Åter ett terrordåd, nu i Nya Zeeland. En eller några arga vita människor tog sig friheten att mörda så många muslimer som möjligt. När man läser första sidan av terroristens manifest ser det helt OK ut  Vem vill inte ha drogfritt samhälle, rättigheter för arbetare, lag och ordning… Men online-manifestet är fyllt med Nazi – ideologi och hat mot muslimska människor Jag vet inte något om resten, vill inte heller.

Terrordåd är inte längre överraskande och omöjligt att begripa. Det är vardag i många länder, liksom förväntat. Vi vet att det händer, bara inte när eller var. Några dagar innan diskuterades i Sverige vilket  ”stöd” återvändande IS terrorister kan få genom Socialtjänsten, om det vore inhumant att försöka dra in deras medborgarskap. Det ropades hjälp från internationell tribunal – som inte finns –  för då slapp vi utöva rättvisa och göra jobbet med kriminella som rest från Sverige.  De IS offer som grillades levande, halshöggs, våldtogs, brukar inte få många ord av statsministern, men idag letade han efter fördömande ord i TV mot dagens terrorist  Brenton Tarrant från Australien.

Standardordet i uttalanden från politiker är alltid ”feg” så även från Stefan Löfven idag.  Jag ser ingen feghet i terrorism utan viljan att skada och total oförmåga för acceptans av annan övertygelse, oavsett vilken ism det nu är. Helt enkelt simpel önskan att vara viktig, ha makt i världen och föra ut sin åsikt, bokstavligen. Skriva sitt blad i historien. Den aktuella terroristen hade sin vridna världsbild noggrant nedskrivet. Så har även de muslimska terroristerna sin tolkning av oss andra.

Våra politiker och media har grubblat över hur vi kan vara tillräckligt goda, icke fördömande, inkluderande. När det inte fungerar utan en terrorist slår till samlas folk, lägger blommor, sjunger och  gråter ihop en stund. Men att fundera på grunden till oron i landet, ta folkets vånda över negativa förändringar på allvar och minimera risken att terrorister faktiskt gör terrorattacker är mer prat än handling. Minimera, för säkra blir vi inte.

Det kommer alltid att finnas enskilda terrorister. Det tycks också vara svårt att bli av med eller förändra religiösa allomfattande system som vill utrota de med andra uppfattningar som demokrati och yttrandefrihet.

Det känns som om terrordådet i Nya Zeeland  antyder eskalering i världen. Men det är inte Nya Zeeland som väcker min oro. För, vi har nog med skit här hemma. Vi närmar oss, kanske vi redan är i tillståndet ”öga för öga, tand för tand”. De som har varnat för lågintensivt inbördeskrig anses ha fel värdegrund och hatas mer än terroristerna själva. De oroliga hånas och tystas på Internet. Vi ska vara goda. Oavsett gärningar.

Bär vi oss åt som  Matt 5:38ff där Jesus säger: ”Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom”?

Om något inte fungerar gör inte om det är en bra regel. Dags att sluta med overksam godhet. Frågan är hur?

Terrormanifestets  omslag

Bilden överst har inget med terror att göra men röda himlar anses olycksbådande även om vi tycker de är vackra. Efter bilden blev det riktigt oväder med fallna träd och folk fick hålla sig inne.