Socialtjänsten har nattjour och står på Centralen.

James-Bond– Det pågår en mänsklig tragedi och det är upp till Europas regeringar att stiga fram och ta tag i den, sa Daniel Craig nyligen i en intervju. Jag tänkte inte skriva om invandring men sedan såg jag Craigs uttalande samtidigt med Stockholms stads satsning för asylsökanden. Så, en gång till.

Ingen 007 som rycker in och hjälper oss? Så besviken jag blev. Kan vi lösa problemen i Syrien, Afghanistan, Somalia, Nigeria med flera genom att deras befolkning flyttar hit, till oss och till EU? Alla vill flytta till Europa som hittills sörjt för sina medborgare och uppnått hög välståndsnivå för de flesta. Speciellt de yngre männen söker sig till Europa. De hade säkert behövts i sina hemländer. Kvar blir de som inte kan eller har råd att flytta. De hamnar i flyktingläger där det nu mera är brist på allting.
Att avsluta krigen och förstörelsen i dessa länder är långt borta. Hur och varför är för invecklat för mig att diskutera, det finns andra med bra analyser vilka dock inte har löst några problemkomplex. Islam har en nyckelroll i flera trätor.

, vems ansvar är att hålla de flyende vid liv?

Tar Sverige ansvar? Ja, vi är det ansvarstagande landet, ändå in i kollaps. Ingen kan skylla på att vi inte jobbar dagarna i ända för att hitta något att lösa den bostadskrisen som kom med asylsökanden. Vi anställer folk, 500 annonser var ute nyss.  Vi petar i budgeten och skall låna pengar för att klara omsorgen av de nyinkomna. Vi höjer förstås skatten. Vi gör mycket utom att bygga några nya Linköping eller Gävle som behövs nu. Nyheterna i TV handlar mest om invandring. Alla tidningar bidra med flyktinghistorier. Vi alla är inblandade på någon sida av immigration.
Alla andra problem i landet är lösta. Eller bortblåsta?

Socialtjänsten har nattjour och står på Centralen ifall det dyker upp någon ungdom från ett annat land och behöver boende och resurser. Det låter behjärtansvärt och alldeles galet.

index
I vanliga fall jobbar man på Sergels torg med att möta ungdomar i riskzonen för kriminalitet och missbruk. Nu är det ovanliga fall som gäller. De senaste månaderna har den mesta av ungdomsjourens verksamhet flyttats hit till Centralen. Personal har funnits på plats nästan dygnet runt, och just nu är man sju personer. och slutar strax efter midnatt då det sista tåget från Malmö ankommit.
Jobbet vi gör här är väldigt viktigt. Barnen som kommer ska få ett bra bemötande och kunna känna sig trygga…
Förutom socialjouren finns personal från polisen, Migrationsverket, Röda korset och socialtjänsten på plats på Centralstationen. http://www.dn.se/sthlm/de-arbetar-i-skift-for-att-ta-hand-om-de-ensamma-barnen/
http://www.dn.se/sthlm/stockholm-rustar-for-flyktingkrisen/

Sju personer som plockar upp andras ungar och polisen som inte hinner med vardagsbrott hjälper till. Nog är vi snälla.IMG_4860

Jag funderar lite folkrättsligt om vi har rätt att behålla andras barn. Barn, alltså inte vuxna män. Inte dessa män som alldeles med blotta ögat kunde placeras i gruppen vuxna män – för man är väl vuxen vid 18 och garanterat vid 30 – vilka borde söka asyl som vuxna och inte tillhöra gruppen ensamkommande barn. Men, vi tar hand om 30 åriga män som påstår sig vara 17 med nallar och dygnet runt omsorg. Placerar dem i skolan med våra barn. Daltar med dem som vi skulle dalta med våra treåringar.

Hur ids dessa män leka barn? Är fördelarna så stora att man nästan stoppar nappen i munnen för att få hjärtan att blöda hos godtrogna svenskar. Skrattar de åt oss? Skriver hem hur lättlurade vi är? Die dummen Schweden i en ny tappning.

Mer om detta på https://toklandet.wordpress.com/2015/11/02/vad-man-aldrig-far-glomma/
https://meritwager.wordpress.com/2015/10/27/migrationsverket-borjar-folja-lagen-om-att-minderariga-ska-visa-att-de-ar-minderariga/

Om dessa ensamkommande är minderåriga barn med vilken rätt behåller vi dem här från sina föräldrar/närmaste släktingar? Har de rymt från hemmet? Jag rymde en gång (var dock bara 5 år) men polisen tog mig hem igen fast jag sa att jag skulle resa långt bort med min väska och en liten peng i handen. Gör vi rätt när vi tror på barnens historia och ålder, placerar dem till andra familjer eller ungdomshem och även byter medborgarskap för dem med tiden? De har ju inga papper med sig, så i de flesta fall vet vi inte säkert vilka de är. De har tappat sina pass men inte mobilen förstås och där finns konstigt nog ingen passkopia. Vi inbillar oss att alla talar sanning. Vi är goda eller är vi godtrogna?
Om de är minderåriga barn och ivägskickade av sina föräldrar borde inte deras hemländers myndigheter ta hand om dem i stället oss? Vet inte, jag är ingen människorättsjurist bara en väldigt undrande person.

Vad skulle hända med ett svenskt barn, 12 år, som dyker upp i Kabuls flygplats och ber om asyl? Jag tror att Ambassaden skulle kontaktas och ungen skickas hem och socialtjänsten möter på flyget? Familjen skulle utredas om sin lämplighet som vårdnadshavare för barnet. Eller placerar Afghanistans myndigheter rymlingen någonstans på landsbygden till en annan familj?

Nu står myndigheter på Centralen och många andra ställen kan jag gissa och väntar. Jag trodde att socialsekreterare hade alldeles för många ärenden på sin post. Att de var överhopade på grund av sin position som samhällets städgumma. Vad än som går fel – droger, barnmisshandel, ekonomi, ungdomar på glid för att ta några exempel – hamnar det på knäet hos någon redan överarbetad handläggare. Det har ju larmats hela tiden om socialtjänst som inte hinner med, har vakanser, sjukskrivningar, oerfarna nyutbildade som inte orkar med tunga ärenden och får inte handledning av äldre erfarna arbetskamrater.

Men nu står man lite varstans och väntar på dem som vill flytta in.

Jag undrar vad är det som händer? Har Socialtjänsten äntligen fått de resurser deras uppdrag behöver när de kan stå på perrongen och vänta på tågen?
Har Socialtjänsten passerat de snåla tiderna? Har personalproblem blivit lösta och ekonomin i balans? I min ganska välskötta kommun låg Socialtjänsten på minus, men det är kanske bättre på annat håll? Om det är så är jag väldigt glad. Jag har upplevt de snåla tiderna då man förgäves ringde Socialtjänsten i jakt på en handläggare till en gravid missbrukare som bodde på gatan. 25 % av mina patienter var bostadslösa och flera var minderåriga. Men det var tio år sedan. Nu är det alltså annat? Kommer svenska bostadslösa också räknas som hjälpbehövande idag, uppsökas, förses med boende, stöd och pengar eller är våra egna behov undanträngda när de godhjärtade politikerna försöker rädda världen?

Jag kan förstå att detta väntande är förebyggande så ingen försvinner direkt till kriminalitet. Men om man har rest ensam utan hjälp runt halva världen behöver man ingen välkomstkommitté. Då hittar man till Migrationsverket ändå. Någon service och goda råd hur man uppträder och hittar har de säkert fått från smugglarna, vilka tog redigt betalt för sina tjänster.

PS. 17/11 Nu annonserar Frälsningsarmén om att ge hjälp åt hemlösa. Så, Socialtjänstens agerande räckte inte för grupper, bara för vissa.
https://meritwager.wordpress.com/2015/10/19/sverige-maste-borja-aldersbedoma-pastatt-minderariga-asylsokande/

http://www.svd.se/sverige-underdimensionerat-for-flyende-barn/om/flyktingkrisen-i-europa

https://toklandet.wordpress.com/2015/11/07/hur-manga-arbetares-skatt-kravs-bara-for-aldersbedragerierna/