Twelve Monkeys – en film i tiden.

Utvalda

Dagens ämne är en gammal film jag äntligen har sett om.

Tidsresor är populärt i filmer. Tänk om man kunde förflytta sig bakåt leva om och inte göra de misstag man gjorde igen. Eller se hur det blev för våra barn i framtiden. De tolv apornas armé (Twelve Monkeys) från 1995 är mörk film och mycket rätt i tiden. I Filmen har en större del av Jordens befolkning utrotats av ett virus, en tillverkad? De överlevande är boende under jorden. Vetenskapsmän försöker skicka ut någon dömd person bakåt i tiden per tidsresa för att hitta virusets ursprung och så kunna hitta motmedel.

Men det blir inte så enkelt med tidsresor. Allt handlar om timing.

Det är en film man ser flera gånger. Det känns som om man har missat något och måste se det igen. Detaljerna, osannolika storyn, fantastiska rollprestationer av Bruce Willis, Brad Pitt och Madeleine Stowe, alla som har den minsta roll, är värt att se igen. Och, hur rätt i tiden filmen är idag.

Det är en story i tiden, fast det var inspelad 1995. 

Vi har haft vår egen bunker. Vetenskap och politiker i kombination försökte både skrämma oss och låsa in oss tack vare Covid. Precis som om de kunde stänga in ett luftburet virus!  Vaccin som inte höll oss friska, döda som faktiskt inte var så alarmerande att det var skäligt att låsa Samhället till den grad att ekonomin, skolan, sjukvården lutade mot kollaps.  Om viruset var manmade får vi nog aldrig veta.

Covidhysterin har dött av även om alarmerande rop hörs av stora mängder sjuka igen. Sedan kom Mbox  men det har bara fått vissa grupper att kräva vaccin och hysterin hos politiker har uteblivit, så länge. Nya virus kommer, var så säker.

Så, har du inte sett Tolv Apor än blir det en filmstund i tiden och du kommer att se det igen. Kanske skulle jag säga att jag är Bruce Willis fan. Han fick aldrig en Oscar, kanske Världens räddare och goda män inte får Oscar så lätt, oavsett prestationen i just denna film..

https://www.imdb.com/title/tt0114746/

Om kvinnor, män och valfrihet – eller inte.

Utvalda

Jag tänkte på hur Samhällen behandlar kvinnor. Det är en lång sträcka mellan de mest jämställda och de mest förtryckta. Längst ut på ena ändan låtsas män vara kvinnor och i den andra ändan skall kvinnor varken synas eller höras.

I de flesta västländerna är kvinnor ungefär jämlika med män, om så ibland på papper. Det finns många skavanker och vill man gnälla är ingenting jämlikt. Idag kan även vita män känna sig diskriminerade och undanskuffade – av kvinnor. Dock är båda könen ganska fria att besluta över sina liv.

Vi i Sverige har valt att jämlikhet mellan män och kvinnor manifesteras bäst under barnets första år i jämlikt uttag av mödraledighet, nej föräldraledighet var det. Vi är nog några av de i den ena ändan av jämlikhet, i den andra finns Afghanistan.

Nya regler för de afghanska kvinnorna inskränker livet ytterligare.  Nu regleras även talet. Kvinnor skall sänka sina röster, inte bara i princip utan i praktik.

Den som inte hörs, finns inte.

I Väst finns ibland problem om kön, vem är man, vem är kvinna. Talibaner är praktiska. De vet exakt vad en kvinna är. En kvinna är den halvan av människor som män har makten över. De kallar det omsorg om kvinnor, De kallar det anständighet och skydd. Och, det tragiska är att Afghanistan  var det landet som mest ville bli styrt enligt sharia (tolkning är dock  av talibaner) innan USA och Väst lämnade landet, kastades ut snarare.

Demokrati kommer inte ur gevärspipan. En dyr läxa.

Talibaner låtsas inte att en kvinna har ett personligt liv. De förpassar dem hem och för mannens bruk. De är nu förbjudna att även prata så någon obehörig hör. Rörelsefrihet är begränsad. Skönhetssalongerna är stängda. Parker har kvinnotider. Och kläderna ute ser alla lika ut. Inga bara kvinnoansikten får synas. Än stenar de kvinnor för äktenskapsbrott. Klaga inte om du blir slagen av din make, då hamnar du, inte han, i fängelse. Skola efter 12 år finns inte för flickor.

Det sista får mer konsekvenser för kvinnor och för landet om några år. Inga utbildade lärare, barnmorskor, läkare för kvinnor. Inte i andra yrken heller. Och så klart inte i styrande ställning. Det kommer att sluta i nationell katastrof, för dessa män kan knappt komma över nivån medeltiden. De verkar sakna intelligens  helt enkelt. Att trycka ner kvinnorna får konsekvenser de inte ens kan räkna ut.

Tre år sedan i Afghanistan kunde kvinnor välja att tävla om  presidentposten. Nu kan de inte ta ett beslut att gå och handla mat.

Foton av levande varelser är också förbjudna. Antar att lik efter hungriga människor går bra. Alla män ska ha skägg. Musik är en död konst.

I väst påstår vi att kvinnor är lika värda och fria att göra vad de vill. Det stämmer ganska väl. Men så fort en man – som låtsas vara kvinna – klagar trängs kvinnor ut. De kan inte vinna idrottstävlingar för kvinnor om män som säger sig vara kvinnor deltar. De kan inte ens vara på en Internetplattform  utan att männen tränger sig på. I Australien har en plattform för enbart kvinnor bötfällts som diskriminerande.

En  australiensk domare beslutade att en man som har valt att bli en kvinna  är diskriminerad eftersom denne  utestängs från  en enbart  för kvinnor plattform ( a female-only social networking platform) Syftet med den siten var att kvinnor kunde diskutera om vad som helst utan mäns påverkan.

Hen stämde plattformen ”Giggle for Girls” för diskriminering och vann. Skadestånd var10 000 Australian dollar och sina omkostnader. ($6,700 U.S.)

Professor Paula Gerber of Monash University’s Faculty of Law sa att domen var en stor vinst I Australien” ”This case sends a clear message to all Australians that it is unlawful to treat transgender women differently from cisgender women. It is not lawful to make decisions about whether a person is a woman based on how feminine they appear.”

Stor vinst för landet? Känns inte det överdrivet som vinst?

Appen hade någon typ av kontroll så män inte trängde sig in. Kontrollen bedömde att hen var en man, som han var eller hur det nu är. Det är komplicerat. Hur omfattande könskorrigering hade personen genomgått vet jag inte. Men, kromosomerna och hjärnan går inte att byta ut. Knappt det du är fostrad till.          

(Tänk på de två OS  boxare som fostrats lik flickor men vilka i slutändan var män men blir för alltid på papperet kvinnor eftersom någon så bestämde troligen  vid deras födelse.)

Kvinnor måste kanske acceptera att genus ”kvinna” är tillgänglig för den som vill?  Ett slags realisation. För, hur än man opererar bildas det inga ägg och inga nya kromosomer. Livmoder är också svårt att operera in.  Kanske kan vi snart göra oss till helt nya människor enligt önskan. En beställning till sjukvården och vips, vi är perfekta enligt önskan.

Är  den utvecklingen som är önskad och skattepengar ska gå till?

Även om det är ett väldigt litet steg när män som anser sig vara kvinnor, tävlar som kvinnor, deltar i samtal i en kvinnoapp eller kräver andra förmåner som att bli speciellt behandlade, kallade och värdesatta och få del av sjukvårdens resurser, är det en markering av och med Regeringar. Du har rätt. Kön är valfritt. Folket, uppför er! Även i Sverige nästa år kan du byta den kön som står på Skatteverkets  folkbokföring till det andra könet. Det är ett litet steg men det öppnar en låda med möjligheter. Än så länge erbjuds bara två varianter, men det kommer fler var så säker. Att vara en kvinna är inte förmågan att bli gravid, ha ägg och livmoder (i de flesta fall), det är viljan, önskan, känslan att känna sig som kvinna och om viljan finns ha kvar även de manliga attributen så man kan vara både och.

Det är svårt att definiera en kvinna. Kan vi säga som Ketanji Brown Jackson: I`m not a biologist. I förhörd för HD i USA när hon får frågan att definiera kvinna. Kön är valfritt. Det är vad man tycker och vill. Det har gett obehagliga konsekvenser i USA, kanske annanstans med, när föräldrar vilka inte gett välsignelse för könsbyte, i ord eller i handling, för sina minderåriga barn har mist dem till vänligare familjer.

Problem med att inte vara diskriminerande har sina lustiga sidor. Att byta ut naturliga ord som ”mor ” i  förlossningsjournal till ”födande person”, britterna ligger före. Och byter någon vuxen man sig  till  en kvinna och hamnar i media hurras de. Bara att en kändis går offentligt i en klänning väcker en storm av beundran.

Så fantastiskt att de vågar vara sig själv!

Spelar det någon roll vilken kön eller genusuppfattning vi har? Ja, jag är säker på det men du kan ju fråga dina närmaste. Det kan dock bli en överraskande diskussion om du har tonåringar hemma. Slipa dina argument innan.

Kanske har  jag helt fel om värdet av två kön, kvinnor och män. Det finns så många kön vi vill. Men, så opraktiskt! I Afghanistan vore könsbyte en lösning enligt svensk modell.  Kvinnor bara anmäler att de är män och så får vi ett land med ett kön. Inget förtryck mot det som inte längre finns. (Ursäkta den spydiga tonen.)

Men i Sverige kan du snart byta kön på folkbokföringen. Framsteg kallas det. Vi får se hur det lyckas och misslyckas nästa år. Ett visst parti vill att rätten att byta kön ska in i grundlagen också. MP är alltid ute med tokigheter.

Skita inte ner Grundlagen med allehanda tyckande!

PS om könsbyte: . https://lakartidningen.se/wp-content/uploads/OldPdfFiles/2001/23218.pdf

PS2. Det finns en psykiatrisk del i könsproblematik men jag säger: jag är inte psykiatriker så det får vara.

Några nätter i skogen och  spaning efter Perseider.

Utvalda

Jag satt på en klippa vid en sjö och väntade på mörkret.  Riktigt mörkt blir det aldrig så nära bebyggelse, kanske tio kilometer till närmaste husgrupp. Dessutom började molnen samla sig ovan mitt huvud. Solnedgången målade sjön i nyanser av gult och rött. En ivrig hackspett hackade i skymningen. Några kråkor hade kvällssamtal med varandra.

Natten före hade jag  tältat vid en sjö, ännu längre från bebyggelse. Platsen var vacker och  på natten var det tyst. Bara flyget förstås. Ett litet meteorregn föll på himlen. Stjärnorna speglade sig i sjön.

Nu satt jag på en väl vald plats där meteoritregnet borde synas väl.. Tältet  hade fått en någorlunda okej yta bakom i skogen.  Jag var inte kräsen. Mitt i natten föll några meteorer som  svaga strån på himlen. Vissa med ett litet eldklot.  Det var inte mäktigt, bara vackert.  I jämförelse med meteorregn i Sarek var det  en blek uppvisning. 2005 tältade jag på Luottolako och såg ett meteorregn som var bländande. Sen höst och flera mil till närmaste bebott hus ger en mörk himmel där stjärnorna ser ut som hål till rymden bakom. Tältar man högt, som jag gjorde, känns det att stjärnorna är nästan nåbara.

Så Perseiderna  måndags gav ingen större show på min plats. Flera flygplan korsade himlen. De kom vart tredje minut. Vissa blinkade rött, andra vitt. Inte har vi slutat flyga. Inte heller jag som snart ska flyga i väg till en led utomlands. Förhoppningsvis.

Att tälta ute i skogen borta från bebyggelse ger en känsla av frihet. Jag och mitt tält. Inga andra – oftast. Få saker, det nödvändiga.  Vår tillvaro är materiellt. Vi bygger liv med saker vi kanske inte ens behöver. Vi äger. Vi har. Ute finns ingenting. Det du bär med dig.  Det som du kan få av naturen.

Jag åt blåbär, det var allt naturen bjöd denna gång.

Vid en vandring, kort eller lång, har vi det som behövs för överlevnad. Tält, sovsäck, mat, kök, tåliga kläder… Just den enkelheten har alltid tilltalat mig. Att vara mer än att ha. Tystnad, bara naturens ljud, omkring mig.  Gå. Jag har alltid gillat att gå, bara gå, intet mer originellt. Sitta och vara utan tankar. Känna sin litenhet i den stora naturen.

Hemåt gick jag en bit  på spångad stig, lik liten autostrada. Plank. Dock inte så brett att det räckte till en rullstol.Naturen blir lättare tillgänglig för alla.  Det är bra, även de med gångproblem skall  kunna komma ut längre från asfalten. Samtidigt förloras något. Som på Kungsleden från Abisko till Kebnekaise station. Idag är den leden så spångat att  vandring i naturen har blivit att balansera långa sträckor på några brädor.

Allt skall vara lätt, snabbt och bekvämt för den nutida människan.  Men någonting går förlorad, den där känslan att vara i naturen, och klara sig själv en stund.

PS.Angående fritid:

Barn skall få fritidskort, alltså pengar som skall gå till fritid, sport eller kultur. Politiker tror att det inte kan missbrukas. Pengarna ges i form av ett konto för föräldern som bara kan betala avsedda fritidsintressen. Nu sitter skurkarna – är jag hundra på – och intresserar sig för barnens fritid. Boll med klanen. Hur korkad får man vara som politiker? Bättre att ge pengarna till kända idrottsföreningar, scouterna och musikskolan, mm liknande. Och sänka avgifterna för barnen. Det finns också skolor som har fritidsklubbar efter skoltiden. Utan avgift. Stöd dem. Detta system från Regeringen att dela ut skattepengar tillbaka för olika ändamål låter som dålig planering. Titta, nu får ni en slant! Är vi inte snälla!

En olympier som simlärare – ett fint barndomsminne.

Utvalda

I Paris Olympiad vann idag simmare medaljer. Svensk guld . Det fick mig att minnas min simlärare som var en olympisk mästare.

Arvo Ossian Aaltonen var född 2 december 1892 i Björneborg i Finland, som än var ryskt storfurstendöme. Han blev en simmare. Aaltonen vann olympiskt brons på såväl 200 som 400 meter bröstsim i Antwerpen 1920, men då som representant för självständigt Finland. Han levde i historisk brytningstid. Finland blev självständigt 1917. Senare emigrerade han till Kanada men kom tillbaka till Finland. Han dog 17 juni 1949 i Pori. Staden Björneborg där han föddes hette nu Pori.

Jag mötte honom 1948.

När jag var 6+ år skickades jag som sommarbarn till en professorsfamilj som hade ett mindre barn. Fattiga barn skickades ofta till landet för att äta upp sig och göra någon nytta. Jag skulle passa barnet som var lite yngre än jag.

Men jag fick gå i simskola. Ossian, som vi kallade simläraren, bodde i en så kallad fiskestuga på sommaren. Han hade gratis simskola till byns barn. Han tyckte sig ha fått så mycket av Samhället att han ville ge något tillbaka. Han kunde simma. Så han lärde barn att simma. Han lärde mig att simma. Jag var så tacksam och glad.

Vad vi simmade!  Mödrarna följe gärna till stranden för att beundra den vackra olympiska simmaren.

Året efter började jag ta simmärken men nu hade vi en lärare från ett simförbund. Vi barn visste inte att Ossian hade dött i hjärtinfarkt. Vi trodde att han lärde barn att simma i någon annan by. Vi hade fått vår del av hans hjälp.

Ossian levde före Internets tid och jag hittar inte så mycket om honom som person. Men han lärde mig att simma och byns alla barn. Nu när Olympiaden pågår och simmare vinner medaljer undrar jag vad gör de för unga, hur för dessa stjärnor sin kunskap vidare. Vi är allmänt dåliga på att dela vår kunskap. Det är som vitt blad igen när vi avtackas för pension. En del idrottare blir väl tränare och en del sysslar med något annat.

Simundervisning sker idag i en bassäng och inte på en strand. År 1956 öppnades den första simhallen i min finska hemstad. Skolor fick boka tider för undervisning men alla i min klass (år 2 i flickskolan motsvarande klass 6 i grundskolan) kunde redan simma. Men läraren bokade ändå in oss, vi skulle få del av den lyx som en inomhusbassäng erbjöd.

Min simkarriär blev ingen karriär trots guldmärket. Vattnet i bassängen renades med klor och jag fick ett allvarligt allergiskt anfall. Så jag fortsatte att gå till sjön och simma. Tills vintern närmade sig.

Vintersimma? Inte jag.

PS. Lite kul, aalto betyder våg och aaltonen betyder ungefär liten våg.

PS2 Bild: Inte den sjön utan Olsjön, Sörmland.