Har du redan gett upp nyårslöftena? Igår kanske? Eller gav du inga?

Här har det varit lata veckor sedan nyåret. Jag har alltid haft min sämsta tid i början av Januari. Det är inte mörkret för jag gillar inte ljusa nätter. Det bara är så.

Jag tror det finns lågenergiska tider även utan orsak i var och ens liv.

Så, inga nyårslöften är brutna igår på Quitters dag. Jag gav inga. Men nu börjar jag fundera på möjliga vandringar, redan planerade resor och annat som behöver lite tankeverksamhet. Må inte covid åter knäcka mina planer. Vi alla är trötta på den kinesiska faran likaså terroristen Putin med kompani.

Jag försöker att inte planera för mycket. Slumpen får råda lite. Den minst planerade turen, med dålig träning innan och ovanpå den överlägset längsta vandringen jag har gjort, PCT, blev lyckad trots brist på just planering.

Packa ryggsäcken, glöm inget och börja gå. Det är en hyfsad regel.

Jag började igår med att låna en tjock roman på engelska, Brick Lane av Monica Ali. Skall hålla engelskan i gång lite bättre. Jag läser dagligen nyheter på engelska men en roman är annat. Sedan försökte jag inse min ålder. Det är faktiskt problematiskt. Jag har svårt att begripa min begränsning på grund av ålder. Varför skulle tusen eller två tusen mile vara värre nu än en ännu längre sträcka i 2018? Skärp dig, säger jag till mig själv. Du är snart urgammal, säger mitt förståndiga jag. Men jag fräser tillbaka att då är det ju bråttom.

Jag försöker vara förståndig, begränsa mig. Vad är viktigast, gå långt eller även hinna träffa folk? Båda går inte ihop. Om jag skulle vandra åter i USA vill några där även vandra med mig. Vi har nu väntat i två år på grund av covid som tog död på alla våra planer. Men jag är inte så bra på att vandra i sällskap. Jag är ingen bra läromästare som vissa tror. I teorin är det kanske ok men i praktiken går jag lite som jag känner och det kan bli lata eller tunga dagar, ingen ordning alls.

För att öka på grubblerierna försåg sonen mig med en bok om vandringar i Norge.

Grannen som är från Norge har sagt: men Norge då... med en ton som avslöjar att jag har missat något storartat. Det jag sett hittills var storartat. Visst är jag lockad – igen. Men, jag har vandrat i Norge, fast inte långt försöker jag försvara mig.

Så Quitters dag härskade inte här igår utan en liten plan för året bubblade upp samt en promenad. Hur var det nu, skulle det vara 10000 eller 7500 steg som räddade oss från tidig död? Eller räckte det till och med 4500 steg för att fortsätta leva, bara man drack två liter vätska också. Nu säger forskningen nämligen att vatten är också något som håller oss friskare och längre i liv. Fantastiskt forskning! Vad räknas som vätska är en bra fråga. Jag tror att jag tar mig en whisky.

Har du några planer för i år?

PS. År 2019 konstaterade det sociala träningsnätverket Strava att cirka 80 procent av de människor som gav nyårslöften angående träning hade gett upp redan den andra veckan i januari. Strava räknade ut att den andra fredagen i januari var den dagen då motivationen hos de flesta börjar minska och att många då ger upp. Därav namnet ”Quitters day” i år den trettonde januari.

Bilder från Norge.