Vid ett val skulle jag hjälpa en patient att rösta. Hon vistades på låst avdelning för avgiftning och kunde inte gå ut själv, men rösta ville hon. När vi kom till röstlokalen frågade hon mig vad hon skulle rösta på.
”Jag borde rösta på sossarna eller i alla fall vänstern för de ger mest bidrag”, resonerade hon.
”Så, i ditt nya liv tänker du fortsätta att leva på bidrag”, kontrade jag.
Jag vet inte vad hon röstade på. Men hon utbildade sig, fick ett arbete, gifte sig och höll sig drogfri, vad jag vet. Hur väljer vi partiet vi röstar på? Läser vi partiprogrammet? Tar reda på vad partiet har gjort hittills? Vilka fantasier har de? Vilka genomförbara förslag finns? Vill jag vara med och betala det? Valmanifest, vad står i den? Undersöker vi hur de valda ledamöterna har skött jobbet? Hur ser partiet på mig som samhällsmedlem? Någon att leda? Självständig? Någon som behöver eller någon som bidrar? Röst som hörs – men bara på valdagen?
När valperioden är slut kommer vi ihåg vad de valda tänkte genomföra? Minns ni Alliansens lista från valet 2006? Minns ni alla löften från den nuvarande oppositionen? Alliansen har i alla fall prickat av det mesta så du som klagar och röstade på dem borde nog ha läst innantill.
Jag tror inte att vi sätter oss in i vad politikerna vill och gör annat än i enstaka frågor. Vi röstar med plånboken. Det är få icke partianslutna som har läst alla partiprogrammen. Inte ens jag, det fattas några nykomlingar.
Vi röstar med plånboken. Jag tittade på hur folk i min kommun röstade. Omkring mig var det Alliansen, det är hyreshus och bostadsrätter i ett bra läge, många pensionärer och arbetslösheten är låg. På höghusområdet längre bort är många är s.k. nya svenskar, bidragsberoendet är stort och många är arbetslösa, där röstade en stor majoritet på S eller V och oväntat stor del på SD. På ett större bostadsområde med ganska gamla hus, där det bor både invandrare och svenskfödda, samt det finns många studerande, där inkomstnivån är låg eller medel var det MP och S och Fi kom över spärren där. Våra villaområden röstade på M och folkpartisterna var också många och liksom ihop packade på vissa områden. De mindre Allianspartierna hängde på fallrepet men passerade 4 %.
Så visst röstar vi med plånboken även vid EU val? Var det någon som satte sig i EU politiken? De som har lite vill få mer, de som klarar sig bra vill inte betala. Ideologierna är döda. Något finns kanske kvar i röda Norrland? Många har röstat av tradition tills den nya världen med Internet och Twitter som rådgivare bildar nya grupperingar, enfrågepartier och sammanslutningar kring någon person eller idé. Att styra Sverige med dessa partier blir en gungbräda. Eller kanske ett slukhål?