Att lösa en omöjlig knut flera gånger om – en bok om Staffan de Mistura.

Utvalda

Staffan de Mistura har gett ut en bok tillsammans med utrikesreporter Erik Ohlsson om sina år i FN tjänst: ”Armbrytning med ondskan”. Boken beskriver de Misturas arbete som FN medlare, krishanterare och sändebud i en orolig värld under 40 år.

De Mistura berättar när och hur hans livs bana startade. Hur han gjorde sina val och varför. Det är intressant, speciellt idag, hur unga människor väljer vad de ska använda sitt liv till. (Det klagas ju så om arma barn i Sverige som måste bli knarklangare och mördare på grund av brist i förebyggande åtgärder.) Han väljer att stå på de godas sida vid åsynen av en död pojke i Nicosia. Han är då 19 år och oavlönad sommarpraktikant för FN s livsmedelsprogram. Idag är han 76 och fortfarande i FN tjänst.

Man kan säga att han har uppoffrat sig för FN och Världen. Hans äktenskap går i krasch. Han är ju aldrig hemma. Han har också svårt att säga nej. När han slår sig till ro en stund ringer telefonen och FN s generalsekreterare – vem den nu är då – har problem som bara de Mistura kan lösa, då åker han och försöker lösa det.
När allt går fel och problem är olösbart hittar Staffan de Mistura ett smart sätt. Han tänker utanför den berömda boxen. Han hittar en lösning i ett hopplöst läge där liv står i spel. Även hans egen.

De Mistura har en otrolig förmåga att se vart vinden blåser. Han pejlar in motståndarens styrka och svaghet, behov och förlust, utnyttjar det utan att förnedra. Han har alltid de som drabbas i sikte men lösningar skall ge vinst för alla inblandade och förebygga mera kaos. Hans utväg blir alltid närapå spektakulära, udda i alla fall.

Han ser en möjlighet där andra ser ingenting, högst trubbel.

De Mistura är massivt utbildad, han kvackar inte. Kunskap om hur länder och organisationer fungerar, hur både skurkar och politiker tänker, är hans styrka, det som många i styrande ställning i Världen saknar. De har inte teorin och kunskapen bakom och så misslyckas de i praktiken. Han talar också sju språk, en rejäl fördel.

Det blir lite av en lärobok när han beskriver teknikerna han använt vid varje kris. Han skryter inte. Han går genom vad hände, hur och varför löstes problemet, eller inte helt. Det är så intressant. (Jag kände pyttelitet igen mig eftersom jag har löst vissa enklare problem mellan olika myndigheter.)

Tiden rör sig framåt från 1970 i Sudan där det härjar gerillakrig och hungersnöd. Ja, 1970. Han är där igen senare. Ungefär samma läge, trots att landet delades för att hindra krig mellan muslimer och kristna och alla de som bara härjar utan vett.

Sedan Vietnam, Afghanistan, Syrien, Tchad, Somalia, Rwanda, Iran, Kosovo, Nepal… I de flesta oroshärdarna i Mellanöstern, norra Afrika och det område som förr var Jugoslavien möter vi i boken.
Vi som är lite äldre och minns, om ibland diffust, får nu en insiders syn på de katastrofer vissa människor i sin maktgirighet och deras anhängare har orsakat.
Jag måste säga att jag hade missat några av de beskrivna. Kan det bero på att SVT nyheterna – som jag än såg då – inte sa något? Inte tidningarna heller.

Den sista beskrivna insatsen är Syrien där de Mistura är FN s sändebud i toppmötet i Sotji. Han får till stånd ett avtal som skulle kunna leda till konstitutionellt arbete i Syrien och främja den demokratiska processen. Han ber om det från Putin som en bröllopsgåva. Ja, Putin samtycker då. I den bästa av världar… Vi vet hur det är idag.
2021 utnämndes han till FN:s särskilda sändebud i Västsahara, en ytterligare långvarig konflikt.

Världen är nedslående. Problem som är lösta är det för stunden. Nya tillkommer, hela tiden. Världen drivs av okunniga politiker, galna diktatorer, samvetslösa terrorister, pengasugande ligister, rika egoister, vapenhandel, knarkaffärer… och allt börjar igen. Somalia, Sudan, Afghanistan, Syrien…

Hur känns det att ha löst så många akuta problem i så många länder men ingen varaktig fred uppkommer? De Mistura gör många stora brandkårsutryckningar och om ett tag brinner det igen på ett nytt sätt. Men om inte stunder av lugn fanns för befolkningen i oroshärdar? Hans insatser ger hopp och utan hopp överlever inte vi.
Det är som en deckare ur verkligheten. Det är en beskrivning inifrån världspolitiken på marknivå vi sällan får del av. Det är också en beskrivning över en man som gav FN allt, sin tid, sitt privatliv och främst sin otroliga förmåga att lösa en omöjlig knut. många gånger om.
Ibland sätter han sitt liv i spel och som superhjälte litar han på sin ljusblåa FN uniform. Eller som försäljare, ni vet han som kunde få oss att köpa vad som helst, även konserverad okänd mat. Han är en person att beundra.

De Mistura har en fast tilltro till FN och frågar vad som kunde vara i stället? Vi andra som misstror FN ofta och ser det som en pengaslukande förening styrda av skurkstater som sätter käppar i hjulet för besluten. Vi kan inte svara på den frågan. Men nog finns det en del som kunde läggas ner och förändras.

Varför har han inte tilldelats Nobels fredspris. Obama? Eisaku Sato? Fler, som bidragit med – nära ingenting för Världen innan de fick priset i sin hand.

Staffan de Mistura är helt enkelt en av de stora personerna av vår tid.

Läs boken!

https://ordfrontforlag.se/bocker/armbrytning-med-ondskan/#pressKit

Staffan de Mistura är fFödd 25 januari 1947 i Stockholm är son till Emilio de Mistura och Birgit Johansson. Fadern kom efter andra världskriget som flykting till Sverige. När Staffan var fyra år flyttade familjen till Italien där han gick i skola till gymnasiet följt av universitetsstudier inom statsvetenskap mm. Har arbetat mest i FN som konfliktlösare, speciellt sändebud i 19 länder och inom FNs livsmedelsprogram.

Nova Kakhovka – lägg i minnet över brott mot mänskligheten.

Utvalda

Nova Kakhovka ett nytt namn att lägga till i listan för brott mot mänskligheten. Denna gång handlar det om vatten. Ryssarna sprängde Dniproreservoaren och vattnet som skulle bevattna åkrarna forsar över byar, städer, människor, djur, natur…livet.

Dagen var dessutom D – Day. 6 juni.

Jag såg en video över någon som räddade en liten katt som desperat försökte komma undan vattnet i den flodvågen som ryssarna kallblodigt har drabbat människor och djur med. Jag tänkte, det finns goda människor. Det finns humanism. Det finns människor som bryr sig om värnlösa djur också. (Se katträddningen! Obs. Inte katten i bilden, det är från en annan bombning)

Husdjur är också en tröst på en svår tid.

Har du varit utan vatten i kran någon gång? Kanske har du bara en pump i sommarstugan? Det känns dock skamligt att berätta en historia över en kort tids vattenbrist men poängen är beteendet, inte själva vattnet.

En gång i slutet -60 talet blev vårt bostadsområde utan vatten. Någon grävde fel eller sprängde fel. Som en liten prepper hade jag vatten i kylen så det blev ingen panik för oss. Vattnet i affären tog slut. Det fanns knappt vatten på flaska på den tiden. Idag finns det långa hyllor med vatten i olika smaker fast vi har helt godtagbar vatten i kran, för det mesta..
Den andra dagen kom en vattenbil. Vi fick en hink, ca 10 liter var. Då uppstod det hot, smädelser…Områdets kvinnor, hemmafruarna, uppförde sig som en liten terrorgrupp gentemot vattenbilens förare. Var och en hade större behov än någon annan. Jag gav min fulla hink till en som jag visste hade flera barn, men hon fortsatte att skälla. Dag två kom ingen bil, fast lovad. Den tredje dagen lyckades de koppla in vattnet igen.

Hur tror du vi skulle klara oss i ukrainares ställe?

Sovjetunionen är upplöst, landet finns inte mer men Ryssland behåller FN platsen och blockerar all kritik i Säkerhetsrådet. De är som en bock vaktande ett kålland. De borde förstås sparkas ut. I princip har de ingen plats, bara i praktik tack vare FN s slöhet. För vissa gäller andra regler.

Nej, inte kan vi vänta några beslut, åtgärder eller uteslutning av Ryssland från FN s sida. Det enda vi kan göra är att fortsätta betala delegaternas väl så högt betalda lyxliv. Stödja alla resolutioner, hur märkliga de än är och mot vår lagstiftning. FN är helt hjälplös utan makt har vi sett i flera omgångar. Minns ni Rwanda? Minns ni hur de lyckades i Libyen? Ruiner med FN s välsignelse. Mer…, ja det finns hur många felsteg som helst från FN s sida. Det känns ofta som en svällande mastodont som nog spricker. Poof! bara luft.

Hur reagerade FN nu, igår när vattnet fick städer att drunkna? Direkt med avsky? Nej, de firade ryssarna. Vilken tajming.

Hur blir de omedelbara följderna? En ekologisk och humanitär katastrof. Bostäder och infrastruktur samt arbeten är bokstavligen i vattnets våld. Inget dricksvatten. Människor måste flytta – någonstans. Jordbruksmark i spillo. Utan vatten inga grödor.  Som resultat blir det automatisk svält i de länder som inte klarar sin egen försörjning, som haft Ukraina som sin kornbod. Därefter börjar dessa länders män söka sig till andra länder där de tror att det västerländska paradiset väntar.

När vaknar de länderna som än gullar med Ryssland? Vad tror de om sin framtid med Ryssland? Är de bara naiva?

Mer läser du som alltid på Cornucopia.

Daily Mail har många före och efter bilder.

Skämta lagom!

Utvalda

FN:s generalförsamling begär att den Internationella domstolen ICJ ska beskriva och förtydliga rättsliga ansvaret som hänger samman med klimatförändringar. ICJ ska nu fastställa skyldigheter för att skydda jordens klimat och de rättsliga konsekvenser länder möter om de inte gör det.
Kommer ICJ genast straffa både Ukraina och Ryssland för markföroreningar? Inte? Är krig befriad från alla regler och eventuell påspädning av miljökatastrofer? Hur blir det med klimatmötenas privatjet? Nej, de räknas väl inte med.

Hur skulle skyldigheter angående klimat kunna bedömas och konsekvensutsättas när det inte går hålla länder och hav rena från skräp, gifter och ovälkomna föroreningar som bomber? Speciellt märk den mängd av metallskräp som nu fyller Ukrainas ockuperade områden samt de lik som inte ryssarna plockar upp? Hur bedöms tillverkning som exporteras? Människor som skiter i regler, ska de sitta inne? Olika länders klimatmässiga förutsättningar? Jag sitter just nu på en ort som har rejält med snö och nyss var det bara -13C vilket innebar behov av värme i huset.
Det låter som om varje land skulle behöva en glaskupa över landet för att inte få in andras skit in. Och stopp för all handel. Inga resor. Mer… Hur skiljer vi Sveriges klimatskulder från låt oss säga Tysklands eller Kinas? Intressant fråga?

I serien Simpsons är just det som sker. Staden Springfield är så skitig att det avskiljs från Världen med en okrossbar kupa.

FN försöker visa att de gör någonting men ofta är det mer vackra ord än åtgärder.

Tänk om ingenting hjälper utan det blir varmare tills det blir kallare efter åtskilliga år, helt enligt solcykeln. Det kanske är bara naturlig kommande slut för vår planet, finns säkert några till där ute som har kollapsat? Tänk om klimatarbete inte kan vända värme till svalare, stoppa grader? Tänk om det hela är variation vi inget kan göra åt – det har ju varit riktigt varmt även tidigare – och vi slösar tid, pengar och hotelser när vi kunde ha använt energin för att stoppa krig, utveckla levnadsförhållandena i hela världen till det bättre, leva mer hälsosamt och rensa sopor på land och vatten. Till exempel.

Kan hända att det är närapå kriminellt att skrämma barnen så att de tror Världen går under, inom några få år? Varför ska de då anstränga sig i annat än att hata de vuxna?

Klimat lutar nu mera lite åt dödskult.

Ett aprilskämt som inte var ett skämt alls utan ett av de märkligheter vi betalar för i FN. Säkerhetsrådet har en uppgift att trygga världsfreden. Medan generalförsamlingen kan diskutera vilket globalt problem som helst ägnar sig säkerhetsrådet enbart åt frågor som rör fred och säkerhet. FN:s alla medlemsländer har åtagit sig att följa säkerhetsrådets beslut och genomföra dem.
Det har inte gått så bra. Kan säga att de har misslyckats rejält. Som att döma Rysslands krig med Ukraina, inte andra krig heller. Alltid är det någon som inte röstar för.
Ryssland tar över ordförandeskapet i FN:s säkerhetsråd den 1 april samtidigt som dess ledare är en krigsförbrytare efterlyst av ICC för kidnappning av barn från ett annat land, i detta fall Ukraina. Låter tryggt och värdigt.

Ryssland hotar västländer med ilskna ord.. Speciellt griniga är de på UK, USA och Nato. Ingen nyhet.
Från bbc:
The editor-in-chief of Novaya Gazeta and Russia’s Nobel Peace Prize laureate Dmitry Muratov is worried how far the Kremlin will go in its confrontation with the West.

”We see how state propaganda is preparing people to think that nuclear war isn’t a bad thing,” he says. ”On TV channels here, nuclear war and nuclear weapons are promoted as if they’re advertising pet food.”

Jag misstänker att Putin är lite sugen på att använda i alla fall en mindre atombomb och lösa så situationen i Ukraina. Makten framför allt. Varför ha en bomb om man aldrig ser resultat? Hans ego uppmanar honom att leka Gud? Bevare oss från det. Jag hoppas jag har helt fel i tanken.

Skämta lagom! Även på första april.

https://www.bbc.com/news/world-europe-65119595

kupan screen shot från:

https://www.dailystar.co.uk/

Dagens ord

Utvalda

Dagens ord enligt FNs säkerhetråd: DISPYT. Inte krig. Inte överfall. Bara enkel dispyt. Det kan till och med Kreml instämma i. FN vill ju absolut inte kränka Putin och Ryssland. Så, det vi andra har uppfattat som anfallskrig mot Ukraina är bara en dispyt.

Bild från dispyt i Borodyanka.

Dispyt i Mauripoul
Lite mer dispyt, Butja

Skäms inte FN? Behöver vi dessa högt betalda delegater som leker med ord?