Det ser ut som en världsbrand eller undergång men det är det inte. Världen kommer inte att gå under den här gången heller men nog ser det ut att livet och ekonomins grundvalar har förändrats. Folk dör med sorg som följ. Den arbetslösa skaran växer varje minut. Semesterplaner i soptunnan. Rädsla. Tänk bara, Las Vegas stänger och den senaste James Bond filmen har lagt sin premiär till slutet av året i stället i april. Olika sportevenemang är inställda. Melodifestivalen inställd. Det är kris.
Vi hade behövt James Bond. Någon måste rädda världen.
Samtidigt som Regeringen anser att vi bör arbeta till 70 år för att landets ekonomi och försörjningsbörda skall gå ihop har de stämplat oss friska 70 plussare till virusfara. Ena sidan skall vi helst aldrig gå i pension utan fortsätta att bidra än till graven och andra sidan ska vi inte existera. Är det inte bättre att stänga alla arbeten, det är ju där folk träffas? Sjukvården kommer att kollapsa ändå av sig själv när den tappra personalen faller ihop eller är också smittade.
De som styr och media har hittat en syndabock. Det är jag. Det är mina friska aktiva grannar. Vi är 70+. Det börjar likna en ren hatpropaganda mot oss. Ledare efter ledare i massmedia hackar på oss och anser att vi utsätter Sverige i livsfara. Regeringen vädjar att vi inte ska gå ut. Tänk om vi blir i behov att belasta vården som alldeles tydligt är inte längre avsett för de äldre än 69 max.
Socialminister Lena Hallengren vädjar nu om att vi gamla ska hålla oss inne. Statsminister Stefan Löfven bönfaller Sveriges äldre att stänga dörren. Nu mera så kända Tegnell förstås, men det är ok, han är en expert. DN:s Erik Helmerson riktar sig i en ledare direkt till 40-talisterna och uppmanar dem att inte ”kokettera” med sitt lättsinne inför viruset – eftersom det är för deras skulle vi gör uppoffringar. Kokettera? Bara för vår skull? Vilket skitsnack. Även Veckorevyns 30 åriga chefredaktör I är kritisk till många äldres agerande och säger att många vägrar inse att de tillhör en riskgrupp. Hon säger med sin visdom att:
Vill man ha det på sitt samvete för att man vägrar att under en begränsad tid undvika affären, folksamlingar och att träffa sina vänner? Visst, kör på bara. Men tro inte att det beteendet på något sätt är normalt eller rimligt. Det enda det kan kallas för är direkt respektlöst. (från Expressen)
Så, bara vi gamla är de respektlösa virusspridarna? De samvetslösa`? Är detta gnäll på 40 talister avsedd att ta udden från det faktum att sjukvården saknar skyddsutrustning för sin personal? Sjukvårdens personal riskerar ju att smittas på sitt arbete. Inte de tio isolerade pensionärer som dricker kaffe hos någon.
Vi har väldigt många Coronaexperter i landet idag. Jag misstänker att de flesta av dem inte har ens min ynka utbildning på 5 universitetspoäng i smittosamma sjukdomar. Skryt, ja, men jag skulle aldrig ge råd för allmänheten och skälla ut folk.
Vi skall hålla oss hemma. Vi ska inte handla mat. Vi skall inte träffa våra anhöriga så vi kan smitta varandra och på så sätt kanske vi hamnar i den fallande sjukvården och fraktas i en ambulans som inte ens har handsprit. Någon annan – igen denna magiska någon annan – skall handla mat för oss. Efter två veckor utan affärsbesök börjar jag sakna fräscha grönsaker och frukt. Vem i Regeringen eller vilken Kommunpolitiker går och shoppar för mig? Någon ledarskribent? Veckorevyn kanske? Tegnell själv? Ge mig numret! För avsikten är väl inte att vi ska dö stilla hemma, eller? Jag börjar tro att det är det.
Man ber till och med våra barnbarn att prata oss till rätta. Säg det till de gäng ungdomar, killar, vilka drar på gatorna genast när gymnasieskolan stängde. Det var lite obehagligt att passera dessa med sina huvor när jag gick till skogen. Det brukar vara knarkhandel bakom närliggande gymnasiet. Ja, jag höll avstånd på minst två meter. Vem säger att inte killarna var smittade?
Syftet med denna isolering är att skydda oss så vi inte hamnar inom sjukvården som har uppenbara problem redan. Resultatet av isoleringen kan bli en stor skara djupt deprimerade avmagrade personer som kommer att behöva sjukvård eller ett piller för att avsluta sina dagar med. Den välgärning man gjorde i början med syftet att skydda folk tar livet av dem. Vore det inte bättre och billigare att vi blir smittade och dör? Fast då bör döden ske hemma utan intensivvård. Åldersgräns för sjukvård 70?
Jag tvivlar starkt att Staten känner någon riktig omsorg om oss 40 – talister. Det har vi aldrig förut hört talas om. Vi har snarare räknats som en propp i välfärden. De som inte dör fort nog. Den stora besvärliga gruppen. Många pensionsbetalningar som tär på ekonomin. Eller är sossarna rädda att resten av deras väljarbas dör ut? Det finns många trogna sosseväljare i gruppen 80+.
Vissa till och med gläder sig för min och mina ålderskamraters förväntade död på Twitter. Dör vi så blir det lediga bostäder. Lediga jobb. Tja, de flesta arbetar ju inte längre vid 70+. Kan säga att det var svårt få nytt arbete redan vid femtio. Man var för gammal, man ville ha hyfsad lön. Och vid sextio är man arbetsmässigt död om man inte är en avdankad politiker.
Jag är inte mot att isolera mig och på så sätt slippa bli sjuk och inte behöva belasta sjukvården. Men jag reagerar mot tonen, den föraktfulla tonen mot oss, vi med lång livsvisdom, andra genomgångna epidemier, arbetsliv, uppfostran av det kommande släktet varav vissa nu föraktfullt önskar oss att försvinna, i isolering eller helst död. Bostadsbristlösningen så att säga. Precis som om vi inte hade någon vett i huvudet. Som om vi vore de i skuld.
Att isolera folk har effekt. Så, varför tänkte man inte på det genast? Man borde ha satt varenda semesterskidåkare från Alperna och inkommande från smittområden bakom lås i två veckor för säkerhets skull och vara snabb att stänga gränserna, även för immigranter. Smittan kom inte över en dag, vi visste om det långt innan. Många av dessa alpfarare och solsemestrare var säkert välmående personer, kanske med yrken som man kunde sköta per Internet i karantän. Men så gjorde man inte utan Statsmakterna lät glatt viruset sprida sig, paja sjukvårdens obefintliga beredskap och utnyttjar nu de som tappert försöker göra sitt arbete men inte ens kan erhålla en flaska handsprit.
Att smittan skulle nå även Sverige var ingen överraskning. 11 februari var Corona i full gång, även inom EU. Men stänga gränser är ju så fult.
Är det verkligen vi gamla 70+ som smittar runt? Är det inte de yngre, de som arbetar, de i hemtjänst där den gamla kan ha 5 – 6 olika besök per dag? Är det inte de vilka nyss kom från sportlov, barer, restauranger, nöjen – alla fall inte fattigpensionärerna som inte har råd med utsvävningar? Vi är redan väl så isolerade. Från äldreboenden går man inte ut, det finns inte tid för det. Begäran att hålla oss inne handlar bara om resurserna. Det handlar om att inte använda den redan ansträngda vården.
Jag har isolerat mig redan innan utom promenader och då i skogen. Jag har isolerat mig eftersom jag inte tror att de yngre som är lindrigt sjuka stannar hemma. Jag litar inte på sjukvårdens resurser och vill undvika att hamna där. Min son handlar för mig och ställer kassen tio meter från sig. Eller jag handlar till affärens kylbox och spanar så inga är i närheten. Jag är Regeringens idealgamling, borträknat död, vad får jag för det annat än gnäll på ledarsidor?
Samhället har alltid behov av syndabock. Nu är det jag, du, mina grannar som är friska och har passerat den magiska ålderssiffran 70. De multisjuka gamla belastar ju alltid vården och dör oavsett, det är ingen nyhet. Där hjälper ingen karantän även om det kan förlänga tiden.
Välfärdssamhället är naket. Kejsarens nya kläder i modern tappning är bristen på skyddsutrustning för all personal som kämpar för att hålla vården av de sjuka i gång.
De har min uppriktiga beundran.
