Utan att vilja blev jag åter en miljömarodör. Det var sannerligen inte första gången, inte den sista heller. Jag köpte blommor på torget, en bukett rosor och blåklint. Rosorna var från Afrika, troligen Kenya. Jag frågade inte varifrån de kom  och såg det inte innan jag var hemma. De var mycket vackra rosor och många köpte de. De var en helt onödig lyxköp. Vissa saker är liksom OK att köpa fast de är långväga men blommor … Jag undrar vad odlaren fick?

Man trillar dit ständigt. Det är inte lätt att hålla sig till närproducerat och ens veta när det närproducerat är ett bättre val. Vad är närproducerat? Hur långt får sådan mat och sådana blommor resa? Troligen är närproducerat bara grönsaker vi odlar på vår egen trädgård eller på balkongen. Om man nu inte bor som granne till en handelsträdgård och inte äter annat än grönsaker.

Jag är speciellt allergisk för mat som åker jorden runt, alltså alla dessa bekväma fryspaket med färdigrensad, styckad, skuren vara.

Jag köpte ett paket fryst lax. I regel köper jag färskt men fiskdisken är stängd på måndagar i min närmaste affär. Enligt påsen var fisken en produkt som kommer från ett område fiskecertifierad med MSC:s miljökrav för ett välskött och uthålligt fiske. Det lät ju bra. När jag läste det finstilta hemma med förstoringsglas – det var verkligen finstilta – såg jag att fisken hade fraktats runt halva jorden för att rensas i Kina och packas i en plastförpackning. Därefter åker fisken tillbaka i frysbåtar till ett lager och så småningom kommer den miljövänliga fisken tillbaka till norden, till affären och på våra tallrikar.

Jag kommer aldrig mer köpa fryst fisk utan färsk som rensas i affären. Men vid nästa affärsrunda kommer jag säkert att köpa något jag inte vill, som har blivit en berest vara – utan att jag vet det. Att vara en medveten konsument tar oerhört med tid. Det är bara en förhoppning och inbillning, man halkar alltid dit.