Me too? Not. Eller hur var min del i det hela?

När kvinnor gick ut och anklagade Hollywoodproducenten Harvey Weinstein för ovälkomna sexuella inviter och våldtäkter exploderade nätet, även här.  Han har gett alla svinaktiga män ett ansikte: vit, rik, trakasserande man. Men ingen av de ca 40 kvinnor som anklagar hade kurage nog att stoppa det innan. Var alla de blivande stjärnorna så fega, så bländade av en framtida filmroll att de höll tyst? Plats i Hollywoodglitter var kanske värt det? Nu som äldre och klokare, hänger stjärnorna ut honom. Det kommer säkert mer, om andra. Bollen är i rullning.

Han förtjänar sitt fall. Men de kvinnor som inte agerade tidigare förtjänar också att skämmas.

Weinstein tilldelades belöningen Brittiska filminstitutens Fellowship  som ges till individer för ”erkännande av deras enastående bidrag till film eller tv-kultur”. Han fick det tillsammans med sin bror, Bob Weinstein, 2002. Utmärkelsen  introducerades av mångfaldigt prisade Gwyneth Paltrow, en av de många stjärnor som nu har talat om Weinsteins obehagliga sexuella trakasserier.

Så, hon stod där och hyllade honom för att senare sticka kniven i och berätta om vad som hade hänt mer än 20 år tidigare.

Det har bara exploderat. Överallt. Kvinnor skriker #MeToo. Även länder där sexuella trakasserier är ständigt förekommande som Indien och Pakistan har nu #MeToo grupper. Kvinnor skall samlas på torget i Umeå och visa sin upprördhet. Mer… Anklagelser haglar. Man hänger förövare ut i media, inte i en rättegång. Saker som eventuellt har hänt åratals sedan kan svårligen bli rättssak.  Det är massmedian och Internet som dömer. Några misstänkta förövare har tvingats ta time out från arbetet. TV program rensas.

Hastigt blev det tvingande att göra något för snusket man har vetat länge.

Me Too? Not. Jag hade min ungdomstid i foto – film – och konstnärskretsar med flera dåtida små även större kändisar och det hände förstås en del kärleksaffärer. Jag tyckte vi var oerhört jämlika i den gruppen. Jag minns bara ett fall, en kvinna som angrep en känd musiker. Hon var inte riktigt klar i knoppen, inte han heller så.. . Det händer obehagliga saker när man är påtänd eller berusad. Det hela hade dock börjat helt frivilligt.

När övergå det helt frivilliga till övergrepp?

Sydafrika

I Sverige och kanske i den övriga världen är  vanligaste förövaren en främling och den vanligaste platsen där man drabbas av sexuellt ofredande är  krogen. Trakasserier kan ske på arbetsplatser och genom Internet.  Många angrepp i Sverige sker nu mera ute av en  eller flera okända män. Anmälningarna till polisen har ökat de senaste åren rent av katastrofalt. Vi ligger i topp i Europa och bland topp tre i världen i antalet våldtäkter. Det finns förstås skillnader i anmälningsbenägenhet och hur man räknar men oavsett det felaktiga i statistiken är det en larmklocka. Att försöka bortförklara ökar inte någons trygghet, man måste börja agera.

Det är knappast någon hjälp att kvinnor nu drar fram gamla händelser. Nutiden är allvarlig nog om inte värre.

Ebba Busch Thor är ett av dem som gick ut med att hon själv har utsatts för sexuella trakasserier. Hon ville däremot inte berätta något mer om det, men hon vill ha samtyckeslag. Kan någon tala om för mig hur man ens tror att det skulle fungera mot våldspersoner?

Flera tunga näringslivsprofiler vittnar också om sexuella trakasserier och uttrycker stöd för kampanjen #MeToo för SvD Näringsliv. Andra AP-fondens vd Eva Halvarsson säger:
Tragiskt nog tror jag inte att jag känner en enda jämnåriga kvinna som inte har varit med om detta, säger hon.

Är det verkligen sant att alla män är bara skräp? Alla kvinnor är offer?

Jag är säker på att det sker och har skett trakasserier, övergrepp och värre som kvinnorna har tigit om, men ändå, #MeToo känns lite som ett väckelsemöte. Ett slags systerskap? Alla kvinnor som tigit i åratals sveps nu i vågen av #MeToo? Är övergrepp en statusmarkör? Måste alla rannsaka sig och komma på ifall? Sedan får man virtuella kramar, medlidande och röda hjärtan på Internet. Det blir som terapi vilket inte fungerar. Man riskerar att känna sig tom och övergiven när allt blåser iväg.

Varför känns det inte produktivt? Inte läkande ens?

Har jag blivit trakasserad sexuellt. Nej. Jag har inte uppfattat det så och inte mått illa av något, så nej. Har jag trakasserat någon, sexuellt? Svar ja, även om personen tyckte att det var bara trevligt.

Men först till vår utrikesminister som blev djupt chockad av liknande händelse, fast tvärtom. I samband med en EU-middag kände hon en hand på sitt lår. Hon gick och klagade till den dåvarande ordföranden för EU-kommissionen.  Om mannen läxades upp vet vi inte.

Ingen smäll på fingrarna? Inte ens hett kaffe på byxorna som bara av ett misstag? Klent av en maktmänniska. Hur skall då den vanliga kvinnan våga agera?

Jag har gjort det samma fast tvärtom, ”offret” var en man, en politiker känt som lite sexuellt vidlyftig. Jag gjorde ofredandet helt medvetet men det var inte planerat. Jag satt min hand på hans lår under lunchen när han ignorerade mig. Stundens impuls.  Jag ville få pengar till vår avdelning och till ett projekt. Vi hade ansökt enligt reglerna. Noll resultat. Inget svar. Vår budget räckte inte ens till heltid för alla och vi höll på att kollapsa av arbetstyngden.

Jag föreläste för en skara politiker varav en råkade vara den som satt på den pengapåsen vi ville ha en liten del av. Vilket läge!  Jag lyckades bra med föreläsningen. Långa applåder, flera tack, blommor, några politiker önskade hälsa på oss. Sedan bjöds lunch. Jag satt mig snabbt bredvid pengapåsemannen och tänkte prata mer om vårt arbete och behov av pengar. Han var inte så intresserad, snarare ignorerade han mig. När lunchen avancerade till kaffet och jag hade inte än lyckats prata med honom om pengar la jag min hand på hans lår, då vaknade hans intresse. Pang! Nu var han villig att lyssna.

Par dagar senare fick vi budgetförstärkning. Jag sa aldrig något om händelsen till arbetskamrater fast det hade varit intressant att få veta deras reaktioner, alla var kvinnor.

Precis som kvinnor idag erkänner sig ha blivit sextrakasserade, vill jag erkänna min synd mot en äldre vit svensk politiker. Inga namn. Han finns faktiskt inte bland oss längre. Borde jag hänga ut oss ändå? Nej. Sexuella trakasserier? Ja. Him too.

Finns det fler kvinnor? Erkänn nu! Har ni aldrig lagt er hand på en man som inte ville lyssna på er? Är ni änglar allihopa? Bara offer?

Så, många kvinnor har blivit trakasserade, våldtagna och sexuellt ofredade men få tordes säga något  då, varken här eller i Hollywood. Att barn tiger vet vi och har lagar som hjälper till att de kan anmäla senare, men att ingen av de vuxna kvinnorna som nu ropar jag med kunde stoppa övergreppen – oavsett vart och hur de hände – utan lät  kanske sina kvinnliga kamrater bli utsatta av samma svin. Det känns märkligt. Det är oerhört tragiskt. Är kvinnor så kraftlösa?

Men nu är dammluckorna öppna. Utvecklas detta till en modern häxprocess mot vita män där få kommer att kunna dömas men alla män åker i samma kittel? Eller är det en Internetgrej som dör ut för nya händelser tränger sig på? Kan vi glömma de ökande siffrorna av våldtäkter som visar andra än mediemän som förövare?

En sak är säkert. Tilliten mellan män och kvinnor  är sjunkande på båda sidor. Som en vit man sa: jag försöker hålla mig från kvinnor. Man vet aldrig vilka fel man gör.

Till sist vill jag sända en tanke till de incestdrabbade som var mina patienter, offren vars liv i drogträsket var nästan omöjlig att kravla upp från. Ni var riktigt tuffa! Att bli våldtagen som barn av en närstående man litar på är ett blödande skavsår som alltid känns, sa en av kvinnorna. Eller att sitta ständigt på en kaktus.

Allting är relativt.

Att sälja sitt barn till en pedofil och köpa mat för pengarna

Jag hade besök av barnbarnen under Påsken. Tre av dem är omkring 12 år. När jag tänker på deras liv nu och jämför med min i samma ålder är skillnaden stor. Om man samtidigt ser på barn i Afrika, Sydostasien eller andra s.k. utvecklingsländer är skillnaden enorm – eller ingenting, beroende på graden av fattigdom eller rikedom hos föräldrarna.

De svenska 12 åringarna är redan konsumenter. De har fickpengar, hobbyer och de lyssnar på popmusik, spelar piano, läser, shoppar kläder, går på bio, de provar smink, spelar spel och har egna saker som cyklar, sportutrustning och prylar av allehanda slag. De flesta i den åldern har mobil och tillgång till Internet. De går i skolan och får mat varje dag. Många har sommarens resor utomlands i sikte. Den svenska 12 åringen har ganska  små bekymmer i jämförelse med många andra länders barn. Ändå är flera av de svenska barnen olyckliga, stressade och mår dåligt. Trycket utifrån som många tar på sig är  kravfyllt.

Barndomen förr var kortare i fattiga familjer. Jag var självförsörjande vid 12. Jag började arbeta då men det var ett eget tvingande val. Om jag fick lön kunde jag betala avgiften och skolböckerna i flicklyceum. Jag bar tidningar på natten och gick i skolan, hämtade mina småsyskon från daghem – min hemstads första daghem avsedd för fattiga familjer – och hade maten klar när mor och far kom från arbetet. Jag är glad att tiderna har förändrats och mina barnbarn inte behöver vara vuxna vid 12 år.

Barn i flera andra länder har det värre idag än i min barndom i efterkrigstidens Finland. Utvecklingen har inte nått barnens villkor. Kamp om makten och vapenköp går alltid före allt annat i många länder.

Att vara en flicka, 12 år eller yngre kan vara en katastrof om familjen är medellös och maten räcker inte till att mätta alla munnar. Jag såg en artikel på CCN om barn i Kambodja. 12 åriga Kieu såldes av sin mor för prostitution. Hon blev läkarundersökt och fick ett intyg över sin jungfrudom och sedan våldtogs hon i två dagar i ett hotell. Priset för henne var 1500 dollar men hennes mor fick inte hela summan utan förmedlaren tog sin del. Modern behövde pengarna för skulder och mat.

Efter att ha sänts av sin mor till olika bordeller rymde Kieu och fick hjälp av en frivilligorganisation.  Kambodja lär vara pedofilernas paradis. Enligt UD har Kambodja ökande problem med pedofili, trafficking och narkotikahandel. Visst, en del har blivit dömda och hamnat i fängelse men pedofilerna tycks alltid hitta nya marknader. Daghem, barnhem, gator, fattiga barn som säljs eller luras och får sina liv förstörda.

Tidigare plockade sexförbrytare upp barn på gatan. Men nu har pedofilerna hittat ett organiserat sätt att möta barn i utlandet. Via volontärresor till Kambodja där det officiella målet är att ta hand om barnhemsbarn kan sexförbrytare arrangera möten med kambodjanska barn. Även om risken för upptäckt finns är risken för åtal liten eftersom den skyldige lämnar landet efter sin sexövergreppssemester. Kvar är ett barn vars barndom var åter stulen. Ett annat land med många barnprostituerade är Filippinerna. Nyligen dömdes en svensk man som köpt våldssex med småbarn genom Internet. I varje fattigt land går barnsex att köpa.

Vad är det för män som drabbar barn på detta sätt? Känner du någon? Hur skulle det kännas att diskutera barns villkor med honom vid matbordet? Att ha sällskap med en man av den kalibern? Gifta sig och ha barn med? Ja, det finns även kvinnor som utnyttjar barn, i regel lite äldre, unga pojkprostituerade. Lika avskyvärt för det.

Ett annat sätt att försörja familjen är giftermål. I många länder som Afghanistan och Jemen samt i flera afrikanska länder gifter man bort unga flickor vilka sedan drabbas av våldtäkt inom sitt påtvingade äktenskap. För vilken 6 – 9 åring har frivillig sex med en äldre man? Det sägs att barnäktenskap ökar igen som följ av krig. Fattiga familjer gifter bort sina barn för att minska barnaskaran och få en inkomst. I vissa kulturer tror man att det bringar lycka, i andra ses det som ett sätt att skydda flickorna mot sexuellt våld, en som har mist oskulden är inget värt på giftermålsmarknaden. För många fattiga familjer är det helt enkelt enda möjligheten man känner till, det finns inga inkomster att ordna.

Att bli våldtagen kan leda till tvångsmässig äktenskap med våldtäktsmannen. Så räddas familjens heder. Det är vanligt i Afghanistan, där vi satsade stora summor för utveckling – eller vad det nu var.

Tro inte att ett utnyttjat barn glömmer. En av mina patienter sa att det var som elak skavsår som kändes. Man är för alltid ett våldtaget barn även om ett plåster av terapi sitter över såret. Man glömmer inte.

Utbildning ökar möjligheten att försörja sig. Även om läskunnighet och deltagande i skolan har ökat i världen trycks samtidigt barnen tillbaka genom de många krig som pågår. Oron i världen ökar, barns behov decimeras. I många krig är islam en ingrediens, orsak eller grund. Det är den mest aktiva religionen för dagen både i krig och fred. Det innebär minskade möjligheter för flickor eftersom islams kvinnosyn minimerar kvinnors utåtriktade möjligheter. I ett krigsområde, i fattigdom, har flickor och kvinnor minst att säga till, medan männen i sin tur riskerar dö i strid. Det innebär armod för kvinnor och barn eftersom familjeförsörjaren inte längre finns. I det läget innebär priset för en ung flicka mat på bordet för resten av familjen.

Men något paradis för barn är inte ens Sverige. Skolorna fallerar och även om jag drar hälften av från barnens berättelser om skollivet låter det för mig som en katastrof. Icke behöriga lärare, neddragen städning, stök och oro i klassen, den eleven som ligger långt före och den som har uppenbara svårigheter att klara av skolan går på samma klass med samma undervisning. Det kan ligga ljusår mellan den duktige och eftersläntraren. Att föräldrarna har för lite tid för barnen är också ett bekymmer. Internet kan inte ersätta föräldrarna. Tiden är en bristvara, speciellt för en ensam mor/far.

Pedofilerna och sexförbrytarna finns också här, kanske just i ditt barns dator. Det har gått så långt att ett utsatt barn tog livet av sig. Vi ser inte alltid skiten här hemma som drabbar svenska barn. Men vi säljer inte barn till prostitution? I Stockholm horar skolbarn för att köpa senaste modegrejen men föräldrarna har inte sålt dem, bara varit ovetande eller likgiltiga för sina barns tillvaro i Plattanträsket. Jag hade patienter vilka våldtagits vid 5, sålde sex vid 8 och var gravida narkomaner vid 15 och ingen hade reagerat trots att hela kvarteret visste och borde ha skrikigt högt. Jag misstänker att det inte är bättre nu. Barn är aktuella en stund när något händer som mord eller PISA resultat, sedan rullar allt vidare med resultatlösa undersökningar och löften från politikerhåll. Jämlikhet och arbete är dagens ism men barns behov är liksom lika med det. Bara män och kvinnor är lika länge föräldralediga blir allt rättvist.

Snart åker barnbarnen hem och det blir väldigt tyst i huset. Jag kan inte låta bli att oroa mig för dem. Vilken värld kommer de att bli vuxna till? Vad kommer att finnas och vad har krackelerat i Sverige och Världen? Kommer deras barn i sin tur ha en härlig Påsk med påskägg, aktiviteter och trygghet eller har också vi hamnat i ett läge där flickors värde krymper? Feminismen har handlat om rätt makt, gnäll på Twitter och hat mot män, inte verkliga problem vilka gott kan nå även oss eller är redan här. Att flytta hit från en totalt annan kultur innebär inte att ens inställning till livet och barnen förändras genom att man korsar gränsen.

Vi är många som känner oss hjälplösa när vi säger nej…

Jag tänkte först att inte lägga mig i diskussionen våldtäkt eller i Tenstafallet men det är omöjligt. För – varje kvinna är hädanefter tvungen att tänka över sitt nej. Hur högt bör man ropa om man inte vill?

Jag undrar vilka sexvanor tror Svea Hovrätt är normalt för en 15 årig flicka? Vad tror de är önskat och frivilligt sex i den åldern? Skulle en 15 årig flicka, nyss passerad åldern för lovlig sex, vilja ligga med 6 obekanta killar i rad? Första, andra, tredje… Jag vill kräkas. Bara tanken låter orimlig. Det händer förstås i verkligheten, men då – trodde jag – pratade vi om offer för trafficking, inte ungdomsfester. Tjejen sa nej och var rädd, men det var inget nej som dög till killarna eller till Svea hovrätt.

Vad har dessa killar för uppfattning om tjejer och sex? Alltid OK, oavsett läget? Att flickor är sexgalningar vilka aldrig får nog, ställ er i rad bara? Att flickor är horor, bara att knulla när det passar? Hur kunde pojkarna inte förstå att flickan befann sig i en obehaglig situation, något hon inte önskade? Hur tolkade de hennes nej? Hur är pojkarnas uppfattning om rätt och fel? Vad har de för moral, inget? Vad har deras föräldrar för inställning till sina pojkars beteende? Blev de gullade, förstådda eller uppläxade hemma? Vad har dessa föräldrar lärt till sina barn om sex och respekt?

Tydligen är det inte straffbart att ha sex med någon som inte vill. Ja, ni vet kvinnor de säger bara nej för att vara mer svårfångade, eller…

För att döma någon för våldtäkt skall den utsatte ha befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd. Hur hjälplös bör man vara för att slippa bli våldtagen i Hovrätten – också? Medvetslös? Bunden med rep och silvertejp? Vittnen som intygar?

Utan kläder, mobil, nej och i stängt rum? Nej,det räcker inte.