Isdansen eller adjö Miljöpartiet.

Det känns som om tiden vore en dans på den smältande isen eller är det isen som dansar?  Vad kommer att hända i världen? Står vi inför sämre tider, mindre fredlig utveckling? Just nu är det kallt och det svenska samhället håller andan, deltar i kärleksmanifestationer, böjer nacken för nästa slag. Det kommer, var så säker.

Många politikerlöften yttrade i nödens stund kommer att smälta som is i vårsolen. Även partier kommer att passera dödsgränsen.

Miljöpartiet störtdyker till 2,5 procent i Aftonbladet/Inizios väljarbarometer. MP har nu tappat nästan två tredjedelar av sina väljare sedan sista riksdagsvalet. Att ett så litet parti har makt över besluten är inte bra. Demokratin kräver mer. KD håller just nu nosen över gränsen i denna mätning tack vare resoluta yttranden om de som stannar illegalt i landet.

Vad minns ni om MP? Minns ni fixaren som förändrade skolan till den bästa i världen på 100 dagar? Det löftet försvann bort som en skitig vårflod. Kanske är de 100 dagarna det minne vi kommer att ha om Fridolin? Varje gång Fridolin kommer med nya bud för skolan får jag lite ångest. Äntligen har två av barnbarnen kommit till en fungerande friskola.  Skall MP lyckas rasera det? Hinner vi rösta dem ut ur riksdagen innan nya beslut tas som försämrar skolan ytterligare?

Har de förbättrat miljön och hejdat den globala uppvärmningen? De har knappt kunnat påverka termometern.  Jag är inte säker på vad deras gröna skatteväxlingar innebär. Jag vet bara att elräkningen har mer skatt än elpris.  Fast vi är bland de bästa i världen på miljöfrågor dyker det upp problem, jag tar ett exempel väl så avgörande för befolkningen: vatten.

Vi har vattenbrist. Det kunde man inte tro i hundratusensjöars land. I väntan på att vi återvänder till medeltiden utan bilar och flyg har politikerna struntat i att investera i infrastruktur som vattenrör i takt med ökad befolkning. Det är en simpel ekvation. Ökar befolkningen behövs ju mer av allting. Vatten, trafik, bostäder, skolbänkar, arbetsplatser, lärare, läkare, sängplatser på sjukhus, matproduktion…

Men det tycks vara svårt att räkna ut. Vissa politiker tror att vi kan härbärgera 30 miljoner nya innevånare. Strider pågår om höghastighetståg, inte om sängplatser eller renovering av vattenledningar. Lite skamset sa någon från Örebros vattenverk i TV att 25 % av vattnet rinner tilli marken på grund av gamla dåliga ledningar. Att åtgärda det hade varit en bra miljöåtgärd.

Nu närmar sig MP avgrunden. Det hjälpte inte ens att kasta ut den gråtande Romson. Jag tycker också att två partiledare gör det hela lite luddigt. Men – miljö är inte längre den stora frågan, det är invandring. Flera till har insett att biffen på söndag raserade inte världens klimat utan bomberna i Syrien och Afghanistan, Jemen och Irak bär mera skuld än söndagsmiddagen hos Svensson. Miljön ses inte längre som Miljöpartifråga utan den gränslösa invandringen, islam och gynnsam behandling av illegala invandrare har hamnat i MP s meritlista. Islam har ingen bra klang idag.

Då dör MP välförtjänt. ”Mitt mål är att Miljöpartiet inte ska behövas. Det vore ju en fantastisk värld”, sa Alice Bah Kunke en gång till Expressen. Hon kommer att få uppleva den tiden? (Bild:http://jeanders-bilder.blogspot.se/2016/09/ograsrensning.html)

Än dansar Fridolin med nya idéer som fotbojor. Även den dummaste av oss inser att de som befinner sig här illegalt inte skall  förses med fotbojor, förmåner och bevakning utan en självbetald biljett ut ur landet.

Partier kommer och går. Partier följer tidsandan hos befolkningen. Verkligheten trycker på.  Man vinner och man förlorar. Invandring väcker oro. Miljövurmen är över. Vissa idéer är segare än andra. Vissa är tradition. Som min forne bekant sa: jag sitter i kommunfullmäktige för sossarna men jag röstar inte på dem längre. Deras politik har gått ur tiden. Vi bygger inget folkhem, vi river det.

Det går ganska bra just nu för S i spåren av landsfaderliga ord i terrorns tid, men MP håller på att gå ur tiden. Världen är lika grön för det eller lika lite. Vårsolen smälter snön och soporna tittar fram. Det är så skitigt!  Ren närmiljö var kanske inte på MP agendan utan försök att begränsa den vanlige medborgarens liv så mycket som möjligt för miljöns skull – eller för sin egen förträfflighet. Hata bilar. Hata män som kör. Hata valfrihet. Hata föräldrar som bryr sig om sina barns skolgång. Hata kärnkraft och lita på vinden som kanske blåser. Vara mjuk för islam. Det sistnämnda var nog stenen som välte den giftmålade skutan till sist.

Jag är ingen vetenskapsman. Jag vet inte om det är en katastrof  på väg i form av några grader varmare klimat. Jag har läst om följderna men törs inte påstå orsaker.  Jag har sett det varmare klimatet på Grönland förra året riktigt bokstavligen med torkade sjöar och rekordavsmältning.  Det var så torrt. Dammet yrde i vinden och grönlänningarna köpte vatten i flaska. Jag kan inte veta om det är jag som har kraschat klimatet med min sällsynta köttgryta och flygresor. Jag håller dock militärindustrin och kanske folkökningen som mer skyldig.

Världen dansar vidare med isfötter. De smälter. Våren är kall och samhället, kanske hela världen, utstrålar kyla. Jag önskar att det skulle vara lite varmare just nu.

MP 1981 – 2018?

Miljöpartiet nästan utraderat i Aftonbladet/Inizio

http://www.aftonbladet.se/ledare/a/Rg5b5/nu-slar-paniken-ut-hos-de-grona

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/26n6G/halften-av-valjarna-saknar-fortroende-for-fridolin-och-lovin

Tiggarnas marknad

Jag har tröttnat på att sortera sopor. Så nu lägger jag av med det projektet – nästan. Varför då undrar ni och de som vet min långa sopsorteringshistoria.

Efter kriget tog man vara på allting i Finland, ingenting gick till spillo. Man fick till och med betalt för pappersåtervinning. Det var mitt jobb att bära pappret till insamlingen och jag fick ibland behålla de penni inlämningen gav. På 60talet i Sverige fick mitt bostadsområde pappers – och glasinsamling. Vi var några aktiva där, lite pionjärer vad gällde sopor. GW Persson har beskrivit bra hur de blivande sopbergen, nutida skidbackar, såg ut på den tiden i sin bok ”Gustavs grabb”.

Vi ofredade kommunen och fick pappers- och glasinsamling, två stora containrar på parkeringsplatsen.

Vi hade inte så mycket att kasta, prylsamhället hade inte än nått människorna. Vi försökte vara miljövänliga, enkla, sparsamma och byta saker. Många familjer hade bara en som tjänade pengar, kvinnorna med småbarn var hemma på den tiden. Det fanns inte utrymme för utsvävningar. En lön räckte dock att försörja en familj. Nu behövs det två om inte tre löner och bidragssystemet är mer omfattande.

Så till nutida sopor. Några år sedan ordnade hyresvärden ett återvinningsrum. De bjöd korv och kaffe och en representant från sopföretaget informerade om återvinning. Miljöfrågorna hade blivit mer aktuella. Den globala uppvärmningens vara eller icke vara syntes på dagstidningar. Vi ville också göra något. Att åka till återvinningscentralen var inte tänkbart för många, det krävde bil. Det fanns pappersinsamling och glasigloo längre bort men där var det ständigt överfullt. En sopstation snarare vid vägen.

Återvinningsrummet fungerade bra några år men nu är det en daglig katastrof.

En orsak är att folk som inte bor i  våra hus lämnar sina sopor dit. De slänger soporna, även möbler, utanför om dörren inte är öppen. Kapaciteten på rummet räcker inte till. Det finns en stor återvinningscentral – gratis – några kilometer härifrån men det tycks vara för omständligt att åka till. Folk åker och handlar och blir av med soporna samtidigt. Villafolk?

Även vårt centrum har fått en del tiggare. En person har funnits här länge, kanske fyra år, men nu är de många till. Det känns nästan som en invasion för vårt centrum är litet, det tar två – tre minuter att gå genom. Dessa människor söker användbara saker i soprummet oftast genom att välta sopvagnarna omkull eller ösa allt till golvet. Nu har de ingen nyckel dit men snälla, godhjärtade människor släpper in dem. Allt hamnar på golvet. Några  försökte stävja röran genom att lägga användbart i ett hörn med en skylt men det fungerar inte. En annan mera nattlig kategori är missbrukare, det märks av ölburkar och även kanyler. Det känns obehagligt att gå in där.

Jag släppte inte in häromdagen tiggaren som stod och väntade. Då blev hon rejält aggressiv, ryckte i mina kläder och skrek. Jag gick. Kastade i sopnedkastet i stället.

Var jag elak? Många kan nog tycka så.

När jag lägger något till soprummet är det menat att förbli där (rent juridiskt är det nu sopföretagets egendom) inte att jag träffar det på gatan. Ifall jag har användbara saker lämnar jag det till second hand som säljer för u-landsbistånd. Det tycker jag är en bra sak.

Sedan hände det något som fick mig att undra vad som sker med de sopor vi så sorterar. Vi var på väg hem och sopbilen stod framför återvinningsrummet. Sopgubbarna slängde ihop grovsoporna, plast, förpackningar och större saker. En cykelkärra, liten byrå, mjölkkartonger, plastflaskor, kläder, böcker…. Krasch, krasch tuggade bilens käftar ihop allt.

Jag var förbryllad. Varför sorterade vi? Jag tänkte fråga sopgubbarna men de klev in i bilen innan jag kom så långt.

För det mesta ser soprummet ut som soptipp fast en städare försöker hyfsa till det varje dag. De bilder jag tog idag var en osedvanligt fin ordning. Så länge, för dörren var uppbruten och två tiggare (jag kände igen dem eftersom de sitter på var sin ända av mataffären sedan nyår)  gick in när jag hade lämnat platsen med min kamera. Jag såg att dörren hade fått en metallist som skydd men den var ändå uppbruten och låset var sönder.

Du sköna nya Sverige. Nu sorterar jag inga sopor utöver glas. Det finns en glasigloo längre bort utomhus. Jag kommer att gå dit. Resten får sopnedkastet ta.

Är jag miljömarodör nu? Det får väl vara så. Sopor  ger värme, jag får bidra till det. Tiggarfrågan är utanför min kontroll, det är en sak för politiker men de är rädda att ta tag i frågan med de länder som behandlar sina fattiga medborgare som skit.

Jag antar att dessa länder tycker: skönt, nu behöver vi inte göra något. Svensk slant i pappersmuggen och deras överblivna saker löser frågan.

http://www.fokus.se/2016/12/tiggarens-marknad/

Ge oss en ny värld, helst flera – om årets ”Living Planet Report”.

figure_34_lander

Världsnaturfondens ”Living Planet Report 2016” är en genomarbetat rapport om jorden och dess resurser, de förändringar som sker på land och hav och vår användning av allt. Har bara tagit en snabb titt men tidningarna har redan meddelat att vi svenskar slet 4,2 jordglob per person och år.

USA, Kanada, Australien, Sverige och Förenade Arabemiraten, Qatar, Kuwait och Belgien är de värsta syndarna och/eller har den högsta levnadsstandarden. Norge har inte lämnat uppgifter sedan 2012 men skulle säkert hamna i topp.

638831main_globe_east_2048jord1jord2jord3 th2638831main_globe_east_2048

Svenskarna lever som om det fanns 4,2 jordklot, en ökning från 3,7 planeter för två år sedan. Mat gör 32 %, resor 29 %, varor 18 % och boende 12 % av vår resursanvändning.

Men, låg inte vi på toppen av alla länder i fråga om miljöhänsyn? Vi sorterar sopor, Regeringen stöder dyra elbilar och ordet miljö trycks ständigt i halsen på oss. Hur gick det här till?

Vi är ett avlångt land med långa transportvägar. Det är kallt på vinter. Vi importerar hälften av vår mat. Vi använder olja och alternativa sätt att fylla tanken – som el – behöver ändå tillverkas, kanske med hjälp av kolkraft i Tyskland. Vi importerar oändligt med saker, nya telefoner, datorer, fordon, tunnelbanevagnar, kläder, leksaker… Att resa har blivit en livsstil. Även jag har flugit inrikes en gång och utomlands två gånger i år. En var lite längre resa med en mellanlandning. Och jag åt oxfilé häromdagen. Och jag slängde  tomma kartonger i sopnedkastet.

Är jag kriminell nu?

Att förändra livet så grundligt att vi inte sliter på jordens resurser är inte möjligt ens med radikal minskning av jordens befolkning. Det vore fortfarande vi mot naturen. Det är vi mot och även med naturen. Vi är överst på näringskedjan. Vi är inte beredda på att systemet kring vår tillvaro förändras hastigt och tvingar oss att ändra våra vanor. Ja, en del av oss förbereder sig mot smärre katastrofer som elavbrott eller för TEOTWAWKI, det stora sammanbrottet. På vissa områden har det ju redan skett. Mosul just nu till exempel. Eller angrepp från yttre rymden? Vem skulle vilja angripa oss så som vi suger ut planeten?

Vi är faktiskt ganska många fler nu i världen. 19,3 miljoner fler födda än döda hittills i år. Mer än två Sverige. 19,3 miljoner små barn som också skall ha något av världens resurser.

Att folk invandrar till Europa i stället att bo på tältläger eller hemma i varmare klimat och enklare förhållanden kostar också på. Ingen flyr till de fattigare länderna med enkelt liv utan till Europa.  Vi är speciellt populära. Vi har problem för att kunna  lösa invandringens resursefterfrågan. Hur ser det då ut i den fattigare delen av världen som i Afrika vars befolkning ökar stort? Jag misstänker att utvandring har bara börjat.

Men ändå, vad är det som gör att vi svenskar använder mer ”jordglob” än Frankrike, England eller Ungern? Är det kylan? Är vi slösare av rang?

People inspect damage at a site hit by what activists said were barrel bombs dropped by forces loyal to Syria's President Bashar al-Assad in Aleppo's district of al-Sukari, March 7, 2014. REUTERS/Hosam Katan

Det som aldrig räknas i resursslöseriet är krig, en riktig slukare av tillgångar. Vilka resurser har islams krig i Mellanöstern, med alla utomlandspartner som Ryssland och USA, förstört detta år? Bostäder, sjukhus, transport, egendom, människor… tilltro till att världen är god och att vi kan leva tillsammans? Det är en viktig fråga.

Skall du göra något mer nu? Avstå från biffen på söndag lär inte frälsa världen. Inte att skippa bilen på arbetsresor heller om du blir sen, grinig och får mindre tid med dina barn. Och din gamla mor och far kommer inte att känna sig som miljöhjältar om du avstår från resan till dem i jul.

Kanske kan du ha telefonen ett år till fast den är inte senaste modellen? Inskränka klädköpen? Bo trångt eftersom bostaden ändå är tom en stor del av den vakna tiden? Låna ”sällansaker” från varandra? Det sistnämnda vore nog smart. Skulle det göra skillnad för världen?

Knappast. Vi är en liten smula av världens 7 461 000 000 människor. De stora avtalen som skrivs av runt flygande politiker brukar sällan ge resultat trots många underskrifter. Det är alltid något som kommer emellan. En bomb, träta, Gud… viljan att leva som vi. Eller ha ännu mer.

Så, rapporten säger:

INCREASED HUMAN PRESSURE IS DIMINISHING NATURAL CAPITAL AT A FASTER RATE THAN IT CAN BE REPLENISHED.

Vilket jag instämmer i. Och antagligen du och resten av oss också. Men vad sedan, det är en värre fråga.

http://www.wwf.se/source.php/1674006/LPR_2016_full%20report_spread%20low%20res.pdf

http://www.wwf.se/

Krigsbilden:  Aleppo 2014. /Hosam Katan

 

Torkade sjöar och värmebölja på min Grönlandsvandring och något om sopor också.

img_5418

Det var torrt och varmt. Grönland hade värmebölja. Ja, det hade varit varmt sedan april med några undantag. Mindre sjöar hade torkat ut (bild ovan), vattendrag likaså.

När jag satt på någon sönderkörd punkt vid leden luktade det liksom olja. Var det metan? Hur som helst tinar permafrosten om värmen fortsätter. Två dagar visade min lilla termometer 32 grader i skuggan.

Torkan kunde jag knappt göra något åt men jag lämnar aldrig skräp i naturen. Jag orkar bära det tillbaka, så svag är jag inte. Tyvärr gör en del inte det. Har sällan sett så skräpiga stugor och omgivningar där toalettpapper flaxar omkring. Stora förvaringslådor avsedda för annat var fulla med skräp. Tomma gas burkar, rester… avfall.

Vad är det för människor som inte begriper det elementära: att ta hand om sitt skräp?

img_5677

På flygplatsen stod vädjan för turister att värna om naturen. Men när jag gick till sjön Ferguson, ca 5 kilometer från flygplatsen, gick jag förbi soptippen. Det såg ut som förråd för allehanda maskiner men det var avstjälpningsplats för uttjänta bilar, maskiner – ja allt som hade sett sin bäst före datum.

Vad gör man av soporna på en liten ort då frakt skulle bli orimligt dyrt och återvinning är inte ens ett ord? Det fanns insamling för glas och farlig hushållsavfall men vart hamnade det sedan vet jag inte.

img_5596

Jag köpte en flaska vatten när kranen var stängd på tältplatsen. Vatten från Ice Cap stod det i flaskan. När jag läste vidare var vattnet buteljerat i Danmark. Vatten från Ice Cap? Hm.

När jag kom hem hade dörröppningen blivit rökruta. Fimpar i massor. Olika engångsartiklar och papper hade hamnat på husets baksida. Tydligen hade folk satt där och fikat men inte orkat städa efter sig.

Kan vi göra något åt klimatet när vi inte orkar göra något åt våra sopor? ”Klimat tåget” har nog redan gått. Hur ska vi kunna vara rädda om det natur som finns kvar är en bättre fråga. Vildmarken krymper hela tiden. Det är vildmarkens träd som andas för oss. Hur många människor kan jorden livnära? Har vi passerat dess kapacitet redan?

Är det som Stephen Hawking säger: att vi bör leta reda på någon annan planet att kolonisera?

img_5523

Även jag har slitit på vildmarken, helst den utan stigar.