Allt fler sjukskriver sig på grund av stress och utmattning, ökningen har varit kraftig de senaste åren. Utbrändhet drabbar även de unga. Är det fel liv och fel ambition som orsakar det? Knäckande krav både på arbete och hemma? Vissa är arbetslösa, andra arbetar ihjäl sig. Mobbning eller efterverkningar av brott? Samhället visar stressymptom med krav som kommer inte bara från medborgarna utan utifrån.

Är du i riskzonen? Eller är du bara missnöjd med ditt liv?

Varför är det främst kvinnor som blir utbrända? De som kollapsar är ofta välutbildade, ambitiösa och arbetar heltid men gör också det vi hemmafruar gjorde under dagen och utan stress. Bakar, lagar mat, städar, tvättar, inreder, pysslar, skjutsar ungar, läser läxor med barnen och har någon hobby ovan allt och sedan uppdatering till Facebook så alla vet hur perfekt man är. Har du flera barn kan du driva en taxirörelse med lämning och hämtning från hobbyers. De som blir utbrända är också högpresterande på arbetet och har inte möjlighet eller viljan att delegera. Det är dock inte bara kvinnor som lägger av att fungera på grund av stress. SD ledaren Åkesson är ett bra exempel hur höga krav och trakasserande omgivning kan ta död på vem som helst.

Så klart finns de som tycker att utmattningssyndrom är behaglig sjukskrivningsorsak som min förre arbetskamrat som levde ett aktivt liv som sjukskriven i flera år utan den minsta tanke på att börja arbeta igen. Hon hade fått nog, det var inte kul att arbeta. Att få vettig hjälp kan dock vara svårt. Och ens livssituation är oftast svårt att byta ut.

Jag kollapsade ett år direkt efter semestern. Ingen hade öppnat min post. Ingen hade brytt sig om mina patienter. Flera nya patienter lastades på första arbetsveckan och utredningar väntade. Det säger en del om arbetsplatsen men också om mig. Jag sa alltid ja, det kan jag göra och de andra var inte sena att utnyttja det. Jag tog alla tunga patienterna. Jag gick till jobbet på helgerna när sjukhuset ringde efter en. Jag föreläste ständigt, vilket orsakade timmar av arbete hemma för det skulle vara så perfekt och det fanns ingen tid på jobbet att planera. Jag hade ett arbetsliv men livet utanför hade krympt.

Jag hade ju inga barn hemma längre, så jag kunde säga ja och låta andra dra nytta av det. Min käresta hotade att lämna mig och jag sa att det var ok.

Känner du igen detta så sluta omedelbart att lasta på dig mer för snart kollapsar du.

Att gå ”in i väggen” smyger på och man kan vara så dum att man tar på sig mer uppgifter i stället mindre fast kroppen och hjärnan försöker larma. Tills man kollapsar en dag. Den dagen kunde jag inte öppna dörren till trapphuset. Jag förstod mig inte på koden. Jag stod och stirrade på dörren och tiden gick tills någon kom ut och jag slank in. Nästa dörr hem. Jag kunde inte använda nyckel innan jag stått och försökt repetera hur man gör. Jag orkade inte laga mat. Jag gjorde en kopp te men kokade inte vattnet och kunde inte dricka det. Larmet hade gått länge sedan men jag hade skitit i det.

Jag hade en djävulsk tur den dagen. Jag satt på TV n och stirrade. Det var ett program om utbrändhet. Det klickade till när kvinnan i programmet berättade att hon inte kunde starta sin bil. Hon slog på bilen och skrek. Hon var till sist så dålig att hon hamnade på sjukhus. Genom henne i TV insåg jag hur illa det var.

Jag hade många outtagna semesterdagar kvar trots årets semester. Jag skrev semesteransökan för 12 veckor till sommaren efter och chefen skrev på utan att titta på det. Sedan skrek hon när jag skulle ta ut det. Med semester i sikte försökte jag säga nej, gå hem när arbetsdagen var slut, göra saker jag ville göra och jag började på gym. De tolv semesterveckorna vandrade jag ensam över fjällvärlden. Jag kan garantera att naturen helar. Men att försvinna ut i naturen är ingen lösning för den som har barn att ta hand om.

Efter några år slutade jag, avdelningen kollapsade i stället och stängdes. Jag tog ett mindre krävande arbete var jag kunde styra min tid och slutade först vid 68 och hade kunnat arbeta kvar om min sambo – han som inte lämnade mig utan vi flyttade ihop något efter – blivit sjuk med minnesförlust som följ.

Det är enkelt att ta kål på sig. Var bara ensam förälder, (det är oftast en mor) ambitiös arbetare, ha en svikande far/mor till barnen och ha höga krav på dig för barnens välmående. Glöm dig själv. Utbrändhet klingar in som E post. En dag kan du inte ens öppna dörren till ditt hem.