Vad var det för fel på Jämtland? När min familj återvände från biståndsarbete hittade vi bostad och arbete i Jämtland. Sedan skilde vi oss. Det berodde inte på Jämtland utan hade varit på gång länge. Så jag blev fast i Jämtland ett tag. Som nu före detta jämtlandsbo kan jag säga att det krävs en del för att bo där i jämförelse med en Stockholmsförort. Vintern är lång och kall och det är inte sandat till trappan. Om man arbetar kan den dagliga resan bli lång. Jag åkte 67,6 km enkel resa fyra dagar i veckan med buss för jag hade ingen bil. Ibland fick man stiga upp en timme tidigare för att skotta sig ut ur huset. På sommaren var det mygg. En gång lyckades en av oss möta en björnunge, vilken lycka! Människorna var, ska jag säga sina egna, några främlingar släpptes inte gärna in i stugan. Shopping är förstås obefintligt. Luften var frisk och skogarna full av bär. Det kompenserade andra brister. Arbetsmöjligheterna var mindre än begränsade men jag fick tjänst som lärarvikarie fast jag var ingen lärare. Kan hända att skolans nedgång började då?
Så fort jag kunde packade jag ihop och flyttade mot fast arbete. Efter några till år på en liten håla, tja en stad, bor jag nu i Stockholm dit jag flyttade för första gången 50 år sedan. Hemma från förskingringen, sa jag när jag klev av från tåget.
Dock skulle jag helst bo i en liten stuga i skogen, nära fjäll och fors nu när jag är arbetsbefriad pensionär. Tror jag.
Kan man leva i Jämtland? 112 997 personer kan. Den frågan har blivit aktuell när en del asylsökanden ansåg att de inte kunde bo i Jämtland, nära Östersund. Halt, kallt, vilda djur och ingen stad. Det låter märkligt att ställa krav när man påstår sig ha kommit från gatan som krigsoffer. Får man ställa krav då, hungerstrejka och protestera? Tydligen är hot effektivt, för de lovades sedan en egen lägenhet – om det nu var ett hållbart löfte. Hur gör nu alla de andra som sitter fast på olika anläggningar hos Bert Karlsson? Hungerstrejkar? Går i protesttåg? Hur kan människor som inte har råd med bostadsköp agera för att snabba på vägen till egen lägenhet? Studerande då? Borde vi inte öka byggandet av billiga lägenheter? Det lär behövas ett par Linköping nu med kringresurser och infrastruktur.
Kan vi börja prata om kvalité i flyktingmottagningen hädanefter? Vem ska då bestämma vad kvalité innehåller? Vill vi öppna plånboken för det?
Landsbygdens framtid är skrämmande. Avfolkning pågår. Skolor stängs. Vård krymper, Gatulysen släcks. Biblioteksböcker eldas upp. Många vill lämna landsbygden på grund av arbetsbrist. Jordbruk läggs ner. Maten importeras. Inte ens påstådda krigsoffer står ut med det landskap som Reinfeldt såg när han flög över Sveriges skogar och påstod att vi har plats för fler. Det känns att någonting är på sluttande planet.
Men många vill bo kvar på landet, i lugnare miljö, renare natur, igenkända i affären, nära sitt hembygd – bara servicen vore bättre.
Bild: skog i Norrland.