Många ensamkommande barn startar sitt liv här med en påtvingad härva av lögner. De ljuger om sin ålder och om sin familj, om sitt land och födelseort. Inte alla förstås, men det visar sig att många unga pojkar är äldre än 17, det syns även utanpå och om man skulle kolla på Facebook. De är inte flyktingar utan kommer genom smugglare, har inte tappat bort sina anhöriga, utan dessa väntar på en signal att få resa efter, bli anknytningsfall. Jag kan förstå deras planering, den är ganska smart. Men, bör vi gynna lögner? Nöden har ingen lag brukar vi ju säga. Vilken börda har familjen lagt på den unges axlar? Vems fel blir det om inte allt fungerar som planerat i drömlandet? Antalet ensamkommande barn är idag 21,5 % av hela asylströmmen, hittills i år tom maj 3099 personer.
Det låter inte som en anstormning. Ändå är det svårt och dyrt att hantera.
Sverige har tidigare erfarenhet av storskalig mottagning av barn, de finska krigsbarnen. Om det mer senare. Men kraven idag är helt annorlunda. Det finns ingen likhet mellan dagens asylsökande barn och den organiserade mottagningen av de finska småbarnen. Idag vet man också mer om hur barn påverkas av att ryckas från sina föräldrar och sin miljö och hamna någonstans där ingen pratar ens språk. Ingen myndighet skulle idag komma på iden att åka till krigsområden, ta barnen från föräldrar och flytta dem till tryggare ställe. Familjer flyr oftast ihop om man kan. Sedan, kanske, tar penningsugna organisatörer över och lovar något bättre än UNICEF driven flyktingläger med tält och bajamaja.
Barn kan inte ta sig fram genom flera länder utan hjälp. Ungdomar kanske kan? Barn kan inte ha tjänat ihop de pengar smuggling till Sverige kostar. Det måste finnas vuxna finansiärer och planerade bakom. Jag kan förstå dem, alla vill ge sina barn ett bättre liv, men att betala 100000 för en smuggelbiljett skulle räcka till mycket på plats. Det är inte de fattigaste som kan fly till Sverige. Jag har svårt att tro detta system är bra för någon. Är ”barnen” i verkligheten vuxna män som ljuger skall de inte behandlas som barn utan utvisas eller hamna i det vanliga asylsystemet. Att ha heltidsomsorg för vuxna män när bristen på familjehem för barn är skriande låter som ett idiotiskt system. Kunde de fly hit själva kan de säkert sova ensam på nätterna?
Är de ensamkommande självständiga flyktingar eller är det organiserad inflyttning, s.k. ”ankarbarn”? Gunnar Sandelin har lagt ut siffror på dem och de anhöriga som söker anknytning efteråt. 2014 har 3280 ensamkommande beviljats asyl och 2787 anhöriga har sökt uppehållstillstånd samma år.
”… Hur många ensamkommande barn som får hit sina familjer kan vi inte se, men dessa siffror ger ju ändå en fingervisning om hur det ser ut, och visar på hur stor migrationen är på just det området”, förklarar Migrationsverket i ett mejl och twittrar: ”Vår vision är ett Sverige som med öppenhet tar tillvara den globala migrationens möjligheter.”
Globala migrationens möjligheter?
Bristen på platser för de ensamkommande barnen är akut. Det kan beskrivas som kaos. Sydsvenskan har i en reportageserie beskrivit den huggsexa som har uppstått där lycksökare kan öppna boenden utan tillstånd och företag kan tjäna 5000 kronor per dygn för en placering. (Vad tror du att Socialtjänsten betalar för ett placerat barn som är född i landet?) Att företag hyr ut ettor för närmare 70 000 kronor i månaden måste vara en lysande affärsidé som kommunpolitiker utan räkneförmåga betalar med våra skattepengar. Finns det ingen gräns? Vi har ju usel matteundervisning i skolan, kan det bero på det? Någon plan finns det i alla fall inte.
Det finns för många legitimerade samhällsplundrare i gång idag.
Blir det inte knepigt att placera ensamkommande ”barn” till skolan enligt uppgiven ålder, om de är äldre i verkligheten, med andra betydligt mindre barn. Skolan är redan i fritt fall. Undersökningarna visar att det är till stor del invandringens ”fel”, eller ska vi säga den usla planeringen. Metoden ”vi blundar så löser det sig” eller ”mera pengar” har inte fungerat. Det finns flera skäl, men just invandring bidrar till skolraset på grund av språket och kunskapsnivån samt lärarnas oförmåga att vara en tolk, socialarbetare och lärare, samtidigt. Ett enda nykommet barn i en svensktalande skolklass lär sig svenska snabbt, får kamrater, integreringen fixas. I en klass dit flera nykomlingar – som inte pratar svenska – kläms in bara så där bildas två grupper i klassen. Grupper vi -som -pratar- samma -språk och dom – andra finns på många skolgårdar idag. De kan vara de svensktalande som är ”dom andra”.
Fel uppgiven ålder kan få många konsekvenser. Straffmyndighet, rösträtt, giftermål, pension är några. Förmåner och skyldigheter man inte har rätt till eller borde få.
Så, vad borde vi göra? Invandring är en stor marknad och stor arbetsgivare, fast den producerar inget säljbart utan betalas med skattemedel. Det finns hur många arbeten som helst att söka på invandringsbranschen, ta en titt bara, det finns kanske något för dig. Man kan bli miljonär. Vi har ingen kontroll för utgifterna längre. Det är faktiskt inte vi som styr utgifterna, utan de asylsökanden som väljer Sverige. Det finns ingen budgeterad gräns. Att tycka annat än fri invandring är rasism, detta ord som slängs ut så fort någon säger ”men…”.
Men, vi har ju tagit mot andras barn förut. Under krigsåren 1939–44 förflyttades nära 80 000 yngre finska barn till Sverige där de placerades i huvudsak till fosterfamiljer. Omkring 8 000 av krigsbarnen hamnade i något av de 400 barnhem som byggdes enkom för dem. Så många hem öppnades då för främmande barn. Drygt 7 000 av barnen kom att stanna permanent i Sverige. Men, en del av barnen for illa. De vill nu ha ersättning från Sverige. Några blev splittrade för livet. En del fick ett bättre liv. Jag bodde som granne med ett barn som flyttades tillbaka med tvång, för hennes svenska föräldrar ville adoptera henne efter 5 år i Sverige. Hon var nu 9 år, kunde inte längre finska. i Sverige bodde hon på en herrgård i Mälardalen, i Finland med en fattig, ensam mor i ett köks rum. Hon var det enda hennes mor hade, maken hade dött i kriget. Jag har också träffat en pojke som stannade, var lycklig och ärvde en stor gård i Norrland. Men ibland pratade han om sina finska föräldrar vilka han inte ens kom ihåg för de dog under kriget. En bild var det han hade och några brev på finska vilka han inte kunde läsa själv.
Skillnaden mot idag är att familjerna då tog mot barnen frivilligt, utan ersättning och syftet var att de skulle tillbaka hem efter kriget. De skulle inte assimileras. Idag rullar ersättningarna. Barnen är en statlig affär, inte välgörenhet. Integration skall vara ömsesidig, vill vi eller inte. Det är ett helt annat läge.
http://www.popularhistoria.se/artiklar/de-finska-krigsbarnen/
Vi tar mot flest asylsökande ensamkommande barn i Norden. Vi ligger på topp i Europa. Om man ser till hur många invånare de olika västländerna har, tar Sverige emot totalt flest flyktingar. Det går 24,4 asylsökande per 1 000 svenskar. I jämförelse med länder i Mellanöstern där Turkiet härbärgerar 1,8 miljoner och Libanon 1,2 och 50 miljoner finns i världen är det förstås ett piss i havet. Rent praktiskt och ekonomiskt kan inte alla flyktingar flytta hit. Även om Sverige har gott om skog, som en viss partiledare sa, är det inte förberett för miljoner nya innevånare, inte ens för nuvarande antal. Vi varken planerar eller bygger för invandring. Vi har varken skolplatser, bostäder, arbete, sjukvård eller svenskutbildning som räcker om vi ska ha ungefär samma standard för alla. Jag tror att ingen vill ha tältläger här, många, bland annat jag var förbannade när en kåkstad dök upp på ett naturskyddsområde nära vårt centrum. Tältläger är inget alternativ. Ja, ingen skulle fly hit om det vore tältläger, man flyr till något bättre, till ett land med bidragssystem. Nyligen upptäckte EU:s gränsöversvakningsmyndighet Frontex att människosmugglare hade satt upp en hemsida med vad olika nordeuropeiska länder erbjuder asylsökande i bidrag och boende.
Invandring har blivit den viktigaste frågan i Europa. Jag undrar lite om det gäller invandring i sig eller bara muslimsk invandring med de förändringar i våra samhällen den innebär?