Först om mitt lilla kändisskap. 1995 gjorde jag en lång vandring, Nordkalottleden 80 mil, och sålde historien till några tidningar, vann en tävling med fina priser, intervjuades och fick på så sätt mina utgifter betalda. Idag vore Nordkalottleden inte värt att skriva om men då var extremsportare inte så många. Att vara en kvinna hade också sin fördel, likaså brist på Internet.
Jag hade min stund av kändisskap.
Det var betydligt mindre intresse när jag gav ut en bok och ingenting när jag utbildade ryska regeringsmedlemmar och sjukvårdsansvariga. Det sista tyckte jag var en prestation. Jag hade gärna stått i rampljuset en stund och varit stolt över svensk sjukvård men det var helt ointressant för media och även för Landstingspolitiker.
Ryssarna var imponerade. De bytte faktiskt taktik i vissa vårdärenden för att undvika smittorisker.
Detta var på den tiden du oftast måste prestera något själv ur din kunskapsbank eller förmåga för att – kanske – hamna i media. Idag är det helt annat. Internet har förändrat median och oss. Du behöver inte uppvisa stora kunskaper eller output, bara bli upprörd och lägga ut en rad om det du hittar som rasistisk, ojämlikt, manligt, opassande, kvinnoförtryckande eller annat du retar dig på. Internet sköter saken. Genast hänger ilskna kvinnor (mestadels kvinnor) med. Ett slags ideologiska städtrupper rycker ut till stöd. Du blir ”dagens kändis”, intervjuas och får spaltmetrar, kanske en minut i TV nyheter. Är du redan lite känd kan du bli professionell klagare som kallas till olika program och du får yttra dig om ditt och datt, oavsett dina kunskaper.
Det drabbade företaget brukar rätta sig i ledet och städa bort det som orsakade stämpel opassande. Man kanske anställer någon som bevakar att det anstötliga inte händer igen, som HM gjorde efter den gröna ”rasistiska” tröjan.
En enda konsument kan ha stor makt när det gäller genus och misstänkt rasism. Inte om prylarna faller ihop dagen efter garantin går ut.
Upprördhet kan handla om obetydliga saker som figurer av plastpärlor, bilder i en barnbok, ett ord, tröjor, ja just tröjor är dagens klanderobjekt. Att peka ut en HM tröja som rasistisk fick oanade konsekvenser. Familjen vars barn hade varit modell fick försvara sig. Ilskna människor gick bärsärk i HM affärer. Rent barbarisk våg av hat svämmade över både i affärer och på Internet.
Vi som inte är så känsliga fattade ingenting.
Hade det inte räckt att strunta i att köpa tröjan? Nej, någon person fick visa hur rätt och god hon var. Tröjan drogs tillbaka. Lindex däremot böjde sig inte med sin ”olämpliga” too cool tröja fast stormen gick. Tack för det!
Det är lättantändligt idag. Vad som helst utan djupare eller mer samhällsomstörtande betydelse kan orsaka folkstorm när någon drar i rasistsnöret och lägger ut det på Internet. Att synas är viktigt, speciellt om man får ropa att saken trakasserar kvinnor, är rasistisk, patriarkal eller mot feminism och jämlikhet. Ibland känns det som rea på viktiga sakfrågor.
Fastnar vi på petitesser för att de stora frågorna är för svåra och tidskrävande? När tröjor får så mycket energi vad skulle kunna hända om det lades i något viktigare, något som kan förbättra samhället? Eller ens på så enkla saker som att knacka på hos en granne som behöver lite hjälp och sällskap? Bli läxhjälp för de som inte har svensktalande föräldrar? Vad som helst som har positiv betydelse för medmänniskor. Att ta hand om varandra, stå bi.
Men, vad gnäller jag på. Tröjan var en världsnyhet, det gav en stunds viktighet för några som vet bäst. De stora samhällsfrågorna klarar vi av med en röst i september. Frågorna som blir politikernas besvär medan stormen klyver ord.
Översta bilden: hemstickad tröja, ett säkert kort eller är det för mycket rosa?.
En självklar fråga när det gäller HM tröjan: Om gossen varit vit eller asiat skulle det vara rasistiskt då också?
Bra fråga. Troligen inte.
De personer som klagar och skriker rasism därför att en färgad pojke har denna skjorta måste verkligen vara rasister själva. Hur tänker de? Är det bara svarta som associeras med apor?
För mycket rosa? Det beror nog på vem som får välja, den som skall ha den eller ”drevet”.