Jag träffade tre damer på en vandring i Padjelanta. Det var deras dag fyra av de tilltänkta sex. De satt på marken och hade tagit av sig skor och strumpor. Det såg inte bra ut. Alla hade skavsår. De hade plåstrat om sig med skavsårsplåster men det fungerar inte på en vandring då slitaget är större, utan plåstret klumpar lätt ihop sig. Jag delade ut bitar av en bättre variant.
Men jag köpte ju precis nya bra skor för vandring, sa en av damerna.
Det var där felet låg. Nya skor, strumpor av bomull och skavsåren kom direkt.
Har du tänkt att vandra i år? Den allra viktigaste utrustningen vid vandring är skor. Har du inte bra skor blir vandringen en plåga.
Ja, skor är alltid viktigt. Förstör man sina fötter med för trånga, opassande skor blir det ett livslångt problem. Hallus valgus till exempel som påminner om pinan att vara fin i spetsiga skor som trycker ihop stortån. Ja, jag hade extra höga klackar på jobbet. Men inte för små skor.
Det är ingen bra idé att starta en vandring med splitternya skor. Jag har dock gjort det på PCT 2018 när skor nummer två sprack totalt. Som tur fick jag varken skavsår eller tryckproblem.
Det köpet var de bästa skorna jag har haft. Köpte nya likadana sedan hemma. Det är ett nöje att gå i skor vilka knappt känns att ha i fötterna. Nej, jag gör inte reklam för märket som börjar på M. Skor är väldigt individuellt. Man ska inte köpa efter andra.
Men bara bra skor räcker inte. Jag köper ett halvt nummer större skor än min storlek. Går du länge sväller fötterna. Jag byter ut sulan i skorna till en sula som formar sig enligt just min fot. Rätta strumpor är också viktigt, mer än man kan tro. Har du strumpor som korvar sig, sitter inte tajt, slits snabbt och är blöta av svett riskerar du skavsår. Jag köpte nyss några nya strumpor speciellt för vandring, extra pris för ”rocka strumpor” dagen 21/3. Jag har än kvar ett par från PCT, vilka tycks hålla livet ut.
Jag har haft mina gamla vandrarkängor i över 20 år. De har trampat på den svenska fjällen, Alperna, Island, Grönland, även på Kilimanjaro men de var inte rätt val för PCT. De var helt enkelt för tunga. PCT var både öken, skog och berg samt väldigt många mil. Att gå i månader kräver mycket av skor.
I ökendelen på PCT hade jag löparskor. Nej, jag springer inte men de passade bra i hettan och i att vandra i sanden. Det sägs att löparskor är olämpligt för promenad men jag tyckte de var utmärkta i öken. Flera andra jag mötte hade löparskor. Men jag fick skavsår av sanden som trängde sig överallt samt av värmen. Trots väl plåstrade fötter och gaiters. Trots att jag hade använt skorna ett tag hemma. Jag var inte ensam om det. Under en paus lappade många av oss sina fötter i början. De första skorna höll nästan 700 mile. Sedan byttes de ut för nästa par, en stabilare variant med grövre sula.
Ryggsäcken var tyngre i Sierra tack vare bear box och längre sträckor mellan proviantering. Jag behövde andra skor. Så, skor nummer två skickade jag vid starten till Kennedy Meadovs som ligger i början av Sierra. Att gå på stenig yta upp och ner slet dock snabbt ut de. Skorna jag hade i Sierra var alltför slitna redan efter 400 mile.
Vid Lake Tahoe köpte jag ett par nya skor. Jag var inte den enda som hade köpt nya skor i Tahoe och affärens lager var rejält krympt. Men jag fick bra hjälp, de behandlade mig som prinsessa, plockade ihop det jag frågade efter som gas och mat och hela affären önskade lycka till för den gamla vandraren. Ibland är det fördelaktigt att vara gammal. Det händer inte ofta. De skorna gick med mig till slutet, en vecka vid havet och sedan på den svenska fjällen. Bästa skoköpet i mitt liv. De höll nära 2000 mile.
På den svenska fjällen ser man grövre vandrarskor men jag har nu den något lättare varianten . Jag har hittat ett oslagbart modell för mig och ska nog köpa ett par till innan modet växlar och de försvinner från marknaden. Mina grova kängor (bild) väntar på att komma till bruk igen – troligen förgäves.
När jag köpte de skorna var urvalet betydligt mindre än idag. Nu finns det skor för varje enskild rörelse, användning, sport – urvalet är enormt. Om det är alltid bra skor, ändamålsenliga och ens nödvändiga vet jag inte. Desto mer finesser desto kortare livslängd. Jag är nästan säker på att inga av dem är hela och än i gång om 20 år som mina nu ratade vandrarskor.
Så, ska du köpa nya skor för vandring?
FN har utlyst den 21/3 till Världsdagen för Downs syndrom och det firas genom att ha olika strumpor i sina fötter. Populärt i daghem.
Bild på 2000 mile märke är nära Old Santiam road Oregon.
Hej.
Hm, har aldrig haft ”speciella” skor. Eller så har jag bara haft speciella skor. Gamla armékängor från femtio- och sextiotalet, det stora båtarna av brunt läder med gul söm har fungerat suveränt bra väl ingångna; lädret får passform efter foten. Även DM (byggarbetarmodellen) fungerar – en gång, många vandringar har gjorts med ett par i princip utslitna skor som fått ”den sista färden” på det viset.
Frun föredrar billiga gymnastikskor. Sula med svikt och stöd, men i övrigt lätta av tyg. Yllesocka med plastpåse runt och gummisnodd runt benet gör att foten håller sig torr.
Har också många gånger haft god nytta av luffarknep: grov kartong eller wellpapp skuren som sula. Fem eller sex såna bitar ger både värme och svikt i annars slitna skor. Silvertejp håller foten torr. Silikonfog kan hålla ihop ett par utslitna skor en vandring till.
Fast barfota är skönast när det går att gå så – träffade en amerikan en gång i Härjedalen som alltid gick barfota. Skottsäkra fotsulor?
Vet att det finns olika skolor om hur man ska ha skorna, men för mig har det alltid funkat bäst att de sitter lite löst, så att foten har extra plats. Inte så att man kasar runt i skon, men heller inte så att de sitter som målade. Att en så enkel sak är så svår att beskriva. Det är nog väldigt individuellt.
Bror min som har luffat i Sydamerika svär vid rejäla kängor, såna där som kostar en tre-fyratusen paret minst. Han kan inte gå traska på som jag gör i mina luffarpjuck, och jag tycker det känns som att jag ska åka slalom med hans skor på.
Har du något ”alltid med mig”-kit för vandringar? Kunde vara en kul text.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Alltid med mig? Inget speciellt men det kommer flera inlägg avsedda som tips för vandrare, sådant som har fungerat för mig i alla år och turer. Som alla de prylar jag har med mig.
Hej.
Det ser vi fram emot. Ålder och erfarenhet talar för sig självt.
Det där med prylar, jag menar ung. såhär:
Ryggan jag använder när jag är i samhället och provianterar förbrukningsvaror är alltid laddad med dassapapper i plastpåse, kniv (Eldris), tändstickor i vaxat papper, ett mini-multiverktyg, och lite andra pryttlar.
Det är av gammal vana. Kajkar transporten ihop i -25 och yrsnö, eller nåt annat händer så att man måste leka karolinernas återtåg (har gått genom snöstorm på Österlen/Söderslätt och aldrig varit så glad i kompassen som då – mindre än 10 m sikt!) så är de där småsakerna livräddare.
Det var liksom så jag tänkte. Morsan säger att jag har det från farmor, som alltid var beredd på ”när kriget kommer” (hade hon inte hunnit sticka före Wehrmacht hade jag inte funnits).
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Ser fram mot dina tips. Ökar mina lovar med mål att vandra på riktigt men ännu bara dagsturer i Skuleskogen och Roslagsleden samt den dagliga halvmilen med ryggsäck för att hålla formen och hålla ledan stången.
Skuleskogen är riktigt fint! Återkommer med flera inlägg om vandring.
Härligt att höra av folk som har erfarenhet. Har aldrig vandrat.
Har tack och lov glömt det mesta jag läst av en och annan Guillou. Det jag minns bäst är från de extra svåra övningarna i ett amerikanskt elitförband. Rådet till nya rekryter från gamla rävar var ”försök inte sova när ni får tjugo minuters rast, det gör det bara värre. Det viktiga är att tvätta fötter och skor rena från sand, och ta på nya strumpor.”
Soldater och vandrare klarar sig inte bättre än sina fötter.
Ja, sanden var som fiende, men ack så vackert.
Helt sant det där om soldater!
Läste precis ut Adam Zamoyskis bok om 1812
Beskriver där en soldat som tog av sig sin improviserade fotbeklädnad. ”Han tog av tyget och lädret som fötterna var inlindade i och då lossnade tre tår.” etc med vedervärdigheter.Och dyligt vill du, Elina, locka min moders lille son att företaga sig. Glöm det!
Jag må kallas feg men helt utan förutseende är jag dock ej…
Lustigt att jag kom att läsa om detta hjältetåg i historien samtidigt som du skrev om skor och vandring.
Ja, jag är medveten om att jag är bortskämd.
Jag har inte tappat tår men flera tånaglar under en långvandring trots tejpning
När min far kom hem till sist från kriget hade han hö i i sina trasiga skor och fötterna inlindade i trasor. Dock minns jag inte det men han berättade senare och visade kängorna det inte fanns så mycket kvar av. Skorna från döda användes förstås men han gav de för andra.
Hö var vanlig värmefyllnad i skor