Inget Wifi? Då vet ju ingen att jag var där och kan gilla det.

Jag klev in i fjällstugan. Det första som mötte mig var skoförbud och koden till Wifi. Inne i matrummet satt 8 personer i varierad ålder, män och kvinnor.

Alla satt med böjd nacke och var oerhört upptagna. De studerade sina mobiler, kanske uppdaterade de något. Ingen besvarade mitt ”hej”.

Jag fick ett eget rum eftersom jag inte ville dela rum med en hund och ägaren, det som fanns att tillgå i första hand. Tur att det fanns ett rum över. Jag tältade alla andra nätter, men kände nu behovet av en varm dusch, fylla på matförråd och slippa få allt  blött i det annalkande regnet. Jag hade vandrat i 8 dagar och gillade inte kalla bad. Efter en dusch gick jag till matrummet för att fixa lite mat. Alla satt kvar med sina mobiler. Ett nytt par hade inkommit och lagat mat. De hade med sig en flaska vin. Mellan vinglasen stod mobilerna.

Jag fann allt deprimerande och åt i mitt rum.

Morgonen efter talade en man till mig. När jag kom in med min kopp med pulverkaffe frågade han om jag ville ha hett vatten. Han hade kokat upp vatten till alla. Ja tack, sa jag.

Då hade vi pratat färdigt. Han höll i sin mobil som resten av de nu frukostätande besökarna.

Jag packade ihop och gick vidare. Jag träffade dock några människor på leden vilka än kunde och använde det gamla mänskliga sättet – talet – att umgås med. En tysk, en belgier, två schweizare, en finsk, en mor med sin son… några till.

Det var dock annat före mobiler och mobilberoende. När man kom in till en fjällstuga hälsade alla. De frågade varifrån på fjällen man kom och vart man skulle. Om ens led och plats hörde till de mer ovanliga kom kartorna fram. Vi gav varandra råd och information om vad, djur och växter och tips om nya vägar.

Stämningen var glad, nyfiken och vänlig, ofta gick snacket om just vandring till sena natten.
Det finns än människor jag inte har glömt efter 20 år fast vi bara hade kontakt i en fjällstuga.

Närmare civilisationen träffade jag två män som inte höll i mobilen. I väntan på tåget som aldrig kom utvecklades ett intressant samtal  om vandring, samhället och vart vi är på väg. Något kanske kommer om det senare.  

Årets vandring var av det kortare slaget om man jämför förra året. Från Abisko till Kvikkjokk genom Hukejaure, Sitasjaure, Ritsem, längs Padjelantaleden med en kortare avvikelse till Sarek, ca 340 km.

Skorna i bilden har gjort sitt. De gick ca 1600 km av PCT och nu ändå till sista dagen.Skosnören var än hela. Med viss sorg lämnade jag dessa trotjänare till sopor.

5 svar på ”Inget Wifi? Då vet ju ingen att jag var där och kan gilla det.

  1. Du följer en minst lika stor omvälvning i spåren som den som kom när TV kom till landet. Umgänget mellan människor förändras i grunden. Då började alla sitta hemma och glo på en burk i stället för att träffa andra och umgås, eller ta en kvällspromenad på stan. Nu sitter de flesta och glor på en annan slags ”burk” också t o m när de träffar nära och kära.
    Visst är det trist.

    • Jag minns när min svärfar, en rabiat TV motståndare och tongivande person i byn, skaffade TV samtidigt som min son, hans första barnbarn, föddes. Vi åkte till den lilla byn för att visa upp barnet. Ingen brydde sig dock om barnet. Alla, stor del av byn innevånare, bänkade sig framför hans TV. Barnet hade valt dålig ankomsttid – månlandningen. Jag minns inte ens om svärföräldrar höll i barnet men månlandningen gick i repris lika spännande.
      Barn går inte i repris.
      Men barn föds ju varje dag, inte månlandning, sa någon.

  2. En käpphäst (med ursprung Scott Adams): Mobiler har gjort hälften av alla vuxna mentalt sjuka. Bokstavligen.

    Kanske blir det på längre sikt så att vi friska (eller ”ännu inte insjuknade”) får det lugnt och behagligt dit vi går? Har inte sett så mycket av sjukdomen i de parker, trädgårdar, slott och ”stately homes” jag bevistar.
    Om man nu skall vara cynisk.

    (Ursprungstext:
    https://www.scottadamssays.com/2017/03/20/i-declare-mobile-phone-carriers-to-be-enemies-of/)

  3. Hej.

    ”Ego sum ego vidi” kan man säga. Jag syns, därmed finns jag. (Om att bära med sig pejlings och övervakningsutrustning vart man går – tänk vad björnar och andra djur med radiopejl måtte skrocka om de begriper att vad man måste tvinga dem att bära till och med betalar människan för.)

    Eller ”Video, ergo sum”; jag ser, därför finns jag, om detta ständiga tvångsmässiga stirrande på den elektroniska anden.

    De ’smarta telefonerna’ kan vara vår civilisations sista (inte senaste; sista) större uppfinning.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

Kommentarer inaktiverade.