Måste man tycka något om Jordan B. Peterson och hans 12 livsregler? Kan man inte bara njuta, förvånas, bli road, få en aha känsla om hans sätt att spalta upp livet och få – kanske – smarta regler att följa?
Han är redan omskriven, älskad och hatad tillräckligt. Man analyserar och försöker hacka honom till värdelösa småbitar, speciellt i Sverige eftersom han nämner Sverige i mindre glada ordalag på något ställe. Så klart skriker man i Sveriges media eftersom han tror att även män har gjort massor med goda saker som även har gynnat kvinnorna. Han berör tydligen lite överallt och överraskande. Man förbjöd boken på en bokhandel i Nya Zeeland efter terrorattacken (kan inte hitta något ont om muslimer i den) men bokhandeln säljer Hitlers Mein Kampf. Man är vad man väljer att censurera? Det måste ligga någonting i boken som avslöjar något om samhällsutvecklingen utan PK stämpel? Eller råkade han säga något som inte passar tidsandan som pådyvlas oss?
Kunskap är inte alltid kunskap utan ett massmediedrev eller politikerfantasi.
När kritiker gå i spinn i sina försök att vara intelligenta och förklara varför någon bok – i detta fall de 12 reglerna – är skit brukar jag låna boken.
Han är djup och rolig, tankeväckande och bred. Det var roligt att läsa. Roligt är ordet som jag först tänkte på när jag läste hans 12 regler. Han lämnar ut sig och även bekanta uppriktigt som exempel. Han spinner runt sina regler med verklighet, historia, Bibeln och andra böcker tills de sist står självklara i slutet av varje kapitel. Ibland undrar man vad sjutton han vill! Varenda regel är värt att tänka till. Hur han utvecklar var och en är, ja, ett annorlunda sätt att tackla problem. Hans kunskap i historia, psykologi, böcker och Bibeln är omfattande. Jag fick flera aha upplevelser.
Tycker du illa om psykologi och självhjälpsböcker? Då är detta ett lysande undantag som får dig att tänka till. Om du inte är en manshatande feminist förstås.
Jag lånar ett påståenden.
Om man inte spelar huvudrollen i sitt eget liv spelar man bara en biroll i någon annans liv och den rollen kan vara en olycklig roll.
Och en väldigt aktuell:
Om du tror att starka män är farliga, vänta och se vad svaga män är kapabla till.
Det kan finnas många bra regler för livet. Tio Guds bud till exempel är något att följa. Att behandla andra som man vill bli behandlad är ett av de bästa råden jag vet. Eller Dalai Lamas ”Om man vill bli lycklig, måste man också hjälpa andra, eftersom ens egen lycka är beroende av andra. Det är inte konstigare än så.”
Har du några bra råd? Följer du livsregler? Kanske gör du det utan att ens tänka?
Vad är då Jordan B Petersons 12 regler mot kaos?
- Stå rak i ryggen och skjut bak axlarna.
- Behandla dig själv som en person du är ansvarig för att hjälpa.
- Bli god vän med människor som vill ditt bästa.
- Jämför dig själv med den du var igår, inte med hur någon annan är idag.
- Låt inte dina barn göra något som får dig att tycka illa om dem.
- Sopa rent framför egen dörr innan du kritiserar andra.
- Ägna dig åt det som är meningsfullt, inte åt det som är egennyttigt.
- Tala sanning – eller låt åtminstone bli att ljuga .
- Förutsätt att den du lyssnar på kanske vet något som du själv inte vet.
- Uttryck dig med precision.
- Stör inte barn som åker skateboard.
- När du möter en katt på gatan, klappa den.
Hej.
Den verkliga bakgrunden till hatet och hetsen mot prof. Peterson är dels hans långa föreläsningsserie om totalitära idésystem – främst nationalsocialism och kommunism – och dels hans öppna kamp mot via lagen påtvingat språk (en klumpig översättning av ”compelled speech law” [Bill C-16] vilket är vad han i många år kallat Kanadas PK-lagar om pronomen med mera).
Det var meningen att han antingen skulle ge med sig, som 99% av hans kollegor inom samhällsvetenskaper och humaniora, där som här, eller bli krossad i domstol och försvinna i tystnad, med sitt liv och sin karriär i spillror. Det var inte meningen att han skulle trotsa detta öppet, eller bli lyssnad till och känd och uppmärksammad i gammelmedia – av så kallade alternativ media var han känd i flera år innan sådant skräp som CNN (för att inte tala om Aftonbluddret eller Statens Television i Sverige hörde talas om honom – sist med det senaste som de alltid är) hörde namnet Peterson.
Jag rekommenderar verkligen hans föreläsningar, både de som är från klassrum och de sändningar han gjort och gör på fri hand. Ett skäl till att spela in sina lektioner är pedagogiskt; ett annat är att det i länder med PK-lagar likt Sverige och Kanada är nödvändigt, enär rätt politisk anklagelse är detsamma som skuld.
Jag rekommenderar verkligen hans mindre kända bok ”Maps of meaning the Architecture of Belief” från 1999. (En helt igenom partisk rekommendation då idéhistoria är ett ämne jag mer än en gång begråtit att man avlägsnat ur den svenska skolan)
Även hans föredrag om intelligens och IQ är att rekommendera – rent kätteri för svenska GodHets-öron, och därmed att fröjdas åt.
Den viktigaste anledningen till att svensk vänster hatar och fruktar honom är dock att han aldrig någonsin låter kommunister, socialister och marxister komma undan med att de svär sin trohet åt den ideologi som mördade över etthundra miljoner människor under nittonhundratalet. 100 000 000 mordoffer. Det får inte sägas, tryckas, sändas eller ens tänkas i Sverige, för om tillräckligt många av oss kallar de monster som kommunister är för deras rätta namn – monster, mördare, torterare, förtryckare, tjuvar och rövare – vad händer då med det svenska socialistiska demokratiska arbetarepartiets anseende och vad med Sverige bilden?
Därav hatet, hånet och hetsen.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Tack Rikard för uttömmande kommentar. Jag hade bara hans bok på högen ”att läsa” och har inte följt debatten särskilt men ska lägga din boktips i högen.
Trots historien är kommunister i Sverige ett parti på uppgång, även om de kallar sig med annat namn är ideologin densamma. Minnet är kort eller har aldrig funnits. De nya unga svenskarna har ingen historia bakom sig eller ens undervisning som dessutom på något märkligt sätt missar alltid kommunismens illdåd. Invandrarområdet nära mig röstar rött, i olika kulörer ifall vi räknar S än till rött.