Ge oss en ny värld, helst flera – om årets ”Living Planet Report”.

figure_34_lander

Världsnaturfondens ”Living Planet Report 2016” är en genomarbetat rapport om jorden och dess resurser, de förändringar som sker på land och hav och vår användning av allt. Har bara tagit en snabb titt men tidningarna har redan meddelat att vi svenskar slet 4,2 jordglob per person och år.

USA, Kanada, Australien, Sverige och Förenade Arabemiraten, Qatar, Kuwait och Belgien är de värsta syndarna och/eller har den högsta levnadsstandarden. Norge har inte lämnat uppgifter sedan 2012 men skulle säkert hamna i topp.

638831main_globe_east_2048jord1jord2jord3 th2638831main_globe_east_2048

Svenskarna lever som om det fanns 4,2 jordklot, en ökning från 3,7 planeter för två år sedan. Mat gör 32 %, resor 29 %, varor 18 % och boende 12 % av vår resursanvändning.

Men, låg inte vi på toppen av alla länder i fråga om miljöhänsyn? Vi sorterar sopor, Regeringen stöder dyra elbilar och ordet miljö trycks ständigt i halsen på oss. Hur gick det här till?

Vi är ett avlångt land med långa transportvägar. Det är kallt på vinter. Vi importerar hälften av vår mat. Vi använder olja och alternativa sätt att fylla tanken – som el – behöver ändå tillverkas, kanske med hjälp av kolkraft i Tyskland. Vi importerar oändligt med saker, nya telefoner, datorer, fordon, tunnelbanevagnar, kläder, leksaker… Att resa har blivit en livsstil. Även jag har flugit inrikes en gång och utomlands två gånger i år. En var lite längre resa med en mellanlandning. Och jag åt oxfilé häromdagen. Och jag slängde  tomma kartonger i sopnedkastet.

Är jag kriminell nu?

Att förändra livet så grundligt att vi inte sliter på jordens resurser är inte möjligt ens med radikal minskning av jordens befolkning. Det vore fortfarande vi mot naturen. Det är vi mot och även med naturen. Vi är överst på näringskedjan. Vi är inte beredda på att systemet kring vår tillvaro förändras hastigt och tvingar oss att ändra våra vanor. Ja, en del av oss förbereder sig mot smärre katastrofer som elavbrott eller för TEOTWAWKI, det stora sammanbrottet. På vissa områden har det ju redan skett. Mosul just nu till exempel. Eller angrepp från yttre rymden? Vem skulle vilja angripa oss så som vi suger ut planeten?

Vi är faktiskt ganska många fler nu i världen. 19,3 miljoner fler födda än döda hittills i år. Mer än två Sverige. 19,3 miljoner små barn som också skall ha något av världens resurser.

Att folk invandrar till Europa i stället att bo på tältläger eller hemma i varmare klimat och enklare förhållanden kostar också på. Ingen flyr till de fattigare länderna med enkelt liv utan till Europa.  Vi är speciellt populära. Vi har problem för att kunna  lösa invandringens resursefterfrågan. Hur ser det då ut i den fattigare delen av världen som i Afrika vars befolkning ökar stort? Jag misstänker att utvandring har bara börjat.

Men ändå, vad är det som gör att vi svenskar använder mer ”jordglob” än Frankrike, England eller Ungern? Är det kylan? Är vi slösare av rang?

People inspect damage at a site hit by what activists said were barrel bombs dropped by forces loyal to Syria's President Bashar al-Assad in Aleppo's district of al-Sukari, March 7, 2014. REUTERS/Hosam Katan

Det som aldrig räknas i resursslöseriet är krig, en riktig slukare av tillgångar. Vilka resurser har islams krig i Mellanöstern, med alla utomlandspartner som Ryssland och USA, förstört detta år? Bostäder, sjukhus, transport, egendom, människor… tilltro till att världen är god och att vi kan leva tillsammans? Det är en viktig fråga.

Skall du göra något mer nu? Avstå från biffen på söndag lär inte frälsa världen. Inte att skippa bilen på arbetsresor heller om du blir sen, grinig och får mindre tid med dina barn. Och din gamla mor och far kommer inte att känna sig som miljöhjältar om du avstår från resan till dem i jul.

Kanske kan du ha telefonen ett år till fast den är inte senaste modellen? Inskränka klädköpen? Bo trångt eftersom bostaden ändå är tom en stor del av den vakna tiden? Låna ”sällansaker” från varandra? Det sistnämnda vore nog smart. Skulle det göra skillnad för världen?

Knappast. Vi är en liten smula av världens 7 461 000 000 människor. De stora avtalen som skrivs av runt flygande politiker brukar sällan ge resultat trots många underskrifter. Det är alltid något som kommer emellan. En bomb, träta, Gud… viljan att leva som vi. Eller ha ännu mer.

Så, rapporten säger:

INCREASED HUMAN PRESSURE IS DIMINISHING NATURAL CAPITAL AT A FASTER RATE THAN IT CAN BE REPLENISHED.

Vilket jag instämmer i. Och antagligen du och resten av oss också. Men vad sedan, det är en värre fråga.

http://www.wwf.se/source.php/1674006/LPR_2016_full%20report_spread%20low%20res.pdf

http://www.wwf.se/

Krigsbilden:  Aleppo 2014. /Hosam Katan

 

Torkade sjöar och värmebölja på min Grönlandsvandring och något om sopor också.

img_5418

Det var torrt och varmt. Grönland hade värmebölja. Ja, det hade varit varmt sedan april med några undantag. Mindre sjöar hade torkat ut (bild ovan), vattendrag likaså.

När jag satt på någon sönderkörd punkt vid leden luktade det liksom olja. Var det metan? Hur som helst tinar permafrosten om värmen fortsätter. Två dagar visade min lilla termometer 32 grader i skuggan.

Torkan kunde jag knappt göra något åt men jag lämnar aldrig skräp i naturen. Jag orkar bära det tillbaka, så svag är jag inte. Tyvärr gör en del inte det. Har sällan sett så skräpiga stugor och omgivningar där toalettpapper flaxar omkring. Stora förvaringslådor avsedda för annat var fulla med skräp. Tomma gas burkar, rester… avfall.

Vad är det för människor som inte begriper det elementära: att ta hand om sitt skräp?

img_5677

På flygplatsen stod vädjan för turister att värna om naturen. Men när jag gick till sjön Ferguson, ca 5 kilometer från flygplatsen, gick jag förbi soptippen. Det såg ut som förråd för allehanda maskiner men det var avstjälpningsplats för uttjänta bilar, maskiner – ja allt som hade sett sin bäst före datum.

Vad gör man av soporna på en liten ort då frakt skulle bli orimligt dyrt och återvinning är inte ens ett ord? Det fanns insamling för glas och farlig hushållsavfall men vart hamnade det sedan vet jag inte.

img_5596

Jag köpte en flaska vatten när kranen var stängd på tältplatsen. Vatten från Ice Cap stod det i flaskan. När jag läste vidare var vattnet buteljerat i Danmark. Vatten från Ice Cap? Hm.

När jag kom hem hade dörröppningen blivit rökruta. Fimpar i massor. Olika engångsartiklar och papper hade hamnat på husets baksida. Tydligen hade folk satt där och fikat men inte orkat städa efter sig.

Kan vi göra något åt klimatet när vi inte orkar göra något åt våra sopor? ”Klimat tåget” har nog redan gått. Hur ska vi kunna vara rädda om det natur som finns kvar är en bättre fråga. Vildmarken krymper hela tiden. Det är vildmarkens träd som andas för oss. Hur många människor kan jorden livnära? Har vi passerat dess kapacitet redan?

Är det som Stephen Hawking säger: att vi bör leta reda på någon annan planet att kolonisera?

img_5523

Även jag har slitit på vildmarken, helst den utan stigar.

 

 

Se till att ha snälla barn när du blir gammal.

IMG_0015 (3)

I början 80-talet bodde jag i en mindre by ute på vischan. Jag studerade och pendlade 140 km om dagen, arbetade lite strötimmar som lärare och på sommaren hade jag heltidstjänst på hemtjänsten. När vårdtagarna blev skraltiga fick de genast plats i ett ålderdomshem, som det hette då. Åldringsvården var en stor arbetsgivare på en liten ort. Där serverades inte en kex till kaffet som i nutida boenden, utan korridoren luktade av hembakta bullar och sockerkaka.

Det fanns en gammal, sjuk tant som vägrade att flytta fast hemtjänstchefen ansåg det var dags och anhöriga tyckte hon borde vara i gemenskapen i hemmet. Då sa chefen de förlösande orden. Tja, vi får väl stänga av värmen för tanten, då brukar de flytta snabbt. De andra nickade. De visste vad som var bäst för de gamla. Efter en vecka gick flyttlasset till hemmet. Jag vet inte om tvångsmässig inflyttning av välvilja hände bara i den kommunen.

Den goda Kommunen tog hand om de sina, ville de eller inte. De visste bäst. Nu är det helt tvärtom. Du är ditt ansvar. Besvära inte din kommun om din gamla mamma. Det finns ingen plats för henne. Solen har gått ner över äldrevården.

Peter Strang, professor i palliativ medicin skriver i DN att de äldre dör och blir sjuka när de blir ensamma. Äldreboenden har gemenskapsfunktion också, inte bara det medicinska omhändertagandet. Långvarig ofrivillig ensamhet är kopplad till dålig livskvalitet, nedstämdhet, demensutveckling, hjärt- och kärlsjukdomar och risken att dö i förtid. http://www.dn.se/debatt/aldre-blir-sjuka-och-dor-av-att-lamnas-ensamma/

Gemenskap är faktiskt förebyggande mot demens som är en snabbt växande sjukdom i hela världen.

Nyligen har TV och pressen uppmärksammat den bristfälliga äldrevården. De gamla nekas plats och vården lastas på anhöriga. Eftersom vi lever längre är våra barn ofta nära pensionsåldern när vårdbehov uppstår. Ens pensionstid blir ingen frihet utan en ny omhändertagandeperiod. Även de som bor i ett boende behöver hjälp av anhöriga på grund av låg personaltäthet. ”Jag ska baka till boendet idag så de får färskt kaffebröd”, sa en bekant vars anhörig bodde på ett demensboende. Det var ingen engångshändelse. En annan bekant gick till boendet efter jobbet och duschade sin mor, en annan gick och matade sin make varje middag för det hann ingen göra.
Många sjuka gamla sköts av hemtjänsten som springer in med tidspress. Att vara säng- eller rullstolsbunden och inte kunna gå på toaletten eller lägga sig när man vill är plågsamt och förnedrande. Prova på det, politiker.

De anställda i ett äldreboende i Kristianstad har fått nog. Kommunen har dock en värdighetsgaranti, det vill säga kvalitetsmål, som man inom äldreomsorgen skall förhålla sig till. Hur är det i praktiken? Ord på papper?

På Österängsgårdens äldreboende har det gått så långt att samtliga anställda på demensavdelningen har skrivit under en lex Sarah-anmälan. Underbemanningen har lett till att personalen inte kan upprätthålla den värdighetsgaranti som kommunen talar så varmt om. Personal som har arbetat länge tycker det går bara utför.
De har två anställda per 8 dementa vårdtagare. Vaddå? På mitt extraknäck hade man 2 personal på 16 vårdtagare under kvällspasset från klockan 17, då man serverar kvällsmat och hjälper alla till sängen, ger medicin, byter blöta blöjor, diskar, städar köket, dukar fram saker till frukost, rapport till nattpersonal… ja allt som finns att göra i ett äldreboende och det på 4 timmar.
På natten var det två personer på 36. Nej, det var inte riskkapitalägd utan kommunalt boende.

Flera borde följa efter Österängsgårdens initiativ. Tack!

Jag hade inte tänkt skriva något mer om grupper mot varandra, men klagan i TV om brist på platser för s.k. ensamkommande barn och artikeln om sjuka och förtidsdöda gamla gjorde att det blev några rader om det ändå. Och igen sätter jag grupper mot varandra, trots att jag är ingen politiker med ansvar över en budget. Så, är de nya mot de gamla?
Är nerdragning av äldreboenden en kommunal sparbössa när utgifterna till andra grupper bara ökar? Jag är säker på att det är så man räknar. Det handlar om kostnad, inte ideologier bakom nedlagda äldreboenden. Igår grät några kommuner över tvånget att ta mot yngre män från andra länder (de som kallas ensamkommande barn) för resurserna räcker inte till. Det blir inte värdigt mottagande, sa någon. Värdigt? Så, vad väntar ni på? Stäng bara äldreboenden, omvandla de till flyktingboenden! Javisst, det sker redan. Den ena gruppen skuffar ut den andra.

Säg inte att man inte ställer ut grupper mot varandra. Hur ska man annars få budgeten någorlunda ihop? Ja, många kommuner har skuldsatt sina innevånare upp till öronen. Jag har för mig att vi i min kommun är skyldiga 70 000 kr per skalle, skulder som våra efterkommande får som arv. Vi är inte värst. När kollapsar allt?

273 - kopiaSamhällets moral avgörs av hur vi tar hand om de sköraste medborgarna, som barn och gamla, livets början och livets slut. Det finns förstås mycket annat som visar samhällsandan. Jag är inte riktigt i sams med andan idag. Jag tycker vi måste omvärdera vår moral och åtaganden. Vi måste tänka över våra skyldigheter, som privatperson och som politiker. Vad ligger i vårt ansvar? Mot vem har vi skyldigheter? Om varken våra skattemedel eller vår förmåga räcker till hela världen, vem är då först i kön?

Hur ser dina val ut? Är du nöjd med politikernas val i din kommun?
Valet kan också vara att slopa samhället och låta allt bli allas – så länge det varar.

http://www.expressen.se/kvallsposten/personalens-larm-vi-kan-inte-gora-vart-jobb/

Om kommunala skulder:
http://cornucopia.cornubot.se/2013/12/kommunhybrisen-svenska-kommuners-skulder.html

Om strömmen går …

Kontakten med banken krånglar hela tiden, sa damen i affären när jag försökte betala en julklapp. Lördags var strömmen borta länge och vi kom inte ens åt kassan. Några kunder var snälla och gick hem för att hämta kontanter så de kunde betala.

Bankomaten hade inga pengar igår, sa jag. Idag kunde man ta ut någon hundralapp. Banken ransonerar kontanter.

Hur blir det när snön kommer och ledningarna tyngs av snö? Hur blir det om strömmen bryts en lång stund? Om allt kollapsar, allt vi har byggt med tanken att Internet är osårbar, mobilen är i gång, strömmen fungerar, samhällsservice som brandkår,  sjukhus, skolor, daghem och daglig information genom TV finns tillgänglig, polisen kommer om vi ringer (nä, nu tog jag i polisen kommer inte nu heller) vattnet rinner i våra kranar, bensinmacken är öppen och affären är full av varor? Till och med Pendeln går fast med ständiga förseningar och flyget tar oss till främmande länder. Och soporna vi så snällt sorterar försvinner i sopbilens gap.

Om inte, hur skulle vi klara oss?

Hur många dagar kan du klara dig utan ström nu i vinter? Ja, vintern har knappt kommit än, på gatorna ligger hal slask och mer regn är på gång. Men om kylan kommer?

Det finns många apokalyptiska berättelser, filmer och tro. I vissa länder pågår ett slags apokalyps redan. Massmord är vardagsmat. Försörjningen chimär. Fred kan man inte stava till. Men det drabbar inte oss, eller?

Lars Wilderäng beskriver samhällets kollaps i sin bok Stjärnklart. Skulle det kunna hända? Han rör sig bara med södra Sveriges förfall. Jag undrar om norra Sverige vore mer rustad? Fiske, vedspisar, jakt, potatis, små kraftverk, skog… Men även där är folk nu mera vana att ta bilen mot centrum när mjölk är slut och godissuget sätter in. Allt vi har behöver ström. Kan vi klara av det moderna livets kollaps? Kommer vi att hjälpa varandra eller skjuta vem som helst för egen vinning? Boken får en att tänka om, men ändå lägger jag den i kategorin herrsnusk. Ni vet tantsnuskböckerna där en rik snygg främling räddar en otrolig vacker kvinna från ödet att försörja sig själv. I herrsnusk skjuter man, har lite villiga kvinnor och hjälten har en välfylld bug- out- bag. Dock finns det en tanke och välarbetad research som gör Stjärnklart värd att läsa. Den blir årets regifting.

Så, läs och sedan kommer du garanterat att förse ditt hem med reserver, för ingen kommer att hjälpa dig när krisen kommer.

http://www.bokus.com/bok/9789187135910/stjarnklart/

http://cornucopia.cornubot.se/