Vem som helst kan ju få bidrag i Sverige, sa gänget runt bordet när vi drack te tillsammans och pratade om vår vandring runt Mt Blanc. De tyckte den ensamma gamla tanten var lite kul, men sedan kom kommentarerna om Sverige. Jag har för lite jobb just nu, kanske skulle jag röra mig mot Sverige, hur mycket bidrag kan man få, sa en av dem. Den första var landskapsarkitekt, den andra ekonom, den tredje läste psykologi och nästa var konstnär som gjorde simpla omslag och förpackningar. Alla var EU medborgare omkring 30 – 35 år, utom den sista, australiensaren, som bara kuskade runt i världen på spännande äventyr med pappas pengar och publiceringar i äventyrstidningar. Han frågade inte om bidrag.
Är världens uppfattning om Sverige ett bidragsland eller hade gänget bara usel humor? Men det var inte den första kommentaren av den typen jag hade fått. Är det så världen ser på Sverige? Bidragslandet?
Jag hade inte mycket att sätta mot deras uppfattning om bidragslandet. Nästa gång jag hamnade vid ett campingbord och folk frågade varifrån jag kom sa jag Finland och de ropade i en mun: så härligt land! Jag har alltid önskat resa dit.
Jag hoppades att de inte frågade mer ingående råd. Svek jag mitt land? Är Sverige mitt land? Folk frågar gärna varifrån jag kommer eftersom jag har en brytning. Det är trist att få den frågan efter mer än 50 år i landet. Jag tröstar mig med att Drottningen har också en brytning och hon har fått svenskundervisning, inte jag. På de 50+ åren har världen förändrats, så även Sverige. Ute på gatan pratas det olika språk och på sjukhuset jag arbetade behövdes tolkar på 96 språk. Gatubilden är förändrad. Just idag mötte jag flera kvinnor i heltäckande svart klädsel i vårt lilla centrum och en del av flickorna i närliggande skola bär huvudduk. Tiggare sitter vid affärsdörrar med sina pappmuggar. Det är fredag och folk går hem med pizzakartonger och systempåsar. Nyheterna berättar om problem, skatteslöseri, bidragsfusk, svenska IS krigare, dom i våldtäktsmål och politikernas velande. Invandring är den näst viktigaste frågan i Sverige efter skolan i fritt fall. Hela världen med sina problem finns i Sverige.
Sverige är ett annat land idag än på – 60 talet när jag tog båten över till det förlovade landet Sverige. Ändå inte, Sverige är fortfarande målet för invandrare. Skälen kan dock vara annat än min. Drömmen om ett homogent land, dit vi integrerade oss som nykomlingar, där vi lätt kände igen oss är länge sedan förbi. Världen förändras, allt är i rörelse.
Vad är ett hemland? När blir ens boplats hemland? Vad består en nation och dess folk av? Vem är invandrare och vem är svensk? De är aktuella frågor men att diskutera dessa stämplas man genast med rasiststämpel. Skall Sverige finnas kvar? Kan den tanken vara rasistiskt? Är multikulturellt bara ”another leftist ’Hate Crime’ on Western Civilization” som någon skrev i som kommentar till en artikel?
Hur blir framtiden? Vad säger statistiken? Framtiden är redan multikulturell. När jag flyttade hit i början -60talet var vi ca 7,5 miljoner och jag tror att finnar var den största invandrargruppen. Dock hade Finland och Sverige varit samma land en gång i tiden. Den sista december 2014 uppgick Sveriges befolkning till 9 747 355 personer. Det är en ökning med 102 491 personer jämfört med året innan. Folkökningen är den största som någonsin uppmätts mellan två enskilda år. Främsta skälet till det är hög invandring med 126 966 personer. 26 113 av dessa är från Syrien vilket är den största flyktinggruppen i dagsläge.
Men även ett födelseöverskott bidrog. 114907 barn föddes i landet. Andelen utlandsfödda mödrar till de nyfödda är 25,5 % 2013. 1973 var det 10 %.
Födelseöverskottet uppgick till 25 931 personer och invandringsöverskottet uppgick till 75 729 personer fördelat på 33 946 kvinnor och 41 783 män. Folk rör sig in och ut ur Sverige.
Ca 2 miljoner människor i Sverige har nu utländsk bakgrund om vi räknar in dem med båda föräldrar födda utomlands. 1, 53 milj. är födda utomlands men då är förstås även finnar som jag, norrmän och danskar m fl medräknade. Sedan 2003 har utlandsfödda ökat med 41 %. Visst är vi det nya Amerika?
Kvinnorna har alltid varit fler än männen ända sedan folkräkningen startade år 1749. Vid utgången 2014 fanns det 2 875 fler kvinnor än män. Men i mitten av mars väntas männen gå om kvinnorna. Vad beror detta på? Kan det vara så att kvinnor lever mer lik männen vilket innebär tidigare död, lik männen? Eller finns det andra orsaker? Invandring då? Där finns viss skillnad. Yngre män och åter yngre män.
Vart finns kvinnorna? 2013 kom 16317 asylsökande från Syrien varav 6032 kvinnor. Från Eritrea 4844 personer varav 1766 kvinnor, från Somalia 3901 personer varav 1253 kvinnor och Afghanistan 3011 varav 677 var kvinnor. Av totalt 54259 asylsökande 2013 (asylsökanden, inte invandrare totalt) var 19496 kvinnor och 34763 män. Av 3852 sk ensamkommande barn var 3184 pojkar.
Var är kvinnorna? Kvar i skiten? Eller skickar man ut männen först för att sondera möjligheterna? Är männen bara en starkare och rikare grupp? Vad händer om de blir väldigt isolerade från det svenska samhället? Både i Kina och Indien finns obalans och det gör de fattiga männen till olyckliga, ensamma, som överblivna. Hur klarar sig kvinnorna vilka blev kvar? På flyktingläger i Jordanien lär det finnas saudier på jakt efter en ung fru eller snarare en slav.
Krig och flyktingar är en marknad på många sätt.
Hur handskas Sverige med befolkningsökningen? Landets folkmängd ökar i nuvarande takt med en Linköping eller Gävle per år och det är inte bara små bebisar vilka bor än så länge hemma hos föräldrarna. Regeringen räknar med 400 000 invandrare under valperioden. Vart ska de bo? Hemma hos riksdagsmän kanske? Hur många skall trängas på Romsons båt? Bostadsministern mumlar om baracker. Det finns redan nu ”ghetton” av olika arter. Vad skall de nyinkomna, icke svensktalande utan efterfrågad utbildning arbeta med? ”Vi har nog med utländska restauranger, vi behöver inga fler så de som kommer blir bara arbetslösa”, sa en man på en av de små orter där man hade lämpat av en skara asylsökanden, till en ort utan tillverkning av annat än kaffe till förbipasserande turister och som sagt några restauranger. Det fungerar inte trots uttalanden om stora, tomma skogsarealer.
Vart går landets ekonomiska och ekologiska gräns? Vad är planen? Det måste väl finnas ett bättre plan än den Regeringar hittills har presterat?
Och en intressant fråga till: kommer svenskar att sakteligen bli en liten minoritet? Då får de väl status som urfolk med speciella rättigheter? Inte? Det finns väl inga svenskar, vi är alla bara invandrare?