Prata med Aliens och andra.

ngc3603_hubble_960

När världen känns galen och urspårad och människorna gör inte som man själv vill kan det kännas bra att försvinna ut till rymden.

Vissa lovade ju att flytta eller till och med lämna planeten om Trump vinner. Cher, en Hillary Clinton anhängare, sa “I’m gonna have to leave the planet” om Trump intar Vita Huset. Vi får se när det sker. Hm. Jag tror att hon får nöja sig att titta upp på himlen. Eller gå till NASA sidan http://apod.nasa.gov/apod/archivepix.html och beundra rymden i bilder.

Varje dag har sidan en ny bild från rymden eller astronaut/rymdforskning. Rymdbilder är så magiska! Något att meditera över.

Man får lite perspektiv över hur små och obetydliga vi är. Man kan fundera om det finns intelligent liv någonstans. Intelligent alltså, varelser som inte för krig, protesterar genom att demolera något, bränner bilar och hus, nedsmutsar eller på något annat idiotiskt sätt raserar vår livsmiljö. Hur skulle Aliens se ut? Hur skulle deras planet se ut?

Andra alternativ vore förstås att Aliens kommer hit av nyfikenhet eller att de har raserat sin egen miljö och söker en ny planet. Det finns inte så mycket att hämta här. Vi har redan uppenbara problem att hålla ihop vår värld.

Hur skulle utomjordingar betrakta oss? Som bakterier, blivande slavar, inget att behålla? Vänner?

Vi lyssnar på eventuella budskap från rymden och studerar främmande galaxer genom teleskop, men varje dag inser vetenskapen hur lite vi vet.

Desto mer man vet, desto mer finns kvar och desto mindre förstår vi.

arrival

I filmvärlden är dock allt möjligt. Hur många gånger har mänskligheten kämpat mot elaka utomjordingar? De är alltid mer tekniskt utvecklade än vi eftersom de har kunnat förflytta sig hit. Någon smart jordperson brukar lösa problemet sedan. Den senaste filmen heter ”Arrival”, där språkvetare anlitas för att förstå utomjordingarna. Hur går det ? Vet inte, premiär i december. http://www.imdb.com/title/tt2543164/

Det är faktiskt en intressant fråga. Hur förstår vi varandra? Att prata med en svensk Clintonanhängare som är arg är nästan som att prata med en utomjording. Om Aliens vore på riktigt och de vill kommunicera? Hur kan vi prata med dem när vi har så svårt att resonera med någon av annan åsikt?

Är vi bara Aliens mot varandra? Det är en aktuell och bra fråga.

Men rymden är vacker. Känn bara på namnen vi gett åt alla planeter, stjärnor stjärnkonstellationer, galaxer, nebulor eller bara svarta hål.

Heart Nebula, Triangulum Galaxy, The Prawn Nebula, Cat Aye, Starburst Galaxy messier 94…eller bara enkla kombinationer som NGC 3603.

278

14 november har vi supermåne, om vädret så tillåter. I Sverige ser du den unika månen bäst mellan klockan 02-06, natten den 14 november.

http://www.rymdkanalen.se/blogg/2016/05/superteleskopets-gigantiska-spegel-antligen-pa-plats-visas-upp-for-forsta-gangen

http://pagesix.com/2016/11/05/cher-if-donald-trump-wins-im-leaving-this-planet/

 

 

 

 

 

Deprimerade tankar om demens och livet.

wallander

”Livet är så jävla kort”, säger Kurt Wallander i filmen ”Sorgfågeln” när han fått diagnosen Alzheimer. Jag tittade på filmen enbart för att se hur de handskades med hans diagnos. Svenska deckare hör inte annars till mina favoriter.

Kanske ville jag se den filmen för att känna igen någonting? Hur andra – dock bara fiktiva figurer i en film – anpassar sig, inser att personen de känner blir aldrig sig lik. En förändring är på väg och tiden kan inte backas tillbaka. Hur tar personen själv sin diagnos? Wallander förnekar först och ljuger för sin omgivning. Men eftersom det är en film slutar det med lite gulle gull och en stunds harmoni.

På anhörigdagen visades också en film och det var närapå soligt om den Alzheimersjuke maken ändå till slutet då döden kom. Så oändligt tålamod med den demente! Så fina stunder vid havet!

De anhöriga på mötet var kvinnor som tog hand om sina män och flera av dem var i hög ålder. Livets tragik var så uppenbar. De tittade på filmen och grät. Jag vet inte om de grät for sorgen i berättelsen eller för sin egen situation? Jag blev bara deprimerad. Så änglalik kan jag aldrig vara. Demens är inte vackert även om den demente kan vara det.

239

Jag känner ytligt en äldre ensam person som bor nära mig och som har förändrats den senaste tiden. Samma meningar återkommer, ibland efter varandra. Jag undrar om någon ser det, om någon hjälper till så vardagen inte blir kaos. Det är svårt att truga hjälp till en bekant som än tror sig klara allt. Jag frågar om hon har hemtjänst men får inget svar.

Den som blir dement kan sakna insikt i sin demens. Man förstår inte hur mycket sjukdomen inverkar på livet, annat än i alltmer sällsynta korta stunder. Det kanske är skonsammast så? Att bli dement slutar inte i harmoni. Det blir sämre hela tiden eller snabbt som ett steg på en nedgående trappa.

Här hemma har vi klivit ner ett stort trappsteg i demensutveckling. Det skedde hastigt. När jag kom tillbaka hem från min Grönlandsresa såg jag direkt att livet för sambon hade förändrats till det sämre under tiden i det tillfälliga boendet. Det var som ett smäll. Det dåliga samvetet angrep mig genast.

Livet krymper. Orden försvinner. Orken dalar. Hjälpbehovet ökar. Oredan tar över det som än var verkligt.  Han ser inte ut att lida annat än någon stund då han klagar över sig själv, men det är glömt i nästa minut. Men jag vet inte hur känslan är inuti honom. Det finns inga svar till den frågan.

012-7

Jag har nu, efter fem år, ställt mig en fråga: hur länge? Det handlar om två frågor. Den ena gäller honom. Den andra om mitt liv, det som är kvar.

Livet är kort även om vi ofta tror att tiden är oändlig. Vi båda arbetade och sköt upp en del saker vi verkligen ville göra. Speciellt jag var en duktig i uppskjutande. Jag antog att det fanns gott om tid. Jag valde att låta bli och trodde det kunde jag göra sedan, någon gång…Och plötsligt drabbade demens min sambo. Allt det vi planerade har nu liksom frusit inne, men även det jag själv ville  göra.

Tiden var inte oändlig. Eller har jag utnyttjat tiden illa? Jag tror faktiskt att vi använder tiden ineffektivt. Det är så många saker som drar och kräver uppmärksamhet. När man blir gammal blir tiden ändlig. Vågen har liksom tippat över.

Finns morgondagen? Ingen kan svara på den frågan. Hur använder du din tid är däremot en bra fråga.

 

Fotbollsmatch utan boll

IMG_4980 - kopia

I TV pågår fotbolls EM som hålls i Frankrike.  Jag är inte någon fotbollsfantast. Men jag såg en film där en fotbollsmatch gjorde oförglömligt intryck.

Den spelades utan boll.

Varför?

Den Mauretanienfödde regissören Abderrahmane Sissakos Oscarsnominerade film ”Timbuktu” utspelar sig 2012 under den militanta islamistiska gruppen Ansar Dines ockupation av den urgamla västafrikanska staden Timbuktu. Kanske kommer du ihåg hur de hackade sönder oersättlig världsarv och demolerade bibliotek, inte på film utan på riktigt?

timbuktuFilmens jihadister kommer till en by i öken och livet förändras. Människorna  lider, maktlösa, av jihadisternas terror och regler.   Musik, skratt, cigaretter, sitta utanför huset och prata med grannar, bara händer hos kvinnor och så fotboll är förbjudet. Alla de ingredienser vi  nu mera är bekanta med på grund av olika terrorgrupper i massmedia.

Men när jihadisterna kommer till moskén och får de motsägelse av imamen, för han tänker. Imamen ägnar sig åt kampen med sig själv för att vara en god muslim med bra moral. Han har ingen plats för Ansar Dines jihad.  De får gå men terrorn fortsätter.

Det sker rättegångar, avrättningar, stening till döds. Men jihadisterna har svårt med sin roll, de bryter mot sina egna regler, härjar runt i sina bilar och finner inga ord när de ska filma sina budskap.

De är beklagansvärda. Men de har makten.

Fotbollsspelet i filmen är makalöst. Se den när du har tröttnat på EM matcher.

http://www.imdb.com/title/tt3409392/

Effekten av andra verkliga gruppers jihad  kan vi läsa på Internet – varje dag. Det är inte bara film .http://www.svd.se/militant-jihadism-kraver-fler-offer/i/senaste

Bild: Eiffeltornet är nu dekorerad med fotboll.

Utomjordingar och självmål

i am a legend V nyare world var Zvärldarnas krig

Gillade du ” Världarnas krig” där monster från rymden kraschade det mesta och total kaos härskade i samhället. Folk flydde fast de inte visste vart de skulle fly. Eller ”World War Z” där zombier i skaror sprang efter allt och nästan alla. Eller var du fastklistrad vid TVn när serien ”V” gick, den gamla varianten eller den nya. Elaka Aliens var i farten och hotade mänskligheten. Kanske tyckte du om ”I am a legend” där den uppoffrande Vill Smith försöker rädda världen från monster, även om det knappt finns några överlevande kvar i världen.

Många gillar katastrof filmer. Är det ett sätt att bearbeta vår oro?

Ifall du tycker om den typen av filmer är Lars Wilderängs böcker ”Stjärnklart” och ”Stjärnfall” någonting för dig. Speciellt den andra boken är som en sammansmältning av ovannämnda filmer.

stjarnklartstjarnfall

Jag tyckte har var någonting på spåret i den första boken. Vad händer när elen försvinner, samhället inte kan förse sina medborgare med mat, sophämtning, medicin eller ens begravningar. När riktigt SHIT händer. Hur ordnar man livet, vad gör de som tar makten?  Men i den andra boken är det Aliens som bär skulden, det anar man i och för sig den första boken. Det som var intressant i ”Stjärnklart”, det hur vi reagerar och  handskas inför katastrofer, fallerar mest i den andra. Krig och vapen, död och blod tar över.

Utomjordingar framställs i böcker och filmer som mer utvecklade än vi, tekniskt avancerade. Så även hos Wilderäng.

Stephen Hawking, en av vår tids stora genier, anser att vi är vår egen fiende och kan göra självmål genom kärnvapenkrig, genetisk förändrade virus eller klimat. Han har så rätt. Vi använder våra resurser för destruktion. Hur många människor, hus, bilar, förhoppningar dog bara idag?  Hawking tror att vi borde söka andra planeter att kolonisera för att mänskligheten inte skall dö ut vid en katastrof. Det ligger dock väldigt långt fram i tiden.

Stephen_Hawking.StarChildFrån Wikipedia

Även om vi letar efter liv i rymden kan det vara farligt för oss.  ”En civilisation som fångar upp en av våra signaler skulle kunna ligga miljarder år före oss. Om så är fallet, kommer de att vara enormt mycket mäktigare och kanske inte värderar oss högre än vad vi värderar bakterier”, säger Hawking. Forskningsprojektet ”Breakthrough Listen” är det största i sitt slag, ska pågå i tio år. Med hjälp av jättelika radioteleskop ska forskarna – med Hawking i spetsen – lyssna på signaler från de en miljon närmaste stjärnsystemen och de 100 närmaste galaxerna. Målet är att fånga upp radiovågor eller andra tecken på liv i rymden.  http://www.svd.se/varningen-aliens-kan-se-oss-som-bakterier

Men – vi skall inte skicka signaler själva. Det kan ju gå som i ”Stjärnfall”.

En och annan blir nog uppskrämd eller förståndig efter Wilderängs böcker och skaffar sig lager mat och ser över sin beredskap inför strömavbrott eller andra hinder oavsett från vilken planet hotet kommer ifrån. Inte jag, är redan förståndig nog.

http://www.adlibris.com/se/bok/stjarnfall-9789176910153

Lars Wilderäng driver en av Sveriges mest lästa bloggar:

http://cornucopia.cornubot.se/