Min bästa vandring och lite råd för Ygeman och andra vandringssugna.

Enligt  pressuppgifter skall Ygeman vandra på fjällen och begrunda sitt öde utan mobil. Låter bra. Han har köpt nya skor. Det sista var dumt. Man skall aldrig vandra med alldeles nya skor. Det är dock bara en liten dumhet i jämförelse ”jag hittade inget rum för att prata med Statsministern”.

Rumsbrist är ytterligare en orsak till att minska den stora Riksdagen och antalet ministrar. Jag tycker att ca 201 Riksdagsman räcker för Sveriges storlek. Då finns det rum över. Kanske kan man märka ett isolerat rum för samtal om speciella katastrofer?

Även i Kommuner finns det säkert folk som inte hittar rum för att meddela allvarliga saker till varandra.

Höststädning? Vårstädning är för sent. Men Ygeman gör klokt i att vandra. Att gå rensar tankarna. Naturen helar. Man kommer hem som bättre och piggare varelse. Lycka till, ta med plåster.

Kan man inte fly till skogen  och fjällen kan man läsa om de vilka lyckats tillbringa en tid i ödemarken.

Bra böcker är till exempel  ”Walden” av Henry David Thoreau och  ”Kesä autiomaassa” av Edward Abbey, finns på engelska ”Desert Solitaire”.

Eller se en film femtielfte gången.

Min absoluta favoritfilm är ”Into the Wild”. Jag hoppas kunna vandra en gång till långt och länge i naturen, fast inte så illa planerat som Christopher McCandless i filmen efter boken av Jon Krakauer. Han dog av giftig växt när han höll på att dö av svält.

I år blir det bara en kort vandring med ett barnbarn. Jag får hushålla med de dagar jag får med plats för gubben i något boende.

Jag har kört med metoden ”först vandrar du med mig på fjällen – sedan får du åka utomlands till en valfri plats i Europa”. Barnen har gått med på det. Det är roligt att göra något med ett barn i taget. Den flickan som nu skall vandra fick dock resa till Venedig före. Man vet aldrig vilken dag man trillar av pinn och då blir det varken vandring eller resa.

Vandringar med barnbarnen står i en klass för sig. De har varit fem dagar  på Kungsleden från Hemavan med tält. Jag hoppas att någon av dem får mer intresse att vistas i naturen när de är vuxna. Många barn har tillbringat mer tid på Mc Donalds eller med något spel på Internet än i närmaste skogen. ”Naturen är överskattad, vad ska barn med den till” skrev en kommentator en gång. Hm, den personen måste ha levt i ett mörkt källare.

Men, vad har varit min bästa vandring? Jag försöker tänka efter men det blir spridda stunder då naturen slog knock out på en. En gång gick gubben och jag från Hellemobotn till Sarek och slutade vid Virihaure i Padjelanta. Det var en härlig vandring. Eller Nordkalottleden ensam, den 80 mil långa genom Norge, Finland, Sverige. Korsa Island till fots, det var absolut magiskt. Kilimanjaro kanske. Alperna. Varje vandring ger något om inte annat så motion och vila från civilisationen.

Om du nu ska vandra köp inte skor i sista minuten utan ”gå in” de. Räkna inte att telefonen fungerar, kanske Telia om du har tur. Vissa stugor har radio. Glöm inte de tre K: n oavsett vart du går. Klocka, karta, kompass. Klockan får dig att bedöma tiden så du inte hamnar i mörker eller inte hinner till nästa stuga. Kompass om du nu skulle lyckas gå galet. Karta är både roligt att studera och som hjälpreda. Och glöm inte plåster. Jag vet inte hur mycket plåster jag har delat ut under åren.  Att ha extra mat med sig är också klokt. Ha vatten i flaskan, det är inte jokkar överallt. Varm tröja, mössa och vantar som reserv även på sommaren. Extra strumpor. Tomma plastpåsar att ha ovan strumpor om skorna blir blöta. Det är skit att vara blöt i fötterna.

Räkna alltid med regn och tidsförluster. Planera inte så snålt att du måste jäkta. Jag har sett folk springa för att de ska hinna med sista båten och sedan bussen och flyget. Dagen efter satt de på stranden och svor. Skall du vara ute fem dagar räkna med sju. Det kan bli dåligt väder eller bara så fint att man vill stanna extra på ett ställe.

Är du novis gå märkta leder. Där det är stugor på jämna mellanrum, även om du går med tält. Sarekäventyr kan ta slut fort om du är ovan. Förra gången träffade jag ett gäng som undrade om det var några vad åt de hållet i Sarek de skulle gå. Det första hade nästan dränk dem. När jag svarade fem varav fyra svåra som en sexa på femgradig skala. Det var inte bara min bedömning utan de starka grabbarnas jag passerade. Jag fick vänta till morgonen vid ett av dessa, kom inte över. Då började två av dem att gråta och de vände. Det är skit att vada när det forsar högt och man ser inte botten och har skippat vandringsstaven. Man kan ju ha bara en stav i reserv som man kastar till varandra.

Vissa år är det mycket vatten och vad kan inte undvikas. Andra år är forsarna som stenöken att hoppa över.

På märkta leder finns i regel broar. Sen kan ju broarna vara borta de med. Tro inte att alla lagas på en gång efter vårfloden. Då är det väldigt knivigt.

Den mest populära sträckan är från Abisko till Kebnekaise fjällstation och sedan till Nikkaluokta. På den sträckan finns inga problem. Inte i Padjelanta heller.

Jag rekommenderar varmt Padjelanta. Rösad, stugor, vackert och riktig vildmarkskänsla med Sarek åt ena hållet och stora sjöar för andra och sedan fjällskog. Orkar man inte gå det hela kan man ta helikoptern tillbaka från mitten. Välj i så fall att gå den övre delen med start i Ritsem och helikopter till Kvikkjokk.

Hemavan är inte så tokigt heller. Syterskalet är en mäktig dal. Det räcker för ett barn att få vildmarkskänsla. Kanske även för dig?

Bilder uppifrån:

Virihaure, Sarek nordtopp, Island Laugavegur , Mollisforss Norge  Nordkalottled, Padjelanta mot Sarek.

OBS svensk stavning på svenska platser!

10 reaktion på “Min bästa vandring och lite råd för Ygeman och andra vandringssugna.

  1. När jag var 9 år var jag på tur med min far och morbror i fjällen. Vi åkte båt på Paittasjärvi till Nikkaluokta och hälsade på hos Sarri. Jag hade besvär med myggen så de sprayade mina kläder med Radar. Far och morbror som var födda i trakterna tyckte inte myggen var något speciellt.

    • Ett av vandringarna då jag hade med mig ett barnbarn fick jag knappt några bett men flickan var full av kliande myggbett. De älskade henne mest. Vissa blir bitna, vissa inte.

  2. Underbart vackert. Delar din passion för Thoreau och Abbey. Thoreus dagböcker kommer i ett rikt urval på svenska i höst, för första gången!

  3. Hej.

    Inte mycket att tillägga på den genomgången.

    Kniv och kanske en liten lätt yxa, om man törs tillägga något till din uppräkning? Vi brukar ha med oss två var; varsin klassisk Mora-kniv, och en större hugg-kniv (tänk kukri) för att kunna kvista och så ifall man måste bygga något, samt en närmast lansettliknande historia för spågor, småsår, och dylikt.

    Torkad frukt (kanske du skrev förresten, latheten är starkare än minnet är gott :) ). Min favorti är hemriad persika; då makan är smått allergisk får jag ha dessa ifred. Perfekt för att hålla både modet och blodsockret uppe när man måste forcera.

    En vandring i Härjedalen kom att närmast hänga på just torkad, söt, frukt: vi hade gått nästan två mil fel (vi vek av för kraftigt nordost när vi var söder om Rödfjället och kom mitt för Svansjön istället för sydpå sjöändan), det skymde och himlen lovade regn under natten, så vi var tvungna att hitta lämplig tältplats i all hast efter att ha gjort nästan fem mil den dagen… tänk vad en näve russin, torkade äpplen och torkad banan kan göra för ork och humör.

    Ygeman borde fotvandra kring Njupeskär, och meditera en smula nedanför vattenfallet, samt vandra opp ovanför och begrunda vad han ser.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare
    PS Underbara bilder! DS

    • Njupeskär, javisst och fjället ovan är ju speciellt eftersom det har varit fritt från renskötsel. Vilka mossor!
      Någon fullständig lista var det inte, mest det jag alltid har fått ge till någon som missbedömt tiden och skorna samt skippat kartan. Jag har alltid två med mig.
      De flesta har för mycket onödigt med sig och då blir det tungt och inga fler turer.

      • Hej.

        Tungt och onödigt, ja.

        ”Been there, done that” som de säger västeröver.

        Vid ett tillfälle visade det sig vara eldningsförbud i området vi gick i – givetvis samtidigt som vi tagit med både yxa och stekjärn och tillbehör för att verkligen kunna göra en rejäl brasa och laga skaffning på plats.

        De järnvarorna fick bäras oanvända i över en vecka, men så är ju fjället sådant att det alltid har trumf på hand.

        Å andra sidan läste jag nyss om folk som tror att man kan promenera upp på Kebnekaise iförda mysbyxor och gympaskor… stackars fjällräddare som skall lägga ner tid på sådant.

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, fd lärare

        • Jag träffade ett sådant gäng en gång. Fick hjälpa dem upp med mina lånade grejer en i taget. Kunde inte annat. De skulle upp hur som helst. De kom sedan ner med livet i behåll. Noll mat med, bara lite godis.

  4. ”Min absoluta favoritfilm är ”Into the Wild””

    Jag får tacka för filmtipset! Jag såg efter att ha läst ditt inlägg och den var verkligen bra. Sorglig och inspirerande på samma gång. En film som berör!

    För övrig gillar jag också vandring och har gått i Lappland och Norge. Schweiz är också väldigt fint, men det är mer ”lyxvandring”. Här finns det fina restauranger överallt, även på alptopparna! Så man får aldrig känslan av att man har lämnat civilisationen riktigt. Men vackert är det och väldigt välorganiserat. Mycket bra skyltning överallt!

Kommentarer inaktiverade.