En längre promenad kan vara bättre för hälsan än att sprida ut stegen över dagen, enligt en ny studie i Annals of Internal Medicine.
– Vi säger inte att kortare promenader inte ger någon effekt, men det verkar bättre att samla ihop stegen, säger Borja del Pozo Cruz, forskningsledare vid europeiska universitetet i Madrid, till New York Times. Tyvärr var det under betaldvägg.
Studien bygger på data från nästan 35 000 personer i åldrarna 40–79 år i Storbritannien. Alla deltagarna gick färre än 8 000 steg per dag, men hur stegen fördelades under dagen var olika.
Personer som gick längre sträckor visade sig ha lägre risk för hjärtproblem än de som promenerade lika långt men utspritt över fler tillfällen. Men hallå jag gick 4000 km i sträck och fick hjärtinfarkt, fast 8 år senare. Tror inte på det alls.
Många studier har tidigare visat fördelarna med promenader men det här är en av de första studierna som tittat specifikt på hur stegen fördelas.
Hur långa promenader då? En ynka 10 km? vad är en lång och hur mycket ihop då. Det perfekta antalet km. alltså, så vi inte dör i förtid. Och vad är förtid preciserad.
Vetenskapen försöker förtvivlat hitta en nyckel till perfekt liv.
Ett liv som inte kostari samhället. Ett liv där vi följer en mall ett rätt program av mat och rätt motion, rätt antar steg, som också sker på rätt plats. Helst i en lövskog var det visst. Och sedan kollapsar vi ändå får hälsoproblem och dör. Vad hjälpte det hälsosamma livet mig? Jag har svårt att se nyttan av det nu för min obefintliga hälsa . Däremot tyckte jag att jag hade ett bra liv. Jag kan förstås fråga mig hur illa det hade varit om jag levt mindre hälsosamt. Men det tröstar mig inte ett dugg. Ingen har heller svaret. Lite lurad känner jag nog mig.
Jag misstänker som alltid att våra gener styr vårt liv. Vårt arv är det som bestämmer. Sedan kan vi försöka förbättra eller försämra utgångsläget. Antagligen hade jag varit död sedan ett bra tag om jag hade levt annorlunda.
Hösten är förbi och jag sakna skogen så. Jag känner mig åter som en fånge. Jag tog hand om minsjuka sambo sju år I slutet började jag känna mi inlåst. Nu sitter jag nästan inlåst. Hemma. Nej ingen låste dörren det var bara jag som förlorade förmågan att gå. Dörren ut är dessutom för tung att forcera. Stroke var det som gav de följer, hjärtinfarkten har jag inte märkt mycket av. Men hjärtläkaren kan ha en annan åsikt på måndag.
Klagar jag. Ja känner mig bitter nej arg. Men i morgon skall det firas Halloween hos några halloween frälsta.i en stuga i skogen.
bilder från stora Vika.
Bra
Du bloggar för fullt
Mentalt klar
Du hann före med ”arvet”.
Betyder helt visst åtskilligt.
Än så länge inte lätt att uppgradera.
Giv inte upp bara
”Än kommer dag, än är ej allt förbi”
ja det sista får man tänka till och arv hör man sällan av allt är bara från samhällets påverkan.
Fint du skriver igen,läser alltid dina kloka ord sedan flera år .Tur man inte vet vad som väntar ,är själv runt 70 år och ska inte klaga men man blir ju knappast piggare och rörligare eftersom..Har en kompis 86 år som hugger timmer,sågar virke och jagar ,allt i en takt som inte många förklenade ungdomar kan drömma om ,så än kanman inte ge opp.Önskar dig en fin Hallowen och hoppas verkligen du än en gång får ge dig ut på vandring
Mvh. Ted ..
tack Ted vissa är unga till hög ålder. får trösta mig med nu att var nog som bästmellan 70- 80, längsta vandringarna och viss vuxnare förståelse över livet. får ha tålamod nu .
Elina, jag öppnar min stängda dörr och hälsar från sjuksängen. Vi finner ord där vi inte förmår gå. Ohälsan blir ett av många sätt att hälsa. Jag hälsar dig kära vän!
Tack, du är i mina tankar varje dag.