Bort från mobiltäckning – en vandring med en regnprinsessa.

För ett barn som har växt upp med Internet är en värld utan det omöjligt att förstå. Ett barn som redan vid ett års ålder har klickat på bilderna i Pino`s värld, den lilla nallens dagliga upptåg, räknar wifi som något flygande i luften, alltid, överallt. Även i en djup fjälldal.

Är det inte så?

Jag har vandrat med ett barnbarn, ålder tolv, en femdagarsvandring med start i Hemavan. Hon är nummer fyra av de barn jag har gjort ungefär samma runda med. Tio år sedan såg jag sällan ett barn på fjälltur, men nu mötte vi totalt sex barn och en baby med sina föräldrar. Enligt statistik har barn och pensionärer ökat på fjällstugor. Gott så.

Vad ger vi till barnen? En naturupplevelse? Det är enklare med en ny teknisk pryl, tycker många.

Vandringen med barnbarnet blev regnig. Först på sista dagen kom solen fram. Jag kallade henne regnprinsessan. Hon  gick i blöta skor, plastpåsar över strumporna. Nej, hon gick inte, hon skuttade fram över leriga stigar, små forsar och vattenpölar. Hagel och vind förskräckte inte henne. Men hon valde stugboende när vädret blev riktigt illa. Jag ville det med, men lät henne välja. Besvikelsen var synlig: ingen wifi i stugan! Men telefonens laddning hade redan gett upp så besvikelsen varade en minut och hon läste en bok i stället.

Det finns en punkt på den leden där man kan få kontakt med yttervärlden genom Norge. Men, min telefon dog också så vi kunde inte meddela till hennes mor att allt var väl.

Så, natt nummer två tillbringades i stugvärmen. Under natten dök det upp  folk i stugan med tält som hade gett upp. Till sist var stugan fullt av oss som flydde regnet och vinden. På morgonen lyste topparna av nysnö. Men, det regnade igen.

Oavsett regnet, hagel och vind var det en fin vandring utan ens några myggbett. Tyckte jag.

Skulle hon fjällvandra som stor? Det var tveksamt, om inte vädret var bättre. Att kura i tältet hade sin tjusning men dag efter dag – nej, det var för stillsamt. I regnpausen gick hon på jokkstranden och letade efter fina stenar. Ja, vi hade regnkläder men någon där uppe passade på att hälla vatten över oss och försöka blåsa oss omkull, i stället stilla regn.

Vandra mer? Kanske ändå. Naturen var vacker. Det kan väl inte alltid regna?

Sista dagens sol kompenserade fyra regndagar. Ja, på kvällen öste det åter ner. På busshållplatsen träffade vi andra vandrare som hade haft lika blött, om inte värre. Så har vi haft det hela sommaren, muttrade en hemavanbo.

Det blir ingen mer vandring för min del i år. Jag satsar på längre nästa år – om livet så tillåter.

PS.Trumps kampanj löfte nummer 25 var att inte ta ut lön som president, men en president måste ta ut lön. Han donerade sin första kvartalslön till USAs National Park Service. En uppskattning av naturen?

 

 

Min bästa vandring och lite råd för Ygeman och andra vandringssugna.

Enligt  pressuppgifter skall Ygeman vandra på fjällen och begrunda sitt öde utan mobil. Låter bra. Han har köpt nya skor. Det sista var dumt. Man skall aldrig vandra med alldeles nya skor. Det är dock bara en liten dumhet i jämförelse ”jag hittade inget rum för att prata med Statsministern”.

Rumsbrist är ytterligare en orsak till att minska den stora Riksdagen och antalet ministrar. Jag tycker att ca 201 Riksdagsman räcker för Sveriges storlek. Då finns det rum över. Kanske kan man märka ett isolerat rum för samtal om speciella katastrofer?

Även i Kommuner finns det säkert folk som inte hittar rum för att meddela allvarliga saker till varandra.

Höststädning? Vårstädning är för sent. Men Ygeman gör klokt i att vandra. Att gå rensar tankarna. Naturen helar. Man kommer hem som bättre och piggare varelse. Lycka till, ta med plåster.

Kan man inte fly till skogen  och fjällen kan man läsa om de vilka lyckats tillbringa en tid i ödemarken.

Bra böcker är till exempel  ”Walden” av Henry David Thoreau och  ”Kesä autiomaassa” av Edward Abbey, finns på engelska ”Desert Solitaire”.

Eller se en film femtielfte gången.

Min absoluta favoritfilm är ”Into the Wild”. Jag hoppas kunna vandra en gång till långt och länge i naturen, fast inte så illa planerat som Christopher McCandless i filmen efter boken av Jon Krakauer. Han dog av giftig växt när han höll på att dö av svält.

I år blir det bara en kort vandring med ett barnbarn. Jag får hushålla med de dagar jag får med plats för gubben i något boende.

Jag har kört med metoden ”först vandrar du med mig på fjällen – sedan får du åka utomlands till en valfri plats i Europa”. Barnen har gått med på det. Det är roligt att göra något med ett barn i taget. Den flickan som nu skall vandra fick dock resa till Venedig före. Man vet aldrig vilken dag man trillar av pinn och då blir det varken vandring eller resa.

Vandringar med barnbarnen står i en klass för sig. De har varit fem dagar  på Kungsleden från Hemavan med tält. Jag hoppas att någon av dem får mer intresse att vistas i naturen när de är vuxna. Många barn har tillbringat mer tid på Mc Donalds eller med något spel på Internet än i närmaste skogen. ”Naturen är överskattad, vad ska barn med den till” skrev en kommentator en gång. Hm, den personen måste ha levt i ett mörkt källare.

Men, vad har varit min bästa vandring? Jag försöker tänka efter men det blir spridda stunder då naturen slog knock out på en. En gång gick gubben och jag från Hellemobotn till Sarek och slutade vid Virihaure i Padjelanta. Det var en härlig vandring. Eller Nordkalottleden ensam, den 80 mil långa genom Norge, Finland, Sverige. Korsa Island till fots, det var absolut magiskt. Kilimanjaro kanske. Alperna. Varje vandring ger något om inte annat så motion och vila från civilisationen.

Om du nu ska vandra köp inte skor i sista minuten utan ”gå in” de. Räkna inte att telefonen fungerar, kanske Telia om du har tur. Vissa stugor har radio. Glöm inte de tre K: n oavsett vart du går. Klocka, karta, kompass. Klockan får dig att bedöma tiden så du inte hamnar i mörker eller inte hinner till nästa stuga. Kompass om du nu skulle lyckas gå galet. Karta är både roligt att studera och som hjälpreda. Och glöm inte plåster. Jag vet inte hur mycket plåster jag har delat ut under åren.  Att ha extra mat med sig är också klokt. Ha vatten i flaskan, det är inte jokkar överallt. Varm tröja, mössa och vantar som reserv även på sommaren. Extra strumpor. Tomma plastpåsar att ha ovan strumpor om skorna blir blöta. Det är skit att vara blöt i fötterna.

Räkna alltid med regn och tidsförluster. Planera inte så snålt att du måste jäkta. Jag har sett folk springa för att de ska hinna med sista båten och sedan bussen och flyget. Dagen efter satt de på stranden och svor. Skall du vara ute fem dagar räkna med sju. Det kan bli dåligt väder eller bara så fint att man vill stanna extra på ett ställe.

Är du novis gå märkta leder. Där det är stugor på jämna mellanrum, även om du går med tält. Sarekäventyr kan ta slut fort om du är ovan. Förra gången träffade jag ett gäng som undrade om det var några vad åt de hållet i Sarek de skulle gå. Det första hade nästan dränk dem. När jag svarade fem varav fyra svåra som en sexa på femgradig skala. Det var inte bara min bedömning utan de starka grabbarnas jag passerade. Jag fick vänta till morgonen vid ett av dessa, kom inte över. Då började två av dem att gråta och de vände. Det är skit att vada när det forsar högt och man ser inte botten och har skippat vandringsstaven. Man kan ju ha bara en stav i reserv som man kastar till varandra.

Vissa år är det mycket vatten och vad kan inte undvikas. Andra år är forsarna som stenöken att hoppa över.

På märkta leder finns i regel broar. Sen kan ju broarna vara borta de med. Tro inte att alla lagas på en gång efter vårfloden. Då är det väldigt knivigt.

Den mest populära sträckan är från Abisko till Kebnekaise fjällstation och sedan till Nikkaluokta. På den sträckan finns inga problem. Inte i Padjelanta heller.

Jag rekommenderar varmt Padjelanta. Rösad, stugor, vackert och riktig vildmarkskänsla med Sarek åt ena hållet och stora sjöar för andra och sedan fjällskog. Orkar man inte gå det hela kan man ta helikoptern tillbaka från mitten. Välj i så fall att gå den övre delen med start i Ritsem och helikopter till Kvikkjokk.

Hemavan är inte så tokigt heller. Syterskalet är en mäktig dal. Det räcker för ett barn att få vildmarkskänsla. Kanske även för dig?

Bilder uppifrån:

Virihaure, Sarek nordtopp, Island Laugavegur , Mollisforss Norge  Nordkalottled, Padjelanta mot Sarek.

OBS svensk stavning på svenska platser!

Ge oss en ny värld, helst flera – om årets ”Living Planet Report”.

figure_34_lander

Världsnaturfondens ”Living Planet Report 2016” är en genomarbetat rapport om jorden och dess resurser, de förändringar som sker på land och hav och vår användning av allt. Har bara tagit en snabb titt men tidningarna har redan meddelat att vi svenskar slet 4,2 jordglob per person och år.

USA, Kanada, Australien, Sverige och Förenade Arabemiraten, Qatar, Kuwait och Belgien är de värsta syndarna och/eller har den högsta levnadsstandarden. Norge har inte lämnat uppgifter sedan 2012 men skulle säkert hamna i topp.

638831main_globe_east_2048jord1jord2jord3 th2638831main_globe_east_2048

Svenskarna lever som om det fanns 4,2 jordklot, en ökning från 3,7 planeter för två år sedan. Mat gör 32 %, resor 29 %, varor 18 % och boende 12 % av vår resursanvändning.

Men, låg inte vi på toppen av alla länder i fråga om miljöhänsyn? Vi sorterar sopor, Regeringen stöder dyra elbilar och ordet miljö trycks ständigt i halsen på oss. Hur gick det här till?

Vi är ett avlångt land med långa transportvägar. Det är kallt på vinter. Vi importerar hälften av vår mat. Vi använder olja och alternativa sätt att fylla tanken – som el – behöver ändå tillverkas, kanske med hjälp av kolkraft i Tyskland. Vi importerar oändligt med saker, nya telefoner, datorer, fordon, tunnelbanevagnar, kläder, leksaker… Att resa har blivit en livsstil. Även jag har flugit inrikes en gång och utomlands två gånger i år. En var lite längre resa med en mellanlandning. Och jag åt oxfilé häromdagen. Och jag slängde  tomma kartonger i sopnedkastet.

Är jag kriminell nu?

Att förändra livet så grundligt att vi inte sliter på jordens resurser är inte möjligt ens med radikal minskning av jordens befolkning. Det vore fortfarande vi mot naturen. Det är vi mot och även med naturen. Vi är överst på näringskedjan. Vi är inte beredda på att systemet kring vår tillvaro förändras hastigt och tvingar oss att ändra våra vanor. Ja, en del av oss förbereder sig mot smärre katastrofer som elavbrott eller för TEOTWAWKI, det stora sammanbrottet. På vissa områden har det ju redan skett. Mosul just nu till exempel. Eller angrepp från yttre rymden? Vem skulle vilja angripa oss så som vi suger ut planeten?

Vi är faktiskt ganska många fler nu i världen. 19,3 miljoner fler födda än döda hittills i år. Mer än två Sverige. 19,3 miljoner små barn som också skall ha något av världens resurser.

Att folk invandrar till Europa i stället att bo på tältläger eller hemma i varmare klimat och enklare förhållanden kostar också på. Ingen flyr till de fattigare länderna med enkelt liv utan till Europa.  Vi är speciellt populära. Vi har problem för att kunna  lösa invandringens resursefterfrågan. Hur ser det då ut i den fattigare delen av världen som i Afrika vars befolkning ökar stort? Jag misstänker att utvandring har bara börjat.

Men ändå, vad är det som gör att vi svenskar använder mer ”jordglob” än Frankrike, England eller Ungern? Är det kylan? Är vi slösare av rang?

People inspect damage at a site hit by what activists said were barrel bombs dropped by forces loyal to Syria's President Bashar al-Assad in Aleppo's district of al-Sukari, March 7, 2014. REUTERS/Hosam Katan

Det som aldrig räknas i resursslöseriet är krig, en riktig slukare av tillgångar. Vilka resurser har islams krig i Mellanöstern, med alla utomlandspartner som Ryssland och USA, förstört detta år? Bostäder, sjukhus, transport, egendom, människor… tilltro till att världen är god och att vi kan leva tillsammans? Det är en viktig fråga.

Skall du göra något mer nu? Avstå från biffen på söndag lär inte frälsa världen. Inte att skippa bilen på arbetsresor heller om du blir sen, grinig och får mindre tid med dina barn. Och din gamla mor och far kommer inte att känna sig som miljöhjältar om du avstår från resan till dem i jul.

Kanske kan du ha telefonen ett år till fast den är inte senaste modellen? Inskränka klädköpen? Bo trångt eftersom bostaden ändå är tom en stor del av den vakna tiden? Låna ”sällansaker” från varandra? Det sistnämnda vore nog smart. Skulle det göra skillnad för världen?

Knappast. Vi är en liten smula av världens 7 461 000 000 människor. De stora avtalen som skrivs av runt flygande politiker brukar sällan ge resultat trots många underskrifter. Det är alltid något som kommer emellan. En bomb, träta, Gud… viljan att leva som vi. Eller ha ännu mer.

Så, rapporten säger:

INCREASED HUMAN PRESSURE IS DIMINISHING NATURAL CAPITAL AT A FASTER RATE THAN IT CAN BE REPLENISHED.

Vilket jag instämmer i. Och antagligen du och resten av oss också. Men vad sedan, det är en värre fråga.

http://www.wwf.se/source.php/1674006/LPR_2016_full%20report_spread%20low%20res.pdf

http://www.wwf.se/

Krigsbilden:  Aleppo 2014. /Hosam Katan

 

Den överskattade naturen mot det trygga TV spelet.

069

Natur och barn låter så självklart. Föreställer vi inte barnen på en sommaräng plockande blommor, med en kanin i famnen på en bondgård, i skogen på picknick eller på en utflykt i det vilda med en kanot och tält? Nej, det var att ta i. Nutidens barn ser vi med en Ipad eller dator spelande det senaste dataspelet medan föräldrarna sitter med Facebook.

Lider vi till och med av ”Nature deficit disorder”?

Många barn känner empati med djuren. Hur många har inte berättat hemligheter eller fått tröst av sitt husdjur? Djur hjälper barnen öva ansvar genom att ta hand om ett levande väsen, nog så bra övning inför framtiden. Djur ökar respekten för allt levande.

Barn har dålig kontakt med naturen. I undersökningen, där 1 010 föräldrar till barn mellan två och tolv år tillfrågades nu i juni månad, hade 24 procent inte varit över huvud taget i naturen (i en skog, vid havet, en sjö eller en äng) den senaste veckan, och nära hälften av barnen, 47 procent, hade bara varit i naturen i en timme eller mindre. (Vet ej om park räknades.)

Samtidigt hade hälften av barnen, 49 procent, tillbringat fem timmar eller mer framför tv:n under samma junivecka – och 58 procent av barnen hade varit fem timmar eller mer framför en dator, mobil eller surfplatta.

Vad gör föräldrarna och barnen på den gemensamma fritiden? Behöver barn tas till skogen eller räcker det att förse dem med en dator? Det finns ju många natursidor på Internet, garanterat utan farliga djur, skrubbade knän och fästingbett. Är det föräldrarna som är ointresserade av naturen eller har barnen förlorat lusten att bygga kojor i skogen, klättra i träd, titta på små djur genom en lupp och plocka bär? Introducerar vi naturen till barnen så de får lust att utforska mer?

Ser vi naturen som en nödvändig del av barnens liv? Kanske inte. Men utan Internet skriker alla.

När jag skrev om natur och barn på en sajt för föräldrar – de bad mig – fick jag kommentarer som att naturen var överskattad eller att skola och daghem sköter väl det. Hur ser vår fritid ut med barnen? På lördagar ser jag många familjer i vårt centrum och hamburgerbar  är fullt. Fritiden går åt att handla, städa, äta och förmana? Tiden är så knapp för nutidens föräldrar. Det är fråga om prioritering, att fördela de få timmar som kvarstår efter det nödvändiga arbetet och hemarbetet. Natur får stå tillbaka. Det är så mycket annat som får stå tillbaka.

Det händer att naturen också föreställs som farlig för barn och skräckrapporter om farliga vargar dyker ständigt upp i media. Insekter som gör oss sjuka, svampar som tar död på oss, stigar man bryter benen av, träd man ramlar från och får hjärnskakning… Att skrämma är en verklig björntjänst utan björn. Det hjälper inte barnen att ta del av vår natur.

Det är inte bättre tjänst för barnen att de får sitta med ett våldsamt datorspel och försöka ta ihjäl så många det går.

Att vara i naturen ökar förståelsen för miljön och den förmågan lär bli nödvändig för våra barn. Kanske en bra idé för oss äldre att ge naturupplevelser till barnbarnen i stället prylar barnen inte hinner att leka med. En fjällvandring med mormor eller kanottur med farfar är en present som räcker länge och skapar minnen.

IMG_2784 - kopia

Många barn rör sig för lite. Precis som för vuxna är det en fördel för barn att vara rörliga. Barn som rör på sig blir smartare och de lyckas bättre med studier. Motion påverkar hjärnan positivt. Rörelse och sport ute minskar risken för fetma.  Hur mycket rörelse är då tillräckligt? Det sägs inte. Många barn sportar några timmar i veckan intensivt ,men sedan tar datorn vid för många timmar. En daglig dos av motion vore förstås idealet. De barn som går eller cyklar till skolan har redan en fördel mot dem som får åka bil.

Nu ska vi hälsofostras av självaste Kungahuset. Måndag den 4 juli besökte Prins Daniel Visby, Almedalen, för att delta vid seminariet ”Våra barn och ungdomars fysiska ohälsa – hur enar vi Sverige?”?

”Tillsammans med ledande svenska företag, stiftelser och ideella organisationer lanseras idag GEN-PEP, en icke vinstdrivande organisation med visionen att alla barn och ungdomar i Sverige ska ha möjlighet och vilja att leva ett aktivt och hälsosamt liv. GEN-PEP arbetar för att sprida kunskap, inspirera och stödja såväl barn och unga, som föräldrar och andra vuxna i barns närhet”,

Initiativtagare är Kronprinsessparet. Prins Daniel har ju haft träning som yrke.

Hur det skall ske i praktiken får vi se. Kanske fungerar det bättre än kampanjer med brödskivor från Socialstyrelsen. Men inget hindrar oss att söka upp den närmaste skogen. I Stockholmstrakten är blåbären mogna.

http://www.kungahuset.se/kungafamiljen/aktuellahandelser/aktuellt/prinsdanielvidlanseringenavinitiativetgenpep.5.79674e441551060720070d.html

http://gen-pep.se/sv/

http://www.svt.se/kultur/undersokning-barn-ar-mer-framfor-skarm-an-i-naturen-pa-sommaren

http://bjsm.bmj.com/

http://www.wwf.se/press/pressrum/pressmeddelanden/1653370-mer-skrmtid-n-natur-fr-barnen-p-sommaren

Delvis ett gammalt inlägg. Samma sak återkommer varje år: att barn rör sig för lite och naturen är okänt för många och sedan någon undersökning om antal TV och datortimmar.