I Paris Olympiad vann idag simmare medaljer. Svensk guld . Det fick mig att minnas min simlärare som var en olympisk mästare.
Arvo Ossian Aaltonen var född 2 december 1892 i Björneborg i Finland, som än var ryskt storfurstendöme. Han blev en simmare. Aaltonen vann olympiskt brons på såväl 200 som 400 meter bröstsim i Antwerpen 1920, men då som representant för självständigt Finland. Han levde i historisk brytningstid. Finland blev självständigt 1917. Senare emigrerade han till Kanada men kom tillbaka till Finland. Han dog 17 juni 1949 i Pori. Staden Björneborg där han föddes hette nu Pori.
Jag mötte honom 1948.
När jag var 6+ år skickades jag som sommarbarn till en professorsfamilj som hade ett mindre barn. Fattiga barn skickades ofta till landet för att äta upp sig och göra någon nytta. Jag skulle passa barnet som var lite yngre än jag.
Men jag fick gå i simskola. Ossian, som vi kallade simläraren, bodde i en så kallad fiskestuga på sommaren. Han hade gratis simskola till byns barn. Han tyckte sig ha fått så mycket av Samhället att han ville ge något tillbaka. Han kunde simma. Så han lärde barn att simma. Han lärde mig att simma. Jag var så tacksam och glad.
Vad vi simmade! Mödrarna följe gärna till stranden för att beundra den vackra olympiska simmaren.
Året efter började jag ta simmärken men nu hade vi en lärare från ett simförbund. Vi barn visste inte att Ossian hade dött i hjärtinfarkt. Vi trodde att han lärde barn att simma i någon annan by. Vi hade fått vår del av hans hjälp.
Ossian levde före Internets tid och jag hittar inte så mycket om honom som person. Men han lärde mig att simma och byns alla barn. Nu när Olympiaden pågår och simmare vinner medaljer undrar jag vad gör de för unga, hur för dessa stjärnor sin kunskap vidare. Vi är allmänt dåliga på att dela vår kunskap. Det är som vitt blad igen när vi avtackas för pension. En del idrottare blir väl tränare och en del sysslar med något annat.
Simundervisning sker idag i en bassäng och inte på en strand. År 1956 öppnades den första simhallen i min finska hemstad. Skolor fick boka tider för undervisning men alla i min klass (år 2 i flickskolan motsvarande klass 6 i grundskolan) kunde redan simma. Men läraren bokade ändå in oss, vi skulle få del av den lyx som en inomhusbassäng erbjöd.
Min simkarriär blev ingen karriär trots guldmärket. Vattnet i bassängen renades med klor och jag fick ett allvarligt allergiskt anfall. Så jag fortsatte att gå till sjön och simma. Tills vintern närmade sig.
Vintersimma? Inte jag.
PS. Lite kul, aalto betyder våg och aaltonen betyder ungefär liten våg.
PS2 Bild: Inte den sjön utan Olsjön, Sörmland.
Alvar Aalto designar den klassiska vasen!
Eller var det hustrun?
Helt off topic: barnbarn nummer 4 heter Alvar
Hans nykomne bror: Eero…
Det är ej deras farmor och farfar som ligger bakom.
Jag har också den vasen, fick den som 50 års present.
Fina namn, klassiska.
Delar liknande minne. Jag hade Kjell Isaksson, också han olympier, som gymnastiklärare i slutet av 70-talet. Lektionerna hölls utomhus på en stor grusplan. Stökig klass så det kan inte ha varit lätt för Kjell. Undrar också varför han behövde jobba som lärare med de fina framgångarna han hade…
Intressant. Fick dock slå upp honom!
Det var nyss en känd idrottsman, Stefan Holm som försökte sig på läraryrket och på första dagen få ordning i klassen lätt handgripligt men polisanmäldes och så var jobbet över. Inte får man läxa upp elever! Han sa att tränarlönen var låg och han behövde pengarna.
Vissa tjänar nog massor av sponsorpengar men karriären är ofta kort.
Nej det är nog tufft att vara lärare idag. Att hela tiden behöva rätta sig efter vad tidningar/politiker/feminism för tillfället anser lämpligt måste vara själadödande.
Kunskap har lågt värde. Dessutom elever som stör och föräldrar som klagar. Samt språk man inte förstår. Skolan är på fallrepet.