När min mor dog 2011 besökte jag sista gången min gamla hemstad i Finland. Då sökte jag upp mina barndoms platser. Sa adjö till staden, jag skulle knappt återvända dit.
Jag hade besökt staden som föreläsare och handledare några gånger. Då hade jag inte tid att gå runt men nu försökte jag hitta mina minnesvärda platser.
Utanför hyreslängan vi hade bott efter kriget fanns fyra stora lönnar. Nu var de nedhuggna. En parkering hade tagit över platsen. Huset vi bodde i var borta och i stället fanns en ful hög betongkoloss.
Min gamla flickskolan var nu en vanlig samskola. Bageriet med de godaste munkarna var stängt. Biblioteket var en modern stor nybygge och den gamla blev någon typ kulturcenter och turistbyrå. Affärsgatan hade samma affärer som hemma i Stockholm. Kedjorna sprider sig över Världen.
Fabrikerna var stängda också. De hade flyttat utomlands eller var inte längre lönsamma. Min f.d. pojkväns skofabrik var också borta. Skor tillverkades billigare i andra länder. Finska Nokia var dok kvar med stövlar och däck. De var tidigt framme med mobiltelefoner. Även jag hade haft Nokia 3310, en mobil som såldes 126 miljoner exemplar. Den fungerar än men är inte i bruk.
Jag undrade hur gamla lönnträden hade varit när de höggs ner och fick lämna plats åt en bilparkering. Att sitta och läsa en bok under en lönn är minnen jag för evigt bevarar.
Det finns träd vars livslängd har börjat några tusen år sedan. De har fallit, grönskat igen, spruckit i barken men fortsatt att leva. Det äldsta kända trädet, en ynklig kvist, finns i Sverige, på Fulufjället. Trädet kallas Old Tjikko – världens äldsta med sina 9550 år. Granen är dock en klon och den största stammen som sticker upp idag är några hundra år gammal.
Methuselah i USA är 4,856 år, en tall (Pinus longaeva) som började växa när egyptierna byggde pyramider. Den frodas i Kalifornien men exakta platsen hölls länge hemlig för andra än forskare. Fast, nu finns det ett besökscenter så hemligheten är bruten.
Jag såg flera gamla träd på Pacific Crest Trail. De äldsta var ca 1500 år, gamla tallarna på Mt Baden Powell, (min dag 33, mile 375, bild ovan och nedan). De kallades Wally Waldron träd, han arbetade för pojkscouter. De lär vara tre i topp äldsta tallar i USA och äldsta i Kalifornien.
Skogen omkring mig äts upp av ålder, barkborrar, vildsvin och träd huggs för att inte växa upp till elledningar. Bebyggelsen tar plats. Och i spåren av människor kommer också skräpet.
Allting förändras. Inte alltid till det bättre. Vad är beständigt kommer historien att visa, för någon eller ingen. Livet går framlänges och om framtiden vet vi föga trots analyser och beräkningar. Ingenting är så ovisst än livet.
Att träd växer i tusentals år är ett av livets mirakel.