Det är alltid bättre att ge än få, sa min högreligiöse mor. Som barn hade jag svårt för det. Varför skulle barnen i Afrika få pengen från min sparbössa, medan jag inte fick något jag önskade mig. Den kristna uppfostran lärde oss att tänka på andra. Man skulle vänta. Vara glad. Hjälpa andra. Så, som tack för det kunde vi också få en belöning för godhet. Nu eller  i himlen.

När jag nu ser på situationen i flera afrikanska länder inser jag hur lite min gode mor visste om det området, människor, utveckling och ekonomi. Hon lyssnade på missionärer. Hon bad. Hon hjälpte alltid andra och  ansågs lik helgon i den kristna kretsen. Jag antar – nu – att hon kände sig god och rätt när hon uppmuntrade mig att avstå för andras skull.

Idag skulle jag inte ge de stora organisationerna en krona. Höga löner till chefer och till själva organisationen i stället de behövande. Mycket av  pengarna som ges lik stöd och för utveckling hamnar i andra än avsedda fickor. Och, de länder som behövde hjälp medan jag var  liten behöver det fortfarande. Kanske för evigt? Kanske vissa områden kan helt enkelt inte blir självgående vad än vi ger till dem?

Sedan några år tillbaka ger jag en julklapp till något barn jag inte känner. När jag som ensam mor kämpade med ekonomin fanns det knappt pengar till att köpa julklappar för. Det blev alltid något som barnen behövde och en bok var. Mina barn var de barnen vilka aldrig visade missnöje. Jag vet hur det är att kämpa med ekonomin  och min lilla klapp nu kan hjälpa en annan fattig mor.

Det finns flera insamlingar i Stockholm, säkert lite överallt i Sverige. Clarion hotell samlar in julklappar varje år som sedan lämnas till någon ok organisation för att delas ut. Ensam gran söker klappar…

Varför jag valde Clarion Hotell beror bara på läget. Vad jag kunde se fanns det inte än många klappar under granen. Det bor säkert i hotellet en och annan som har pengar nog att lägga till en klapp för dem som inte har det lika bra. Förra året var jag där på veckan före jul och det fanns en stor hög klappar.

I år satsade jag på ett spel som har varit populär hur länge som helst. Inte datorspel utan de gammaldags med spelbräda och marker. Något att göra med hela familjen. Även nutida barn gillar sällskapsspel, som inte blinkar och hoppar på datorskärmen, utan alla kan vara med. Julen skall vara gemenskap. En julklapp kan uppmuntra till det.

Julen är till för att ge. Även i religiös mening, Men ingen behöver vara religiös för att önska Julens budskap till varandra. God Jul, fred på Jorden. Det sista är omöjligt idag men vi kan hålla fred med varandra. Julklapparna behöver inte vara dyra, bara så att vi kommer ihåg varandra, ger uppmärksamhet och glädje.  Förhoppningsvis något som används och inte bara samlar damm i skåpet. I så fall, ge det vidare till någon annan.

Den enes skräp kan vara den andres skatt.

Ge också tid, som nu mera är hårdvara. Ring, skicka inte bara SMS till dina gamla släktingar. Skriv ett julkort eller brev, det kommer att uppskattas.

https://www.strawberry.se/blog/nara-hjartat/ensam-julgran-soker-klappar/