När jag gjorde hembesök hos mina patienter la jag märke till att de saknade böcker. Några hade en bokhylla men det användes inte till böcker. En och annan skvallertidning låg framme. Flera av mina patienter kom från svåra omständigheter. När de nu skulle få barn var det så mycket annat pengarna skulle räcka till. Flera var beroende av socialbidrag. Få hade läst en bok sedan de slutade skolan eller hoppade av och hamnade på gatans skola.
Vi bestämde att ge en barnbok som avskedspresent. Jag köpte ett lager i bokrean.
Det hände mer än en gång att jag fick läsa för barnet, medan modern satt bredvid. De var inte vana att läsa.
En och annan blivande mor kunde inte läsa, inte några av papporna heller. De hade passerat skolan utan att läraren märkte det, eller brydde sig inte. Jag frågade förstås inte: kan du läsa utan skrev ett avtal för behandling och bad patienter läsa det högt till mig. Ifall jag har missat eller missuppfattat något, sa jag. Då kröp det fram. Nej, mina patienter var nästan uteslutande svenskar, 25 % var adoptivbarn och bara någon enda från ett annat land.
Läser du till dina barn? I vilken ålder ska man börja läsa till barn? Jag vet inte vad den perfekta åldern är. Själv började jag läsa till mina barn när de kunde sitta ungefär vid sex månader, böckerna var pekböcker. När barnet hade pincettgrepp, att kunna gripa ett föremål mellan tumme och pekfinger, kunde lillan ha själv en tjock pekbok och kanske lyckas vända ett blad. De flesta första böckerna hamnade dock i munnen och tuggades.
Efter några år fick man läsa alla favoriterna varje kväll. Ibland försökte jag hoppa över något men då sa barnet: inte så, läs boken. Man kunde inte slarva. Även när barnen kunde läsa själv fortsatte vi med högläsning.
Jag antar att högläsning har krympt och mobilen har tagit bokens plats.
Vilka fördelar finns i att högläsa för sina barn? Det uppenbara är massor av nya ord. Flera än de ord vi använder i vardagen. Det sägs att de flesta ord föräldrar använder till barnen är uppmaningar. Inte mycket att bygga ordförråd på. Även om barnet är för litet att apa efter, sjunker ord sakteligen in. När man väl börjar skolan känner barnet igen orden och det blir så mycket lättare att lära sig läsa. Barn som har ”läst” med föräldrar är bättre förberedda på att se orden i tryckt form då de börjar skolan.
Barn gillar sagor och fantasier. Barn tycker om böcker som knyter an i deras liv men i lite mer spännande form. Det som är verkligt får gärna vara lite overkligt. Med tiden rinner fantasierna av. Många ungdomsböcker är fulla med elände och tragik. Uppfostran till ”rätt” tänkande. Undvik de. Undra på att Harry Potter är så populär och älskad upp i åren. De böckerna har alla ingredienserna för en god barn/ungdomsbok. Spänning, utanförskap, hjältehistoria, livets onda och godhetens vinst.
Många av de barn som är vana med böcker lär sig att läsa hemma. De behöver inte Regeringens snack om ”att läsa garanti” (som inte finns). De flesta barnen lär sig att läsa före 10 år, eftersläntrare vid 12. Ungefär.
Det sägs att barn som har 400 böcker (minst) hemma blir de smarta barnen. Beror nog på vad de är för sort. Ingen blir dock smart om böcker bara samlar damm.
Ha en bra Påsk. Gärna med en bok.
PS. Slutar lägga upp länkar annat än undantagsfall. Håller på att rensa bort en del gamla inlägg och rensar länkarna. Jag måste säga att det inte har hänt så mycket de senaste 10 åren. Samma problem, samma lösningar, samma gnäll. Det händer väldigt lite på den politiska kartan, oavsett vem har makten.
Jag läste vid 4 års ålder så jag fick en stor låda gamla Kalle Anka tidningar och på den tiden nya Emil i Lönneberga böcker. Glad Påsk!
Jag lärde mig också att läsa vid 4 men det var Morgontidningen (Aamulehti) som var min första läsning och jag fattade nog väldigt lite.
Mamma förstod att jag kunde läsa när jag sa vad det stod på en kaffeburk. Jag brukade få sticka hål i locket så det sög in luft innan hon tog framkonservöppnaren. Hon frågade hur jag visste vad det stod och sen prövade hon med en annan sak. Hon blev lite förvånad och sa att det kan inte vara möjligt. Sen kom det gamla Kalle Anka tidningar nästa dag.
Hej.
Mor läste Illiaden & Odyssén för mig som sex-sju åring. Då min mor är tolerant och tålmodig så lät hon mig ställa frågor om allt möjligt ur berättelsen. Barnböcker läste hon bara för mig när jag var under fem. Av farmor fick jag högvis med böcker av alla de slag (hon hade arbetat på ett av våra då största förlag och avskydde begreppet ’barnböcker’ som hon såg som fördummande – hon syftade på förbarnsligade versioner av klassiker tror jag) – allt från Harry Kullman till Susan Cooper till Jules Verne och Swift och Kurt Salomonssons ”Grottorna” (farfar var gruvarbetare).
Själv läste frun och jag för sonen fram tills han var sex-sju han med, enligt enkel princip: spännande, med någon sorts tanke och sens moral. Aesopos, Östan om Sol och Västan om Måne, Skattkammarböckerna, min mormors gamla sagoböcker och läsböcker från folkskolan, Bilbo, Kung Markatta & Resan till Västern med mera. Hans egna favoriter var dock Brian Jacques ’Redwall’-böcker, och Plupp.
Ett roligt läsminne är när en av mina äldre kusiner flyttade och då han viste att jag hade läshuvud som de sade, så donerade han flera Domuskassar med pocketböcker. Nick Carter, Bill & Ben, Remo, och mer i samma stil. Cowboys, agenter, och en del pinsamma sexscener – taffligt översatta och lika sexuellt upphetsande som en Meccanoritning…
Annars läser folk att mindre. Undantaget böcker om matlagning, livsstil, inredning, träning och kändisars påhittade och spökskrivna ’memoarer’ – och deckare.
Att sätta sig och läsa ’Tusen och en natt’ (inte den amerikanska censurerade versionen eller dess översättningar) eller ’Äldreomsrogen i Övre Kågedalen’ eller ’En levande själ’ eller ’En opieätares bekännelser’ är det få som ser någon mening med.
Kanske är det som när boktryckarkonsten gjorde handskrivna manuskript onödiga; kanske är det något större som sker? Kanske har generationerna födda från 1970 och framåt ingen nytta av att fylla sinnet med tankar och ifrågasättanden – de kanske hellre väljer den lätta, breda vägen framför den smala, svåra och slingrande.
Hade vänner från sådana familjer som du beskriver. En vars mor var femton, och som själv blev far vid fjorton – han hade omhändertagits av barnavårdsnämnden (eller om det hette socialtjänst då – jag minns inte) och hans dotter omhändertogs likaså. Sist jag såg honom var i Malmö 1996, och han var söndersupen, och heroinet hade gröpt ur honom. En annan var son till en finsk alkoholist som brukade slänga åt min kompis en femliters dunk med hembränt när han ville slippa se pojken på ett par dagar – han vill supa ifred. Ytterligare en flicka fick lära sig själv laga mat vid fem års ålder – mamman var periodare som fixade sjukskrivning då och då för att kunna supa dygnet runt ohindrat. En annan jag minns… och så vidare. Nästan alla på trappan hade sin historia, och alla hade nästan samma historia: de enda jag vet som tog sig därifrån gjorde det för egen maskin.
Jag säger inte det för att sabla ned fältassistenternas arbete – jag tror säkert en del behövde en hjälpande hand för att kunna börja klättra själva. Jag tror dock att lika många helt enkelt förlängde och förvärrade sitt eget helvete tack vare den hjälp som gavs, men vad skall man göra? Man kan inte börja med att fixa hela världen – en av polarna gjorde sitt: han hade kneg på en lunchrestaurang i Frihamnen och fick korpa åt sig allt som skulle kastas. Det tog han med sig till Plattan och delade ut bland vraken, till såväl NK-shoppande borgarpack som Södra Latin-marxisters fasa.
Jaja, som frun skulle säga: nu har du satt igång honom! :) Glad påsk, i alla fall.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Jo, tyvärr!
Hustrun är från ditt land, av allt att döma. Båda äro vi läskunniga. Trots att vi är utfattiga har vi av vad vi kan se inhandlat ett flertal böcker. Dessutom har vi svårt att hejda oss. Fler tillkommer. Detta sagt med en djup suck. Det är ju först nu de två sista åren när vi flyttar till mindre boende vi märkt hur mycket plats böcker tar, rent fysiskt.
Märker med förundran när man tittar på mäklarnas annonser att inte är det böcker folk prioriterar.
Tycks bara vara en författares böcker som visas där. Ja, killen med skilsmässokomplex, vilken bjuder på gratisreklam om bok visas…
Jag var 4 år och stod på scenen för första gången. Det var nyårsrevy i vår lilla by och alla var där.
Jag kunde inte läsa men hade lärt mig “Lille Pers vandring’’ utantill och hade boken med mig för att alla skulle tro att jag verkligen kunde läsa. Jag hade vänt boken upp och ner och prästens dotter, som var med mig som stöd på den stora teaterscenen, insåg det och vände den rätt. Oh, vad jag var generad.
Att en 4-åring kunde deklamera hela den dikten utantill var alldeles självklart för mig, att kunna läsa var mycket bättre.