marker till vinodling. Man till och med importerade grönsaker från andra öar. Det var mer lönsamt med vin. Detsamma sker i flera länder, även i Sverige. Många drömmer om en egen vingård.

Jordbruket i Sverige genomgår en förvandling. Mjölkbönderna lägger ner. Det är inte lönsamt.  Arla köper billigare mjölk utomlands.   Vi importerar till och med ärtor. Varför är importerad mat så billigt jämfört med svensk? Vad får producenten när den långväga biffen kostar under hundralappen och tomaterna 9.90? Mycket av maten är idag välberest,  till och med till Kina framåt tillbaka.

Vill vi verkligen ha vardagsmat som har fraktats långa vägar och producerats utan att vi har den minsta koll? Bekämpningsmedel, barnarbetare, usla arbetsförhållanden, inga miljöhänsyn – maten vi köper kan vara odlat just så vi aldrig vill ha det. Kanske högg man ner skogen för att producera naturkött? Att gynna svenskt gynnar ju oss och våra förhållanden också. Vad gör regeringen för att befrämja svenskt jordbruk?

Vi har festat. Vi åt igår vildsvin och idag hjort. Passerade en affär i Järna som sålde  lokala produkter. Köttransonen är uppäten för två veckor. Här är den köttfria måndagen utökad till onsdag och torsdag, ibland hela veckan. Det är inte svårt att äta vegetariskt eller fisk. Jag tror att många inte vet vad de kunde laga i stället falukorv eller fläskkotletter. Kanske pasta med svampsås och blåbärspaj? Just nu är det tid för inhemska grönsaker och rotfrukter och tack vare det eviga regnet finns det svamp i skogen eller på torget.

Vissa klantar till politiker påstod att det var ojämlikt med köttfri måndag i skolan. De rika kunde ju köpa sig en hamburgare!

Vattenbristen i världen kommer att slå mot matproduktionen och på 40 års sikt kan nästan alla behöva bli vegetarianer om en katastrofal global livsmedelsbrist  ska förhindras. Så drastiskt uttryckte sig några svenska forskare på Världsvattenveckan som pågår i Stockholm. Vi var 2,5 miljarder när jag föddes. Idag är vi 7 miljarder men många länder har ingen fungerande folkräkning. Det kan vara fler eller färre. Kan inte produktionen öka måste sättet att bli mätt förändras. Kött kräver mer resurser än grönsaker innan det hamnar på tallriken. Men djur håller markerna öppna, i alla fall här hemma.

Produktionen av mat har genomgått en enorm omvandling och våra krav på hur maten skall vara är något helt annat än när jag var barn. Vi var nöjda med enklare mathållning. Bara utbudet av flingor idag är rent av knäckande. När jag var sommarbarn ute på landet på 50talets början hämtade vi mjölk, grädde och ägg från bonden. Osten och smöret kom från lokalt mejeri. Kött från slakteri på orten. Korv tillverkades själv. Grönsaker, frukt och bär odlade vartenda som hade en jordplätt.  Att rensa grönsaksland var ett lämpligt arbete för oss barn som belönades med hemgjord saft och varma bullar eller likaså hemgjord gräddglass. Fiske, svamp och bärplockning, sylt- och saftkokning samt grönsakskonservering var en självklar del i hushållet. Frys var ju obekant i hemmen. Allt bröd bakades hemma. Det mesta var vad vi nu kallar ekologiskt. När jag tänker på den tiden är det med viss saknad och även undran hur man hann allt detta. Några hade en piga. Men att odla en del av sin mat var självklart för den som hade en tomt eller anhöriga på landet. Idag ser vi välansade gräsmattor runt husen men få har ens potatis på tomten och äpplen faller ner och ruttnar.

Vi är för rika eller lata eller dumma.

Vad gör vi av den befriade tiden, alltså tiden som förut gick till att förse oss med mat och ta hand om hushållet utan hjälpmedel? Det är den tiden vi nu arbetar med något – kanske inte alltid samhällsnyttigt eller givande – för att kunna köpa maten och allt det andra vi tror oss behöva. Eller ser på TV eller surfar? För även ”förr i tiden” arbetade de flesta och betydligt längre dagar. Det var inget paradis men det är onekligen en sundare tanke med att odla lite mat om så bara potatis i stället gräsmattor.

Än finns det bär i skogen och svamparna tittar upp. Lämpligt för en söndagsutflykt?

Tomaten i bilden är från en lyckad balkongodlare, Marie.

Plast till middag?

Publicerat av

När man hamnar på sjukhus frågar de ifall man inte äter viss mat. Jag skrev en del som  fisk från Östersjön. Kanske  tyckte de att jag var för besvärlig när de kastade ut mig direkt efter operationen? Men vem vill äta fisk från det förgiftade havet?

Vi alla har närkontakt med skräp. Äter vi det till middag utan att veta det? Lite plast dör väl ingen av? Inte gifter från besprutning heller? Vi hör till sopkedjan, vill vi eller inte. Bara jag går ut så möts jag av fimpar, Mc Donalds muggar, papper, plastpåsar …. Just för plastpåsar är jag lite allergisk. Värsta skräpet är kanske fullt användbara grejer som vi slänger för de var gamla eller ur mode. Sopdykare är ett ganska nytt yrke. Brukar se de i vårt miljörum när jag går med min återvinningspåse.

Visst var plast en bra uppfinning? Så glada vi var när den medhavda kassen byttes till en lätt plastpåse. Det går årligen åt över två miljarder engångsplastpåsar och sedan tillkommer alla andra plastprodukter. Många av dem slutar i havet. Det tar runt 400 år för en plastpåse brytas ned i naturen. Så din påse, slarvigt slängt någonstans har ett evigt liv, kanske som fel mat åt en val, fisk eller råkar kväva en fågel. Italien, Los Angeles, Togo, Kenya, Tanzania, Rwanda, Somalia, Kina, Syd Africa, Uganda och Bangladesh har förbjudit de tunna plastpåsarna. Vi ligger efter.

Seattle är sist att förbjuda plastpåsar i affärer på grund av miljöskäl.

“Great Pacific Garbage Patch” bara växer. Nu uppmärksammar man Östersjön. Hela Östersjön är full av skräp. Var det en nyhet? På en genomsnittlig mjukbotten ligger omkring 40 kilo papper och plast per kvadratkilometer, enligt uppskattningar från Göteborgs universitet. Omräknat till vanliga bärkassar i plast blir siffran en påse per 20 meter. Forskarna tror att plasten förgiftar Östersjöfisken när den bryts ned i vattnet.

Alan Weisman skriver i sin bok: ”The World Without Us” om den eviga plasten.  (Det är en bok man bara måste läsa!) Plast bryts till mindre och mindre beståndsdelar och till sist blir det mat för oförstående havsdjur. Det är ingen ny forskning. Larmet har gått länge sedan men ingen lyssnar. Du?

Mat och blommor på en resa jorden runt

Publicerat av

Utan att vilja blev jag åter en miljömarodör. Det var sannerligen inte första gången, inte den sista heller. Jag köpte blommor på torget, en bukett rosor och blåklint. Rosorna var från Afrika, troligen Kenya. Jag frågade inte varifrån de kom  och såg det inte innan jag var hemma. De var mycket vackra rosor och många köpte de. De var en helt onödig lyxköp. Vissa saker är liksom OK att köpa fast de är långväga men blommor … Jag undrar vad odlaren fick?

Man trillar dit ständigt. Det är inte lätt att hålla sig till närproducerat och ens veta när det närproducerat är ett bättre val. Vad är närproducerat? Hur långt får sådan mat och sådana blommor resa? Troligen är närproducerat bara grönsaker vi odlar på vår egen trädgård eller på balkongen. Om man nu inte bor som granne till en handelsträdgård och inte äter annat än grönsaker.

Jag är speciellt allergisk för mat som åker jorden runt, alltså alla dessa bekväma fryspaket med färdigrensad, styckad, skuren vara.

Jag köpte ett paket fryst lax. I regel köper jag färskt men fiskdisken är stängd på måndagar i min närmaste affär. Enligt påsen var fisken en produkt som kommer från ett område fiskecertifierad med MSC:s miljökrav för ett välskött och uthålligt fiske. Det lät ju bra. När jag läste det finstilta hemma med förstoringsglas – det var verkligen finstilta – såg jag att fisken hade fraktats runt halva jorden för att rensas i Kina och packas i en plastförpackning. Därefter åker fisken tillbaka i frysbåtar till ett lager och så småningom kommer den miljövänliga fisken tillbaka till norden, till affären och på våra tallrikar.

Jag kommer aldrig mer köpa fryst fisk utan färsk som rensas i affären. Men vid nästa affärsrunda kommer jag säkert att köpa något jag inte vill, som har blivit en berest vara – utan att jag vet det. Att vara en medveten konsument tar oerhört med tid. Det är bara en förhoppning och inbillning, man halkar alltid dit.