Vi EU skeptiska dumhuvuden…

EU-skeptiska och högernationalistiska partierna utgör ett hot mot den europeiska gemenskapen, säger EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker i en intervju med CNN. Enligt vissa mätningar ser EU-skeptiska partier ut att bli det största blocket i parlamentet efter valet.

Han föraktar en del av väljarna men förväntar sig att vi betalar hans ord och liv.

De här populisterna och nationalisterna, dumma nationalisterna, är förälskade i sina egna länder, säger Juncker.

Skall man inte vara det? Är det inte så vi människor fungerar? Först på ”älska listan” kommer ens barn, partner, familj, därefter anhöriga, andra som står oss nära, kanske en hobby, sedan bygden man bor i, arbetsplatsen, landet man lever i, den Stat som gav oss plats och medborgarskap. Först långt därefter kommer andra länder om det inte är så att man har utvandrat och håller än det landet kär. Eller älskar ni alla länder utan urskillning huller om buller?

Inte jag. Snarast blir det ibland en känsla av medlidande.

Juncker sager vidare: ”It’s always easier to mobilize negative forces than to mobilize positive forces.”

Kanske så, men det positiva måste man tjäna in. Samarbete i EU måste ge något som folk ser i praktiska livet. Prat om EU skatt får de flesta att bli negativa. Inskränkningar i livet vi är nöjda och vana med likaså. Lyxliv för fifflande representanter få oss att bli väldigt negativa. Fred är prioritet nummer ett för de flesta. Vi har inte krig mellan nationer i EU idag men i våra förorter pågår lågintensivt inbördeskrig.  Ändå vill EU ha mer av samma vara? Jag måste ha frågetecken på det eftersom intentioner är oklara för mig, kanske för dig också.

England ansåg inte ha sig tillräckligt nytta av EU men hamnade i ett kaos där ingen är nöjd. Jag minns i TV en engelsk protestdemonstration då reportern frågade de demonstrerande unga om de hade röstat. Svaren var nej. Åter nej. Nästa nej. Men det gick bra att skrika på gatan. De engelsmän jag har träffat ansåg att orsak till att lämna EU var den öppna dörrens politik som blev för kostsam, mänskligt och ekonomiskt. Kanske är det lika för de andra nationalistiska EU medborgare?

I år pratar partier om att förändra EU inifrån, göra det mera lagom. Glöm det. Ingen kommer att ge bort ens en smula av sin makt och sina inkomster för att minska det uppsvällda byråkratiska maktkomplexet. EU har inte ens lyckats bestämma placeringsort för sig.

Nej, ingen kan älska hela EU, allt och hela världen. Det är falsk påstående. Vi söker oss nästan alltid till våra likar, de med samma språk, samma uppfattning om livet, samma kultur, religion… även om kulturens ingredienser kan vara svårt att uppfatta för en främling. Den oskrivna koden blir så tydlig när vi delar livsutrymme med andra av motsatt okänt  värdesystem.

Över EU har det växt områden långt ifrån europeisk kultur. Kanske det västerländska var inte livskraftigt nog?

Att uppskatta mest sitt eget land innebär inte hat mot det okända. Det innebär att vi gillar mest våra egna länder, kultur, uppfattning, där vi är hemma. Men människans sinne är rörligt. Vi är nyfikna. Vi förändrar oss. Men att inte ha någon rot till folk, plats, kultur gör oss vilsna, som utan ankring i vardagen. Det är då man blir likgiltig och slutar bidra. Det är då man söker efter annat att fylla livet med. Varför ska vi betala skatt och försvara ett land vi inte ens tycker om?

Utan att känna sig som svensk, fransman, italienare… kan man inte heller se de andra att representera sina länder. Det blir en multikulturell soppa utan innehåll. Är det just det EU-Juncker önskar? Är det dit vi är på väg ivrigt hejade av politiker? Alla lika hemlösa och lika lydiga.

Varför skulle vi européer inte älska våra länder och vår kultur när väldigt många invandrare nästan krampaktigt försöker behålla det bagage de hade med sig från länder de flyttade ifrån? Då är det accepterat att vara som man vill och ha sina åsikter, krav och tro kvar. Men de vita européerna…fy! Ordet rasist kommer snabbt fram.

Vart går gränsen för beundran? När är nationalism bara uppskattning av sitt eget land? Om det blir avsky mot alla andra, kravet på underkastelse eller rentav  döden? Har vi inte det smygande i våra länder fast inte i form av den nationalism Juncker menar?

Skall radikal islamism inte jämställas med den onda nationalismen och få hån av Juncker också? Borde vi inte vara lika avståndstagande för det som för nazismen?

Det blir spännande val till EU. Har du röstat? Missa inte det. En dag kan din fria röst vara väldigt ofri.

https://edition.cnn.com/2019/05/22/europe/jean-claude-juncker-interview-european-elections-intl/index.html

Vad näst?

Vi pratar ständigt i Sverige och i västvärlden hur multikulturellt är idealet. Det spelar ingen roll vart man är född, vilken hudfärg man har, vilket pass, språk eller religion man har. Vi är alla lika. Nationella gränser är utsuddade. Den statliga suveräniteten är Babels torn.

Eller är vi alla statslösa i praktiken?

I Ryssland tar Putin ordet och härstamningen rysk på allvar. Där blommar nationalismen som får oss – många i alla fall – säga fy och se brunskjortorna att marschera.  Är det fel att känna för sitt land? Tydligen är åsikter i Ryssland annan än här hemma. Är du rysk – eller ungefär – hör ditt hem till Ryssland och marken under den. Så, hur långt kommer Putin att gå? Hur långt får han gå? Nu är vinterOS slut. Nu slipper vi hylla Putin och kan säga vad vi tycker? Hm, gasen och oljan då? Det var inte så simpelt när bilarna ska rulla och vintern slog till igen. Pengar talar alltid bättre än ideologier, som demokrati.

Jag ska inte fördjupa mig i Ukrainafrågan för jag är inte expert eller ens noga påläst och andra kan det så mycket bättre. Dock kan jag erkänna viss ryssrädsla. Den som har varit i krig med ryssen, fått behålla sitt födelseland med nöd och näppe, vars mor grät av lättnad när Stalin dog och vars svåger har drivit hjälparbete i den landremsan vi finnar förlorade i kriget (ni anar inte hur nöden var i Karelen …) har en misstänksam inställning till de ryska härskarna. De kan inte ens stava till ordet demokrati ännu mindre till vårt så hyllade multikulturella samhälle.

Så läs andra som kan mer. Det finns många tyckare idag men få som har kunskap och kan ryska. Den bästa av rysslandsbloggar är kalle Kniiviläs Glasnost.

Läs hur den Putinstyrda statliga median ser på oss. Mår vi illa eller fastnar skrattet i halsen?

http://www.glasnost.se/2014/karnvapenhot-pa-basta-sandningstid/

 Bilden har cirkulerat och snotts från Twitter.

Intressant om Krimvalet och valobservatörer:

http://anton-shekhovtsov.blogspot.se/2014/03/pro-russian-extremists-observe.html

Mycket intressant synpunkt från Ron Paul, läs:

 http://www.usatoday.com/story/opinion/2014/03/17/crimea-ukraine-russia-ron-paul-editorials-debates/6544163/