Natur och vandring ser ut att vara en ”vit” sysselsättning, i alla fall på norra jordklotet, de länder jag har vandrat i. Under alla mina vandringar, oavsett land, har jag råkat träffa och prata med kanske tio -femtontal med annan hudfärg än min. De flesta var från Kina. Alltså folk där man klart ser att de inte är bleka solbrända vita.
Men, nu är det vita naturintresset också rasistiskt. Från ABC nyheter USA:
@ABC News, shows the country’s premier outdoor spaces—its 419 national parks—remain overwhelmingly white.
It’s racist to go to national parks, even though you’re not keeping anybody else from going there. It’s “self-segregation,” even though the parks are open to anyone who wants to go. And if you’re a white person, it’s your fault if people of color don’t want to go to the parks, especially if you’ve never done anything to hurt anybody.
The message is clear: Mother Nature is a white supremacist. (länk nedan)
Pacific Crest Trail gick genom flera Nationalparker. Ca 50 personer började dagligen vid södra gränsen. Eftersom jag gick sakta hann flera förbi mig och i slutet när jag var mer i form hann jag ikapp flera. Sedan kom folk som gjorde dagsturer, gick några dagar och de som gick Muir Trail. Alla utom en som jag pratade med var – troligen – vita. En svart man sprang förbi.
Som vandrare studerar man inte andras hudfärg annat än om personen ser ut att vara brännskadad. Då erbjuder man någon kräm för lindring. Man pratar om nästa vattentäkt, om mat, om kilometrar, tältplatser, nästa plats att köpa mat i och om det är något man behöver hjälp med. Men nu får vi veta att vi vita är rasister även i ett Nationalpark och ute i naturen. Själva naturen är rasistisk, icke inkluderande.
Suck. Det kan inte vara så att olika människor har olika intressen?
Finner man ingen rasism får man hitta på den.
https://pjmedia.com/news-and-politics/jim-treacher/2020/07/02/going-to-national-parks-is-racist-declares-abc-news-n599372
https://abcnews.go.com/Politics/americas-national-parks-face-existential-crisis-race/story?id=71528972
Hej.
Efter att i tjugofem år levt i Malmö, där svenskar är en minoritet (med de definitioner som gällde fram till 2003 är ca 30% av Malmös invånare svenskar) kan jag säga att det är fullt naturligt att undvika negrer och araber, afghaner och zigenare om man kan.
Jag baserar alltså min ”rasism” i empiri, även om urvalsgruppen är [1] person. (Alltså normal feministisk och genusvetenskaplig ’sample size’…)
Att mordhota eller försöka muta läraren att höja betygen är inte ovanligt. Jag har varit med om bägge uppemot tio gånger genom åren och det har uteslutande varit barn och föräldrar från MENA. Att misshandla, stjäla och trakassera andra elever för deras läggning, härkomst eller tro har jag sett fler gånger än jag kan räkna, och det har alltid varit elever och vuxna från MENA eller Afrika (zigenare verkar faktiskt inte vara så intresserade av att förfölja och mobba folk bara därför att).
Stölder av allt, bara för att man kan. Inbrott där eleven poserar framför övervakningskameran för att han vet att inget händer. Sexuella trakasserier mot svenska flickor, helt öppet med tafsande och taharrush gamea i matsalen utan att någon av de andra lärarna knappt reagerar. Separata toaletter och duschar för muslimska elever och personal som otrogna inte får använda – gör man det ändå blir det ”medarbetarsamtal” om min felaktiga värdegrund, och krav på att jag ska städa toaletten. ”Aldrig. I. Helvete!” som jag sa. Sen sa jag en hel del till jag inte ska upprepa.
Mordhot i tvättstugan för att man hindrar en arab från att slänga ut någon grannes tvätt på golvet – hon skulle tvätta och har folk inte lås eller vakt vid maskinen så gör man så. Otrogna räknas inte. Givetvis komplett med att hela familjen dundrar in. ringer på dörren, skriker utanför fönstret, kastar smällare mot fönstren och så vidare.
Hot om våldtäkt mot min fru när hon går från affären på öppen gata på eftermiddagen för att hon inte har slöja. Anklagelser om rasism för att hon inte vill sätta sig i en bil med fyra negrer: ”Do you like to party white girl?”
Med dj*vligt mycket mera. Det pågår sedan tjugofem år eller mer ett raskrig i hela västvärlden. Det är vi vita som är offren. Om vi inte svara med samma mynt går det för oss som för de tyska judarna.
Mönstret är detsamma som då: alla aktiviteter skulle skuld- och skam-beläggas och stämplas som ”judisk subversion” eller ”judisk litteratur” eller ”judisk vetenskap” och brännas, förintas, fördrivas. ”Entartete kunst” blir ”entartete kultur” blir ”entartete rasse”.
Och de få vettiga invandrare, de som blir kvar här i obygden och talar mål och är som folk – de undrar varför vi inte kämpar emot. Afrikanen jag talade med på bussen senast igår har på tre år i Sverige dumpat islam (hade jag sagt vad han säger om islam vore jag brottsling), börjat spela på trav, lära sig ett yrke (svetsare ironiskt nog), och stresshandla på Systemet precis som vem som helst.
Men varför vi vita svenskar inte slåss för vårt folk och vårt land (eller västerlänningar överhuvudtaget), ja det kan jag inte förklara för honom för det begriper jag inte själv.
Å andra sidan begriper jag inte hur det kan vara svårt sluta röka heller, så vad vet jag?
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Nu ber jag dig att läsa grundlagen som säger att man får ha kvar sin kultur om man vill. I proposition 1975:26 står det att ”invandrarna och minoriteterna bör ges möjlighet att välja i vilken mån de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten”
I Regeringsformen som vi vet står det: Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas. Lag (2010:1408).
Jag skulle gärna veta vad är kultur och vad är uselt beteende.
Sedan kan vi börja diskutera vad som ska bort vad som ska behållas.
Det är precis som du säger.
Men … lagen säger därtill inte bara att man skall ha den kvar, utan att staten och skattebetalarna skall stå för kalaset!
Ja, varför ska man betala för sitt liv när andra kan och vill göra det? Kultur är ju en kul tur.