Jag avvecklade min mors lägenhet tre år sedan efter hennes död. Det som slog mig var att lägenheten, byggd -62, var i gott skick trots uteblivna reparationer. De gamla vitvarorna fungerade än. Kylskåpet var i gång. Spisen var ok. Frysen var dock köpt senare på 60 talets slut. Den tog ett barnbarn. Alla knoppar och handtag i dörrar satt kvar. Alla vattenkranar fungerade. Kaklet var helt. Tapeterna var hela men märken efter tavlor syntes. Alla snickerier var än fina och gångjärnen fungerade. Golven var hela, det fanns lite avtryck efter ett skåp i sovrummet och soffan och viss slitage om man tittade noga, vardagsrummets golv hade dock bytts ut för mamma hade önskade parkettgolv i stället korkmattan. Fönstren i hela huset var bytta till treglas någon gång på 90 talet och huset hade målats om utanpå en gång. Hissen var den ursprungliga. Tvättstugan var renoverad och maskinerna nyare, men mammas tvättmaskin hemma gick än. Det finns inget skräp runt husen, inte heller klotter eller annat skadegörelse. Återvinning infördes redan när huset byggdes.

Familjen flyttade in 1962 då huset var precis färdigbyggd, tre barn och två vuxna bodde i trerummaren med stort badrum, extra toalett, klädkammare och balkong. Jag bodde aldrig i den lägenheten, jag var redan utflyttad. Mor var den sista i familjen att lämna lägenheten. Mor flyttade till himlen – hon trodde på det – 2011. Reparationsfonden fick snickaren som köpte lägenheten att snyfta lite av glädje. Hans fru satt genast i gång att planera. Efter stambyte som skulle ske just då renoverades lägenheten enligt deras smak och nya vitvaror anskaffades. När måste de byta ut de vitvarorna?

Mor hade en välfylld brudkista, sömmerska som hon var. En del var förstås utbytt men hennes lakan, örngott med broderier, dukar och kökshanddukar med initialer hade strykande åtgång. De var hela. Jag vet att hon hade gått över till lakan som inte behövde manglas, men dessa var inget att ärva utan åkte till soporna.

Hur är det med min lägenhet, en ordinarie hyresbostad i ett centrum vid Kungliga huvudstaden? Huset byggdes 1989, inflyttning var nära julen. När barnen flyttade ut bytte jag till något mindre lägenhet men i samma hus. Spisen är utbytt, kyl och frys likaså och diskmaskinen gav upp efter 13 år fast den kördes en gång i veckan. Alla dörrknoppar har fallit. Vattenkranarna har bytts ut. Dörrarnas gångjärn kollapsar och då måste man byta ut hela dörren, de går inte att reparera. Det är sprickor i kaklet. Golven ser illa ut, parketten håller på att släppa. All målning krackelerar. Tapeterna  släppte på kanterna redan efter 4 år. Nuförtiden gör allmännyttans hyresvärdar inget inre underhåll längre. Man får köpa den tjänsten.

Tvättstugan renoverades helt efter 10 år och hissen – sorgebarn – har bytts ut och reparerats åtskilliga gånger. Väggar i trappgången och dörrarna på utsidan är nedklottrade, uteplatsen full med fimpar och sopor från förbipasserande för vi i huset använder inte platsen av ovannämnda skäl. Återvinningsmöjlighet nära utan bilresa fick vi några år sedan. Ändå är detta s.k. bra område dit folk köar för att få flytta in.

Det var faktiskt bättre kvalité förr både på textilier och vitvaror. Dock är vitvaror mer invecklade idag än -62 när min mor flyttade in med sin familj i deras drömlägenhet. Den amorterades inom tio år vilket inte heller händer idag. Enligt Elkretsens bedömning har livslängden hos kylar och frysar sjunkit från drygt 20 år till under 18 år under de senaste åren. Snittåldern för vitvaror totalt – spisar, diskmaskiner, tvättmaskiner, och så vidare – är endast 13 år. Ja, det är lite annat än min mors kylskåp och spis som fungerade i 49 år och byttes ut för en finare men troligen mindre hållbar variant. Energimyndigheten säger att produkterna är mer komplexa i dag. De har andra typer av kompressorer och mer elektronik, som gör dem känsligare.

Sedan byter vi också ut helt fungerande saker i onödan. Miljövänligt?  Ekonomiskt? Vi hade nog färre krav förr i tiden. Och bygger inte vårt samhällssystem just på att vi handlar och byter ut saker i snabb takt för att andra också skall kunna göra detsamma?