Jag mötte en ekorre i skogen.

Jag mötte en ekorre i skogen. Jag undrade hur den hade hamnat där. Mitt i skogen på en nedsågad stam. Letade efter konstnären Wederson Moraes för att veta mer om denne, men min portugisiska är obefintlig. Han har dock rest en tur till norra Europa och gjort olika konstverk på olika platser varav en var ekorren i Flemingsbergsskogen.

Det var nästan magiskt att stöta på konstverket i skogen. Ovanpå allt hoppade en levande ekorre runt på platsen, upp och ner i träden men den var så snabb att det blev inga bilder.

Vill du se verket? Gå den gula leden på 5 km från Visättra sportcentrum i Huddinge  och ungefär på mitten får du göra bekantskap med  ekorren.

http://wedersonmoraesartista.blogspot.se/

http://wedersonmoraesartista.blogspot.se/2017/07/aventura-e-arte-no-norte-europeu.html

PS. Jag skulle skriva del 2, något om våra blomsterbesvärjelser vid terrorattacker, men gubben är sjuk och det gör att min tid försvinner och tankeförmågan är sämre än vanligt. Återkommer.

Ett tips om utställning för barn och barnsliga vuxna utan analyser.

OE_hoger_261x205_seHar du barn från 3 års ålder? Då är Moderna Museets utställning Verklighetsmaskiner  ett fynd att se med barnen. Dock får man inte röra utställningen vilket är svårt ibland men det mesta är just sådant man inte rör. Bli ett spöke i gula rummet, förvånas över mossa eller se den ettriga maskinen piska sanden. Jag är ingen konstanalytiker vilket är tur för då kan man bara förvånas, glädjas, undra och le lite över Olafur Eliassons installationer.

Det finns förstås en broschyr att läsa för den som vill få de rätta förklaringarna. Jag vill aldrig läsa före utan ha  en egen tolkning eller inte alls, bara se och njuta, glädjas kanske ibland reta upp mig. Konst som måste förklaras och analyseras för att få ut någonting  av det är bara tröttsamt.

Barnen jag hade med mig var 6 och 12 år. Båda ville genast gå en gång till.

Olafur Eliasson (f. 1967, Danmark/Island) är en av samtidens mest uppmärksammade konstnärer. Sedan tidigt 1990-tal har hans verk presenterats i åtskilliga utställningar över hela världen. Eliasson arbetar i skulptur, måleri, fotografi, film och installationer, men också med arkitekturprojekt och platsspecifika verk i det offentliga rummet. Ljus, vind och vatten i alla dess former är återkommande inslag. Trots detta är naturen snarare närvarande som verkens material än som motiv.

http://www.modernamuseet.se/Stockholm/Utstallningar/2015/Olafur-Eliasson/

Konst, hädelse, yttrandefrihet och rätt att skjuta?

Jag är inte särskilt förtjust i Lars Vilks rondellhundar även om jag tycker att greppet är genialt. Att tycka eller inte tycka om konst är verkligen fråga om smak. Själv faller jag för naturbilder, gärna foto, men det finns många äldre mästare som kan tekniken att måla och uttrycket är så man häpnar. Av de nutida har Ai Weiwei varit rent av knäckande och utställningarna i Kiasma, Helsingfors, brukar göra en mållös.  Man kan erkänna betydelsen av konstyttringar även om det inte tilltalar en.

Vilks rondellhundar hör till vår tids konst, de provocerar men gör också religionen en tjänst genom att göra den mindre dogmatisk – nej, så blev inte alls fallet. Han hamnade på Islams dödslista. Man kan inte kritisera islam utan risk. Islam är mer än en religion.

Den normala människan struntar i konst den inte gillar, kanske säger en nedsättande kommentar, men går inte och skjuter konstnären. Dock finns det människor även i Sverige som tycker Vilks borde ha fått en kula i skallen, jag vill inte ens ge dem utrymme med en länk.

Lars Vilks valde sin väg och får ständigt betala för det.  Dagens terrorattack, skottlossning, skedde i ett möte för yttrandefrihet, i Köpenhamn. Denna gång klarade han sig medan någon annan, inte än namngiven person, fick betala priset för islams hat mot yttrandefrihet. Bland mötesdeltagare var också Dan Park, inte så populär i trånga kretsar, nyligen dömd för hets mot folkgrupp när någon tog illa upp vid en utställning.

Idag är vi Lars Vilks?

Bild från Lars Vilks rondellhundar. Mera av hans konst finns på: https://thub.wordpress.com/

Mona – ni vet hon som ska fixa jobb och terapi för terrorister – är redan en visa som Dhimwit of the Month även utomlands:

http://www.gatestoneinstitute.org/5161/mona-sahlin

http://blogg.iniskogen.se/2015/01/09/kommer-ni-ihag-den-har-listan/

http://www.expressen.se/kvallsposten/flera-skott-avlossade-pa-mote-i-kopenhamn/

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/skott-vid-vilks-mote_4336035.svd

http://www.svt.se/nyheter/varlden/skottlossning-i-kopenhamn-2

http://www.vilks.net/

 

Rom – som att promenera i en historiebok med en glass i handen.

Barnbarnet och jag har gjort en resa till Rom. Det var hennes första och min tredje. Jag ville gärna ge henne en bit av Europas historia – kanske av världens – eftersom kejsartidens Rom var ett imperium innefattande en stor del av den kända världen. Men det viktigaste var att tillbringa lite kvalitetstid med bara ett av barnbarnen, få del i hennes liv som redan nu härskas av Internet, blogg, media i alla former och även framtidsdrömmar. Då är det perfekt att bringa lite hårda ruiner, otroliga konstverk, historiska händelser och kyrkans stillhet i livet. Det sistnämnda var svårt. Turisterna uppför sig som om de vore på ishockeymatch mellan Finland och Sverige. Även i Sixtinska kapellet kunde folk inte vara tysta, inte låta sina kameror vara, trots massor med information utanför och vakter vilka desperata ropade silencio på 5 språk.

I Rom trängs historien på överallt. De stora sevärdheterna som Colosseum tävlar med de mindre lik några pelare som skymtar i nyare husvägg. Kejsarnas tid är överallt närvarande som Largo di Torre Argentina med rester av tempel och teater där Julius Caesar mördades 44 f.kr och där hemlösa katter nu härskar. Eller den stora sevärdheten Colosseum, påbörjad av Vespasianus 72 e.kr och invigd med 100 festdagar år 80 av hans som Titus. Arenan hade plats för 70 000 människor vilka förlustade sig med att titta på gladiatorer och 5000 djur som dödades i festspelen. Ingen naturvård där inte. Inte heller jämlikhet var uppfunnet utan de vanliga kvinnorna fick sitta längst upp för sig. Colosseum står kvar, dock tufsad av åren, bränder och jordbävning. Hur många av våra byggnader står kvar om 2000 år?

Innesluten av Rom finns världens minsta stat Vatikanen med katolska kyrkans maktcentrum där en viss lutning för enklare liv och anpassning till världens ekonomiska tillstånd kan kanske skönjas med en jesuit på påvestolen. Där finns gräddan av världens konst med Sixtinska kapellet som höjdpunkt. Michelangelo Buonarroti arbetade i fyra år med själva taket som invigdes 1512. Sedan återstod altarväggen med domedagen med de nakna kropparna vilka senare fick ”byxor” när den moraliska paniken slog till.

Peterskyrkan anses vara som en konstens fulländning, även där hade Michelangelo sin del i kyrkans utformning. Byggarbetena pågick från1506 till 1626, då kyrkan invigdes men även efteråt skedde förändringar och tillbyggen. Vår drottning Kristina har sin grav i kyrkan. Så det var en liten lektion av svensk historia. Den är den mest besökta kyrkan i världen. Köerna ringlar runt piazzan som i sig är ett mästerverk. Vi stod bara en timme och femton minuter i kön!

Att få en uppfattning om Roms rikedomar på några få dagar är omöjligt. Man måste välja. Vad vill en 11 åring se och göra i Rom? Colosseum, Largo di Torre Argentina med katterna, lite ruiner, Pantheon, St Peterskyrkan, del av Vatikan- museet med Sixtinska kapellet, fontäner med Trevi, broar, Spanska trappan och bara man går på gatorna stöter man ju på vyer av maffiga hus och rester av historiens gång. Det gäller att bo strategiskt. Vi bodde vid Piazza Navona, där restaurangerna står i rad omkring det som var en sportarena under kejsartiden.

Vi glömde inte pizzan, pastan och glassen! Inte heller några böcker till bokslukaren och ett Colosseum – fast mindre – till akvariet. Ville hon återvända? Barnbarnet slängde tre slantar i Fontana di Trevi för säkerhets skull.

Bilder: Staty på hotellet, utsikt från hotellets terrass och lite glass.