Staffan de Mistura har gett ut en bok tillsammans med utrikesreporter Erik Ohlsson om sina år i FN tjänst: ”Armbrytning med ondskan”. Boken beskriver de Misturas arbete som FN medlare, krishanterare och sändebud i en orolig värld under 40 år.

De Mistura berättar när och hur hans livs bana startade. Hur han gjorde sina val och varför. Det är intressant, speciellt idag, hur unga människor väljer vad de ska använda sitt liv till. (Det klagas ju så om arma barn i Sverige som måste bli knarklangare och mördare på grund av brist i förebyggande åtgärder.) Han väljer att stå på de godas sida vid åsynen av en död pojke i Nicosia. Han är då 19 år och oavlönad sommarpraktikant för FN s livsmedelsprogram. Idag är han 76 och fortfarande i FN tjänst.

Man kan säga att han har uppoffrat sig för FN och Världen. Hans äktenskap går i krasch. Han är ju aldrig hemma. Han har också svårt att säga nej. När han slår sig till ro en stund ringer telefonen och FN s generalsekreterare – vem den nu är då – har problem som bara de Mistura kan lösa, då åker han och försöker lösa det.
När allt går fel och problem är olösbart hittar Staffan de Mistura ett smart sätt. Han tänker utanför den berömda boxen. Han hittar en lösning i ett hopplöst läge där liv står i spel. Även hans egen.

De Mistura har en otrolig förmåga att se vart vinden blåser. Han pejlar in motståndarens styrka och svaghet, behov och förlust, utnyttjar det utan att förnedra. Han har alltid de som drabbas i sikte men lösningar skall ge vinst för alla inblandade och förebygga mera kaos. Hans utväg blir alltid närapå spektakulära, udda i alla fall.

Han ser en möjlighet där andra ser ingenting, högst trubbel.

De Mistura är massivt utbildad, han kvackar inte. Kunskap om hur länder och organisationer fungerar, hur både skurkar och politiker tänker, är hans styrka, det som många i styrande ställning i Världen saknar. De har inte teorin och kunskapen bakom och så misslyckas de i praktiken. Han talar också sju språk, en rejäl fördel.

Det blir lite av en lärobok när han beskriver teknikerna han använt vid varje kris. Han skryter inte. Han går genom vad hände, hur och varför löstes problemet, eller inte helt. Det är så intressant. (Jag kände pyttelitet igen mig eftersom jag har löst vissa enklare problem mellan olika myndigheter.)

Tiden rör sig framåt från 1970 i Sudan där det härjar gerillakrig och hungersnöd. Ja, 1970. Han är där igen senare. Ungefär samma läge, trots att landet delades för att hindra krig mellan muslimer och kristna och alla de som bara härjar utan vett.

Sedan Vietnam, Afghanistan, Syrien, Tchad, Somalia, Rwanda, Iran, Kosovo, Nepal… I de flesta oroshärdarna i Mellanöstern, norra Afrika och det område som förr var Jugoslavien möter vi i boken.
Vi som är lite äldre och minns, om ibland diffust, får nu en insiders syn på de katastrofer vissa människor i sin maktgirighet och deras anhängare har orsakat.
Jag måste säga att jag hade missat några av de beskrivna. Kan det bero på att SVT nyheterna – som jag än såg då – inte sa något? Inte tidningarna heller.

Den sista beskrivna insatsen är Syrien där de Mistura är FN s sändebud i toppmötet i Sotji. Han får till stånd ett avtal som skulle kunna leda till konstitutionellt arbete i Syrien och främja den demokratiska processen. Han ber om det från Putin som en bröllopsgåva. Ja, Putin samtycker då. I den bästa av världar… Vi vet hur det är idag.
2021 utnämndes han till FN:s särskilda sändebud i Västsahara, en ytterligare långvarig konflikt.

Världen är nedslående. Problem som är lösta är det för stunden. Nya tillkommer, hela tiden. Världen drivs av okunniga politiker, galna diktatorer, samvetslösa terrorister, pengasugande ligister, rika egoister, vapenhandel, knarkaffärer… och allt börjar igen. Somalia, Sudan, Afghanistan, Syrien…

Hur känns det att ha löst så många akuta problem i så många länder men ingen varaktig fred uppkommer? De Mistura gör många stora brandkårsutryckningar och om ett tag brinner det igen på ett nytt sätt. Men om inte stunder av lugn fanns för befolkningen i oroshärdar? Hans insatser ger hopp och utan hopp överlever inte vi.
Det är som en deckare ur verkligheten. Det är en beskrivning inifrån världspolitiken på marknivå vi sällan får del av. Det är också en beskrivning över en man som gav FN allt, sin tid, sitt privatliv och främst sin otroliga förmåga att lösa en omöjlig knut. många gånger om.
Ibland sätter han sitt liv i spel och som superhjälte litar han på sin ljusblåa FN uniform. Eller som försäljare, ni vet han som kunde få oss att köpa vad som helst, även konserverad okänd mat. Han är en person att beundra.

De Mistura har en fast tilltro till FN och frågar vad som kunde vara i stället? Vi andra som misstror FN ofta och ser det som en pengaslukande förening styrda av skurkstater som sätter käppar i hjulet för besluten. Vi kan inte svara på den frågan. Men nog finns det en del som kunde läggas ner och förändras.

Varför har han inte tilldelats Nobels fredspris. Obama? Eisaku Sato? Fler, som bidragit med – nära ingenting för Världen innan de fick priset i sin hand.

Staffan de Mistura är helt enkelt en av de stora personerna av vår tid.

Läs boken!

https://ordfrontforlag.se/bocker/armbrytning-med-ondskan/#pressKit

Staffan de Mistura är fFödd 25 januari 1947 i Stockholm är son till Emilio de Mistura och Birgit Johansson. Fadern kom efter andra världskriget som flykting till Sverige. När Staffan var fyra år flyttade familjen till Italien där han gick i skola till gymnasiet följt av universitetsstudier inom statsvetenskap mm. Har arbetat mest i FN som konfliktlösare, speciellt sändebud i 19 länder och inom FNs livsmedelsprogram.