Stockholmspolitikernas tävling i att vara oförskämd eller naiv?

– När det gäller människor som är på flykt undan krig, struntar jag i vad det kostar. Jag tycker att det är totalt ointressant i det sammanhanget, sade Cecilia Brink (M).

Jessica Jormtun (MP) menade att det var en ”total ickefråga” och man skulle ”välja kärleken istället”.

– Ni har en människosyn som jag tycker är fullständigt vidrig, sa Karin Gustavsson (S).

Nej, vi ska inte räkna ett enda öre på vad folk kostar, kommenterade Ann-Margarethe Liv (V).

Vad var det som pågick? SD la fram en motion om att tillsätta en utredning om  och  redovisa Stockholms kommuns kostnader för flyktinginvandring och illegala invandrare. Det blev avslag men diskussionen om ärendet lär gå till historien. Politiker? Diskussion? Nej, en skrikande skara ohövliga vi – vet – bäst – människor.

Se gärna det på:  https://www.youtube.com/watch?v=amr-7rzf2Z8

Är dessa politiker som styr Rikets största stad, huvudstaden? Om du föraktar politiker eller bara skrattar efter detta är det helt naturligt. Blir du arg är också det en sund reaktion. Politiker? Skall vi verkligen lägga Stockholms budget i händerna på skrikande, nästan gråtande kvinnor som ropar kärlek till invandring, legal eller inte.

I Italien kom man just underfund med att endast 3 % av asylsökanden var flyktingar, resten var lyckosökare.
Det är inget fel i sig att vara lyckosökare men det skall inte vara skäl till budgetpengar och kärlek från politiker.

Men varför skulle just invandringens kostnader slippa räknas och budgeteras? Varför  vore de befriade från redovisning? Vartenda politiskt område är budgeterat. Vartenda bidrag till den enskilde som bostadsbidrag, sjukpenning, assistansersättning med mera är noga beräknad. Har du någon egendom som en fallfärdig bil skall den säljas innan du får socialbidrag. Får man för mycket av transfereringar skall det betalas tillbaka. Man kan bli åtalad för fusk. Betalar den enskilde inte sina skulder till Samhället går de till kronofogden.

Varje myndighet har budgetramar. Många av dem ber om mer pengar, som polisen eller militären men det beviljas sällan större summor utan man får osthyvla sina utgifter. Kanske får man sparka folk helt enkelt.

Utredningar om kostnader och inkomster är det normala på varje bransch och varje hem. Vartenda politiskt område är beräknad och skulle inte pengarna räcka till får man krympa något för idag finns inga tilläggsmedel att få i någon kommun. Just i min kommun stängde man ett äldreboende. Sedan sänktes bemanning och  man minskade antalet sjuksköterskor! i kommunala äldreboenden. Man sparkade också de två personer vilka gick runt och spelade dansmusik för de gamla i alla boenden. Som vanligt filar man på sämre schema för hemtjänsten. Alltid kan man spara några ören.

Kan det vara de så kallade ”ensamkommande” som orsakar budgethål? Eller socialbidrag till de arbetslösa invandrare som inte kommer i arbete hur vackra tal det än hålls om instegsjobb, lägre löner och skapa enkla arbeten? Vet ej, det redovisas inte.

Varför får invandring kosta vad som helst? Varför skall det inte budgeteras och ramarna hållas som alla de andra samhälleliga områdena? Vi är inte i krig?

Ingen säger: när det gäller gamla sjuka människor som behöver vård struntar jag i vad det kostar.

Eller: nej, vi ska inte räkna ett enda öre på vad äldreboenden för gamla kostar.

Vad är det för mekanismer som får politiker  att prioritera t. ex yngre afghanska och somaliska män före sina gamla fäder och mödrar? Vad är det för processer som får speciellt kvinnor att skrika kärlek så fort det pratas om att utvisa illegala invandrare eller så kallade ensamkommande barn vilka sällan är barn eller ensamma på flykt? När andra områden saknar medel hörs inga kärleksskrik.

Vilka områden till ska vi välja kärlek? Hur yttrar den politiska kärleken sig? I naivitet?

Invandring är mycket en fråga om män. Kvinnor som lever under usla förhållanden får aldrig  det stödet politiker vill ge till ensamma män som lyckas ta sig hit. Inte heller kvinnorna som islamska män håller lik husslavar. Inte barnäktenskap, könsstympning, flickornas avbrutna skolgång. Inte hjälp på plats som skulle kunna ge så många mer drägligt liv. Vi ger ju redan motsvarande hela den afghanska budgeten till ensamma unga män här. Prata om lyxliv! Räkna ut vad man kunde få för det på plats. Varför är det så spännande och behjärtansvärt att stötta illegala invandrare? Varför är det så lätt att glömma de som betalar fiolerna genom skatten?  Varför är det så enkelt för politiker att besluta hur budget och planering är förkastligt när det gäller samhällets insatser för invandring medan andra områden får osthyvla?

Varför inte säga  rent ut: invandrare får kosta vad de vill. De är vår prioritet. Vi kan dra in sjukvården och gröten från de gamla. Det är den moderna feministiska humanismen. Det är så samhället skall se ut tills det slutligen krackelerar.

Jag önskad att de röstberättigade kommer ihåg detta på valdagen. Kommunpolitik skall bygga på noggranna bedömningar och aktsamhet med folkets medel, inte hysteriska kärleksrop.

http://erixon.com/blogg/2017/04/kanslosvall-utan-tanke-och-analys-ar-farligt/

http://www.friatider.se/m-politiker-nar-det-galler-manniskor-som-ar-pa-flykt-undan-krig-struntar-jag-i-vad-det-kostar

https://www.youtube.com/watch?v=lZmTM2jWnfM

https://twitter.com/daccraft/status/857209100094099456

Invandring och kostnader

PS. När jag hade skrivit detta läste jag Ledarsidorna. Jag tänkte på mina hemlösa patienter vilka alla hade en bostad i lämplig form när de lämnade mottagningen. Jag tänkte hur PK det är att älska de illegala invandrarna, även de kriminella,  medan ingen skulle offra kärleksrop på Lars som Ledarsidorna skriver om. Och sedan gafflar vi om att inte lägga grupper mot varandra.

Måttet på ett samhälle – hur bra det tar hand om sina minsta

Koder? Är det en deckargåta?

Varför ökar Sverigedemokraterna? Varför tar de från M och S? Förklaringen är nog simpel. I FP, KD och C finns bara kärnan kvar. De ”sista entusiasterna” som en centerpartist sa. Där finns inte mycket att hämta. V väljarna är mera idéburna även om de kan pendla mellan  MP eller sossarna. Väljare finns att ta från de två stora, S och M, eller av soffliggarna.

Vilka tänker rösta på SD? Det finns inga koder att knäcka bakom SD medlemmar. Deras politik är tydlig. Och surfar man lite på sidor SD anhängarna frekventerar flitigt syns ett visst mönster som kanske inte säger sanningen men ger tips till S och M och deras ont i magen.
De är folk som tror på SD s partipolitik och inte har funnit gehör för sig hos de andra 7. Hos SD finns de som lägger in en protest i allmänhet. Där finns de som tycker att Sverige har blivit världens alltför snälla socialbyrå. Där finns de som ser hur islamanhängarna får makt och styr i andra länder och de oroar sig för liknande utveckling i Sverige. Dessa tror jag är en stor grupp. Där finns arga unga män utan arbete och egen bostad som tycker sig se varje ledig utrymme gå till nyanlända medan de står i kö i sitt eget land. De känner ett slags apartheid fast åt andra hållet. Det är folk på små orter som fått sin struktur förändrad i ett nafs när en flyktinganläggning ändrar befolkningen totalt, det går inte att klämma in en stor andel främlingar in till en liten ort annat än på krigstid utan att det uppstår problem.  Kanske är det arbetslösa som inte ens kan hitta skitjobb för det ges till nyanlända för att integrera dem? En del föräldrar också, de som bor på ett område där skolan fallerar och få pratar svenska. Jag träffade en sådan mor häromdagen. Hon ville flytta men hade inte ekonomi för det så hon skulle byta skola till sitt barn fast det innebar långa resor. Barnet var den enda svensktalande kvar i klassen.  Så glöm inte arga unga kvinnor, de kan bli väldigt sura.  Och de gamla som lever på knaper pension efter långt arbetsliv kan också bli förbannade och då lämna S de alltid har röstat på. Men det är inte val än …

De stora partierna hänger kanske inte med i den utvecklingen de själva har skapat och de som får uppleva sidoeffekterna – de negativa sidoeffekterna – söker någon som är på deras sida?

Men är det inte bra att det tillkommer nya partier i en demokrati? Vitaliserar det inte diskussionen? Är det på något sätt fastställt vilka partier idéer och politik det får förekomma i ett land vi påstår har demokrati med mötesfrihet, yttrandefrihet och fria hemliga val? Borde man inte ha gjort helt tvärtom? Bjudit in dem i gemenskap från sminkrum till Nobelfest och på så sätt tagit udden ur deras exklusivitet? Att vara en arg ung man kräver just utstötthet, nu ges det till ett helt parti och dess väljare. Smart? Demokratiskt? Det uppstår ju alltid små missnöjespartier som kommer, går och dör ut men det här partiet dör inte utan växer och orsakar magont och analyser hos dem – två stora partier – som trodde sig ha hela makten och alternera lite snyggt med den.

Vi måste prata om varför. Inte om Sverigedemokraterna kanske utan om de andra partierna. Vad är det som gör att en halv miljon väljare inte har tilltro till dem längre? Vilka är de som lämnar de gamla partierna och varför? Eller är de alla verkligen rasister i dess riktiga gamla mening, inte PK uttryck, och då har vi ett problem som de gamla partierna är upphov till. Rasismen hos folket föds inte i ett partibyte, den gror långsammare.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/s-och-m-behover-knacka-sd-koden_7731292.svd