Korea var oss nära …

Just nu pågår öppningsceremonin av 2018 års vinterolympiad i Sydkorea. Därför lägger jag ut ett gammalt inlägg. Nej, det har ingenting med sport att göra, bara lite politik och människors godhet eller ondska.

Hade också du ett fadderbarn i Korea? Vi börjar bli för gamla för att komma ihåg det. 1968 var min gode vän Bert – Åke i Syd-Korea som chef för fadderbarnsverksamhet som drevs av Rädda Barnen. Jag hade ett fadderbarn och många, många andra bidrog till skolgång för barnen i det krigsskadade landet. Fadderverksamhet har sin del i det koreanska välståndsundret.

Syd -Korea valde hjälp och kontakt med väst efter kriget. Nord-Korea smällde igen dörren.

Före arbetet med fadderverksamhet hade Bert – Åke varit i Korea på Röda Korssjukhuset i Pusan som sjukvårdare 1952. Under Koreakriget fanns Sverige på plats med ett fältsjukhus som en del av den internationella närvaron.

1953 avslutades kriget med stilleståndsavtal, ett krig som i princip inte är avslutad med fredsförhandlingar och slutavtal.

Korea höll kontakt med Bert – Åke långt efteråt. När sociala förändringar som pension och sjukvård planerades hade koreanska tjänstemän brevväxling med honom. Hur var det i Sverige? Vad tyckte han om planerna? Vid Nyår kom alltid ett kort underskriven av alla gamla arbetskamrater: till Vår käre chef och broder … I Korea var han en viktig person. I Sverige var han bara statstjänsteman utan uppskattning. Det var så jag träffade honom.

Bert- Åke är död länge sedan.

Det enda ”positiva” resultat av kriget är nog den  av människor tomma landremsan mellan länderna där det vilda livet blomstrar. Civilian Control Zone  är 151 mil lång och 2,5 mil (amerikansk) bred. Praktisk taget ingen har gått där efter 6 september 1953. Naturen härskar.  En liten bit av natur utan människan. Vissa studier finns dock. Man har hittat den utrotningshotade Amurleoparden, bland annat.

Samma problem med hunger återstår på den norra halvan år efter år. Militär makt är viktigare än folkets väl. En atombomb har större värde och vikt än den lila människan. En galen diktator kan utlösa vad som helst när som helst även om nu under Olympiaden visar man nästan vänskap under samma flagga.

Korea är oss nära, inte bara nu under Olympiaden.

Om framtidens eventuella krig, analys om läget och krigsmöjlighet:

https://www.vox.com/world/2018/2/7/16974772/north-korea-war-trump-kim-nuclear-weapon

 

Barnarbete, rymdfärder och den blomstertid som kommer…

Det finns skillnader på barnens liv i världen. Jag tänkte på det när jag såg bilder på nordkoreanska barn. I Nordkorea formas barnen utifrån Statens principer och ideologi. I Sverige är det friare, även om en mall finns för våra barn också. Det formas ett bestämt sätt att tänka och vissa gemensamma värderingar eftersom våra barn tillbringar en stor del av sitt liv i kollektiv omsorg. Det är dock långt från den ideologiska fostran som sker i några andra länder genom politiska eller religiösa ställningstaganden. Hur man påverkar barnen mentalt är inte ens en fråga i vissa kulturer, det är självklart och enda accepterade modellen.

I dagarna har skolavslutningarna avlöst varandra.  Nu väntar ett sommarlov. För en del barn är det inte så mycket annorlunda än på skoltiden. De går till fritidshemmet på morgonen och hämtas hem på kvällen. Några veckor tillbringas med föräldrarna och släkten. För alla väntar inte en paradisstrand eller ens Liseberg. Det blir kalla svenska bad, grillkorv och en film på kvällen. Barnens villkor är inte lika men det är inte alltid pengar som talar utan familjens prioriteringar.

Men, Sverige är ett bra land för barnen. Eller är det för föräldrarna?  Vi ligger högt i många mätningar om föräldraskap och barn. Ja, om vi inte räknar skolresultaten förstås. Barnadödligheten är låg. Alla får barnbidrag. Alla har tak över huvudet. Barn har rätt till en kommunal omsorg, kallad förskolan. Alla barn får gå i skolan, även de som inte borde vara i Sverige. Sjukvård är i stort gratis för barn och socialtjänsten har ett ansvar om livet krisar. Ingen sjuåring behöver arbeta och inga barn säljs till äktenskap. Nu sa jag för mycket. Tyvärr finns det sistnämnda även här, dold men ändå verklighet för vissa flickor.

Nästan dagligen kommer det dock larmrapporter om barnens vardag. Daghem som är usla baracker med få toaletter. Ungar som letar efter nya skolplatser när riskkapitalister lägger ner den vinstlösa skolan. Psykiska problem lär vara utbredda bland tonåringar. Vi har arbetslösa, yrkeslösa ungdomar som får hitta vägen till socialbyrån i ställer arbetsplatsen. Brottslighet … Jakt efter det senaste… Och har föräldrarna inte en miljon i fickan får den unga bo i barnkammaren i många år. I den svenska välfärden finns några stora maskor och en del faller genom. Staten tar inte hand om oss oändligt även om det ser ut så för ett otränat öga. Var och en måste själv anstränga sig.

Barn i andra länder kan ha det väldigt annorlunda. En stor del av våren har vi väntat om Nord Korea är kapabel till att hota os. Så blev det inte men tanken fortsätter. De nordkoreanska barnen lärs in i katastroftänkandet, i hotet från oss och USA. På barnens dag får man skjuta en amerikan, leka med militärutrustning och lära sig hylla landsfadern. Det är indoktrinering från födseln. Och här oroar vi oss om skolavslutning sker i kyrkan, påverkar och kränker någon! Vi är absurda i våra försök att vara PK.

Idag är den internationella dagen mot barnarbete. Ibland är barnarbete på tapeten men glöms snabbt när vi köper nya kläder, plastleksaker, mattor, fotbollar eller annat till billigt pris. Och det är ett dilemma. Köper jag kläder bidrar jag kanske till barnarbete och usla arbetsförhållanden. Köper jag inte får familjen ingen mat. Jag skulle önska att varje plagg hade en märkning som talar om att varan är tillverkad av folk över 15 år och med skälig lön. Vi borde kunna betala det. Men då kunde ju vinsterna krympa. En stor företagsledare kan inte leva utan att bada i pengar.

Barn är utnyttjad arbetskraft. De arbetar i fabriker, restauranger, med prostitution, knarklangning, som hembiträden och fruar. Barn är lydiga och flinka, orkar de inte finns det alltid nya. Idag arbetar ca 10,5 miljoner barn, de flesta minderåriga, som tjänstefolk i andras hem, ofta under slavlika förhållanden. 6,5 miljoner är mellan 5 och 14 år gamla, alltså i åldern de borde gå i skolan. Mer än 71 % är flickor. Deras barndom tillbringas inte i skolan och lekparken. De längtar inte efter en surfplatta. De längtar efter ett hem, riktiga föräldrar och en plats i skolan.

Samhällets moral mäts mycket  i barnens villkor. I Sverige är den måttstocken inte i första hand de materiella villkoren utan den tiden vi ger till våra barn, tryggheten att vi finns för dem, ledningen inför livet och vetskapen att ansvaret sakta förflyttas till dem själva när tiden är mogen – inte förr.  I många andra länder är det än totalt annorlunda.

Idag är det FN s internationella dagen mot barnarbete men det är också internationella dagen för bemannande rymdfärder. Känns det inte som de bådas syften och förverkligande är något avlägsna?

http://news.sky.com/story/1098091/north-korea-children-stage-mock-military-parade

http://debatt.svt.se/2013/06/12/eu-blundar-for-barnarbete-i-europa/

http://www.unric.org/sv/aktuellt/25963-internationella-dagen-mot-barnarbete-den-12e-juni

http://www.dn.se/nyheter/varlden/tio-miljoner-barn-som-tjanstefolk/

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/tio-miljoner-barn-som-tjanstefolk_8258388.svd

http://www.expressen.se/nyheter/har-firas-barnens-dag-i-nordkorea/

 http://unicef.se/fakta/barnarbete

 


 

Vänner och fiender i skurkriken.

Medan Kim Jong-Un gratulerar Bashar Al-Assad för Syrias 67:e självständighetsdagen har Nord Korea försvunnit från första plats i västmedia. Första sidan har övertagits av bombningen av Boston Marathon. Kim Jong-Un önskar starka band med Assad och Syrien och vinst över dem som hotar landet. Robert G. Mugabe har också gratulerats för 33.självständighetsdagen.

Den ena skurken gratulerar den andra och önskar tätare samarbete. Sådana vänner … sådana fiender.

Medan hoten från Nord Korea har eskalerat utan någon raketskjutning börjar det se ut som vanligt. Hot åtföljd begäran om hjälp. Så även nu, men det börjar med krav:

As the first phase, they should take measures of retracting the UN Security Council’s ”resolutions on sanctions” cooked up under absurd pretexts…

Mer på länkarna under.

Är Kim Jong-un nöjd och säker på sin position nu? Är militären nöjd för stunden? För – ingen diktator hotar länge utan att använda de vapen  man har. Man skall aldrig underskatta diktatorer. De har alltid ett äss i rockärmen, hur liten den än kan vara. Om ett tag kommer nya hot och nya dagar att fira.

KNCA är en intressant sida att ta en titt på, hela Nord Koreas uttalande finns där. Tillvaron är annorlunda i den nordkoreanska nyhetsvärlden. Gamla stalinistiska tongångar lyser i raderna. Jag blir glad över Internet som ger annan information än SVTs utvalda nyheter erbjuder. Vi kanske skulle bombadera Nord Korea med mobiltelefoner och datorer med trådlös Internet?

http://www.kcna.kp/kcna.user.home.retrieveHomeInfoList.kcmsf

http://www.reuters.com/article/2013/04/18/us-korea-north-idUSBRE93H02Y20130418

http://www.dn.se/nyheter/varlden/nya-militara-hot-fran-nordkorea

 

Nord Korea är aktuell på bokfronten.  Adam Johnson The Orphan Master’s Son, om propaganda och statens makt i Nord Korea, vann årets Pulitzer Pris i klass fiction.

http://en.wikipedia.org/wiki/The_Orphan_Master%27s_Son

Bild: Troops react as North Korean leader Kim Jong Un (not pictured) inspects the Jangjae Islet Defense Detachment and Mu Islet Hero Defense Detachment in the southwestern sector of North Korea Released on March 8, 2013, by North Korea’s official news agency.

Idoldyrkan och världshärskare

När jag ser på bilder av Kim Jong– un bland barn tänker jag på Stalin, han visade sig också som landsfader med barn. Och Hitler. Ja, det finns även andra härskare som har barn som rekvisita. Men sedan kom jag – helt irrationellt – att tänka på Justin Bieber.

I princip är ju idoldyrkarna lika, de gråtande skrikande massorna som omger Justin Bieber eller Kim Jong-un. De har drabbats av lycka. Lyckan att vidröra sin idol. Eller få ett ord att bära med sig i livet. En idol är oantastbar – för ett tag.

Men Bieber kräver inga löften att stå bi ändå till döden. Han vet att de skrikande massorna springer efter någon annan en dag. Några entusiaster står kvar men han får leva på minnena, sina sparade pengar eller skaffa sig ett annat arbete, en musiklärare eller producent, politiker eller … möjligheterna är många.

Medan hans koreanska idolkompis måste hålla sig uppe i rankningen, öka sin magi och hålla ihop folket med ett yttre hot och generalerna nöjda med större bomber. Han blev diktator, inte basketspelare eller musikalproducent. Hade han något val? Han var ju född i den positionen, inpräntad utan alternativ. Fyller han inte diktatormallen blir han avpolletterad, med hårda medel. Kan se rubriken: förgiftad av de amerikanska imperialisterna.

Behöver vi idoler? Kanske behovet att ha en upphöjd ouppnåelig figur att se upp till är inpräntad i vår arvsmassa? Jesus, Allah, Buddha, popstjärnor, tyranner, kungar … ja de sistnämnda ligger i strykklass nu mera. Vad har vi för idoler i Sverige? Vi som inte tillber någon Gud? Finns det någon att se upp till – på allvar?

Världen håller andan när Kim Jong-un hotar med helvetets eld. Kanske borde vi skicka en delegation av popstjärnor och basketspelare i stället amerikanska politiker som bara upprepar samma mantra? Psy? Bieber? Dennis Rodman? ”Magic” Johnson? Fler? Föreslå gärna, jag har passerat popåldern och har 0 kunskap om basket.

På söndag, tidigast – tror jag – får vi ett svar eller ett budskap igen från Nord – Korea. Det kommer inte när Kerry är i Kina. Så galen kan ingen vara?

http://www.thejournal.ie/kim-jong-un-childhood-864902-Apr2013/

http://www.dn.se/nyheter/varlden/nordkorea-tokyo-blir-vart-forsta-mal

http://www.usatoday.com/story/news/world/2013/04/13/south-korea-north-korea-psy/2079891/

http://www.dailymail.co.uk/news/article-2308705/Inside-North-Korea-A-rare-dispatch-deep-lunatic-rogue-state-enslaved-Zombie-Sons.html