Fritidsgård, räddning eller belastning och något om hasch.

Politiker har ofta ropat på olika lösningar för ungdomskriminalitet. Ett är  att det behövs flera fritidsgårdar. De ska rädda ungdomarna från att hamna snett. Men nu säger kriminologen Jerzy Sarnecki att det är helt fel. Hoppsan, den populära lösningen fritidsgårdar förebygger inte kriminalitet! Snarare ökar fritidsgårdar risken för brottslighet. Så, det kan till och med vara början till ljusskygga affärer. De kriminella ungdomarna skapar kontakter på gården.

Drogmissbruk också? Ja.

På 60 talet kom hippiekulturen igång och med den fick hasch en rejäl spridning, speciellt bland ungdomar. Det röktes på den ungdomsgården i Stockholm där jag arbetade extra några kvällar i veckan som ungdomsledare. Ingen av personalen visste egentligen hur man skulle tackla det. Det fanns inget alls om droger i min ungdomsledarutbildning.

Man resonerade. Förbjöd man rökandet inne kom kanske ungdomarna – de utsatta som skulle ha ett tryggt ”hem” på gården  – inte tillbaka. Så man lät de vara i ett av rummen. Det blev ett rökrum oavsett vad man rökte.

Sedan utbildades en grupp från fritidsgårdar om hasch och andra droger på en herrgård av den polisinspektör som då stod för missbruksenhet hos polisen i Stockholm. Jag har uselt minne på namn men tror att han hette Lamm men det fanns inget fåraktigt i honom. Tvärtemot.

Den sista dagen föreläste även en specialistsjuksköterska.

Jag hade nyligen blivit ungdomsledare och fick gå kursen. Ja, ingen av de heltidsanställda på fritidsgården anmälde sig. Utbildningen var en genomgång mest om hasch och dess effekter. Polisen hade med sig en samling av olika droger så vi skulle känna igen de. På sista kursdagen skulle vi få röka hasch, ett (1) bloss var. Så vi skulle känna igen lukten. Ingen annan än jag gjorde det. Jag var inte ens en rökare som flera av de andra var. Jag råkade sitta närmast polisen så han började med mig. Sedan sa de andra nej.

De andra betraktade mig genast som en missbrukare, dock inte polisen. När avslutningsmiddagen kom hade alla, utom jag och polisen, sprit och vin med sig. Några slutade den kvällen packade. Andra hamnade i fel säng. Men jag var en paria på grund av haschblosset.

Polisen och jag satt en stund och diskuterade ungdomsvård och missbruk. Han var lite road av effekten av haschblosset, inte på mig utan de andra. Jag kände ingenting av det.

Jag fortsatte arbeta bara en kort tid på ungdomsgården. Jag hade svårt att se det meningsfulla i arbetet. Jag började läsa vid sidan av mitt ordinarie arbete, i stället att arbeta extra. Jag tyckte nog att flera av de unga som vistades på ungdomsgården var redan  på glid. Ingen av dem hade fritidssysselsättningar utanför gården. Många hade problem med skolan eller hade hoppat av. Några var redan  brända av livet.  De som spelade instrument, läste böcker, åkte skridskor, var med i ett idrottslag eller var med i en förening fanns inte på fritidsgården. Våra försök att få till stånd en ”klubb” för något intresse dog snabbt.

Det var så på denna fritidsgård. Det var då det och i Stockholm. Hur ser dagens fritidsgårdsbesökare ut? Har ingen aning. Känner nu bara ett barn som brukade frekventera en fritidsgård och, tja, någon räddningsplanka blev det inte.

Det finns säkert platser med aktivt liv som fyller de luckor som finns i de besökande barns liv. Men idag är läget annat än på 60 talets början. Tänk bara på språket. Alla barn på ”vår” gård pratade svenska även om vissa inte hade det som modersmål.

I Sverige gjordes en undersökning under 1970-talet som visade att var femte skolungdom i årskurs nio någon gång hade rökt hasch. Senare som terapeut på missbruksenhet tog jag hellre en heroinist på behandling än en haschare om jag kunde välja. Hoppet att hjärnan var i behåll var större hos den förstnämnda.  Oddsen att sluta missbruka också. Kan hända berodde det också på mitt sätt att möta patienten som matchade de talföra bättre än de i behov av lång avgiftning innan den egentliga behandlingen kunde börja. Hur patienten fungerade efter avgiftning kunde vara överraskande negativt eller positivt.

Rekordet i haschavgiftning för mina patienter var i ett fall 12 veckor. Barnet som föddes var dock än positiv på drogen. Hasch, lätt drog?

Det finns tankar att släppa lätta droger fritt. Så är det i vissa delstater i USA. Folket i delstaten får rösta om det. När jag hade avslutat min PCT vandring åkte jag till kusten  för att vandra vid havet i Washington. Vid en gatukorsning stannade bussen för rödljus. Det stod en lång kö utanför ett hus. Frukost till de gatuboende av någon välgörenhetsorganisation tänkte jag, eftersom personerna såg ut som vrak rent av.

Nej, de köade för dagens tillåtna haschköp. Som ni kanske redan har förstått är jag negativ till att släppa droger fritt. Eller, det är ju redan en fri marknad. Oavsett hur man gör är det svårt att få till en bra lösning. Nog om det idag.

En del tror fortfarande på fritidsgårdarnas uppfostrande effekt.

6 svar på ”Fritidsgård, räddning eller belastning och något om hasch.

  1. Jag jobbar sen många år inom rättspsykiatrin, och jag kan bara hålla med dig. Ingen annan drog är skadligare än hasch. Folk blir dumma i huvudet helt enkelt.
    Jag frågade en kille en gång vad han hade för framtidsplaner när han skulle bli utskriven? Jo han ville ha en lägenhet av socialen.Där skulle han ha en stor säng och en stereo med stora högtalare. Där skulle han ligga och lyssna på hiphop,och röka på hela dygnet. Nån slags sysselsättning var han inte intresserad av.

    • Tack! Äntligen en klok person. Är så trött på haschanhängarnas snack om lätt drog.

  2. En viktig anledning till att släppa drogerna fritt i USA är att det skulle minska drog-relaterad ekonomisk kriminalitet.
    Narkotika-gäng, smuggling, mexikanska kokainkarteller och marijuana-gäng styr prissättningen och missbrukare stjäl, rånar och skjuter varandra. Avkriminalisering skulle få slut på våldet. Det finns inga vin ”karteller” eller öl ”gäng.” Ingen ”smugglar” sprit. De som säljer sprit kallas ”företag”, inte gäng. De löser tvister med advokater snarare än vapen.

  3. Jag jobbade på psykklinik på 80-talet. Många var de som lades in för hasch-psykos efter att ha flummat runt i Indien och rökt på. Men nog är det väl skillnad på hasch och marijuana? Det känns som folk blir mer korkade av hasch, eller?
    Förresten tillbringade jag själv en hel del tid på fritidsgård på 70-talet och aldrig såg jag några droger. Det var popmusik och hångel i kuddrummet, eller så var jag bara naiv, kanske.

Kommentarer är stängda.