Bild: här blir det inga rester!

Vi måste smaka fast vi inte vill ha maten. När vi smakat kan man få slänga det, sa en elev i en skola. Hon reagerade för att vissa fick ”önskemat” och behövde inte smaka det hon var tvingad att göra. Dessa barn hänvisade till sin religion. Hon var tvungen att smaka på blodpudding eller lever som hon aldrig behövde ens se hemma eftersom det inte ansågs som lämplig barnmat. Det argumentet bet inte. Hon var tvungen att smaka.

Sedan fick hon kasta maten efter en tugga.

Skolan lärde henne att det är OK kasta mat. Hur kan då föräldrarna lära henne det omvända: att vi inte kastar mat, om det nu inte råkat bli mögligt.

Vi slänger en miljon ton mat och det är bara en beräkning. Maten odlas, skördas, fraktas kanske från andra sidan jorden, paketeras, prismärks, placeras i affärshyllorna, köps, ratas och slängs (enkelt beskrivet, många moment fattas). Vi tycker att vi har råd att slänga.  I vissa länder -som alltid Nordkorea – lider folk av svält på grund av regn , andra prioriteringar eller misshushållning.